Förkunna Guds rike vida omkring
”Låt de döda begrava sina döda, men ge dig av du och förkunna Guds rike vida omkring.” — LUKAS 9:60.
1. Vilka viktiga frågor väcker Jesu ord i Lukas 9:60?
GUDS RIKE — det var det förnämsta intresset i Jesu liv! Och det är det också för alla oss i våra dagar, som är hans sanna efterföljare. Som kristna strävar vi efter att följa efter i Jesu fotspår genom att leva enligt bibeln. (1 Petrus 2:21) Men behöver vi kanske, nu när vi kommer in i året 1986, åter granska vad det är som vi sätter främst i vårt liv? Hur skulle du till exempel vilja förklara Jesu ord, när han sade till en man att låta ”de döda begrava sina döda”? Varför tror du att Jesus sedan betonade vikten av att ägna sig åt att förkunna Rikets budskap i stället för åt vad som kunde verka vara tillbörliga familjeangelägenheter? Vad säger du?
2. När började Jehovas suveränitet, och hur bestående är den?
2 Långt innan Jesus använde uttrycket ”Guds rike”, skrev psalmisten David följande under gudomlig inspiration: ”Jehova själv har fast grundat sin tron i själva himlarna; och över allting har hans eget kungadöme utövat herravälde.” (Psalm 103:19, NW) Jehovas suveränitet började när han började skapa. Grundvalen för hans tron kan aldrig flyttas. Hans rätt till universell suveränitet kan aldrig ryckas undan från honom. Inte så underligt att psalmisten ger följande uppmaning: ”Förkunna bland nationerna hans härlighet, ... ty Jehova är stor och skall prisas mycket högt.” — Psalm 96:3, 4, NW; 109:21; Daniel 4:31, 32.
3. a) Vilka händelser ledde fram till att Jehovas styre blev ifrågasatt? b) Hur ämnar Gud avgöra stridsfrågan om universell suveränitet?
3 Men alla har inte fortsatt att prisa Jehova. Satan, den förste avfällingen, ifrågasatte det sätt varpå Jehova hade gett uttryck åt och utövat sin suveränitet mot sina skapelser på jorden. (1 Moseboken 3:1—5; Job 1:6—12; 2:1—5) Detta ledde till att somliga skapelser på jorden och senare också i himmelen blev besmittade med Satans upproriska inställning. Satan påverkade också människor till att upprätta en rad mänskliga riken. Han har använt dessa till att ifrågasätta det rättmätiga i Guds styre. (Uppenbarelseboken 13:1—6) För att avgöra denna stridsfråga om universell suveränitet ämnade Jehova göra något märkligt, enligt vad som förutsades i Daniel 2:44 (NW): ”I de kungarnas dagar kommer himlens Gud att upprätta ett rike som aldrig kommer att fördärvas. ... Det kommer att krossa och göra slut på alla dessa riken, och självt kommer det att bestå till obestämda tider.”
Jehova blir kung över Israel
4. I vilken bemärkelse kunde David säga att ”Jehova själv har blivit kung”, och vad framkallade en sådan händelse?
4 Det blir därför nu uppenbart att Jehova, även om hans suveränitet daterar sig tillbaka till den tid då han började skapa, avsåg att låta sitt styre ta sig ett bestämt uttryck för att för evigt avgöra frågan om det rättmätiga i hans suveränitet. Detta uttryck var det himmelska messianska riket. Det jordiska rike som Jehova upprättade över Israels nation tjänade som en bild i liten skala av detta rike ”som aldrig kommer att fördärvas”. Därför kunde kung David, när han förde in förbundsarken i staden Jerusalem, sjunga med jubel: ”Må himlarna glädja sig och må jorden fröjda sig, och må man säga bland nationerna: ’Jehova själv har blivit kung!’” (1 Krönikeboken 16:31, NW) Ja, Jehova hade i en speciell bemärkelse ”blivit kung” över hela Israel. Det var en tid av stor glädje, och David önskade förkunna denna underbara händelse vida omkring!
5, 6. a) I vilket avseende var David unik bland kungar? b) Vem förebildade David, och i vilket avseende?
5 Kung Davids bakgrund som herde lade grunden till att han blev en unik kung bland kungar. Psalmisten beskriver hur Gud utväljer David för denna ställning, när han säger: ”[Jehova] utvalde ... sin tjänare David och tog honom från fårhjordens fållor ... till att vara en herde för Jakob, sitt folk, och för Israel, sin arvedel. Och han började vara en herde för dem enligt sitt hjärtas ostrafflighet, och med skicklig hand började han leda dem.” — Psalm 78:70—72, NW.
6 Davids herdeomsorg om sitt folk, hans hjärtas ostrafflighet mot sin Gud och hans skicklighet som ledare gjorde att han var en mycket lämplig förebild till den kommande Messias, som skulle användas på ett speciellt sätt för att uttrycka Jehovas universella kungadöme och till att handla som en kärleksfull herdekung. Profeten Hesekiel förutsade senare denna underbara utveckling av Jehovas uppsåt: ”Jag skall uppresa en enda herde över ... [Israel], och han skall föda dem, ja min tjänare David. ... Och jag själv, Jehova, kommer att bli deras Gud och min tjänare David en hövding mitt ibland dem. Jag själv, Jehova, har talat.” — Hesekiel 34:22—24, NW.
Den förutsagde herdekungen framträder
7, 8. a) Hur identifierades den förutsagde herdekungen, och vad förtjänade hans framträdande? b) För vilket syfte var Jesus ”godkänd” av Jehova?
7 Den som Jehova hade förutsagt var hans egen Son, Jesus. Ängeln Gabriel sade följande om honom till jungfrun Maria: ”Se, du skall bli med barn i ditt moderliv och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Denne skall vara stor och skall kallas den Högstes Son; och Jehova Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall för alltid härska som kung över Jakobs hus, och hans rike skall inte få något slut.” (Lukas 1:31—33) Vilket underbart uttryck för Jehovas kungadöme skulle inte detta komma att bli! En sådan kommande händelse skulle helt visst göra det berättigat med det största världsomfattande förkunnandet av budskapet: ”Jehova själv har blivit kung!”
8 När Jesus hade nått mogen ålder efter sin mirakulösa födelse, framställde han sig för dop i Jordanflodens vatten. Vid det tillfället erkände Gud Jesus som sin Son genom att utgjuta ande över honom och säga: ”Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.” (Lukas 3:22) Vad var det Jesus var ”godkänd” för? Lukas’ berättelse förklarar: ”Jesus själv [var] omkring trettio år gammal när han började sitt verk.” (Lukas 3:23; fotnot i Referensbibeln: ”Eller: ’började [undervisa]’.”) Revised Standard Version och New International Version lyder: ”När han började sin tjänst.” Vad var Jesu ”verk” eller ”tjänst”? Vad var det han ”undervisade” om? Bibelskribenten Matteus ger svaret: ”[Jesus] gick ... omkring i hela Galileen och undervisade i deras synagogor och predikade de goda nyheterna om riket och botade varje slags sjukdom och varje slags skröplighet bland folket.” — Matteus 4:23.
9. I vilka avseenden var Jesus lik sin förfader David?
9 Jesus ägnade sitt liv åt att ”förkunna Guds rike vida omkring”. Precis som sin förfader David visade han sitt hjärtas ostrafflighet genom att aldrig äventyra sin lojalitet mot Jehovas rike. (Lukas 9:60; 4:3—13; Johannes 16:33) Jesus bevisade sig vara den ”ende herden”, som Jehova hade lovat att uppresa. Han var lycklig över att kunna ge andlig mat åt dem som de religiösa ledarna hade skinnat och skuffat ”hit och dit såsom får utan herde”. (Matteus 9:36) Så här sade Jesus angående sitt arbete med att vara en skicklig herde för människor och om hur detta arbete under kommande år skulle komma att utvidgas undan för undan: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig. ... Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” — Johannes 10:14, 16.
10. Hur kan vi lära av de olika sätt varpå judarna reagerade på Jesu uppmaning att följa honom?
10 Hur reagerade judarna på Jesu uppmaning att bli hans fårlika efterföljare? De reagerade på olika sätt. Begrunda, medan vi undersöker några av dessa reaktioner, hur ditt eget gensvar har varit sedan du kom i kontakt med Guds rikes budskap.
Vad är ditt gensvar till uppmaningen: ”Bli min efterföljare”?
11. Beskriv det gensvar Simon, Andreas, Jakob, Johannes och Matteus gav till Jesu uppmaning: ”Kom, följ mig.”
11 Medan Jesus vandrade i närheten av Galileiska sjön, fick han syn på Simon och dennes bror Andreas, när dessa höll på att fiska. ”Jesus [sade] till dem: ’Kom, följ mig, så skall jag få er att bli människofiskare.’ Och genast övergav de näten och följde honom. Och efter att ha gått litet längre fram såg han Jakob, Sebedeus’ son, och hans bror Johannes, ... och ... han [kallade] på dem. De i sin tur lämnade sin far Sebedeus i båten med de lejda männen och gav sig i väg efter honom.” (Markus 1:16—20) Uppbördsmannen Levi (Matteus) reagerade på samma positiva sätt. ”[Jesus] sade till honom: ’Bli min efterföljare.’ Och i det han lämnade allting bakom sig, steg han upp och började följa honom.” — Lukas 5:27, 28.
12. Vad var problemet med den man som sade till Jesus: ”Jag vill följa dig varthelst du må bege dig”?
12 Men alla reagerade inte lika positivt på Jesu uppmaning: ”Bli min efterföljare.” Tänk på den man, som beskrivs i kapitel 9 i Lukas’ evangelium, vilken Jesus mötte medan han färdades från en by till en annan. Så här sade han till Jesus: ”Jag vill följa dig varthelst du må bege dig.” Matteus’ skildring visar att denne man var en skriftlärd. Människorna såg upp till de skriftlärda och kallade dem ”rabbi”. Lägg nu märke till Jesu svar: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Lukas 9:57, 58) Jesus talade om för den här mannen att han skulle bli tvungen att leva primitivt, om han blev hans efterföljare. Det är underförstått att mannen var alltför stolt för att acceptera ett sådant levnadssätt. Otryggheten i att inte veta var han skulle tillbringa natten var mer än han kunde stå ut med.
13. Varför svarade Jesus en annan person, som skulle ha kunnat bli hans efterföljare, på det sätt han gjorde?
13 Till en annan av dem som var närvarande sade Jesus: ”Bli min efterföljare.” Men han svarade Jesus: ”Tillåt mig först att gå bort och begrava min far.” Lägg märke till Jesu svar: ”Låt de döda begrava sina döda, men ge dig av du och förkunna Guds rike vida omkring.” (Lukas 9:59, 60) Den här mannens ursäkt innebar inte att hans far redan hade dött. Om han hade dött, så skulle sonen helt sannolikt inte ha befunnit sig på den där vägen och lyssnat på Jesus. Nej, av det mannen säger verkar det i stället som om han ville få tid till att invänta sin fars död. Han var inte beredd att genast sätta Guds rike främst i sitt liv. — Matteus 6:33.
14, 15. a) Vad tyder den tredje mannens begäran till Jesus på? b) Vilken lärdom kan vi i våra dagar hämta från Jesu svar till denne man?
14 Berättelsen talar om en tredje man, vilken anmälde sig frivilligt: ”Jag vill följa dig, Herre; men tillåt mig först att ta farväl av dem som hör till mitt hus.” Denne man bad av allt att döma om att få förbinda det med vissa villkor att han skulle bli en Jesu efterföljare. Han sade i själva verket till Jesus: ”Hör här! Jag skall bli din efterföljare, om ...” Vad svarade Jesus? ”Ingen som har lagt handen på en plog och ser på tingen bakom sig är väl rustad för Guds rike.” (Lukas 9:61, 62) När en som plöjer önskar plöja en rak fåra i åkern, måste han hela tiden se rakt fram. Om han vänder på huvudet och ser sig tillbaka, så kommer antagligen den där fåran att bli krokig. Han kan till och med komma att snubbla! Det är samma sak med Jesu efterföljare; om de ens för ett ögonblick ser sig tillbaka på denna gamla tingens ordning, så utsätter de sig för svårigheter och får sina fötter att snava och avvika från den smala vägen ”som leder till liv”. — Matteus 7:14; se Lukas 17:31—35.
15 Har du hört Jesu uppmaning: ”Bli min efterföljare”? Vilket gensvar har du gett? Har du gett samma positiva gensvar som lärjungarna Simon, Andreas, Jakob, Johannes och Matteus? Är du likt dessa män inställd på att göra alla de uppoffringar som behövs för att följa i Mästarens fotspår? Om du svarar ja, då kommer du också att kunna glädja dig åt det ovärderliga privilegiet att få vara med om att vida omkring förkunna de goda nyheterna om Guds rike.
16. Hur förberedde Jesus sina lärjungar för att tillsammans med honom ta del i att predika de goda nyheterna?
16 Innan Jesus skickade ut sina lärjungar att förkunna om Riket, undervisade han dem skickligt genom sitt eget exempel om hur de skulle utföra detta. Därefter gav Jesus dem detaljerade anvisningar angående hur de skulle finna fårlika människor inom vilket distrikt som helst. Jesu anvisningar är fortfarande tillämpliga nu på 1900-talet. Låt oss undersöka några av dessa, så som de finns nedtecknade i kapitel 10 i Matteus’ evangelium.
Anvisningar för predikandet om Riket
17. Jämför innehållet i det Rikets budskap som predikades under det första århundradet med det som predikas i våra dagar.
17 Lärjungarnas budskap skulle ha samma tema som Jesus hade haft: ”Medan ni går, predika och säg: ’Himmelriket har kommit nära.’” (Matteus 10:7) Men det riket har nu upprättats i himlarna. Jehovas herdekung, Kristus Jesus, härskar nu! Davids ord får därför större innebörd nu: ”Må himlarna glädja sig och må jorden fröjda sig, och må de säga bland nationerna: ’Jehova själv har blivit kung!’” (1 Krönikeboken 16:31, NW) Vi har nu inte bara privilegiet att få stödja detta speciella uttryck för Jehovas universella kungadöme, utan vi har också glädjen att få leva i den tid då stridsfrågan om Jehovas suveränitet skall avgöras för all framtid.
18. Vad betonade Jesus för sina efterföljare i Matteus 10:8—10, och vilka i våra dagar är det framför allt som kan sätta värde på detta?
18 Matteus 10:8—10 beskriver inställningen hos dem som tar del i predikoverket. Guds rike måste inta den främsta platsen i deras liv och de materiella behoven komma i andra hand. Varför det? Jesus säger: ”För arbetaren gör sig förtjänt av sin mat.” Vår himmelske Fader kommer alltid att dra försorg om dem som sätter sin förtröstan till honom. Och att det förhåller sig så kan hundratusentals av Jehovas vittnens heltidsförkunnare i våra dagar intyga. — 4 Moseboken 18:30, 31; 5 Moseboken 25:4.
19. Hur finner man de förtjänta i våra dagar och under vems vägledning?
19 Därefter ger Jesus följande anvisning: ”I vilken stad eller by ni än kommer in, så utforska vem i den som är förtjänt, och stanna där tills ni går vidare.” (Matteus 10:11) Förtjänt av vad? Förtjänt av privilegiet att få ha denne Jehovas tjänare som sin gäst och att få lyssna till budskapet om Guds rike. På den tiden skulle lärjungarna förstås antagligen ha stannat i denne förtjänte persons hem och använt det som bas medan de finkammade det övriga distriktet för att finna andra förtjänta personer. Jehovas vittnen följer ett liknande tillvägagångssätt i våra dagar. De använder milliontals timmar och lägger ner stor möda på att finna de förtjänta personerna på olika distrikt. När vittnena har funnit dessa människor, finner de stor glädje i att få besöka dem på nytt och förklara Guds ord för dem. I våra dagar för Jesus således som en skicklig herde andra fårlika människor till sin ynnests högra sida. — Matteus 25:31—33.
20. Hur upplever ett förtjänt hushåll den frid, som tillönskas det av en Rikets förkunnare?
20 ”När ni kommer in i huset, så hälsa det; och om huset är förtjänt, då må den frid ni önskar det komma över det.” (Matteus 10:12, 13) ”Må detta hus ha frid”, var en vanlig hälsning på Jesu tid. (Lukas 10:5) Vid tiden för Jesu födelse sjöng änglarna: ”Ära i höjderna där ovan åt Gud, och på jorden frid bland människor av godvilja.” (Lukas 2:14) Ett förtjänt hushåll upplevde denna förutsagda frid genom att ta emot lärjungarnas budskap om Riket. Rikets goda nyheter har samma verkan i våra dagar. De för in människor i ett fridfullt förhållande till Gud genom Jesus Kristus, och de medför också frid mellan de troende själva. — 2 Korintierna 5:20, 21; Filipperna 4:7; Efesierna 4:3.
21. Varför är årstexten för år 1986 så passande?
21 Den årstext som kommer att vara uppsatt i Jehovas vittnens Rikets salar jorden runt under kalenderåret 1986 är hämtad från Lukas 9:60 och lyder: ”Förkunna Guds rike vida omkring.” Vilken fin påminnelse och uppmuntran kommer inte detta att bli för alla Guds sanna tjänare till att regelbundet ta del i predikandet om Guds rike! Ja, det riket har varit här sedan år 1914! Det är Guds redskap i händerna på hans messianske kung till att krossa alla Satans världsliga riken. Det är därför inte att undra på att Guds rike bör vara av allra största vikt och betydelse i alla Jehovas vittnens liv. Vi vet att det betyder vår frälsning till liv! — 1 Timoteus 4:16.
Hur skulle du svara?
◻ Hur gammalt och tryggt är Jehovas kungadöme?
◻ Vilken universell stridsfråga måste nu avgöras?
◻ Vad måste alla Jesu efterföljare vara inställda på att göra?
◻ Varför har uttrycket ”Jehova själv har blivit kung” nu fått större innebörd?
◻ Vad är avsikten med 1986 års årstext?
[Bild på sidan 12]
Matteus lämnade allt och följde Jesus