Hur man finner glädje i Guds tjänst i denna tid
”Mina tjänare skola jubla av hjärtats glädje” — Jes. 65:14, My.
1, 2. a) Förklara varför en person som vill tjäna Gud är en sällsynt människa. b) Redogör för världens inställning till sådana människor.
VILL du tjäna din Skapare? Vill du ge honom odelad hängivenhet såsom David gjorde? Vill du lyda hans rättfärdiga lagar såsom Daniel gjorde? Vill du vara produktiv, med flit ägna dig åt det verk som han har påbjudit, i likhet med Jesus Kristus? Om det förhåller sig så med dig, då är du en sällsynt människa nu på 1900-talet. Av de mer än tre milliarderna människor som lever i denna tid har bara ett fåtal någon åstundan att tjäna den sanne Guden. Likt tidigare generationer föredrar de att tjäna de religiösa inbillningarnas, de politiska ideologiernas eller materialismens falska gudar. Om sådana gudar skrev en av Jehovas, den sanne Gudens, profeter: ”Ty folkens alla gudar äro värdelösa gudar. Vad Jehova angår, så har han gjort himlarna.” (1 Krön. 16:26, NW) Det är få människor som har erfarit glädjen i att tjäna denne store Skapare.
2 Efter syndafloden i Noas dagar blev snabbt det antal människor, som tjänade Jehova Gud som hade bevarat dem som överlevde floden, procentuellt allt mindre, under det att människorna förökade sig, för att slutligen bli en minoritet, som höll sig avskild från de övriga människorna i den forntida världen. Det var dessa som vägrade att ta del med flertalet i att bygga Babels torn. De var de ovanliga människor som vägrade att göra gemensam sak med Israels nation, när denna vände sig ifrån att tjäna den sanne Guden och tog sig för att tjäna falska gudar. De var de ståndaktiga få som höll fast vid kristendomen, fastän flertalet människor i det första århundradet talade illa om dem och förföljde dem. Om världens inställning till dem skrev en av Jesu Kristi apostlar: ”Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap.” (1 Kor. 4:13) Likväl kände de glädje i hjärtat; de hade ett gott hjärtetillstånd, ty de gjorde det som var rätt i Guds ögon. Situationen är just inte annorlunda nu. Precis som Jesus profeterade om våra dagar är Guds tjänare alltjämt illa omtyckta av flertalet människor i världen. ”Då skola människor överlämna eder åt bedrövelse och skola döda eder, och ni skola bliva föremål för hat från alla nationer för mitt namns skull.” (Matt. 24:9, NW) Trots denna förföljelse finns det goda skäl att finna glädje i tjänsten för den sanne Guden nu i denna tid.
3. Vilken kunskap om framtiden ger Gud oss, som är en orsak till glädje?
3 Att man vet att den store Skaparen vid den av honom fastställda tiden skall för beständigt göra ände på de onda människorna och skall befria jorden från sådana, på det att de som tjänar honom skall få bo på den i frid, är en orsak till stor glädje. Tänk bara: Att kunna leva här på jorden utan att lyckas upptäcka en enda ond människa! I stället för onda är det ödmjuka, rättfärdighetsälskande människor som du träffar på. Detta har Jehova utlovat, och hans löften vänder inte tillbaka till honom ouppfyllda. ”Ännu en liten tid, så är den ogudaktige icke mer; och när du ser efter hans plats, då är han borta. Men de ödmjuka skola besitta landet och hugnas av stor frid.” (Ps. 37:10, 11) Denna kunskap är i sanning en sporre till att tjäna den rättfärdige Skaparen med glädje; men det är bara en av de många saker han har givit oss för att sporra oss till sådan glädjefylld tjänst.
4, 5. Förklara hur sanningen och det förhållandet att man får bära Jehovas namn är orsaker till glädje.
4 Av skapelsens invecklade under och den stjärnströdda himlens fenomen framgår det klart och tydligt att det finns en oändligt vis Skapare. Men vi får inte veta mycket om honom personligen genom att studera dessa skapade verk. För att ge människan ytterligare upplysningar har han låtit framställa sitt skrivna ord, bibeln. Där har han givit oss en stor mängd upplysningar om sig, om sina mäktiga gärningar i det flydda och om sina uppsåt och syften med mänskligheten. Dessa rikhaltiga upplysningar ger oss välgrundade skäl till att med glädje tjäna honom i stället för nationernas falska gudar. Sådana upplysningar är sanning, och att bara äga dem kan vara en orsak till glädje, i synnerhet därför att de bidrar till ett gott tillstånd hos hjärtat, till hjärtats glädje. Andlig frihet vinner de som med stor iver sträcker sig efter dem, och långt liv ger de åt dem som griper fatt i dem. Att äga frihet från lögn och falskhet, som förvränger tankarna, är utan tvekan en orsak till glädje, och detta är utlovat åt dem som tjänar Jehova Gud. Härom sade Jesus Kristus: ”Ni skola känna sanningen, och sanningen skall försätta eder i frihet.” — Joh. 8:32, NW.
5 Vid de sällsynta människor, som tjänar den sanne Guden, Jehova, har han fäst sitt namn; han har välsignat dem genom att visa att de är hans folk. Också detta är en orsak till glädje. Jehova blygs inte över att identifieras med dem, fastän de av världen anses vara ”var mans avskrap”. (1 Kor. 4:13) Denna nära gemenskap med Skaparen anger att de är föremål för hans goda vilja, och detta kan för dem innebära att de vinner gåvan evigt liv, en gåva som endast Jehova Gud, den store livgivaren, kan ge. Profeten Jeremia, som insåg vilken storslagen välsignelse det är att ha den allsmäktige Gudens namn förbundet med sig, sade så här: ”Dina ord blevo för mig till glädje och till mitt hjärtas fröjd; ty jag är kallad efter ditt namn, Jehová, härskarors Gud.” (Jer. 15:16, Åk) Det är viktigt att man ständigt är medveten om detta gynnade förhållande till den store livgivaren, om man skall finna glädje i hans tjänst.
6. Vilket uttryck för Jehovas oförtjänta godhet är en källa till glädje för oss?
6 Jehova Gud har i sin godhet, som människan inte förtjänar att bli föremål för, sörjt för ett återlösningsoffer, på det att de som tjänar honom skall kunna bli befriade från den adamitiska synden och skall kunna vinna den fullkomlighet som Adam förlorade. ”Gud anbefaller sin kärlek åt oss däri, att medan vi ännu voro syndare, dog Kristus för oss. Så mycket mer skola vi alltså, sedan vi nu hava blivit förklarade rättfärdiga genom hans blod, genom honom bliva frälsta från vreden.” (Rom. 5:8, 9, NW) Denna storslagna anordning för deras frälsning, som tjänar den sanne Guden, är ännu en orsak till glädje för dessa människor. Aposteln Petrus gav uttryck åt vad de känner, då han skrev: ”Fastän ni icke för närvarande se honom [Jesus Kristus] för edra ögon, utöva ni likväl tro på honom och fröjda eder storligen med en outsäglig och förhärligad glädje, i det att ni erhålla slutet för eder tro, edra själars frälsning.” (1 Petr. 1:8, 9, NW) Jehova har alltså givit människorna många orsaker att finna glädje i hans tjänst i denna tid.
Den rätta sinnesinställningen
7. Varför är det så betydelsefullt att ha en rätt sinnesinställning, om man skall finna glädje i Guds tjänst?
7 Tack vare allt vad Gud har givit oss människor för att vi skall finna glädje i hans tjänst kan en människa lätt finna glädje i denna tid, förutsatt att hon har den rätta sinnesinställningen. Denna inställning är mycket betydelsefull, ty den stärker vår uppskattning av Skaparen och av hans ord. Om en människa saknar uppskattning, är hon inte tacksam för det som Gud har gjort eller för det som Gud har lovat göra. Hon har då ingen åstundan att göra det som behagar universums store härskare. Men en god sinnesinställning driver henne till att uppskatta allt det som Jehova har gjort och kommer att göra. Den eggar till en rätt åstundan att tjäna Gud. Den kristna förkunnartjänsten är ett mycket betydelsefullt sätt att tillfredsställa denna åstundan.
8. Hur hjälper oss den rätta sinnesinställningen till förkunnartjänsten att uppodla glädjen?
8 Såsom Jesus Kristus visade inbegriper den kristna förkunnartjänsten att man skall predika bibelns sanningar för andra, så att deras hjärtan kan bli omvända till den obesudlade tillbedjan av den sanne Guden. Ett sådant offentligt kungörande av sanningen och undervisning i sanningen utgör ett betydelsefullt drag i det kristna sättet att tjäna den store livgivaren. Den kristne aposteln Paulus sade: ”Ty med hjärtat utövar man tro till rättfärdighet, men med munnen förkunnar man offentligen till frälsning.” (Rom. 10:10, NW) Om en person har den rätta sinnesinställningen till detta arbete, inser han hur mycket gott det åstadkommer, i det att det förvandlar människornas liv genom att bringa dem i överensstämmelse med Guds ords höga moraliska krav. Han inser också att det är en livsbevarande verksamhet, som leder folk på den väg som innebär att de kommer att bli bevarade genom Guds annalkande krig, i vilket den nuvarande onda tingens ordning skall försvinna. Det är en verksamhet som får allt fler och fler människor att vända sig ifrån den falska religionen till att tjäna sin Skapare. Den som har en rätt syn på detta förträffliga verk, som Jesus påbörjade, kan uppodla glädjen i denna form av tjänst för Gud.
9, 10. a) Vad är det som skulle kunna dämpa glädjen i förkunnartjänsten, och vad är det som uppväger detta? b) Vad är det som kan göra det svårt att uppodla glädjen i förkunnartjänsten, och hur kan detta hinder övervinnas?
9 För många människor är det inte särskilt behagligt att söka upp andra människor genom att gå från hus till hus och tala om Guds ords sanningar, i synnerhet när de människor, som de kommer till, mestadels inte tycker om att få besök. Även om det inte är någon glädje att få mothugg från människor som saknar intresse och som inte åstundar att tjäna sin Skapare eller som blivit felunderrättade om Guds tjänare, är det en glädje att träffa på en ödmjuk människa som uppriktigt sätter värde på de ansträngningar besökaren gör för att undervisa henne i Guds ords sanningar. Att få ge akt på hur en sådan människa växer till i kunskap och att få se henne slita den falska religionens band ett efter ett medför en glädje som man bara finner i den kristna förkunnartjänsten. Denna glädje uppväger mer än väl de obehagliga upplevelserna i samband med att man råkar ogynnsamt stämda människor.
10 Om du är en av Guds, den Högstes, tjänare och ägnar dig åt förkunnarverksamheten från hus till hus, kan du inte odla glädjen i denna tjänst för Gud genom att tänka på de obehagliga upplevelserna i tjänsten. Du kommer inte heller att kunna finna någon glädje, om du tjänar motvilligt och ständigt behöver bli hjälpt på traven av dina kristna bröder. I båda fallen måste man ha den rätta sinnesinställningen, om man skall finna glädje. Se på den ljusa, positiva, sidan av saken i stället för att bara se den mörka, negativa eller obehagliga sidan. Tänk på i hur hög grad godhjärtade människor uppskattar dina bemödanden, när du lyckas träffa på dem och kan uppodla deras intresse. Tänk på hur nödvändig denna verksamhet är för att människor av alla slag skall bli underrättade om Jehovas uppsåt, i synnerhet beträffande de världsomvälvande krafter som kommer att verka i Guds annalkande krig. Tänk på hur betydelsefullt detta verk är för att skilja människorna åt nu i de yttersta dagarna och för att ett omfattande vittnesbörd skall bli avgivet om den sanne Guden och hans uppsåt. Tänk på att denna av Gud påbjudna tjänst är ett sätt för dig att ådagalägga din kärlek till Gud och din tro på hans uppsåt. Endast genom att på detta sätt utveckla den rätta inställningen till den kristna förkunnartjänsten kan du erfara den glädje som detta drag i tjänsten för Gud kan medföra.
11. Varför är det så viktigt att du inte bekymrar dig över hövan för din förmåga att tala?
11 Ifall du tänker negativt om din förmåga att tala med andra om det som du har inhämtat i Guds ord, då låter du en orätt sinnesinställning utvecklas hos dig, som kommer att beröva dig glädjen i Guds tjänst. Jämför inte din talförmåga med någon vältalig kristen broders. Jämför den i stället med de människors som du träffar på i förkunnartjänsten, namnkristna människors inom kristenhetens landamären, vilka inte talar med andra om Guds sanningar. Hur klent beställt det än är med din talförmåga, så är den bättre än deras, ty de talar inte alls om Skaparen. Gör bruk av de förmågor du har och sträva efter att utveckla dem. Tänk på att Gud inte har utvalt denna världens visa människor eller de stora religiösa vältalarna till att kungöra hans uppsåt. I stället har han utvalt ödmjuka människor som inte är särskilt övade i vältalighet. På Jesu tid var de vanligt folk; några var fiskare. Om man har den rätta sinnesinställningen, förlorar man inte glädjen i att tjäna Gud genom att offentligen kungöra hans sanningar och uppsåt för andra såsom Jesus påbjöd. — 1 Kor. 1:26—29.
Lärjungarna fann glädje i att predika
12. Hur reagerade Jesu lärjungar, sedan de ägnat sig åt den kristna förkunnartjänsten, och vad ansåg de om förföljelse?
12 När Jesus började ge sina lärjungar i uppgift att utföra kristen förkunnartjänst, gladde de sig åt det som de fick uppleva. Några av dem som först tog del i denna tjänst kom tillbaka till Jesus hänförda, upprymda. ”Därpå kommo de sjuttio tillbaka med glädje.” (Luk. 10:17, NW) De begav sig åstad för att kungöra de sanningar, som de hade inhämtat, utan att tvivla på sin talförmåga. Deras hjärtan var fyllda av det goda som de hade lärt av Jesus Kristus, och de var angelägna att låta andra få del av det. Obehagliga upplevelser och brist på intresse hos många som de talade med dämpade inte deras glädje. Den hölls vid liv tack vare den goda sinnesinställning de hade till denna form av tjänst för Gud. Inte ens det förhållandet att de blev förkastade av den judiska nationen och blev förföljda av de judiska ledarna kunde omintetgöra deras glädje i tjänsten för Jehova Gud.
13. Vilken verkan hade det på Jesu apostlar att Sanhedrin utsatte dem för förföljelse?
13 Vid ett tillfälle då apostlarna fördes inför den judiska Sanhedrin, sedan de hade blivit förbjudna att predika de goda nyheter de hade inhämtat, sade de till de framträdande männen i denna myndiga domsförsamling: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” (Apg. 5:29, NW) Sedan de hade blivit pryglade och tillsagda att inte vidare predika i Jesu namn, gick de därifrån och fröjdade sig över att de hade bevarat sin ostrafflighet i förhållande till sanningen. Ingenting kunde dämpa deras glädje över att få tjäna den sanne Guden. ”Dessa gingo därför ut från Sanhedrin och fröjdade sig, emedan de hade räknats värdiga att bliva skymfligt behandlade för hans namns skull.” — Apg. 5:41, NW.
14. Vad var det som beredde Paulus och hans följeslagare glädje trots den förföljelse som de fick utstå?
14 När aposteln Paulus på sin första missionsresa kom till Antiokia i Mindre Asien, träffade han och hans följeslagare många människor som inte ville ta emot de goda nyheter de predikade. De blev till och med drivna ut ur staden av dessa människor, men denna obehagliga upplevelse fick dem inte att utveckla en orätt sinnesinställning till sin verksamhet och därmed förlora dess glädje. I stället fröjdade de sig, därför att de hade träffat en del präktigt folk i Antiokia, som tacksamt hade tagit emot de goda nyheterna. ”När församlingen åtskildes, följde många judar och gudfruktiga proselyter med Paulus och Barnabas. Dessa talade då till dem och förmanade dem att stadigt hålla sig till Guds nåd.” (Apg. 13:43) Det obehag de kan ha känt av att bli drivna ut ur staden kom fullständigt i skuggan för det behag de kände av att ha träffat en del människor med gott hjärta, hos vilka de goda ting de predikade vann genklang. ”Lärjungarna uppfylldes alltmer av glädje och helig ande.” — Apg. 13:52.
15, 16. Vilket särskilt drag i förbindelse med förkunnarverksamheten bidrar i synnerhet till att man kan uppodla glädjen, och vad är det som hjälper en människa att inse att det förhåller sig så?
15 Att man offentligt kungör de goda tingen i Guds ord kräver att man oförbehållsamt delger andra sådant som är uppbyggande, livsomvandlande och livsuppehållande, och det medför glädje, eftersom det ligger lycka i att ge det som är gott åt andra. Detta är en princip som aposteln Paulus framhävde, när han talade om den kristna förkunnarverksamheten. ”Jag har i allt visat eder att genom att på detta sätt arbeta måste ni bistå dem som äro svaga och måste komma ihåg Herren Jesu ord, när han själv sade: ’Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.’” (Apg. 20:35, NW) Liksom Paulus och hans medarbetare fann glädje i att delge andra de goda ting de hade inhämtat, kan de som tjänar Jehova Gud i denna tid finna glädje i att utföra samma uppbyggande verksamhet, om de bevarar samma goda sinnesinställning.
16 Den uppmuntrande erfarenheten att se vilken tröst sanningen ger betryckta människor och den uppskattning de människor visar, som blir befriade från den falska religionen genom sanningen, såväl som de människors lycka, vilka får ett säkert hopp att leva för, allt detta får en Guds tjänare att fröjdas över att Gud har välsignat honom med privilegiet att tala om Guds sanning. Det är först när en människa har haft denna personliga erfarenhet i den kristna förkunnartjänsten som hon helt och fullt kan fatta vilken lycka som kommer av att man ger ut av sin kunskap om sanningen åt andra.
17. Varför sade Paulus till tessalonikerna att de för honom var en krona att jubla över?
17 Aposteln Paulus och hans följeslagare förde sanningen till tessalonikerna i Macedonien. Den församling som blev en följd av deras predikande utgjorde en glädjekälla för dem. Den obehagliga upplevelsen att stå öga mot öga med hatiska motståndare till deras predikande där i Tessalonika överskuggades mer än väl av den glädje de kände över att se rättskaffens människor i staden ge gott gensvar, när de fick höra de goda nyheterna. Om sina egna och sina följeslagares känslor skrev Paulus: ”Ty vad är vårt hopp eller vår glädje eller vår krona, som vi jubla över — ja, är det icke just ni? — inför vår Herre Jesus vid hans närvaro? Ni äro förvisso vår ära och glädje.” — 1 Tess. 2:19, 20, NW.
Hur vi kan hjälpa varandra
18, 19. a) Vilken sinnesinställning bör man ha till poster som medför ansvar i en församling? b) Vilka får sådana privilegier?
18 I en församling av tjänare åt Jehova Gud innehar några av dem ansvarsfulla poster. Genom att flitigt sköta de plikter som följer med dessa poster tjänar en person Gud på åter ett annat sätt, ty församlingen är Guds, och den har till uppgift att ägna honom dyrkan och att undervisa folk i Guds ord. Om de personer, som bekläder dessa poster, har den rätta och tillbörliga sinnesinställningen till sin uppgift, kan de finna glädje i att axla den ansvarsbörda som följer med dem. I stället för att stirra sig blinda på arbetet, ansvaret och de problem, som följer med uppgiften att öva tillsyn, bör de tänka på det goda de tillför sina kristna bröder och på behovet att organisera arbetet med att offentligen kungöra Guds ord och uppsåt. Det är mycket som personer på dessa ansvarsfulla poster kan göra för att hjälpa sina kristna bröder att bevara ett gott förhållande till den sanne Guden och att tjäna honom på ett godtagbart sätt. Detta är i sig självt en glädjekälla.
19 En ställning som innebär att man skall öva tillsyn i en församling av Guds folk bör betraktas som en välsignelse från Jehova. Den som innehar en sådan ställning har möjlighet att utvidga sin tjänst för Gud. Möjligheter av detta slag öppnas för personer som har förvärvat goda vitsord i Jehovas tjänst och har visat sig äga andlig mogenhet. Därför att de vist och förståndigt har gjort bruk av den kunskap i Guds ord, som de har tillägnat sig, och med flit och iver har skött de tjänsteprivilegier, som de har fått i församlingen, får de större privilegier av tjänst, vilket medför ökat ansvar. Detta stämmer överens med den tanke Jesus gav uttryck åt, då han sade: ”Var och en som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog.” (Matt. 25:29) Detta innebär naturligtvis inte att han bör gå till några ytterligheter och ta på sig mera än han kan klara av.
20. Nämn en faktor som gör det möjligt för en person att tjäna Gud i en församling under lång tid.
20 En person visar sig inte ha gott omdöme, om han söker axla större ansvar i en församling än hans hälsa tillåter eller ta på sig mera arbete än han kan sköta. Genom att ta på sig mera än han går i land med kan han ta död på sin glädje i att tjäna Gud i en församling. Man måste alltså låta sig vägledas av ett gott omdöme. Människor med en rätt sinnesinställning kommer att vara angelägna att utnyttja hela sin arbetsförmåga, under det att de som inte har så stor uppskattning kommer att söka efter ursäkter för att slippa ifrån privilegier av tjänst. De senare kommer att erbjudas allt färre och färre privilegier. Den kristne tjänaren vet vad hans fysik och nerver förmår, när det gäller förpliktelser, och om han skall kunna fortsätta att tjäna med glädje i församlingen under lång tid, bör han inte anstränga sig över denna sin förmåga. Genom att han låter andra i församlingen dela ansvaret kan arbetsbördan bli lagom stor, så att hans glädje eller hans hälsa inte lider avbräck.
Hjärtats glädje
21. a) Hur erfar Guds tjänare hjärtats glädje? b) Förklara hur man kan mista sin glädje i Guds tjänst.
21 Genom profeten Jesaja förutsade Jehova följande: ”Mina tjänare skola jubla av hjärtats glädje.” (Jes. 65:14, My) Utöver världen i våra dagar erfar de relativt få människor som tjänar Jehova Gud denna hjärtats glädje. Deras hjärtan blir inte bittra på grund av rasmotsättningarna eller de politiska meningsskiljaktigheterna. Deras hjärtan har inte blivit onda som en följd av världens moraliska sammanbrott. Deras hjärtan har inte blivit såsom vanmäktiga genom påverkan av ateistiska åsikter eller falska religiösa trosuppfattningar. Guds ords uppbyggande sanningar, hans rättfärdiga lagar, hans trösterika löften beträffande framtiden och det kärleksverk, som han har givit dem att utföra, skänker dem hjärtats fröjd och glädje. Men det beror på den enskilda människan, om hon bevarar ett sådant gott hjärtetillstånd. Om man låter en orätt sinnesinställning utvecklas inom en i fråga om något drag i tjänsten för Gud, kan man förlora glädjen i denna tjänst, och det goda hjärtetillståndet, hjärtats glädje, kan börja försämras. Det är därför på goda grunder som Guds ord manar: ”Framför allt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta.” (Ords. 4:23) Om man skall kunna bevara hjärtats glädje, måste man vidmakthålla en god sinnesinställning, ha varm uppskattning av Jehovas sanningar och uppsåt och känna entusiasm över dessa ting.
22. Varav är glädjen en frukt, och hur blir detta uppenbart?
22 Den glädje de människor känner, som har ett gott hjärtetillstånd, vittnar egentligen om att Guds ande verkar genom dem, ty glädje är en av andens frukter, som omnämns i Galaterna 5. Gud ger sin ande åt dem som tjänar honom, åt dem som ägnar honom odelad hängivenhet. Anden verkar på hans vittnen i våra dagar och får dem att utföra ett ofantligt, världsomfattande arbete med att kungöra samma befriande sanningar som apostlarna kungjorde. Den heliga anden, som verkar direkt på dem såväl som genom Guds ord och organisation, hjälper dem att utveckla ett gott hjärtetillstånd, att öka hjärtats glädje, och den hjälper dem att driva på med verket att offentligen kungöra Jehovas uppsåt. Den glädje en människa uppodlar som en följd härav är alltså egentligen en frukt av anden.
23. Vad bör du låta Gud göra för dig genom sin ande?
23 Om du är en av de sällsynta människor som vill tjäna Skaparen i denna tid, som vill ge honom odelad hängivenhet, som vill utföra det arbete som han finner behag i, som önskar få hans godkännande och hans gåva, livet, låt då Jehova genom sin ande frambringa det goda hjärtetillstånd, den hjärtats glädje, som kännetecknar hans folk. Vidga ditt hjärta för hans undervisning. Låt den hos dig utveckla en rätt sinnesinställning till hans tjänst. Låt de goda nyheterna i hans ord och dess livsomvandlande sanningar sporra dig till att uppodla den säregna glädje som man bara kan finna i tjänsten för universums store Gud.