Jehova välsignar dem som anstränger sig kraftigt
”Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren, därför att många . . . skall söka komma in men skall inte förmå det.” — Luk. 13:24.
DET är en tendens hos ofullkomliga människor att följa minsta motståndets väg. Människor önskar ofta få ut mycket mer av livet, men lyckas aldrig få sina önskningar uppfyllda på grund av ovillighet att göra den nödvändiga ansträngningen. Somliga är nöjda med att bara drömma och kanske då och då spela på ett lotteri och hoppas på att få medel till att förverkliga sina drömmar. Många arbetare deltar i kampanjer för både högre lön och kortare arbetsvecka. Mer pengar för mindre ansträngning är det ideal som de flesta människor har i dag. Men somliga människor inser att det finns någonting som är långt värdefullare än materiella rikedomar. Vad är det?
Vad skulle kunna vara av större värde för någon av oss än att få Guds godkännande som leder till frälsning? Kan vi förvänta att få det utan ansträngning? Gud har gjort allt som är nödvändigt för att frälsa mänskligheten, men betyder detta att människor automatiskt kommer att få frälsning utan någon ansträngning från deras sida? (Tit. 3:4—7) Jesus Kristus gav svaret då han besvarade frågan: ”Herre, är det få som blir frälsta?” Han sade: ”Ansträng er kraftigt för att komma in genom den trånga dörren, därför att många, säger jag er, skall söka komma in men skall inte förmå det.” — Luk. 13:23, 24.
Är du villig att på detta sätt anstränga dig för att få leva i Guds rättfärdiga nya ordning? Många människor skulle vilja åtnjuta liv på en jord som är fri från sjukdom och död. Men när dessa människor uppmuntras till att studera bibeln, kommer de ofta med lama ursäkter. Om de framhärdar i sin ovillighet att göra en verklig ansträngning för att lära känna Gud, kan det göra att de inte vinner Guds godkännande. Alla som önskar bli godkända av Jehova Gud bör vara villiga att ”anstränga sig kraftigt” för att som hans tjänare göra framsteg, lära känna Skaparen bättre och leva i överensstämmelse med den kunskap de har om honom. Jehova Gud kommer naturligtvis att genom sin ande hjälpa dem, om de söker denna andes vägledning.
Under många omständigheter i livet kan i själva verket tillfällen gå förlorade, om man inte anstränger sig. Ordspråksboken 26:15 ger oss ett utmärkt exempel på detta. Vi läser: ”Den late sticker sin hand i fatet, men finner det mödosamt att föra den åter till munnen.” Det är ofta så som Ordspråksboken framställer det när det gäller andlig föda. Många människor som har bibeln i sitt hem är andligen utsvultna helt enkelt därför att de inte gör någon ansträngning att ta ner den från bokhyllan och läsa den.
När man gör ansträngningar måste man, förutom att kämpa mot tendensen att vara lat, också kämpa mot negativt tänkande. Om man till exempel tycker att det känns alltför svårt att besöka människor i deras hem för att dela med sig av bibelns budskap, kommer denna inställning att avhålla en från att ens försöka. Men om man gjorde ett försök, skulle man ofta finna att man med Guds andes hjälp kan utföra arbetet.
Men sedan är det ibland så att själva enkelheten i en rekommendation kommer människor att betvivla dess värde. Det kan vara så att de helt enkelt inte inser det förståndiga i den. Naaman var en man som nästan föll i en sådan fälla. Han hade färdats ner till Israel, där han hoppades få sin spetälska botad. Eftersom han var en högt uppsatt man, förväntade han att bli speciellt väl behandlad av profeten Elisa. Men Elisa träffade honom inte ens personligen, utan gav endast sin tjänare anvisning om att säga till Naaman att bada sju gånger i Jordanfloden. Naaman ansåg det vara under hans värdighet att bada i den smutsiga Jordan. Han hade väntat sig pompa och ceremonier i samband med botandet. Hade Naaman inte lyssnat till sina tjänares råd, skulle han fortfarande varit spetälsk när han återvände till Damaskus. Men han åtlydde Elisas enkla anvisningar och blev botad. — 2 Kon. 5:9—14.
Sedan kan det också vara fruktan att man skall misshaga någon eller få ett negativt svar som hindrar människor från att handla positivt. Nehemja, som levde på 400-talet f.v.t., är ett utmärkt exempel på en som inte tillät fruktan vara ett hinder. Fastän Nehemja hade en betrodd ställning som munskänk vid kung Artasastas hov, tillät han inte tanken på att kungen troligen skulle vägra eller bli missnöjd hindra honom från att tala. När tillfället kom bad Nehemja till Jehova och lade sedan respektfullt fram sin begäran. Kungen beviljade Nehemja inte bara hans begäran, utan försåg honom också med brev som berättigade honom att fara till Jerusalem. Dessutom fick Nehemja använda virke från den kungliga skogsparken för att därmed åter bygga upp murarna och portarna till Jerusalem. — Neh. 2:1—8.
Hur förhåller det sig med oss? Somliga kristna kan vara rädda för att be om ledigt från arbetet för att vara tillsammans med medtroende vid sammankomster. De kanske hade beviljats semester om de hade frågat, men fruktan för att få avslag gör att de går miste om god andlig undervisning. Vissa kristna kvinnor får bara åtnjuta hälften av församlingens möten därför att de tror att deras icke troende män inte skulle godkänna att de var med på flera möten. Men de kanske aldrig har frågat sina män. Det finns emellertid andra, som lever under liknande omständigheter, och de kan berätta många uppbyggande erfarenheter därför att de frågade. Det är verkligen så i fråga om många olika saker att om vi inte frågar kommer vi inte att få. — Jämför Matteus 7:7—11.
Ja, om vi önskar få Jehovas välsignelse, måste vi anstränga oss kraftigt. Fördenskull bör du stå emot varje tendens att bli lat! Tillåt dig inte att bli missmodig på grund av arbetets omfattning och inte heller på grund av dess enkelhet! Låt inte fruktan för att få ett negativt svar avhålla dig från att fråga! När det gäller verksamhet i samband med den sanna tillbedjan kan du med Guds andes hjälp få framgång.