Frågor från läsekretsen
● Blev Jesus oren, då han, enligt berättelsen i Matteus 9:25, rörde vid en död flicka för att uppväcka henne? — England.
Enligt den mosaiska lagen blev en israelit som rörde vid ett lik ceremoniellt oren i sju dagar. För att bli ren igen måste han gå igenom en reningsceremoni. Denna ceremoni inbegrep att han badade och tvättade sina kläder på den sjunde dagen. — 4 Mos. 19:11—19.
Aposteln Matteus berättar för oss att en man vid namn Jairus, som hade en ledande ställning bland judarna, en gång kom till Jesus och sade om sin dotter, som var sjuk och väntade på att dö: ”Vid det här laget måste min dotter vara död; men kom och lägg din hand på henne, så skall hon få liv igen.” (Matt. 9:18, NW) Markus’ och Lukas’ evangelieskildringar försäkrar oss om att flickan var död, då Jesus nådde fram till henne. ”Medan han ännu talade, kommo några från synagogföreståndarens hus och sade: ’Din dotter är död; du må icke vidare göra mästaren omak.’” (Mark. 5:35; Luk. 8:49) Skulle då Jesus bli oren, om han rörde vid hennes döda kropp? Nej, inte alls.
Jesus väckte flickan, förde henne åter till livet. Matteus skriver: ”Han [gick] in och tog flickan vid handen. Då stod hon upp.” (Matt. 9:25) Jesus blev alltså inte alls oren, utan han skaffade bort det som var upphov till orenheten: den döda kroppen. Han gjorde detta genom att återföra barnet till livet. ”Strax stod flickan upp och begynte gå omkring.” Hon var således inte oren, och hon var inte orsak till att någon som rörde vid henne blev oren. Jesus var den som åstadkom renheten, och han behövde inte genomgå någon reningsceremoni. — Mark. 5:41, 42; Luk. 8:54, 55.
● Lagen som gavs åt israeliterna var ju någonting gott, så hur kunde aposteln Paulus säga att budet gav en ”föranledning” till synd? — USA.
Paulus visade att den mosaiska lagen inte kunde göra det möjligt för ofullkomliga människor att vinna en rättfärdig ställning inför Jehova Gud, och han skrev i samband därmed: ”När vi var i överensstämmelse med köttet, var de syndiga passioner, som blev upphetsade genom lagen, i verksamhet i våra lemmar, för att vi skulle frambringa frukt åt döden. ... Vad skall vi då säga? Är lagen synd? Aldrig må det bli så! Jag skulle i själva verket inte ha lärt känna synden, om det inte hade varit för lagen; och jag skulle till exempel inte ha lärt känna begärelsen, om inte lagen hade sagt: ’Du skall inte ha begärelse.’ Men då synden fick en föranledning [ordagrant: ett framrusande bortåt] genom budet, verkade den i mig begärelse av alla slag, ty förutan lag var synden död.” — Rom. 7:5—8, NW, mellanradiga lydelsen.
Hade det inte varit för lagen skulle aposteln Paulus ”inte ha lärt känna synden” i den betydelsen att han inte skulle ha känt till eller urskilt syndens hela vidd och omfattning, allt det som synden inbegriper, på vilket begärelsens syndfullhet är ett exempel. Men alldeles som Paulus framhåller kunde lagen hetsa upp syndfulla passioner, och likaledes gav budet mot begärelse en ”föranledning” till synd. Betyder då detta att om det inte hade funnits några bud så skulle Paulus aldrig ha utövat det som fördömdes i lagen?
Nej, ty det skulle betyda att lagarna mot äktenskapsbrott, mord, stöld och liknande tjänade till att öka brottsligheten och våldet. Detta är helt och hållet emot Guds vägar. Innan lagen gavs hade människor redan gjort sig skyldiga till begärelse, mord, stöld och annat av samma slag. Lagen var alltså ämnad att kontrollera israeliternas handlingar och inte att locka dem till ökad laglöshet. Psalmisten förklarade: ”Jehovas lag är fullkomlig och återupplivar själen. Jehovas påminnelse är tillförlitlig och gör den oerfarne vis.” (Ps. 19:8, NW) På vilket sätt var det då som lagen hetsade upp syndfulla passioner och gav en ”föranledning” till synd?
Detta blir tydligt för oss när vi kommer ihåg vad aposteln Paulus sade: ”Förutan lag var synden död.” Det innebär att det inte hade blivit uttryckligen förklarat vad synden var. Man kan inte bli anklagad för synder som inte i lagen blivit brännmärkta som synd. Innan lagen kom levde alltså Paulus eller hans nation utan att vara fördömda på grund av synder som inte var uttryckligen omnämnda. Det fanns ett hopp om liv utan lagen. När Guds lag, som uttryckligen omnämnde synder, infördes för att man skulle vinna liv, dog således Paulus eller hans folk. Varför det? Därför att det då angavs att de var syndare som stod under förbannelse, var dömda till döden. Paulus eller hans nation fann att de var syndare i större utsträckning än de hade tänkt sig. Lagen gjorde dem mera medvetna om att de var syndare. I det ljus som lagen gav såg de sig själva såsom syndare under flera anklagelsepunkter. I det ljus som denna lag gav var det alltså flera syndare som kom till synes. Det var inte så att lagen ingav dem att synda, men den avslöjade dem såsom syndare. På så sätt fick synden en föranledning genom lagen och åstadkom synd hos Paulus och hans folk. Lagen tillhandahöll grundvalen på vilken fler människor kunde dömas som syndare det på många fler rättsliga anklagelsepunkter.