Var Natanael en apostel?

BLAND de många detaljer som Johannes är ensam om att meddela oss i sitt evangelium är det som han berättar om Natanael. Ingen av de andra evangelieskrivarna, som kallas synoptikerna, nämner detta namn; och likväl talas det en hel del om honom i Johannes kapitel ett, och i kapitel tjugoett sägs han ha varit tillsammans med Jesu apostlar på stranden av Tiberias’ sjö, som också kallades Gennesaret och Galileiska sjön. Vem var denne Natanael?

Första gången Natanael uppträder i Johannes’ skildring är i själva början av Jesu förkunnargärning, strax efter det att Jesus kallat Filippus att bli hans efterföljare: ”Och Filippus var från Betsaida, Andreas’ och Petrus’ stad. Filippus träffade Natanael”, som han tydligtvis genast hade sökt upp, för att låta honom, som var särskilt god vän med Filippus, få del av dessa goda nyheter: ”’Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.’ Natanael sade till honom: ’Kan något gott komma från Nasaret?’ Filippus svarade honom: ’Kom och se.’”

Det verkar som om Jesus kände igen Natanael först och då sade till honom: ”Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.” Denna hälsning förundrade Natanael och föranledde honom att säga: ”’Huru kan du känna mig?’ Jesus svarade och sade till honom: ’Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.’ Natanael svarade honom: ’Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.’ Jesus svarade och sade till honom: ’Eftersom jag sade dig, att jag såg dig under fikonträdet, tror du. Större ting, än vad detta är, skall du få se.’” — Joh. 1:43—50.

Natanael måste ha varit en framträdande israelit för att Jesus skulle kunna tilltala honom på detta sätt. Att han var väl förtrogen med Skriften framgår också av Filippus’ ord till honom.

Natanael är mest känd för sin fråga: ”Kan något gott komma från Nasaret?” När allt kommer omkring, kan han ha tänkt, är ju inte staden Nasaret omnämnd i de heliga skrifterna. Men han hade ett fördomsfritt sinne, vilket framgår av att han villigt hörsammade uppmaningen: ”Kom och se.” Och sedan Natanael själv hade sett och hört, bekände han omedelbart: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung” — och troligen var han en av de första som gjorde så.

Det är värt att lägga märke till att när Johannes talar om dem som var tillsammans med Jesus på stranden av Tiberias’ sjö en morgon efter Jesu uppståndelse, säger Johannes bara att Natanael också befann sig där jämte fyra andra, som var apostlar, och han tillägger att Natanael var ”från Kana i Galileen”. Det var från Galileen som elva av Jesu apostlar kom, och tänk på att det var tidigt under Jesu förkunnargärning, vid den tid då han kallade dem som blev hans apostlar, som Jesus träffade Natanael. — Joh. 21:2.

Om Natanael verkligen var en apostel, vilket namn ger då de andra evangelieskrivarna honom, eftersom de inte talar om någon Natanael? Alla vittnesbörd talar för att de kallar honom Bartolomeus — en uppfattning som delas av nästan alla engelska och svenska bibliska uppslagsböcker av vikt. Vad är det som föranleder en sådan slutsats? Av Johannes’ skildring framgår det att Filippus och Natanael var nära vänner, och det har sin betydelse att de andra evangelieskrivarna alltid nämner Filippus och Bartolomeus tillsammans, när de räknar upp namnen på de tolv. Vi lägger dessutom märke till att liksom de inte nämner Natanael, så nämner Johannes inte Bartolomeus. — Matt. 10:3; Mark. 3:18; Luk. 6:14.

Hur kan vi då förklara att det finns två namn, Natanael och Bartolomeus? Natanael är tydligtvis hans personnamn, det namn som hans föräldrar givit honom, under det att namnet Bartolomeus är det som han vanligtvis kallades med. Hur så? Därför att Bartolomeus ordagrant betyder ”Tolmais son”. Detta stämmer överens med det sätt, på vilket Jesus tilltalade Petrus vid några tillfällen, antingen såsom ”Simon, Jonas’ son”, eller ”Simon, Johannes’ son”. Lägg också märke till det första omnämnandet av Paulus’ färdkamrat: ”Josef, som av apostlarna kallades Barnabas [eller bar av Nabas], vilket är, då det uttydes, hugsvalelsens son.” (Åk) Vi bör inte heller glömma bort att Matteus även kallades Levi och Tomas kallades Didymus, dvs. tvilling. — Matt. 16:17; Joh. 21:15; Apg. 4:36.

Det är alltså uppenbart att Natanael var en apostel, den apostel som i alla förteckningarna över apostlarna, bland dem uppräkningen i Apostlagärningarna 1:13, kallas Bartolomeus.