Tag dig i akt för dåligt umgänge

”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” — 1 Kor. 15:33, NW.

 1. Var bör den kristne, förutom vid församlingens möten, se till att hans tänkande och hans uppförande är i överensstämmelse med Guds ord?

AV DE upplysningar som ges i Jehova Guds ord och av egen erfarenhet inser de kristna hur viktigt det är för dem att de kommer tillsammans såsom en församling. De inser också, som en följd av att de studerat Skriften, att för att de skall kunna vara kristna räcker det inte med att de bara kommer tillsammans på en viss plats för gudsdyrkan en, två eller tre gånger i veckan, såsom medlemmar av de babyloniska falska religiösa organisationerna gör, under det att de vid andra tider och tillfällen under veckan glömmer Gud och säger och gör vad dem själva behagar, antingen detta är i överensstämmelse med Guds ord eller inte. En kristens tänkesätt och handlingssätt måste alltid stämma överens med Guds ord, antingen han är tillsammans med församlingen, är hemma i familjens sköte, befinner sig på sin arbetsplats eller idkar sällskaplig samvaro med kristna för att få en stunds avkoppling.

 2. Kan de kristna i sitt strängt upptagna liv få tid till avkoppling? Ge skäl för svaret.

² En kristen använder inte all sin tid till församlingens möten och till att predika de goda nyheterna om Guds rike ute på fältet. Om vi skulle räkna samman det antal timmar vi använder till att arbeta, sova, äta och vara med vid möten, där det ges undervisning i bibeln, samt till att predika, återstår det likväl omkring hundra timmar varje månad, som vi kan använda till olika dagliga intressen, till att läsa och skriva, till samtal, förströelse och avkoppling.

 3. a) Vad sker med sinnet och kroppen, när man kopplar av, vilket bör mana oss till ett förståndigt val av umgängesvänner? b) Hur kan vi veta om våra umgängesvänner är av det rätta slaget?

³ Det är under dessa stunder av förströelse och avkoppling som en kristen måste tänka på vad han väljer att göra och måste rätta sig efter förmaningen att med verkligt förstånd välja sina umgängesvänner. När man kopplar av låter man sinnet och kroppen känna sig fria, mindre tyngda av de påfrestningar som olika problem och plikter medför, och man blir benägen att mindre noggrant eller strängt följa disciplinerande regler. Må så vara att det är nyttigt att sakta ned farten och att många hävdar att enbart arbete utan någon ”lek” inte är bra för någon, men likväl skulle det vara bättre för en människa om hon använde hela sin tid till att göra goda gärningar, som kan tillförsäkra henne evigt liv, än att använda hur liten tid som helst till lek tillsammans med dem som på ett eller annat sätt bidrar till att hennes möjlighet att vinna liv i Jehovas rättfärdiga nya ordning råkar i fara. Om vi under vår samvaro med andra eller efter sådan samvaro inte känner oss andligen uppbyggda och stärkta, uppmuntrade till att visa större nit och trohet i Jehovas tjänst, och inte uppskattar Jehova Guds godhet och kärleksfullhet gentemot oss, då har vi inte varit tillsammans med det rätta slaget av människor. Tänk på Jehovas varning: ”Låt eder icke vilseledas. Dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor.” (1 Kor. 15:33, NW) Liksom en skiva mögligt bröd kan fördärva en skiva färskt bröd, får den färska skivan att mögla fortare genom att ligga intill den, så kan vi bli påverkade om vi idkar dåligt umgänge.

Tankarna, talet, handlingarna påverkas av andra

 4. Hur kan våra umgängesvänner påverka oss, såsom Salomo framhöll?

⁴ Det finns ett ordstäv som lyder: ”Säg mig med vem du umgås, och jag skall säga dig vem du är”, och ett snarlikt lyder: ”Kaka söker maka.” Den vise konung Salomo framhöll att vårt umgänge kan utöva ett kraftigt inflytande på oss, när han sade: ”Hav din umgängelse med de visa, så varder du vis; den som giver sig i sällskap med dårar, honom går det illa.” (Ords. 13:20) Genom våra umgängesvänner kan alltså våra tankar påverkas, så att de blir antingen goda eller onda, vårt tal bli uppbyggande eller nedbrytande och våra handlingar gagneliga eller fördärvbringande. Detta beror alltså i stor utsträckning på vilka människor vi umgås med.

 5. a) Varför är det omöjligt att helt undvika ”dårar”, och ligger det någon verklig fara i sådana nödvändiga kontakter? b) Hur bör vi uppträda mot människor som vi måste ha att göra med, och när bör vi undvika dem?

⁵ Det är inte lika lätt att finna vänner som bygger upp en som det är att finna människor som bryter ned en, eftersom vi lever i en värld där man inte är rättfärdigheten hängiven. Detta är inte svårt att förstå, om man tänker på vad aposteln Johannes skrev: ”Hela världen är i den ondes våld.” (1 Joh. 5:19) I arbetet, i skolan eller i någon annan daglig gärning kan de kristna följaktligen inte undgå att komma i nära beröring med det slags människor som Salomo kallar ”dårar”. Jesus insåg otvivelaktigt vad de kristna skulle komma att ställas inför, ty i bön till sin himmelske Fader sade han: ”Jag begär icke att du skall taga dem ut ur världen utan att du skall vaka över dem för den ondes skull. De äro icke någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen.” (Joh. 17:15, 16, NW) Sådana nödvändiga kontakter utgör inte någon verklig fara för de kristna, ty vi kan sköta vårt förvärvsarbete, skaffa oss färdigheter i skolan, gå och handla mat, kläder och andra nödvändighetsartiklar i butiker och varuhus utan att vi fördenskull behöver tänka och bete oss som flertalet av de gudlösa människorna i världen, i vilken vi lever. Kristus Jesus bevisade detta, och mer än en million kristna vittnen bevisar det i denna tid. Men när vi söker sällskap med människor utanför den kristna församlingen för att få förströelse och avkoppling, då råkar vi i en farlig situation. Varför skulle vi självmant och med glädje söka sådana människors umgänge, vilkas tankar och handlingar är diametralt motsatta dem som kännetecknar en åt Gud överlämnad kristen? Detta betyder inte att en kristen inte kan och inte bör vara varm, vänlig och hjälpsam mot alla, närhelst det ges tillfälle härtill. Paulus sade till de kristna på hans tid: ”Må vi alltså, medan vi hava tillfälle, göra, vad gott är mot var man.” (Gal. 6:10) Men vad detta verkligen betyder är att en kristen inte kan tillbringa tiden tillsammans med oandligt inställda människor efter arbetets eller skolans slut för att tillfredsställa någon längtan efter nöje och förlustelse.

 6. Vilka frågor bör vi ställa oss, varigenom vi kan få hjälp att välja goda umgängesvänner?

⁶ Att det är klokt och förståndigt av de kristna att umgås med det rätta slaget av människor inser vi ännu bättre, om vi ställer några enkla frågor. Skulle det göra dig detsamma om dina bästa vänner liknade det penningkära äkta paret Ananias och Safira eller om de vore hederliga i likhet med Akvila och Priscilla? Skulle du vara mera trygg och säker, om du tog en promenad över fälten tillsammans med den rättfärdige Abel än om du hade hans illasinnade broder, Kain, vid din sida? Skulle du hellre ha Judas Iskariot till vän än den avhållne aposteln Johannes? Var skulle du få det största andliga gagnet — i Herodes’ palats, där du kunde se Salome dansa, eller i Lasarus’, Martas och Marias trivsamma hem en givande kväll? Låt dig inte vilseledas; ditt liv kommer att påverkas av dina umgängesvänner.

 7, 8. a) Vad kan en önskan att vara erkänd, accepterad, medföra, och varför? b) Vilka vanor bland skolungdomen får en kristen inte lägga sig till med? Varför?

⁷ När man är tillsammans med en skara människor, de må vara unga eller gamla, är det helt naturligt att man vill betraktas såsom en av dem. I synnerhet unga människor är känsliga på den punkten, ty de avskyr att vara olika sina kamrater. Denna önskan att vara erkänd, accepterad, kan medföra svårigheter, när umgängesvännerna är människor som inte älskar Gud och vilkas tankar och handlingar inte tyglas, eftersom de inte hyser någon respekt för Guds ord såsom en vägvisare till ett rätt uppförande.

⁸ Det är ganska vanligt på sina håll bland skolungdomar att skolka från vissa lektioner eller att inte alls gå till skolan utan gå hem till någon av klasskamraterna, vars föräldrar är borta på arbetet, och där i hemmet hänge sig åt ett hållningslöst uppförande och många gånger åt omoraliskhet. En ung kristen människa får inte handla så. Enbart att skolka från skolan är orätt, men att vara tillsammans med dem som gör så är också orätt. Att handla så är oärligt mot föräldrarna, ett försök att narra dem, och det är misshagligt för Jehova. På grund av köttsliga begär och svagheter har några blivit frestade att göra det som de vet är illa. Paulus talade om sådana som är fulla av ondska och bedrägeri och som är olydiga mot sina föräldrar, när han sade: ”Fastän de väl veta, vad Gud har stadgat såsom rätt, att nämligen de som handla så förtjäna döden, är det dem icke nog att själva så göra, de giva ock sitt bifall åt andra som handla likaså.” — Rom. 1:32.

 9. a) Vilka bud i Skriften säger nej till unga kristna människors samvaro med skolkamrater som är världsligt inställda? b) Vad var orsaken till att de israelitiska ungdomarna inte fick gifta sig med utomstående?

⁹ Kristna ungdomar i skolåldern, som vill gå på danstillställningar eller bjudningar tillsammans med sina klasskamrater, vilka inte är överlämnade åt Jehova, kanske säger till sina föräldrar: ”Jag tar väl ingen skada av att gå på dans, på bio eller på en bjudning tillsammans med en eller flera av mina skolkamrater?” Det är alltid farligt och skadligt att sätta sig över Jehovas befallning: ”Gå ... ut ifrån dem och avskilj eder.” (2 Kor. 6:17, NW) Var det inte för att skydda barnens andlighet som Jehova befallde israeliterna att de inte fick umgås med hedningarna? ”Du skall icke befrynda dig med dem; dina döttrar skall du icke giva åt deras söner, och deras döttrar skall du icke taga till hustrur åt dina söner. Ty de skola då förleda dina söner att vika av ifrån mig och tjäna andra gudar.” (5 Mos. 7:3, 4) Besvara den här frågan: ”Vilken delaktighet har rättfärdighet med laglöshet?” — 2 Kor. 6:14, NW.

10. Vilka okristliga vanor har världsliga ungdomar lagt sig till med?

¹⁰ De faror och den skada som kristna ungdomar skulle kunna råka ut för är inte slut, när bjudningen eller dansen är slut. I många fall ökar de, ty i stället för att bege sig hem vill ungdomarna ofta vara med om något mera spännande och ha ännu roligare. En sådan åstundan kan leda till många farofyllda och skadliga situationer. De kanske får för sig att parkera bilen på en mörk och enslig plats, vilket leder till lek med sedeslösheten, eller att söka upp något ställe där de kan ”få några glas”, och under rusets inflytande får de då kanske sin tankeförmåga avtrubbad och säger och gör fördenskull sådant som de annars inte skulle göra, eller att tillbringa en del av natten eller hela natten på ett motell eller hotell i avsikt att ägna sig åt omoraliska handlingar, för att nu bara nämna några saker. På detta sätt handlar världens ungdom i våra dagar. Det är så de tänker och beter sig. De anser sådant vara populärt och klämmigt. Att delta i sådana orättfärdiga och laglösa förehavanden kan bara medföra skada och hjärtesorg för kristna barn såväl som för deras föräldrar, och detta bör undvikas.

11. Varför bör kristna människor undvika sällskaplig samvaro i förbindelse med förvärvsarbetet? Av vilken erfarenhet framgår detta klart och tydligt?

¹¹ Liknande situationer och många andra, som för med sig stora faror, ställs äldre kristna män och kvinnor dagligen inför. I förbindelse med sitt förvärvsarbete kan de få erbjudanden att vara med i bowlingklubbar och simmarlag, vid firmafester och annat sådant, och om de tackade ja, skulle detta innebära att de fick dåliga umgängesvänner. Sådant skulle kunna vara spännande, roligt och avslappande, det är ingen tvekan om den saken, men det skulle också innebära en fara för den som vill bevara sin kristna ostrafflighet, vilket framgår av följande erfarenhet som en ung kristen kontorist har gjort: En ansökan om feriepionjärtjänst skrevs ut, och denna blev beviljad av Sällskapet. Den skulle gälla följande månad, men den glädje och välsignelse som ett sådant underbart tjänsteprivilegium innebär fick vederbörande aldrig uppleva. Meddelandet om förordnandet från Sällskapet returnerades jämte en bekännelse om att den som sänt in ansökningen hade begått otukt med en arbetskamrat innan den dag var inne, då pionjärtjänsten skulle börja. Även om restriktionernas disciplinerande bestämmelser endast skulle gälla temporärt, är de ärr som denna händelse efterlämnat i sinnet och hjärtat mera bestående. Så mycket gick förlorat i fråga om andliga välsignelser och andligt gagn för så ringa vederlag i form av självisk, sinnlig njutning och förlustelse. Allt detta berodde på underlåtenhet att lyda den gudomliga varningen som säger att ”dåligt umgänge fördärvar nyttiga vanor”.

12. Vilken verkan hade ett dåligt umgänge på Salomo, och vad ledde det slutligen till?

¹² Vi får inte bedra oss själva till att tro att vi kan sätta oss över Jehovas rättfärdiga krav eller bryta mot dem utan att behöva umgälla detta. Är någon av oss, han må vara ung eller gammal, så vis som konung Salomo? Men vad hände inte honom, när han började umgås med hedniska kvinnor och gifte sig med dem? De drog honom bort från den sanna gudsdyrkan. Hur stor deras övertalningsförmåga var framgår av dessa ord: ”Det skedde, då Salomo blev gammal, att hans hustrur böjde hans hjärta efter andra gudar, så att hans hjärta icke var helt med Jehová, hans Gud, såsom hans fader Davids hjärta. Alltså vandrade Salomo efter Astarte, sidoniernas gudinna, och efter Milkom, ammoniternas styggelse.” (1 Kon. 11:4, 5, Åk) Vad Jehova kände gentemot Salomo framgår av dessa ord: ”Eftersom detta har skett med dig, att du icke håller mitt förbund och mina stadgar, som jag har befallt dig, så skall jag rycka riket från dig och giva det åt din tjänare.” (1 Kon. 11:11, Åk) Vi kommer också att förlora Guds ynnest och välsignelse, om vi försätter oss i en sådan ställning och situation som den Salomo försatte sig i, genom att vi låter ett orätt slag av umgängesvänner vända oss bort från att tillbedja Jehova Gud i ande och sanning.

Uppbyggande samvaro i och för avkoppling

13. a) Enbart tillsammans med vilka bör vi söka avkoppling? b) Hur utgör Jesu besök hos Marta och Maria en rätt förebild till kristen samvaro?

¹³ Visst behöver vi rekreationsstunder, men den avkoppling vi behöver måste vi söka tillsammans med våra kristna bröder, om vi skall få Jehovas godkännande, och även under sådana omständigheter finns det skriftenliga regler och principer som måste vägleda vårt uppförande. Om vi tillbringar en kväll tillsammans med andra kristna, bör vi handla såsom Kristus Jesus gjorde, när han hälsade på i Martas och Marias hem. Använde han tiden till dåraktigt och värdelöst tal, under det att han åt och drack till övermått? Låt oss läsa en del av skildringen av hans besök: ”När de nu voro på vandring, gick han in i en by, och en kvinna, vid namn Marta, tog emot honom i sitt hus. Och hon hade en syster, som hette Maria; denna satte sig ned vid Herrens fötter och hörde på hans ord. Men Marta var upptagen av mångahanda bestyr för att tjäna honom.” (Luk. 10:38—40) Om sitt besök hos de två systrarna sade Jesus: ”Maria har utvalt den goda delen, och den skall icke tagas ifrån henne.” (Luk. 10:42) Maria var inte till övermått intresserad av arbetet eller av maten, och det var inte heller Jesus. Han begagnade tillfället till att tala, och Maria använde tiden klokt och förståndigt genom att höra på denne man, som kunde ge henne hjälp andligen. Om vi tar detta till förebild, inser vi att de mogna bör vara beredda att bygga upp sina bröder, när de kommer tillsammans, genom att ta ledningen i uppmuntrande bibelsamtal och genom att svara på bibliska frågor.

14. Vilken biblisk princip är det nyttigt att tillämpa, när man bjuder hem bröder till en kväll för avkoppling, och varför det?

¹⁴ Det är helt naturligt att vi vill vara tillsammans med våra nära vänner, men vi kan vara till större hjälp i församlingen genom att inte alltid vara tillsammans med samma utvalda fåtal gång på gång. Jesus framhöll en princip som vi gör väl i att tänka på, när vi skall träffa samman med våra kristna bröder: ”När du ställer till en middag eller aftonmåltid, bör du icke kalla dina vänner eller dina bröder eller dina släktingar eller rika grannar. Någon gång kanske de också komma att bjuda dig igen, och det skulle då bliva ett återgäldande åt dig. Utan när du ställer till en festmåltid, inbjud då fattiga människor, krymplingar, halta, blinda; och du kommer att bliva lycklig, ty de hava ingenting att återgälda dig med.” (Luk. 14:12—14, NW) Visst röner vi andligt gagn av att vara tillsammans med mogna bröder, men genom att bemöda oss om att vara tillsammans med de mindre försigkomna, nya eller svaga bröderna kan vi uppmuntra och styrka dem, även om de inte förmår ge så mycket i gengäld. Vi bör önska vara tillsammans med dem av samma skäl som Paulus sade sig vara angelägen att besöka bröderna i Rom, i det han skrev: ”Ty jag längtar efter att se eder, för att jag må förläna eder någon andlig gåva, på det att ni må göras fasta — eller fastmer att det må ske ett ömsesidigt utbyte av uppmuntran bland eder, för var och en genom den andres tro, både eder och min.” — Rom. 1:11, 12, NW.

Se till att underhållningen förblir på en teokratisk nivå

15. a) Vad bör man ta sig i akt för vid sällskaplig samvaro med kristna? b) Om någons uppförande är anstötligt, vad kan vi då göra åt detta?

¹⁵ Man kan inte ta kristen semester från hälsosamt tal och gott uppförande. Fördenskull måste vi ständigt ge akt på vårt uppförande och vårt tal, när vi idkar sällskaplig samvaro med våra kristna bröder. Vi får inte vid sådana tillfällen berätta tarvliga, oanständiga historier eller fräcka vitsar utan bör i stället vara på vår vakt, såsom psalmisten förmanar: ”Bevara din tunga för det som är ont och dina läppar från att tala svek.” (Ps. 34:14, NW) Den varma, otvungna stämningen bör inte heller utnyttjas av någon, så att han tar sig friheter mot medlemmar av det motsatta könet under förevändningen att en kyss eller en kram bara ges i all broderlighet. Ifall någons uppförande skulle väcka anstöt, ger man bevis på broderlig kärlek, om man går till denne och säger honom att hans tal eller handlingar inte uppskattades och inte var i överensstämmelse med ett kristet uppförande. Paulus säger: ”Fortsätt med att förvissa eder om vad som är välbehagligt för Herren; och sluta upp med att taga del med dem i de ofruktbara gärningar som höra mörkret till; i stället böra ni till och med tillrättavisa dem.” (Ef. 5:10, 11, NW) Om de skriftenliga råden inte medför önskat resultat, då behöver vi sannerligen inte idka sällskaplig samvaro med personen i fråga.

16. Vad bör rekreationsstunder bereda tillfälle till, och vem är det som skall anslå tonen och ange takten vid en kristen bjudning?

¹⁶ De kristna kommer att tillse att dessa rekreationsstunder ger andlig stimulans och uppmuntran. Många gånger kan vi övervinna fördomar, motvilja och tillknäppthet vid sådana tillfällen. När vi är tillsammans med våra bröder, vill vi att underhållningen skall förbli på en teokratisk nivå, i det att vi tänker på Paulus’ förmaning: ”Vare sig ni äta eller dricka eller göra någonting annat, gör allting till Guds ära.” (1 Kor. 10:31, NW) Vår tid bör alltså aldrig slösas bort på tomt och värdelöst tal. Det åligger värden på stället att slå an tonen och ange takten för den kristna bjudningen. Jehovas vittnen är inte ”enkelspåriga”; de har möjligheter att visa sitt sinne för god humor och kan njuta av mat och dryck. Man kan tala om allvarligare saker såväl som ägna sig åt lättare konversation, men skamligt uppförande, oanständigt skämt eller dåraktigt tal får aldrig förekomma. — Ords. 10:14.

Välj ett rätt umgänge

17, 18. Hur kan man ha umgängelse eller gemenskap med Jehova Gud och Kristus Jesus?

¹⁷ Kristna människor bör inte ständigt känna behov av att vara tillsammans med andra. En konung yttrade en gång: ”Allting har sin tid, och vart företag under himmelen har sin stund.” (Pred. 3:1) Det är nyttigt att man avsätter någon tid, då man kan vara ensam och söka umgängelse eller gemenskap med Jehova Gud genom studium, begrundan och bön, såsom Kristus Jesus gjorde vid vissa tillfällen, när han befann sig här på jorden. — Luk. 4:42; Matt. 14:13.

¹⁸ Även om Kristus Jesus inte längre befinner sig här på jorden i köttet, som han gjorde för mer än 1.900 år sedan, är det fördenskull inte omöjligt för oss att vandra i umgängelse med honom. Genom att vi regelbundet läser hans visdomsord som är nedtecknade i Skriften kommer vi i nära gemenskap med honom. Genom att följa det exempel på gudaktig hängivenhet som han har givit kan vi vandra med honom såsom hans efterföljare. Petrus sade: ”Ja, till detta handlingssätt blevo ni kallade, ty Kristus själv led för eder och efterlämnade åt eder ett föredöme, för att ni skulle följa honom tätt i spåren.” — 1 Petr. 2:21, NW.

19, 20. a) Vilken ursäkt kan några komma med för att de söker gemenskap med dem som befinner sig utanför sanningen? b) Vilket utmärkt exempel var Noa och hans familj i detta avseende?

¹⁹ Det kan finnas några kristna, både unga och gamla, som menar att bibelns principer i fråga om umgänget drar upp för snäva gränser för dem; och som en ursäkt för att de söker gemenskap med icke överlämnade personer eller gifter sig med sådana säger de: ”Vår församling är så liten att det inte finns några pojkar eller flickor där, som jag kan vara tillsammans med.” Andra säger: ”I vår församling finns det inte några till äktenskap lediga i min ålder.” Och så söker de gemenskap med människor som inte tillhör trons husfolk.

²⁰ Sökte sig Noa och hans närmaste ut bland de onda människorna, bara därför att de var de enda familjerna i sanningen på den tiden? Eftersom deras församling var liten, begränsad till åtta personer, kan de ha känt sig kringskurna när det gällde umgänget, men hur skulle de ha kunnat utvidga umgänget genom att i det uppta människor som tillhörde den världen och som inte hade någonting gemensamt med dem? Det skulle ha varit farligt för dem att idka sällskaplig samvaro med människor som föredrog ondska framför rättfärdighet. Liknade inte Jesus de människor, som i vår tid inte är i sanningen, vid dem som levde på jorden i Noas dagar? ”Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom de levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” — Matt. 24:37—39, NW.

21. Vad är det som gör att vår sällskapliga samvaro med bröderna är något så värdefullt?

²¹ Det är mycket bättre att bara ha några få umgängesvänner, som älskar Jehova, än att vara tillsammans med många människor som kanske vänder en bort från Gud. Nöj dig med dina kristna bröders sällskap, oberoende av om de är många eller få, rika eller fattiga, ty ni utövar ett gott inflytande på varandra, och er samvaro blir till lov och pris och ära för Jehova Gud och kommer dessutom att vara en välsignelse och ett skydd till ert eviga gagn.