Den kristnes tjänst — vad inbegriper den?
NÄR man talar om den kristnes tjänst, tänker olika människor på olika saker. Vad tänker du på? Tänker du i likhet med många andra på en man som predikar och undervisar i en församling? Eller tänker du som ytterligare andra gör på att bära ut de goda nyheterna om Guds rike till människor i deras hem? Vilket är rätt?
I själva verket representerar var och en av dessa uppfattningar en tjänst som de kristna tar del i. Men ingen av dem ger i sig själv — och inte heller båda tillsammans — uttryck åt den fulla innebörden i den kristnes tjänst. Ja, om vi betraktade denna tjänst som om den var begränsad till enbart sådan verksamhet, skulle vi ha en ofullständig, ofullkomlig uppfattning om vad den omfattar. Eftersom detta skulle skada vår tjänsteutövning för Gud, bör vi undersöka saken och se vad den kristnes tjänst utgörs av enligt Guds eget ord.
Vad det betyder att tjäna
Jesus Kristus sade till sina lärjungar: ”Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” Han visade att han därigenom gav alla sina efterföljare ett föredöme. Också de skulle vara verksamma med att tjäna andra och inte sträva efter att andra skulle tjäna dem. (Matt. 20:26—28; Luk. 22:26, 27) Hur skulle de göra detta?
Uttrycket ”att tjäna” i denna text är översatt från ett grekiskt verb (diakonéo), som bokstavligen betyder ”att betjäna; att passa upp”. Ja, i grunden är den kristna tjänsten en form av kristen uppassning. Om vi håller detta i minne, kommer vi att vara bättre i stånd att fatta den fulla innebörden av sådan tjänst.
Detta grekiska uttryck lägger tonvikten vid en särskild sida av tjänsten, den som tar sig uttryck i personlig tjänst. I själva verket är ett av de äldsta användningssätten för ordet i det grekiska språket att beskriva den tjänst som består i att passa upp vid bordet åt en annan, sätta fram mat åt den som äter, vara hans uppassare.
Har du fått klart för dig att bibeln använder de grekiska orden för tjänst ett antal gånger i denna tidiga betydelse? Jesus framställde till exempel liknelsen om en husbonde vars slav kommer hem från marken, där han har kört plogen eller vaktat boskap (gjort tjänst, det är sant, men inte av ett särskilt personligt slag), och husbonden säger till sin slav: ”Red till min måltid och fäst så upp din klädnad och betjäna [form av diakonéo] mig.” (Luk. 17:7, 8) Både Marta och Petrus’ svärmor ”tjänade” på liknande sätt, satte fram mat, gjorde personliga tjänster. (Mark. 1:30, 31; Luk. 10:40; Joh. 12:2; jämför Johannes 2:5—9.) Ja, ”att tjäna” har en vidsträckt betydelse. Men kan handlingar sådana som de just beskrivna någonsin med rätta omtalas såsom en del av den ”kristna tjänsten”? Låt oss undersöka saken.
Jesus sade att han inte kom för att låta tjäna sig utan för att tjäna andra. Likväl var det vissa människor som verkligen tjänade Jesus, och han godtog deras tjänst eller uppassning, eftersom den gjordes frivilligt och med önskan att göra det möjligt för honom och hans lärjungar att använda sin tid och sina krafter i andlig verksamhet. Vi läser till exempel om ett antal kvinnor, ”som hade följt Jesus från Galileen och tjänat honom” och hans lärjungar. Jakobs och Johannes’ mor var bland dem. (Matt. 27:55; Mark. 15:40, 41) På vilket sätt ”tjänade” de?
Sannolikt genom att göra sådana tjänster som att göra i ordning mat, laga eller tvätta kläder och kanske också sy kläder. (Jämför Apostlagärningarna 9:36—39; Romarna 16:1, 2.) De använde uppenbarligen sina tillgångar och ägodelar för att sörja för det som Jesus och hans lärjungar behövde, eftersom Lukas 8:3 säger att de ”tjänade dem med sina ägodelar”.
Men utförde dessa kvinnor en kristen tjänst genom att sörja för vad Jesus och hans manliga lärjungar behövde, så att de kunde koncentrera sig på att predika och undervisa? Helt visst var det så, och det var sannerligen en förträfflig tjänst. Sådan tjänst uppskattades i hög grad av Jesus själv och förtjänade särskilt omnämnande i Guds ord. (Jämför också Markus 14:3—9.) Det kan man också förstå av Jesu liknelse om fåren och getterna enligt redogörelsen i Matteus 25:31—46.
I denna skildring finner vi att de getlika, som får en ogynnsam dom av Jesus, säger till honom: ”Herre, när sågo vi dig hungrig eller törstig eller husvill eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig icke?” Jesus svarade att ”vadhelst I icke haven gjort mot en av dessa minsta [av Jesu andliga bröder], det haven I ej heller gjort mot mig”. De fårlika hade å andra sidan gjort sådan tjänst och blev rikt välsignade för det. Tar du del i sådan tjänst? Begagnar du dig med glädje av möjligheterna att ge hjälp och bistånd åt dem som är Kristi bröder i vår tid? Ja, också för de ”minsta”, såväl som för de mer bemärkta?
”Tjänst” för apostlarna
Bibelns skildring av tiden efter Jesu död visar att några, bland dem den unge Johannes Markus och Timoteus, tjänade vissa av apostlarna (Apg. 13:5; 19:22; 2 Tim. 4:11), och somliga betjänade (av diakonéo) Paulus medan han var i fängelse. (2 Tim. 1:16—18; Filem. v. 13) Vilka tjänster var det de gjorde? Skildringen ger inte några särskilda detaljer. Förutom att de sörjde för mat och andra fysiska behov vet vi att de förde med sig budskap och överbringade anvisningar från apostlarna till andra, och de arbetade utan tvivel som sekreterare, gjorde inköp, kanske av skrivmaterial, och utförde andra liknande uppgifter såsom sanna medhjälpare åt apostlarna. Helt visst betraktade de sådan uppassning som en kristen tjänst och ett verkligt privilegium, alldeles som det ju också var.
Genom att dessa människor tjänade Paulus och andra gjorde de det lättare för dem som blev betjänade att koncentrera sina ansträngningar på sin egen särskilda tjänst. Paulus hade en speciell tjänst som Kristus Jesus tilldelat honom, nämligen att ”bära ett grundligt vittnesbörd om de goda nyheterna om Guds oförtjänta godhet”, särskilt till ”nationerna” (NW) eller hedningarna, för vilka Paulus var en apostel. (Apg. 20:24, NW; 21:19; Rom. 11:13; Ef. 3:5—7) Genom att vara ”tjänare åt ett nytt förbund” hjälpte Paulus också människor att bli en del av det andliga Israels nation i detta nya förbund. Ännu viktigare var att han tjänade dem som redan befann sig i detta nya förbund, gjorde tjänst som en herde, hjälpte kristna att förbli trogna mot detta förbunds villkor och se gagnet av det förverkligat på sig själva. — 2 Kor. 3:5, 6; 4:1; Kol. 1:23—25.
Med tiden fick några av dem som tjänade Paulus själva i uppdrag att arbeta som herdar inom det andliga Israel, den kristna församlingen. Timoteus blev till exempel ombedd att stanna i Efesus för att hjälpa församlingen där under en tid. — 1 Tim. 1:3.
De viktigare sidorna av den kristna tjänsten
Ja, alla dessa många sätt att passa upp var tjänster, alltsammans var en del av den kristna tjänsten. Somliga tjänster var naturligtvis viktigare än andra. Detta visades tydligt kort efter det att den kristna församlingen grundats vid pingsten år 33 v.t. Det inträffade då en snabb tillväxt av antalet lärjungar, med tre tusen nydöpta. Detta gjorde att det behövdes hjälp i form av mat och andra förnödenheter, eftersom många av dem som nyligen blivit troende var på besök i Jerusalem, långt borta från sina hemstäder eller hemländer. För att man skulle kunna klara av detta gav andra lärjungar helhjärtat av sina tillgångar för att dessa nya bröders och systrars behov skulle kunna tillgodoses. (Apg. 2:5, 41; 4:32—37) Men av någon orsak som inte uppges kom de grekisktalande judarnas änkor att bli förbisedda vid den ”dagliga utdelningen” (bokstavligen ”dagliga tjänsten” [grekiska: diakonía]) av förnödenheter. Vem skulle ta itu med detta problem som orsakade knorrande bland de grekisktalande judarna mot de hebreisktalande judarna?
När apostlarna fick veta detta, sade de: ”Det är icke tillbörligt, att vi försumma Guds ord för att göra tjänst [diakonein] vid borden.” Därför lät de bröderna utse sju kvalificerade män, och sedan satte apostlarna dessa till denna ”nödvändiga syssla” (NW), i det de sade: ”Vi skola då helt få ägna oss åt bönen och åt ordets tjänst.” — Apg. 6:1—6.
Det var således två olika tjänsteutövningar inbegripna här. Den ena tjänsten gick ut på att rättvist och opartiskt fördela livsmedel (och utan tvivel också ha hand om tillgångarna och köpa en del förnödenheter) för dem som var i behov av detta. Men det fanns en viktigare tjänst som skulle utföras, och den gällde inte lekamlig mat eller materiella tillgångar, utan bestod i att sätta fram andlig mat och andliga rikedomar genom studium, forskning, undervisning och herdearbete under bön. Apostlarna insåg att denna senare ”ordets tjänst” förtjänade deras odelade uppmärksamhet. De satte rätt värde på saker och ting, och resultatet blev att ”Guds ord hade framgång, och lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem”. (Apg. 6:7) Det är värt att lägga märke till att de som var förordnade att göra tjänst vid borden inte drog slutsatsen att det inte krävdes något mer i deras fall. Stefanus hade till exempel en mycket stor andel i att offentligt kungöra Guds ord. — Apg. 6:8—7:60.
Att ta del i den kristna tjänsten i vår tid
När vi ser den kristna tjänstens vidsträckta omfattning, kan vi förstå varför aposteln säger i 1 Korintierna 12:4—7 (NW): ”Nu finns det gåvor av skilda slag, men det är samma ande; och det finns tjänster av skilda slag, och likväl är det samme Herre [Jesus Kristus]; och det finns funktioner av skilda slag, och likväl är det samme Gud som utför alla funktionerna i alla personer. Men andens manifesterande ges åt var och en för ett gagneligt ändamål.” — 1 Kor. 12:12—28.
Ja, det finns många olika slags tjänster inom den kristna tjänsten. Den kristna församlingen kan ju liknas vid en kropp, och för att denna kropp skall fungera på rätt sätt under den som är dess Herre och huvud, Jesus Kristus, är det många uppgifter, många tjänster, som måste utföras. De är allesammans nödvändiga, fastän somliga är viktigare än andra. Det är därför tydligt att det alltid är någonting som står öppet för var och en att göra, och bland dessa ”tjänster av skilda slag”, som skall utföras under den ende Herrens vägledning, finns det ett stort arbetsfält av möjligheter och privilegier.
I vår tid är det många människor, bland dem inte bara unga män utan också mogna män och även kvinnor, som utför tjänster liknande dem som utfördes av första århundradets kristna, som betjänade Jesus och hans apostlar. Hundratals Jehovas vittnen gör detta genom heltidsarbete, då de tjänar vid Betelhem, tryckerier, lantgårdar och avdelningsexpeditioner överallt på jorden. Men kan man, med tanke på att deras arbete i många fall i hög grad liknar eller exakt motsvarar arbete som utförs av människor i världsliga företag, säga att de tar del i den kristna tjänsten genom sådan verksamhet? Ja, och det beror på att deras arbete utförs i Kristi rikes intresse; det medverkar till att andra blir i stånd att koncentrera sig på att arbeta med undervisning och herdeverksamhet, att ägna sig ”åt bönen och åt ordets tjänst”, sörja för den andliga mat som den kristna församlingen och enskilda personer i människovärlden behöver. Ja, och de som i vår tid sköter vad som kan kallas en ”nödvändig syssla” (NW) kan också själva ha och har verkligen del i att personligen förmedla livets ord till andra, genom att de delar med sig av de goda nyheterna om Kristi rike åt sina bröder och åt personer ur människovärlden. De erkänner att detta är en viktig del av deras tjänst.
I mer än 26.000 församlingar över hela jorden tjänar andligt kvalificerade män som herdar och lärare för fåren i Guds hjord — de har tillsyn över deras andliga välfärd, ger råd, tillrättavisar, tröstar, styrker — medan andra hängivna män sköter om andra nödvändiga plikter. (Ef. 4:11, 12; 1 Tim. 3:1—13) Inom varje församling är det många tjänster som skall utföras. Det finns sjuka att besöka, kanske behövande att ta vård om, möteslokaler som skall anskaffas och hållas i skick. Ja, till och med sådant som att städa Rikets sal, utföra reparationer, sy och sätta upp gardiner, måla skyltar — allt detta är tillfällen till att ”tjäna”. Män, kvinnor och till och med barn kan ha del i att sköta dessa nödvändiga ting. Genom sin Son ger Gud också dem alla det storslagna privilegiet att förkunna de goda nyheterna för varandra och för uppriktiga människor utanför församlingen. (Apg. 2:17, 18; Hebr. 10:24, 25) Helt visst finns det fullt tillräckligt att göra för alla sanna kristna i den kristna tjänsten med dess tjänster av olika slag!
Det är gagneligt att ha denna vidgade insikt om vad den kristna tjänsten omfattar. Det hjälper oss att finna glädje och tillfredsställelse i att tjäna. Kristna män kan se att det finns många utlopp för deras olika förmågor och talanger. Och de bör känna sig uppmuntrade att utveckla sina andliga förmågor för att tjäna bland tillsyningsmännen i det förträffliga arbetet att vara herdar för Guds får. (1 Tim. 3:1) Hustrur kan inse värdet av att de gör tjänst för att tillgodose sina kristna äkta mäns och sina barns behov, i det de är förvissade om att denna tjänst har värde för församlingens huvud, Jesus Kristus, och för Gud. (1 Petr. 2:21; 3:1—5) Unga människor kan också vara till stor hjälp hemma, på möteslokalerna, genom att utföra tjänster för dem som är gamla eller sjuka, erbjuda sig att utföra arbetsuppgifter under tillsyningsmännens vägledning. Och alla kan och bör ta del i att lovprisa Gud inom församlingen och utanför den, i det de gör allt detta till frälsning för sig själva och för dem som lyssnar till dem. — Rom. 10:10.
Hur kan du då ta del i den kristna tjänsten? Genom att godta Kristus Jesus såsom ditt av Gud förordnade huvud och underordna dig hans vägledning, i det du tjänar med hans församling. Du kan vara till nytta för dem som verkar som herdar och undervisare; du kan hjälpa andra i deras tillbedjan och tjänst för Gud och Kristus; du kan göra de goda nyheterna kända för andra. Ta med uppskattning emot varje uppgift som du kan få, vare sig den är liten eller stor. Ja, ”i den mån som var och en har mottagit en gåva bör ni bruka den till att tjäna varandra såsom förträffliga förvaltare av Guds oförtjänta godhet, uttryckt på olika sätt”. — 1 Petr. 4:10, NW.