Ty ’vem har lärt känna Jehovas sinne, eller vem har blivit hans rådgivare?’ Eller: ’Vem har först gett åt honom, så att det skall betalas igen åt honom?’ Från honom och genom honom och till honom är ju alla ting. Honom må äran tillkomma för alltid. Amen.” — Romarna 11:33—36.

²¹ Men vilken praktisk lärdom kan både de symboliska grenarna (de smorda kristna) och andra som nu kan välsigna sig förmedelst den säd som det abrahamitiska förbundets träd frambringat dra av illustrationen med det ympade olivträdet? Dessa aspekter kommer att behandlas i nästa artikel.

Förenade, eniga fruktbärare

”[Håll] i med att bära riklig frukt och ... [visa] er vara mina lärjungar.” — JOHANNES 15:8.

1. Hur visar bibeln att Jehova värderar fruktträd mycket högt?

”JEHOVA GUD [lät] alla träd som var åtråvärda för ens syn och goda till föda växa upp ur marken.” (1 Moseboken 2:9, NW) I Israel lät man nyplanterade fruktträd växa i tre år utan att ägaren använde frukterna i något som helst syfte. Och all den frukt som producerades under det fjärde året skulle ”vara helgad till Herrens [Jehovas] lov”. Under det femte året kunde ägaren använda frukten på det sätt han önskade, sedan han gett ”förstlingen av frukten” åt Jehova. (3 Moseboken 19:23—25; 5 Moseboken 26:1—10; Nehemja 10:35—37) I händelse av krig stod fruktträden under särskilt beskydd under det mosaiska lagförbundet. — 5 Moseboken 20:19, 20.

Improduktiva träd huggs ner

2, 3. Vad sade Jesus i liknelsen om fikonträdet som inte bar frukt?

² Vi har i föregående artikel sett att många naturliga grenar på det symboliska olivträdet (Romarna, kapitel 11) bröts bort och ersattes av grenar från ett vilt olivträd. I den illustrationen representerar de avkapade grenarna de judar utan tro som vägrade att erkänna olivträdets stam eller den som i första hand utgör Säden, den Smorde, Jesus. I en annan illustration liknade Jesus den judiska nationen vid ett helt träd — inte ett olivträd, utan ett fikonträd.

³ På hösten år 32 v.t. sade Jesus: ”En viss man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom och såg efter frukt på det, men han fann ingen. Då sade han till vingårdsarbetaren: ’Här har jag nu i tre år kommit och sett efter frukt på det här fikonträdet men inte funnit någon. Hugg ner det! Varför skall det egentligen få hålla marken outnyttjad?’ Han svarade och sade till honom: ’Herre, låt det vara också det här året, tills jag gräver omkring det och lägger på gödsel; och om det då i framtiden skulle bära frukt, är det ju bra; i annat fall skall du hugga ner det.”’ — Lukas 13:6—9.

4. Hur hade Jesus visat sig vara en trogen ”vingårdsarbetare”?

⁴ Då Jesus talade om detta fikonträd hade han, som ”vingårdsarbetaren”, ägnat tre år åt att försöka uppodla tro hos judarna. Men trots de många fördelar den judiska nationen hade under det abrahamitiska förbundet och lagförbundet var det bara en liten kvarleva av den som tog emot Messias. (Romarna 9:4, 5, 27) Under det fjärde året av sin tjänst intensifierade Jesus sina ansträngningar bland judarna och grävde och lade på gödsel omkring det judiska ”fikonträdet”, symboliskt talat, genom att nitiskt predika och undervisa i Judeen och Pereen och slutligen i och omkring Jerusalem. — Lukas, kapitel 10—19.

5. Hur och varför höggs det judiska ”fikonträdet” ner, och när kastades det ”i elden”?

⁵ Men några dagar innan Jesus dog, då hälften av detta fjärde år hade gått, grät han över Jerusalem och talade om för huvudstaden i den judiska nationen att dess hus hade lämnats åt sig självt. (Matteus 23:37—39) Jehova som var ägaren till det judiska ”fikonträdet” hade inspekterat det ännu en gång under denna fjärde säsong av intensiv omvårdnad. Eftersom han fann det vara utan frukt som nation, gav han order om att det skulle huggas ner i överensstämmelse med principen som Jesus omnämnde i Matteus 7:19. Guds rike togs således ifrån den judiska nationen och gavs åt en nation, det andliga Israel, som frambringar dess frukter. (Matteus 21:43) Denna överföring ägde rum vid pingsten detta år, år 33 v.t. Trettiosju år senare, år 70 v.t., kastades det nedhuggna ”fikonträdet” ”i elden”, då Jerusalem förstördes och den judiska nationen bringades på fall. — Matteus 3:9, 10; Lukas 19:41—44.

”Förutsatt att du förblir i hans omtanke”

6. Hur framhäver illustrationerna med fikonträdet som inte bar frukt och det ympade olivträdet Guds omtanke och stränghet?

⁶ Alldeles som liknelsen med fikonträdet som inte bar frukt visar att det finns gränser för Jehovas tålamod, påvisar Paulus’ illustration med olivträdet dessutom Jehovas stränghet, samtidigt som den framhäver hans omtanke. Jehova sände i sin omtanke Johannes döparen till de judiska ”naturliga grenarna” för att uppmana dem att frambringa ”frukt som svarar mot sinnesändringen” och att tro på Jesus. (Matteus 3:8; Apostlagärningarna 19:4) På grund av sin brist på tro ”bröts de bort”. Denna minskning av antalet judiska