Trogen vakthållning i 100 år

I OCH MED detta nummer har tidskriften Vakttornet ett århundrade bakom sig. Under dessa år har det skett många förändringar i världen. Denna tidskrift har själv genomgått en del förändringar. Men i vissa viktiga avseenden har den inte ändrats alls. Ta nu i betraktande hur Vakttornet har tjänat som en väktare under 100 år.

Denna tidskrift framträdde på skådeplatsen i juli 1879. Ett av de främsta skälen till att den kom till var en dispyt angående återlösningen. Denna dispyt föranledde Charles T. Russell att utge tidskriften The Watch Tower (Vakt-Tornet), i vilken, som han längre fram skrev, ”återlösningen skulle försvaras och de goda nyheterna om en stor glädje förkunnas så vitt och brett som möjligt”.

Namnet ”Vakt-Tornet” var passande, eftersom i forna tider väktare i torn ofta varnade andra för annalkande fara. Detta är också viktigt i andliga angelägenheter, eftersom Gud sade till sin profet Hesekiel: ”Du människobarn, jag har satt dig till en väktare för Israels hus, för att du å mina vägnar skall varna dem, när du hör ett ord från min mun.” (Hes. 3:17) Denna tidskrift har ihärdigt sökt leva i enlighet med sitt namn genom att tjäna som en väktare i andligt avseende.

FÖRTRÖSTAN PÅ JEHOVA

I det andra numret av The Watch Tower gav vi uttryck åt vår tillit till att tidskriften ”har ... JEHOVA bakom sig”. Utgivarna av denna tidskrift är tacksamma över att det nu under årtionden har varit möjligt att ge dess läsare ”trösten från Skrifterna” och den pålitliga vägledning som endast Guds ord, bibeln, kan ge. (Ps. 119:105; Rom. 15:4) Likväl tar inte utgivarna till sig äran för den andliga hjälp som denna tidskrift har tillhandahållit. De söker vara ”lärda av Jehova”, den Högste. — Joh. 6:45.

Denna förtröstan på Jehova Gud har visat sig vara en välsignelse, och det har funnits bevis på stöd från Gud. Det första numret av The Watch Tower trycktes i bara 6.000 exemplar på ett enda språk, och tidskriften utgavs bara en gång i månaden. Nu trycks mer än 9.000.000 exemplar två gånger i månaden. Dessutom utges Vakttornet nu på 82 språk. Denna tillväxt ger vi Gud äran för. — Sak. 4:6

FÖRSVARARE AV GUDS ORD

Ända från början har denna tidskrift försvarat och upprätthållit bibelns grundläggande sanningar. Den förklarade till exempel i numret för augusti 1882: ”Vi påstår med förtröstan att namnet Jehova aldrig i Skriften tillämpas på någon annan än Fadern.” I det första numret erkändes Guds Sons uppgift, då det sades att ”förtjänsten inför Gud ligger ... i Kristi fullkomliga offer”.

Under årens lopp har Vakttornet också lagt fram sådana skriftenliga sanningar som gäller de dödas tillstånd, hoppet om uppståndelsen och Guds rike. (Pred. 9:5, 10; Dan. 2:44; 7:13, 14; Apg. 24:15) Mot detta har i all synnerhet kristenhetens präster protesterat. Varför det? Därför att dessa sanningar motsade många av deras läror — sådana som själens odödlighet, skärselden, evig pina och treenigheten. — Hes. 18:4, 1878; Åkeson; Joh. 14:28.

Ända från början har Vakttornet visat att Kristi andra ankomst, hans parousia, skulle vara en osynlig närvaro i egenskap av en mäktig andevarelse. (Matt. 24:3; 1 Petr. 3:18) I överensstämmelse med att denna tidskrift tjänar som en väktare pekade den i tidiga nummer (mars och juni 1880) på år 1914 v.t. som ett år som skulle utgöra en kulmen. Detta år skulle markera slutet på de 2.520 år långa hedningarnas tider, under vilka icke-judiska nationer skulle styra jorden utan ingripande från något Guds rike. — Luk. 21:24, 1917.

Även om denna tidskrift har publicerat sådant upplysande stoff, påstår vi naturligtvis inte att vi är ofelbara. Det är Jehova Gud som vi tacksamt blickar upp till för att få andlig undervisning. (Ps. 119:169) För att kunna få klar förståelse har vi varit beroende av hans heliga andes eller verksamma krafts funktion. Denna ande ”utforskar ... Guds djupheter”. — 1 Kor. 2:10.

DESSA ”GODA NYHETER” MÅSTE FÖRKUNNAS

Men att utforska Skrifterna och lära känna sanningen är inte allt som hör samman med sann kristendom. Jesus gav sina efterföljare uppdraget att gå och göra lärjungar, och han sade att ”de goda nyheterna” måste bli predikade i alla nationer. — Matt. 28:19, 20; Mark. 13:10.

Det var alltså på sin plats att The Watch Tower för april 1881 innehöll en artikel med rubriken: ”Efterlyses: 1.000 predikare.” Med tiden gav ganska många gensvar på denna kallelse. Mycket uttryckligt förklarade denna tidskrift i ett annat nummer: ”Predikar du? Vi tror att ingen kommer att tillhöra den lilla hjorden [av Kristi smorda efterföljare] utom de som predikar. ... Ja, vi blev kallade att lida med honom och att kungöra dessa goda nyheter.”

ATT MÖTA DEN UTMANING SOM FÖRÄNDRADE INSTÄLLNINGAR INNEBÄR

De som förkunnade ”de goda nyheterna” mötte sannerligen många utmaningar i slutet av 1800-talet. Det hade redan skett en del förändringar i livsstilen i många länder. Under 1880-talet fanns det en del telefoner, och på sina håll fanns det elektriskt ljus och elektriska spårvagnar. Under 1890-talet började några få ”hästlösa vagnar” eller bilar tas i bruk. Men för dem som kungjorde ”de goda nyheterna” innebar utmaningen att ta itu med förändrade inställningar till bibeln.

Charles Darwin hade framfört och understött teorin om människans utveckling i sin år 1859 utgivna bok Om arternas uppkomst. Allteftersom tiden gick framställde evolutionstanken, den högre bibelkritiken och liknande en utmaning för dem som förespråkade Guds inspirerade ord.

Vakttornet har alltid strävat efter att anta den utmaning som förändrade inställningar inneburit. The Watch Tower för mars 1885 innehöll till exempel en artikel med rubriken: ”Evolutionen och hjärnans tidsålder”. Denna tidskrift har naturligtvis ofta visat att evolutionsteorin är falsk och oriktig.

Men hur förhåller det sig med andra bibelkritiker? Somliga har hävdat att profeten Jesaja tog fel, då han nämnde Sargon som kung av Assyrien, eftersom världslig historia inte har omnämnt honom. (Jes. 20:1) Men The Watch Tower för januari 1886 pekade på upptäckter som bevisade att bibeln har rätt.

Detta är enbart exempel. Under årens lopp har Vakttornet fortsatt att offentliggöra upplysningar som bevisar att bibeln är ”Guds ord”. (1 Tess. 2:13; 2 Tim. 3:16, 17) Det är inte någon unik litterär stil, utan förtröstan på Jehova och bibeln, som har gjort det möjligt för Vakttornet att anta den utmaning som förändrade inställningar utgjort.

FÖRESPRÅKARE FÖR GUDS RIKE

Under årens lopp har tidskriften Vakttornet själv genomgått en del förändringar. Den engelska moderupplagan var till exempel från början en 16-sidig tidskrift. Den började utkomma två gånger i månaden år 1892. År 1908 hade upplagan ökat till 30.000 exemplar av varje nummer. Med början år 1909 kallades tidskriften ”The Watch Tower and Herald of Christ’s Presence” (”Vakt-Tornet och Förkunnare av Kristi närvaro”). Längre fram togs ett mycket viktigt steg i och med numret för 1 mars 1939, då tidskriften fick namnet ”The Watchtower Announcing Jehovah’s Kingdom” (”Vakttornet Förkunnare av Jehovas Konungarike” från 1 maj 1939; ”Vakttornet Förkunnare av Jehovas rike” från 1 januari 1940). En förändring av formatet kom med numret för 15 augusti 1950 (på svenska numret för 1 januari 1951), då denna publikation blev en 32-sidig tidskrift (svenska upplagan 24 sidor). Sedan dess har bilder med färgtryck och annorlunda utformning av framsidan gjort tidskriften mera tilltalande.

Men när det gäller att försvara och upprätthålla Guds ord och uppsåt har Vakttornet inte ändrats alls. Intill denna dag har tidskriften förblivit en ståndaktig förespråkare för Guds regering — den ”förkunnar Jehovas rike”. Dessutom har denna tidskrift tjänat som en väktare genom att rikta uppmärksamheten på skriftenliga uppmaningar att ”hålla sig vaken” i andligt avseende. Den har också fäst sina läsares uppmärksamhet på krigen, hungersnödsperioderna, sjukdomarna och på andra vittnesbörd om att detta är de ”kritiska tider” som markerar de ”yttersta dagarna”. — Matt. 24:3—14; Luk. 21:10—36; 2 Tim. 3:1—5.

Då hedningarnas tider nådde sitt slut, höll nationerna på att bli mer och mer insnärjda i första världskriget — ett krig som till sist krävde omkring 10.000.000 liv. Efter denna världsomfattande konflikt togs initiativet till Nationernas förbund, och bland dess entusiastiska understödjare var den engelska statskyrkan och kanadensiska kyrkor. Den 18 december 1918 sände Förbundsrådet för Kristi kyrkor i Amerika (bestående av representanter för olika protestantiska samfund) till Förenta staternas president, Woodrow Wilson, sin antagna kungörelse, där det förklarades: ”Ett sådant förbund är inte enbart ett politiskt hjälpmedel; det är rättare sagt det politiska uttrycket för Guds rike på jorden.” Men från och med år 1919 visade Vakt-Tornet dristigt att Nationernas förbund skulle misslyckas.

När andra världskriget började år 1939, försjönk Nationernas förbund i overksamhet. Denna fruktansvärda konflikt rasade med full kraft år 1942, då vittnen för Jehova kom tillsammans vid en sammankomst och hörde det tankeväckande offentliga föredraget ”Blir freden varaktig?” ”Allteftersom talet skred framåt”, hette det i Vakttornets moderupplaga, ”såg åhörarna för sin inre syn en ordbild målas i enlighet med Uppenbarelseboken, kapitel 17, och såg det scharlakansröda vilddjur som nu ’icke mer’ är men såg det redo att stiga upp ur den bottenlösa avgrunden för att bli ’vilddjuret, som har varit och icke mer är, men dock skall komma’, denna gång med den babyloniska religiösa skökan dinglande med benen över dess rygg. Men detta gäller bara ’en kort tid’ i framtiden, och sedan kastas skökan ur sadeln och tillintetgörs, och ’herrarnas herre och konungarnas konung’ tillintetgör sedan detta ... ’fredsvilddjur’ med dess sju huvuden och tio horn.” Redan innan Nationernas förbund år 1945 framträdde på nytt som Förenta nationerna förklarade Vakttornet modigt att ingen sådan människogjord organisation, utan endast Guds rike, kommer att upprätta bestående fred.

FÖRKUNNELSE AV RIKET

Efter första världskriget hade arbetet med att förkunna de ”goda nyheterna” fått fart. I all synnerhet fick det kraft och fart år 1922 under ett kristet konvent som hölls i Cedar Point i Ohio i USA. Vakt-Tornet tog upp den kallelse till handling som framfördes vid detta möte och uppmanade dem som förkunnade de ”goda nyheterna” att ”annonsera, annonsera, annonsera Konungen och hans rike”.

Detta årtionde, 1920-talet, slutade med det sammanbrott på New Yorks fondbörs som ledde till den stora depressionen på 1930-talet, då nästan varje land i världen drabbades av hög arbetslöshet och en stor nedgång i affärsverksamheten. Trots de många svårigheter, som överlämnade kristna kan ha drabbats av i ekonomiskt avseende, nådde de en milstolpe år 1931. Församlade till ett konvent antog de entusiastiskt en resolution (som kort därefter publicerades i Vakttornet), i vilken de förklarade: ”Vi [mottaga] och vidkänna oss med glädje det namn, som Herrens mun har nämnt, och åstunda att varda kända under och kallade med detta namn, . . . Jehovas vittnen.” — Jes. 43:10—12.

ANDLIG MAT ”I RÄTT TID”

Ett av ändamålen och syftena med The Watch Tower var, enligt vad som förklarades i tidskriftens allra första nummer, att ge mat ”i rätt tid” åt ”trons husfolk”. (Luk. 12:42; Gal. 6:10, Eng. aukt. övers.) Vi är tacksamma för att det genom denna tidskrift har varit möjligt att rikta uppmärksamheten på Guds ord och på så sätt ge andlig föda ”i rätt tid” till gagn inte bara för Kristi smorda efterföljare, utan också för deras medförbundna i den ”stora skaran”. — Matt. 24:45; Upp. 7:4—10.

Låt oss för att belysa detta tänka på åren 1933 till 1945, då ”Tredje riket” under Adolf Hitler försökte utrota Jehovas vittnen i Tyska riket. Deras verksamhet förbjöds, och 6.019 av dem arresterades, åtskilliga av dem två eller tre eller ännu fler gånger. Två tusen fick lida i koncentrationsläger. Sammanlagt 635 vittnen dog i fängelse, och dessutom blev 203 avrättade. Men de vidmakthöll andlig kraft och styrka — till en del genom att påminna sig tidigare stoff i Vakttornet och genom att i lägren få insmugglade bibliska upplysningar från nya artiklar och dryfta dem. Ett betydelsefullt exempel på andlig mat ”i rätt tid” var artikeln ”Neutralitet”, som först publicerades i Vakttornet (moderupplagan) i slutet av år 1939. Den styrkte Jehovas vittnen i den ställning som neutrala kristna som de redan intagit. — Joh. 17:16.

Bön, förtröstan på Jehova och uppskattning av andlig föda styrker tron. Bland de talrika exempel som skulle kunna anföras publicerades i Vakttornet följande ord från en fånge i ett koncentrationsläger, som skrev i sitt sista brev: ”I betraktande av att jag höll fast vid min vägran, avkunnades dödsdomen. ... Jag känner en sådan frid, ett sådant lugn, att ni knappt kan föreställa er det. ... Mina innerligt älskade, uppfyll denna min önskan: Var trogna och starka, så att vi snart kan få återse varandra för evigt.”

Under samma period drog sanna kristna på andra håll också fördel av andlig mat ”i rätt tid”, som publicerades i denna tidskrift. Från år 1933 fram till år 1951 blev tusentals vittnen arresterade i Förenta staterna, många av dem på grund av deras ställning som neutrala kristna. Dessutom förekom det åtminstone 1.500 pöbelangrepp mot vittnen i USA. Men i domstolarna kämpade de tappert och vann ofta och gjorde på så sätt ett outplånligt intryck som förkämpar för medborgerliga rättigheter.

I och med att atombomber fälldes över Hiroshima och Nagasaki i Japan år 1945 trädde världen in i en tidsålder av fruktan och osäkerhet. Ryssarna sände upp den första av människor framställda jordsatelliten i en kretsbana runt jorden år 1957, och rymdåldern blev då en verklighet. Under 1960-talet förekom samhällsoroligheter på olika platser, och nationalismen tillväxte. Under alla dessa år har Vakttornet likväl strävat efter att ge andlig föda som svarat mot tidens krav. Vid en tillbakablick tycks ett beaktansvärt exempel på sådan ”mat i rätt tid” ha varit de artiklar i Vakttornet år 1962 (på svenska 1963) som klargjorde den kristna ställningen av relativ underdånighet under regerande ”överordnade myndigheter”. — Rom. 13:1—7.

VAR VAKEN OCH HÅLL VAKT

Vi lever nu i oroliga tider. Föroreningarna hotar hälsa och liv. I otaliga fall ser vi vittnesbörd om människors omänsklighet mot människor. Själviskheten får ofta överhand, och människor hungrar och lider på andra sätt. Men Jehova lovar att ”fördärva dem som fördärva jorden”. (Upp. 11:18, 1917) Det finns alltså ”goda nyheter” för dem som tar emot dem med uppskattning, och denna tidskrift fortsätter att framföra detta uppmuntrande budskap.

I 100 år har nu Vakttornet vakat och hållit vakt i andligt avseende. Om Jehova vill, kommer tidskriften att fortsätta att vaka och hålla vakt på detta sätt. Vi hoppas uppriktigt att du kommer att fortsätta att vara vaken och hålla vakt med denna tidskrift och förtröstansfullt invänta den tid då Jehova Gud skall befria människor med ärligt hjärta och låta dem få del av de fullständiga välsignelserna i hans utlovade ”nya himlar” och på hans ”nya jord”. — 2 Petr. 3:11—13.

[Bild på sidan 4, 5]

1914 — SLUTET PÅ HEDNINGARNAS TIDER

”Ni är mina vittnen”, säger Jehova

[Bild på sidan 6]

Hedningarnas tider slutar i oktober 1914

[Bild på sidan 7]

[Bild på sidan 8]

1939 — Färgtryck

1950 — Nytt format