Trygghet som inte kan fås för pengar
FLERTALET människor sätter likhetstecken mellan materiella ägodelar och trygghet. Om de har ett bra arbete, ett vackert hem och en rejäl summa pengar på banken, då känner de sig trygga.
Men även om sådana ting kan ge en viss säkerhetskänsla, finns det anledning att fråga: Kan de verkligen garantera någon trygghet?
Kan en människa vara riktigt säker på att ha sitt nuvarande arbete om ett år? En stor mängd människor har förlorat sitt arbete på grund av någon händelseutveckling som de inte kunnat bemästra. Företaget de arbetade vid kanske flyttade till annan ort eller lade om driften, vilket innebar att arbetare avskedades. Det har kanske gjort konkurs och därför måst permittera arbetare. På en del håll tvingas människor rentav att lämna sina anställningar på grund av rasliga eller religiösa fördomar!
I många länder har dessutom privatbostäder, kontorslokaler och butiker blivit förstörda genom inbördeskrig eller pöbelupplopp. Det har berättats om hur en förtvivlad man handlade efter ett sådant upplopp i Förenta staterna i somras. Han fick stå och se på hur hans livsverk gick upp i rök på några minuter. I ett nyhetsmeddelande härom hette det: ”En neger, som förlorade två butiker vid de bränder som åtföljde rasupploppet i Cambridge [Maryland] den 24 juli, begick självmord i dag.”
Om en specerihandlare, som hade arbetat hårt i hela sitt liv, meddelades det i pressen: ”En 60-årig specerihandlare dödades i går vid ett rånförsök i hans affär.” Hans strävsamma liv fick ett sorgligt slut.
Vilken trygghet äger väl de millioner människor som inte vet varifrån de skall få nästa mål mat! Så här hette det i ett meddelande från Indien för en tid sedan:
”Man beräknar att mellan 35 och 40 procent av barnen i Indien lider av bestående hjärnskador när de uppnår skolåldern därför att de inte fått tillräckligt med protein.
Detta innebär att vi [i Indien] faktiskt frambringar 35 millioner undermåliga människovarelser om året. När de kommer upp i skolåldern, förmår de inte koncentrera sig tillräckligt för att kunna tillägna sig kunskap och behålla den.”
Och hur förhåller det sig med de millioner människor som menade att de ägde trygghet men som förlorat sina hem, sina affärer och till och med livet under de båda världskrigens fasor, under Koreakriget och nu senast genom kriget i Vietnam? Hur förhåller det sig med alla dem som plötsligt stod där barskrapade, när värdet av deras sparkapital dalade till nästan ingenting genom inflation?
Själva livet är otryggt
Hur bedräglig tryggheten är och hur oförnuftigt det är att helt sätta sin förtröstan till materiella ägodelar belyste Jesus Kristus då han sade:
”Det var en rik man, vilkens åkrar buro ymniga skördar. Och han tänkte vid sig själv och sade: ’Vad skall jag göra? Jag har ju icke rum nog för att inbärga min skörd.’ Därefter sade han: ’Så vill jag göra: jag vill riva ned mina lador och bygga upp större, och i dem skall jag samla in all min gröda och allt mitt goda. Sedan vill jag säga till min själ: Kära själ, du har mycket gott förvarat för många år; giv dig nu ro, ät, drick och var glad.’
Men Gud sade till honom: ’Du dåre, i denna natt skall din själ [ditt liv] utkrävas av dig; vem skall då få, vad du har samlat i förråd?’ —
Så går det den som samlar skatter åt sig själv, men icke är rik inför Gud.” — Luk. 12:16—21.
Kärnpunkten i Jesu liknelse är att man bedrar sig själv, om man tror att man kan vinna verklig trygghet genom att samla materiella ägodelar. Även om en människa lyckas behålla sina materiella ägodelar hela livet, har hon ju ingen nytta av dem när hon dör, eller hur? Hon kan inte ta dem med sig i graven. Det är som Job sade: ”Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända åter” till jorden. — Job 1:21.
Aposteln Paulus framhöll också det verkliga förhållandet, då han skrev under inspiration: ”Vi hava icke fört någonting in i världen, och icke heller kunna vi taga någonting ut ur den.” — 1 Tim. 6:7, NW.
Han som ger verklig trygghet
Jesus Kristus sade: ”En människas liv beror icke därpå att hon har överflöd på ägodelar.” (Luk. 12:15) Inga materiella ägodelar kan ge liv. De kan inte heller hålla en människa vid liv i oändlighet. Och det är uppenbart att inga materiella ting kan återföra de döda till livet.
Det är endast Gud, den Allsmäktige, som har förmåga att ge liv. (Apg. 17:25, 28) Han har också förmåga att ge evigt liv. (Joh. 17:3) Och Gud har lovat att återskänka livet åt dem som redan har dött, om de är berättigade att tillgodogöra sig Kristi lösenoffer! Därför kände sig Job manad att säga: ”Ack, att du ville gömma mig i dödsriket [scheol, graven], ... staka ut för mig en tidsgräns och sedan tänka på mig!” (Job 14:13) Ja, Gud tänker på dem som sätter sin förtröstan till hans föranstaltning i stället för till materiella ägodelar. Inte ens döden kommer att vinna en bestående seger över dem, eftersom Gud i sin nya tingens ordning skall uppväcka, dvs. återföra till livet, de individer som kan få gagn av Kristi lösenoffer. — Joh. 5:28, 29.
Vem annan skulle kunna garantera att du finge liv på nytt? Vem annan skulle kunna lova dig att få leva på en återställd paradisisk jord, även om du skulle dö innan en sådan blir verklighet? — Upp. 21:1—4.
Bibelns skribenter hade denna tillförsikt, att de skulle föras åter till livet genom en uppståndelse, men dessutom visste de att deras Gud, Jehova, skulle ta sig an dem medan de levde.
Det förhåller sig likadant nu. De som sätter sin förtröstan till Gud och inte till materiella ägodelar åtnjuter sådan trygghet. Om de förlorar materiella ting, kan det visserligen vålla dem svårigheter, men det får dem inte ur jämvikten och vållar inte att de ger upp. Eftersom de inte har satt sin förtröstan till sina ägodelar, blir de inte alldeles förtvivlade, om de förlorar dem. De bevarar sitt sinneslugn och sin lycka, eftersom de vet att Gud skall ha omsorg om dem. De inser att det inte finns någon verklig trygghet någonstans, frånsett den som Jehova Gud ger.
Låt oss i det sammanhanget tänka på hur fast grundad deras tillförsikt är. Vi läser i bibeln, i Hebréerna 13:5, 6 (NW): ”Låt edert levnadssätt vara fritt från penningkärlek, i det att ni äro nöjda med de ting ni hava för närvarande. Ty han [Gud] har sagt: ’Jag skall alls icke lämna eder eller på något sätt övergiva eder.’ Därför kunna vi vara vid gott mod och säga: ’Jehova är min hjälpare; jag skall icke rädas. Vad kunna människor göra mig?’”
De bevarar sitt sinneslugn och sin lycka, eftersom de vet att Gud skall ha omsorg om dem. De inser att det inte finns någon verklig trygghet någonstans, Hur kan du eller vem det vara må hysa sådan tillförsikt till den trygghet Jehova ger? Jo, genom att göra vad alla människor som redan vunnit denna trygghet har gjort: genom att studera Guds ord, bibeln, ta reda på vad Guds vilja är och sedan följa den. Om du gör det, kan du vara förvissad om att Gud kommer att tänka på ditt bästa. Han kommer att hjälpa dig i nödens stund. Det heter nämligen att ”Gud är trofast; han skall icke tillstädja, att I bliven frestade över eder förmåga, utan när han låter frestelsen komma, skall han ock bereda en utväg därur, så att I kunnen härda ut i den”. — 1 Kor. 10:13.
Trosbröder ingriper
Den som tjänar den sanne Guden har trosbröder som också kommer honom till hjälp i nödens stund. Det är människor som tror på den sanne Guden och tjänar honom alldeles som en sådan Guds tjänare själv gör. Dessa trosbröder är inte heller få till antalet. De är många! Ja, det finns sådana trosbröder, som tjänar den sanne Guden, Jehova, i 197 länder världen utöver. Drygt en million människor är verksamma i förening med denna organisation, och de ingriper villigt i nödens stund. Den hjälp de ger är sannerligen avsevärd!
I september 1967 drabbades till exempel södra delen av Texas och de nordliga delarna av Mexico utmed Mexikanska golfen mycket hårt av orkanen ”Beulah”. Många Jehovas vittnen förlorade praktiskt taget allt de ägde. När detta blev känt, ingrep deras trosbröder i närbelägna trakter omedelbart genom att sända dem flera tusen dollar i reda pengar, mat och kläder. Hela billaster med förnödenheter sändes skyndsamt i väg till dem som hade drabbats så hårt. När det översvämmande vattnet tvingade många att överge hus och hem, togs de emot av medvittnen som bodde på säkrare mark. De fick mat, husrum och kläder. Sådana vittnesbörd om frikostig kristen gästfrihet är en del av den kärlek som kännetecknar Jehova Guds sanna tillbedjare, såsom Jesus själv sade: ”Av detta skall alla förstå, att ni är mina lärjungar: att ni har kärlek till varandra.” — Joh. 13:35, Hd.
Ett av de många erbjudandena om hjälp kom från Jehovas vittnens församlingar i New Orleans i staten Louisiana. När de fick höra om den nöd som orkanen ”Beulah” hade vållat, skrev de: ”Bröderna här i trakten skulle vilja veta vad vi kan göra för att hjälpa och bistå våra bröder i de där trakterna.” De var mycket angelägna att få privilegiet att bistå andra, eftersom de själva tidigare hade fått sådant bistånd! År 1965 hade de befunnit sig i vägen för orkanen ”Betsy”, när den vräkte fram över den trakt där New Orleans ligger och lämnade efter sig en mängd förstörda byggnader och svåra översvämningar. Den gången gjorde föreståndarna för Jehovas vittnens församlingar i detta område omedelbart upp en plan för omfattande ”besiktning”, för att de skulle få veta vilka som behövde hjälp. Fastän telefonerna var obrukbara till åttio procent och man måste bana sig väg genom vattenmassor och bråte, där det ofta fanns ormar, tog de reda på hur det stod till med alla deras trosbröder!
Vid det tillfället var det flera hundra nödställda som togs emot i andra vittnens hem. Och från alla håll i Förenta staterna sände deras trosbröder dem riklig hjälp i form av tusentals dollar, mat, kläder och andra saker som de behövde. En av dem som fick sådan hjälp sade: ”Det som gjorde det största intrycket på mig var den kärlek som bröderna visade genom att samla ihop allt detta för att hjälpa oss alla. Det var sannerligen ett bevis på verklig kärlek.” Ja, dessa kristna, som bodde i och omkring New Orleans, tyckte att det var ett stort privilegium att få hjälpa bröderna i Texas och Mexico som hade hemsökts av ”Beulah”!
Vi kan också berätta att när pöbelupploppen bröt ut i somras i en del amerikanska städer, satte sig tjänarna i Jehovas vittnens församlingar i de oroliga områdena i förbindelse med sina trosbröder och uppmanade dem att hålla sig inomhus. Man ordnade med att de fick mat och andra förnödenheter hem till sig, så att flertalet kunde undvika att utsätta sig för fara. När ett av Jehovas vittnen i Detroit förlorade sitt hem vid en eldsvåda, hjälpte man henne snabbt till ett annat ställe, och hennes kristna bröder gav henne mat, kläder och pengar, till dess hon kunde sörja för sig själv.
Jehova har alltid omsorg
Men också i de fall, då inga medkristna finns till hands för att ge hjälp, håller Gud sitt löfte att ge sina tjänare trygghet. Han kan öppna hjärtat på vem som helst, när det uppstår behov. Därför kunde också psalmisten yttra sig så här: ”Jag har varit ung och är nu gammal, men jag har icke sett den rättfärdige övergiven eller hans barn gå efter bröd.” — Ps. 37:25.
Jehova finner särskilt behag i att sörja för deras behov som ägnar all sin tid åt att predika om hans rike. När de då använder livet till att utföra Guds verk, förväntar de att Gud skall ge dem vad de behöver, såsom han har lovat. De blir aldrig besvikna. Därför sade Jesus också: ”Sök ... beständigt hans [Guds] rike, och dessa ting skola även givas eder.” — Luk. 12:31, NW.
När en människa söker Gud och tjänar honom, lovar Gud att ta sig an henne, att dra försorg om henne. Han kommer visserligen inte att ge henne materiella rikedomar nu, ty det har han inte lovat. Jesus uppmanade inte sina lärjungar att bedja om ett gediget bankkonto. Han lärde dem att bedja till Gud: ”Vårt dagliga bröd giv oss i dag.” (Matt. 6:11) Det är i sin nya ordning som Gud kommer att rikligt sörja för den materiella välgången. Då kommer jordens alla invånare att få njuta av det goda som Gud har i beredskap åt dem som älskar honom.
Den rätta inställningen fram till den tiden är den som aposteln Paulus hade, då han sade: ”Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.” (1 Tim. 6:8) Men han sade också: ”Gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning.” (1 Tim. 6:6) Ja, att inhämta kunskap om Gud och sedan tjäna honom medför den största tänkbara vinning. På så sätt får du många trosbröder, som verkligen bryr sig om dig och villigt visar att de gör det. Du vinner också Guds vänskap och blir föremål för hans omsorg. Det är en trygghet som inte kan fås för pengar, en trygghet som bara Gud kan ge.
Sådan trygghet är dessutom inte av tillfällig art. Den består för alltid. De som tjänar Gud nu kommer att vinna Guds godkännande och bli bevarade vid liv in i hans nya ordning, där Jehovas löfte, som gäller hela jorden, skall infrias: ”Båge och svärd och vad till kriget hör skall jag bryta sönder och skaffa bort ur landet och låta dem bo där i trygghet.” — Hos. 2:18.