Skulle ingen profet kunna komma från Galileen?

”BEGE dig norrut efter rikedom, bege dig söderut efter vishet.” Så rådde ett judiskt ordspråk folket på Kristi tid. Hur hade detta ordspråk kommit upp? Därigenom att fastän Galileen i Palestinas norra del var landets mest blomstrande trakt, fanns templet, Sanhedrin och de bildade klasserna i söder, i Judeen och Jerusalem.

Men ordspråket talade inte helt och hållet sant. Visst fanns det ett överflöd av materiella rikedomar i Galileen med dess många rika städer och blomstrande samhällen, med dess bördiga jord och fiskrika sjö. Men Judeen och Jerusalem kunde, trots sina pretentioner, inte med rätta göra anspråk på att vara främst i fråga om vishet. Eftersom vi läser i Guds ord att ”Jehovas fruktan är vishetens begynnelse” och att ”han skall komma de ödmjuka att vandra enligt hans rättsliga beslut” och ”skall lära de ödmjuka sin väg”, var det i Galileen och inte i Judeen som man gav bevis för att man ägde sann vishet, ty folket där var mycket ödmjukare och läraktigare och visade sig äga mycket mera av Jehovas fruktan, som är en förutsättning för gudomlig vishet. — Ps. 111:10; 25:9; NW.

Ingen kunde ha tagit mera grundligt miste än de självbelåtna fariséerna, som sedan de lyssnat till följande ord av Nikodemus om galiléen Jesus Kristus: ”Icke dömer väl vår lag någon, utan att man först har förhört honom och utrönt, vad han förehar?” hånfullt svarade: ”Kanske också du är från Galileen? Rannsaka, så skall du finna, att ingen profet kommer från Galileen.” Hur grundligt tog inte dessa ytterligt inbilska fariséer miste! Den störste profet som någonsin vandrat här på jorden och som någonsin kommer att vandra på den var galilé. Och dessutom var det så, att av de tolv apostlar, som denne galileiske profet utvalde, var de elva som förblev trogna också galiléer, och den som blev förrädare var från Judeen. — Joh. 7:51, 52.

Varför talade fariséerna på detta sätt om Galileen? Var det en sådan påfallande skillnad mellan Judeen och Galileen som deras ord tycks antyda? Ja, det var det verkligen, och det på oändligt många sätt. Judeen och Galileen, de två främsta skådeplatserna för Jesu prediko- och undervisningsverksamhet, var olika i fråga om klimat, terräng, naturtillgångar, fruktbarhet, folkets temperament och bildningsgrad och framför allt i fråga om det gensvar som Jesu Kristi och hans apostlars förkunnartjänst fick röna från invånarna. Om vi känner till dessa olikheter, berikar det vår insikt om och uppfattning av mycket av det som meddelas i den inspirerade skildringen av Jesu liv. Dessutom ger dessa upplysningar livsviktiga lärdomar åt alla som söker sanningen.

Galileen kontra Judeena

Galileen på Kristi tid var Palestinas trädgård, för att inte säga hela världens. Det rådde ständig vår där. Landet var sällsynt vackert och ovanligt alstringsrikt; där fanns ett överflöd av alla slags frukter och nötter, såväl som av honung och säd, allt av bästa kvalitet. De många städerna var välmående.

Allt detta utgjorde en bjärt kontrast till Judeen, som vid den tiden hade det minst tilltalande och minst bördiga landet i hela Palestina. Och många av dess städer höll på att förfalla eller låg redan i ruiner. Somrarna i Judeen var hetare och vintrarna kallare än i Galileen. Och under det att Galileiska sjön överflödade av fisk, tog Döda havet, som Judeen sträckte sig fram till, snabbt död på all fisk som kom in i denna sjö via Jordanfloden.

Det var nästan lika stor skillnad på galiléerna och judéerna som det var på deras landområden. Judéerna visade mer och mindre öppet sitt förakt för galiléerna. Deras inställning berodde förmodligen delvis på att galiléerna inte var av sådan ren härkomst som judéerna, ty bland dem fanns det ättlingar till människor som av mackabéerna tvingats till omskärelse hundra år tidigare, och även på att galiléerna över huvud taget inte var så bildade som judéerna.

Judéerna var högmodiga, otillgängliga och ansåg sig vara de som verkligen höll lagen. Hade inte de hebreiska skrifterna huvudsakligen blivit skrivna och även avskrivna i Judeen? Visst låg fariséer och saducéer beständigt i fejd med varandra, men det rådde endräkt mellan dem i fråga om inställningen till de ringa galiléerna. De skriftlärda och fariséerna, om vilka det sades: ”På Moses’ stol hava de ... satt sig. ... De säga, men göra icke. De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem”, var huvudsakligen judéer, och galiléerna fick lida under det religiösa ok de lade på folket. — Matt. 23:2—4.

I rak motsats till judéerna var galiléerna varmhjärtade, vänliga, sunda och livfulla människor, även om de kanske var litet sträva på ytan. Den impulsive Petrus och Jakob och Johannes, som kallades ”torndönsmän”, var typiska galiléer. Man sade om galiléerna att de var ”lika sunda som klimatet i landet, lika muntra som skyn som välvde sig över dem”. Till och med deras utslag av religiös ofördragsamhet skilde dem från invånarna i Judeen. När de blev uppretade av Jesu rättframma tal i synagogan i Nasaret, anskaffade de inte falska vittnen och gjorde upp illfundiga planer för att döda Jesus, utan spontant, upphetsade av vrede, sökte de störta honom utför branten av det berg, som staden var byggd på. — Mark. 3:17; Luk. 4:28—30.

De religiösa ledarna i Jerusalem såg ned på folkets stora massa, på bönderna, fiskarna och andra som ägnade sig åt ärligt arbete med sina händer, vilket de flesta galiléer gjorde. De senare satte störst värde på ett gott namn, de förra på rikedomar. Även om galiléerna inte höll styvt på varje prick av lagen, tog de dock sin gudsdyrkan på allvar. Galiléerna ansåg den skrivna lagen vara viktigast; judéerna höll strängt på de äldre männens tradition.

Galiléerna drog troget upp till Jerusalem vid de årliga högtiderna, och under det att judéerna gärna överlämnade offergåvor åt prästerna, var det vanligare att galiléerna överlämnade sina offer åt Jehova Gud. För judéerna var religionen till stor del en formsak; för galiléerna var den en hjärtesak som gällde deras personliga förhållande till Gud, vilket profeterna kraftigt hade framhållit. För judéerna var frigörelsen från det romerska oket till stor del en politisk angelägenhet; för galiléerna betydde den frihet och triumf för rättfärdigheten.

Jesu predikotjänst i Galileen

I sin vishet lät Jehova Gud Jesus födas i Judeen, i Betlehem, för att hans profetior skulle uppfyllas och även för att detta var lämpligt med tanke på Jesu konungsliga härkomst och hans framtida roll såsom konungarnas konung. Samtidigt ledde han händelseutvecklingen så att Jesus fick växa upp i Galileen, det område som erbjöd den gynnsammaste miljön för Jesus i hans ungdom och likaså den gynnsammaste jordmånen för hans predikande och undervisande, när han väl började sin jordiska förkunnartjänst. Johannes döparen blev varmt och vänligt bemött i Galileen, och det blev också Jesus. Men i sin nitälskan för rättfärdigheten talade Johannes rent ut om Herodes Antipas’ äktenskapsbrott, vilket fick till följd att Herodes lät sätta Johannes i fängelse.

”Men när han [Jesus] hörde, att Johannes hade blivit satt i fängelse, drog han sig tillbaka till Galileen. Och han lämnade Nasaret [där han hade vuxit upp] och begav sig till Kapernaum [Galileens största stad], som ligger vid [Galileiska] sjön, på Sabulons och Neftalims område, och bosatte sig där, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: ’Sabulons land och Neftalims land, trakten åt havet till, landet på andra sidan Jordan, hedningarnas Galileen — det folk, som där satt i mörker, fick se ett stort ljus; ja, de som sutto i dödens ängd och skugga, för dem gick upp ett ljus.’ Från den tiden begynte Jesus predika och säga: ’Gören bättring, ty himmelriket är nära.’” — Matt. 4:12—17.

Eftersom galiléerna själva var ödmjuka och milda till sinnes och ivrigt väntade på Messias’ och Guds rikes ankomst, bör det inte förundra oss att Jesu budskap och det sätt, på vilket han frambar det, väckte genklang hos dem, då han ”gick åstad och predikade i hela Galileen, i deras synagogor”, varefter han ”kom ... åter till Kapernaum”, där han hade sitt hem. Det är inte troligt att Jesu bergspredikan, vari han rakt på sak framhöll vad det är som är av verklig vikt och betydelse, skulle ha rönt samma mottagande i Judeen som den rönte i Galileen, där Jesus höll den. Galiléerna hörde på Jesus ända till sista ordet, men därtill var de djupt gripna av det han hade sagt: ”När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse; ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet och icke såsom deras skriftlärde.” Och följden blev att ”sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk”. — Mark. 1:39; 2:1; Matt. 7:28—8:1.

Jesu undervisning var enkel, lättfattlig, inte invecklad, dunkel eller tillkrånglad; hans liknelser och illustrationer, som var hämtade ur vardagslivet, tilltalade dessa galiléer. Visst mötte han också liknöjdhet och motstånd i Galileen. Vi har redan talat om hur folket i hans hemstad en gång ville störta honom utför branten av det berg, som staden var byggd på. Det var just om denna sin hemstad som Jesus sade: ”En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.” Och det var om tre andra galileiska orter som Jesus utbrast: ”Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar, som äro gjorda i eder, hade blivit gjorda i Tyrus och Sidon” — där han i alla fall gav ett vittnesbörd till ett tecken — ”så skulle de för länge sedan hava suttit i säck och aska. ... Och du, Kapernaum, skall väl du bliva upphöjt till himmelen? Nej, ned till dödsriket [hades] måste du fara.” Och alla tre har de fått fara ned till dödsriket eller hades, ty de finns inte till längre. Men dessa var inte hans kraftigaste domsord. Dem sparade han åt Jerusalem: ”Det är icke i sin ordning, att en profet förgöres annorstädes än i Jerusalem.” — Matt. 13:57; Luk. 10:13—15; 13:33.

Judeen försummades inte

Eftersom de synoptiska evangelierna huvudsakligen talar om Jesu förkunnartjänst i Galileen, har somliga dragit den slutsatsen att Jesus försummade Judeen, men så var det inte. Vi bör nu inte tro att Jesus inte hade kunnat förkunna för judéerna utan att bege sig till det område där de bodde, ty den bibliska skildringen säger att stora skaror kom från Judeen för att höra Jesus, och det gjorde även många av de skriftlärda och fariséerna. — Luk. 5:17.

Likväl var det så att Jesus utförligt och vid flera tillfällen undervisade i Jerusalem, såsom Johannes visar, då han nämner om Jesu färder till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Yttrade inte Jesus dessutom, då han uttalade ve över Jerusalem, följande ord: ”Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat”? Och när han stod till rätta inför Sanhedrin, sade han inte då: ”Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig”? — Matt. 23:37; 26:55.

I själva verket skulle Jesus inte ha varit berättigad att uttala så kraftiga förkastelsedomar över Jerusalem och dess religiösa ledare, om han inte hade burit grundligt vittnesbörd för dem. Jesu nära vänskap med Lasarus, Maria och Marta, som bodde i Judeen helt nära Jerusalem, talar också för att han var en ofta sedd gäst hos dem och fördenskull även måste ha predikat ofta i Judeen. Jesus hade blivit sänd till alla de förlorade fåren av Israels hus, och han försummade inget enda av dem. Under sista året av hans förkunnartjänst tillbringade han verkligen mera av sin tid i Galileen, men bara därför att han visste att hans tid ännu inte hade kommit: ”Därefter vandrade Jesus omkring i Galileen, ty i Judeen ville han icke vandra omkring, då nu judarna stodo efter att döda honom.” — Joh. 7:1.

Belyste då Matteus, Markus och Lukas, som skrev de ”synoptiska” evangelierna, bara en sida av Jesu förkunnartjänst? Nej, inte ovillkorligen, men man skulle kunna säga att liksom det förhåller sig nu för tiden, då det mått av erfarenheter i predikotjänsten, som man önskar berätta om, är mera beroende av hur många människor med hörande öron man finner än av den verkliga tiden man använder till att predika, förhöll det sig med dem som skrev ned de erfarenheter och upplevelser som Jesus hade i sin förkunnartjänst. De rättframma, varmhjärtade, ärliga, ödmjuka och enkla galiléerna lyssnade bara så mycket villigare till Jesu förkunnelse än de högmodiga, rika och lärda människorna i Judeen och i synnerhet i Jerusalem.

Eftersom en del judar från Judeen följde Jesus då han vandrade omkring i Galileen och judar från Galileen följde honom i Judeen, kan det mycket väl ha varit så, att den folkskara som hyllade Jesus som konung fem dagar före hans död till största delen bestod av galiléer, som hade varit i Jesu sällskap eller som hade dragit upp till Jerusalem för att fira påskhögtiden. Det kan mycket väl ha varit huvudsakligen för dessa människors skull som de religiösa ledarna i Jerusalem var rädda för att gripa Jesus i fullt dagsljus. En sak som tyder på detta är att sedan Jesu kropp hade tagits ned från tortyrpålen, var ”kvinnor, som med honom hade kommit från Galileen”, angelägna om att få smörja hans kropp med välluktande smörjelse. Vidare är det mycket sannolikt att folkmassan som ropade på Jesu död, då han stod inför rätta, till största delen bestod av judéer, vilka lättare lät sig påverkas av prästerna i Jerusalem. — Luk. 5:17; 23:55; Matt. 27:20—25.

Det ligger i öppen dag att fariséerna, som talade så förringande om Galileen, hade låtit fördomar göra sig blinda för sanningen och de verkliga förhållandena. En motsvarighet till dem utgör de fariseiska prästerna i våra dagar. Fördenskull stöter man tid efter annan på kritiska omnämnanden i religiösa publikationer, som går ut på att det bland Jehovas kristna vittnen i den nya världens samhälle finns jämförelsevis få människor med högre bildning. Vilket mått av sanning som än ligger häri, så har detta ingenting med det budskap att göra som Jehovas vittnen frambär. Ja, det är ett argument som rentav talar till deras fördel, ty skrev inte aposteln Paulus, som själv var en studerad karl, att inte många visa efter köttet eller mäktiga eller av förnämlig släkt blivit kallade; och var det inte just så i Jesu dagar? — 1 Kor. 1:26.

Låt fördenskull inte sådana frågor som gäller samhällsklass eller bildningsgrad, ras eller uppfostran beröva dig din förmåga att med öppet sinne och hjärta pröva det budskap som Jehovas vittnen kommer till dig med. Jämför det med bibeln och handla sedan i överensstämmelse med det som du finner vara sant och rätt. Må vi alla komma ihåg att för Gud är ett gott hjärta långt mera värt än ett proppfullt huvud!

[Fotnot]

[Karta på sidan 139]

(För formaterad text, se publikation)

GALILEEN

STORA HAVET

GALILEISKA SJÖN