Vi måste arbeta av hela vår själ
”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova.” — Kol. 3:23, NW.
1. Vari är Jehova och Kristus exempel för människan?
JEHOVA Gud och Kristus Jesus är arbetare. ”Min Fader har arbetat oavlåtligt intill nu, och jag arbetar oavlåtligen”, sade Jesus. De storslagna verk som Jehova skapat och i vilkas frambringande Jesus hade del, innan han kom till jorden, ser vi dagligen. Men vad för slags verk utförde Jesus medan han var på jorden som människa? Han förhärligade sin Faders namn, Jehova, så att människorna hörde det. Hans arbete var av den bästa kvalitet. Det verk som ålagts honom av hans Fader, som hade sänt honom, ägde hans odelade intresse, och han gick helt upp i att utföra det, medan han hade tillfälle därtill. Jesus njöt av sitt arbetsfyllda liv på jorden, därför att han lade hela sin själ i sitt arbete. Hans intressen var med nödvändighet förbundna med Jehovas intressen. Vid slutet var han i stånd till att säga: ”Jag har förhärligat dig på jorden, i det att jag har fullbordat det verk som du har givit mig att utföra. Så förhärliga du nu mig, Fader, vid din sida, med den härlighet som jag hade vid din sida, innan världen fanns till.” — Joh. 5:17; 9:4; 17:4, 5, 26; NW.
2. Vilket oförtjänt privilegium har de som nu är Jehova hängivna, och vilken känsla bör uppskattningen därav inge dem?
2 Sedan Jesu död och hans uppståndelse har Jehova haft tjänare på jorden till att utföra Jehovas verk. Det är ett verk som förhärligar Jehova. När vi hejdar oss ett slag för att tänka på hur liten denna jord är i universum och hur små de skapelser är som lever på den, måste vi få ett starkt intryck av den frikostighet och kärleksfulla godhet, som Jehova visar däri att han förlänar obetydliga människor privilegiet att få arbeta tillsammans med honom. ”Vi äro Guds medarbetare.” ”Vi arbeta tillsammans med honom.” Varför har Gud gjort detta? Han behöver inte oss till att utföra hans verk, men det har behagat honom att tillåta sina tjänare att ha del däri: ”Ty Gud är den som för sitt goda behags skull verkar inom eder, på det att ni måtte både vilja och handla.” Hur kan någon sann kristen i våra dagar, när han inser och uppskattar detta nära förhållande till Jehova, låta bli att av hela sin själ sträva att utföra Guds verk? — 1 Kor. 3:9; 2 Kor. 6:1; Fil. 2:13; NW.
3. Kan någon vara verksam av hela sin själ utan fullständig tro på Jehova?
3 Den kristne måste helt och fullt tro på Jehova, annars skulle han bli ryckig eller ostadig i sitt arbete och slutligen inte få något av Jehova. ”Ty den som tvivlar är lik havets våg, som drives av vinden och kastas omkring. Denne man må verkligen icke antaga, att han skall få någonting av Jehova; han är en obeslutsam man [tvesjälad, fotnot], ostadig på alla sina vägar.” Hur mycken tro tjänaren har visar sig i hans verk eller handlingar, nämligen däri om han utför dem av hela sin själ eller med delad själ, därför att han är ”tvesjälad”. De som är stadiga är äkta i sin tro och går av hela sin själ upp i den. — Jak. 1:6—8, NW.
4. Vilket förhållande råder mellan tro och” gärningar?
4 Därför resonerar lärjungen Jakob så här: ”Till vilket gagn är det, mina bröder, om någon säger, att han har tro, fastän han inga gärningar har? Den tron kan icke frälsa honom, eller hur? . .. Likväl kommer någon att säga: ’Du har tro, och jag har gärningar. Visa mig din tro förutan gärningarna, så skall jag visa dig min tro genom mina gärningar.’ Du tror ju att det finnes en enda Gud, eller hur? Det gör du mycket rätt i. Och likväl tro demonerna detta och rysa. Men bryr du dig om att få veta, o tomma människa, att tro förutan gärningar är utan verkan? ... Ni se alltså, att en människa skall förklaras rättfärdig genom gärningar, och icke genom tro allena. ... I sanning, såsom kroppen utan andedräkt är död, så är också tro utan gärningar död.” Jakob nämner i detta sammanhang Abraham och Rahab såsom exempel på sådana som ådagalade sin tro genom handlingar och blev godkända av Jehova. — Jak. 2:14—26, NW.
5. Hur värdefulla är uppriktiga trosgärningar?
5 Värdet av att arbeta i tro inför Gud får vi klart för oss genom bibelns ord: ”Han skall giva åt var och en i enlighet med hans gärningar”, och ”Skall då icke han själv, som bedömer hjärtan, urskilja det och han själv, som iakttager din själ, veta det och förvisso vedergälla jordemänniskan enligt hennes verksamhet?” ”Ty vi måste alla göras uppenbara inför Kristi domarsäte, på det att var och en må få sin vedergällning för det som han har gjort.” Såsom Jehovas förordnade domare blickar Kristus in i människornas hjärtan. Han kan inte bli narrad av att någon, som inte har tro på Jehova och inte håller hans lag, skrymtaktigt prålar med utvärtes gärningar, ty så här sade han, när han talade om den frukt som människor frambringar: ”Många skola säga till mig på den dagen: ’Mästare, Mästare, profeterade vi icke i ditt namn och drevo ut demoner i ditt namn och utförde många kraftgärningar i ditt namn?’ Och likväl skall jag då bekänna för dem: Jag har aldrig ens känt eder. Gå bort ifrån mig, ni som göra vad laglöst är.” Den goda frukt i fråga om tjänst för Riket, som var och en frambringar, är den faktor som avgör, vems hjärta som är rätt inför Jehova. — Rom. 2:6; Ords. 24:12; 2 Kor. 5:10; Matt. 7:17—23; NW.
Frambringa god frukt nu
6, 7. a) Förklara Jesu liknelse i Johannes 15:1—4. b) När de som av hela sin själ tjänar Gud hör sanningen, vilken verkan har detta då på dem? c) Vad bör vi göra med Guds ord, och vilket gagn kommer dem till del som använder det?
6 Såsom grenarna på en vinstock frambringar frukt, så måste de kristna bära frukt till Guds förhärligande. Jesus sade: ”Jag är det sanna vinträdet, och min Fader är vingårdsmannen. Var gren i mig som icke bär frukt tager han bort, och var och en som bär frukt rensar han, för att den må bära mera frukt. Ni äro redan rena på grund av det ord som jag har talat till eder. Förbliv i förening med mig, och jag i förening med eder. Alldeles som grenen icke kan bära frukt av sig själv, om den icke förblir i vinträdet, på samma sätt kunna icke heller ni göra det, om ni icke förbliva i förening med mig.” Det går inte att frambringa det som är godtagbart för vingårdsmannen, Jehova, på annat sätt än i förening med Kristus Jesus, som står i spetsen för Jehovas organisation. Jehovas smorda tjänare hör sanningens ord, och det bör få till resultat att de bär mera frukt; i annat fall blir följden den att den icke fruktbärande grenen blir avskuren. Att Kristi lärjungar tar emot sanningen får alltså inte bara ske rent intellektuellt. Sanningen måste ta sin boning i hjärtat och få en tillbörlig verkan på det. Det är med hjärtat som man utövar tro till rättfärdighet. När du hör bibeln eller teokratiska publikationer dryftas eller när du läser dem, borde det framkalla samma reaktion hos dig som den de lärjungar erfor, med vilka den uppståndne Kristus samtalade på vägen: ”I det han började med Mose och alla profeterna, uttydde han för dem sådant som hade avseende på honom i alla Skrifterna. Och de sade till varandra: ’Voro icke våra hjärtan brinnande, när han talade till oss på vägen, i det att han till fullo upplät Skrifterna för oss?’” De kände sig drivna att gå omkring och tala om för andra, de elva apostlarna inbegripna, vad de hade fått veta. — Joh. 15:1—4; Luk. 24:27, 32; NW.
7 Brinner ditt hjärta av uppskattning och av idel glädje över de underbara sanningar du hör? Driver ditt hjärta dig till att av hela din själ arbeta på att frambringa frukt, såsom Kristi trogna efterföljare gjorde, till Jehovas ära, när du lär känna de goda tingen i hans ord? När du får tillfälle att ta emot av sanningen, som till exempel när du får Vakttornsartiklarna, gläder du dig då och fördjupar dig genast i deras innehåll? Är du lycklig över att höra ordet, därför att du helhjärtat önskar handla i överensstämmelse med det? Jakob ger detta råd: ”Bliv ordets görare och icke endast hörare, eljest bedraga ni eder själva med ett falskt resonemang. Ty om någon är ordets hörare och icke dess görare, så är denne lik en man som betraktar sitt naturliga ansikte i en spegel. Ty han betraktar sig, och han går sin väg och glömmer genast hurudan han är. Å andra sidan, den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar i den, denne man skall, därför att han icke har blivit en glömsk hörare utan en arbetets görare, vara lycklig i att göra det.” Bästa sättet att komma ihåg sanningen är att använda den, och glömmer den gör man, om man inte använder den. Fyll ditt hjärta med sanningen och låt den sedan flöda fram. Du kommer alltid att vara lycklig, om du besöker människors hem och talar om Jehova överallt och så bär mycken frukt. — Jak. 1:22—25, NW; Joh. 15:8; Ords. 18:4.
8. Varför är möten i församlingen mycket betydelsefulla, och vilken fara ligger det i oregelbunden närvaro vid möten?
8 I våra dagar har Jehova en organisation som hjälper dig att få sanningens ord djupt in i ditt hjärta. Alla fruktbärande grenar får andlig näring från Jehova genom att studera bibeln och studera de hjälpmedel till studium, som tillhandahålls av Bibel- och Traktatsällskapet Vakttornet, och göra detta vid regelbundna möten varje vecka. Om någon tror att han kan tillgodogöra sig allt det gagn han behöver genom personligt studium hemma utan att gå på möten och studera i sällskap med andra, så bedrar han sig. Församlingen är som en livlina för alla kristna. Jesus sade: ”Ty där två eller tre hava kommit tillsammans i mitt namn, där är jag mitt ibland dem.” Vilken förmån att få vara en av de närvarande och få del i undervisningen från Kristus Jesus! Detta är Jehovas anordning genom Kristus Jesus. Men om någon börjar hysa orätta tankar i sitt hjärta gentemot Jehovas organisation, så kommer han att börja visa det. Ett av de första orätta stegen består i att han underlåter att regelbundet komma tillsammans med andra Jehovas tjänare för att studera. Så småningom blir detta en vana, och under någon tid växer en känsla av likgiltighet eller oberoende. Han börjar glömma bort att regelbundet besöka andra människors hem i tjänst på fältet för att tala om de goda nyheterna och förhärliga Jehova. Det han gör, det gör han inte längre av hela sin själ. — Matt. 18:20, NW.
9. a) Vad blir det av dem som inte av hela sin själ tillägnar sig andlig föda i gemenskap med Kristus? b) Vilka ansträngningar bör nu ”de som bliva frälsta” göra? c) Vad kommer de som arbetar av hela sin själ att ständigt befinnas göra i förbindelse med församlingen?
9 Även om någon under en tid har tagit del av den andliga födan i sällskap med Kristus Jesus, så kommer han, om han blir halvhjärtad, förr eller senare att befinna sig utanför Jehovas organisation, vara andligen svag och slutligen lik en gren som blir avhuggen för att den inte bär frukt. Han kommer att vara som de som omnämns av Jesus i Lukas 13:25—27 (NW): ”När husfadern väl har stigit upp och låst dörren och ni börja stå utanför och klappa på dörren och säga: ’Herre, öppna för oss.’ Men till svar skall han säga till eder: ’Jag vet icke varifrån ni äro.’ Då skola ni börja säga: ’Vi åto och drucko inför dig, och du undervisade på våra gator.’ Men han skall tala och säga till eder: ’Jag vet icke varifrån ni äro. Gå bort från mig, alla ni som göra vad orättfärdigt är!’” Var hade de varit? De borde ha varit innanför hos ”husfadern”. Det var faktiskt jämförelsevis ”få” av dem som då och då var med på möten i apostlarnas dagar som fortfor att regelbundet vara med åren igenom, i våra dagar kan detsamma sägas om en del personer. Hjärtats inställning visar sig med tiden. Ofta är det de som har de flesta handikappen, såsom invaliditet eller klenhet, långa sträckor att färdas i dåligt väder eller motstånd från familjen, som alltid är närvarande vid mötena, under det att andra som kanske bor nära möteslokalen eller har en bil, som de kan åka i, inte alls vill möda sig och därför kommer endast ryckvis. Vilka får framgång i att vinna evigt liv? ”Nu sade en man till honom: ’Mästare, äro de som bliva frälsta få?’ Han sade till dem: ’Bemöda eder kraftigt om att komma in genom den trånga dörren, ty många, det säger jag eder, skola söka att komma in men skola icke vara starka nog.’” De som bemödar sig av hela sin själ studerar regelbundet och tar del av den andliga födan vid mötena och bevarar sig på det sättet ”starka nog”. De försummar inte att komma tillsammans regelbundet för att uppegga andra till kärlek och rätta gärningar. Allting som har att göra med församlingarna är viktigt, och alla bör befinnas delta med varandra i varje detalj och hålla Rikets salar och andra möteslokaler i bästa skick, så att dessa kan tjäna som medelpunkt för lycklig, ren tillbedjan. Bidrag till deras underhåll. Hälsa främlingen hjärtligt välkommen. — Luk. 13:23, 24; Hebr. 10:24, 25; NW.
Tillsyningsmännens arbete
10. ”Vilken förpliktelse har församlingens tillsyningsman i fråga om att handha den andliga födan?
10 Studiemötena är en betesplats för Mästarens får. De som förordnas till att ha uppsikt över mötena får ett extra arbete, som förtjänar deras helhjärtade uppmärksamhet. Tillsyningsmannen förbereder noga varje del av arbetet. Han vet att det tar tid att göra saker och ting väl, och han anslår med avsikt så mycket tid därtill som behövs. Vikten av att föda fåren väl framhölls med eftertryck av Jesus för Simon Petrus, vilken redan gick upp i arbetet av hela sin själ, och Jesu yttrande är nedtecknat till ledning för tillsyningsmannen i Jehovas vittnens församlingar i våra dagar. Varje likgiltighet, när det gäller att ordna så att fåren får tillbörlig föda genom mötena, visar inte endast brist på kärlek till fåren, utan brist på kärlek till Mästaren, husbonden, ty när Jesus talade till Petrus, frågade han tre gånger om Petrus älskade honom. Kärlek till Mästaren, Kristus Jesus, sporrar tjänare i deras arbete med fåren. — Joh. 21:15—17.
11. Vilka egenskaper finner vi hos dem som av hela sin själ är tillsyningsman?
11 Denna helhjärtade inställning är direkt förbunden med osjälviskhet och villighet. Kärleken är osjälvisk och varm. Såsom en sann underherde hjälper tillsyningsmannen kärleksfullt fåren att bära sina svagheter och är inte endast sig själv till behag genom att välja det lättaste handlingssättet. Likt Paulus kommer du att säga: ”Fastän jag är fri från alla människor, har jag gjort mig till allas slav.” Och du tjänar ”icke på grund av tvång, utan frivilligt ... med iver”, och vinnlägger dig om att ”icke med personligt intresse hålla ett vaksamt öga bara på ... egna angelägenheter, utan också med personligt intresse beakta de andras”. Såsom tjänare sätter du inte personliga angelägenheter eller sällskaplig samvaro framför dina ämbetsplikter, utan du tillvaratar dina bröders intressen och visar samma sinnesinställning som den ödmjuke Kristus Jesus. — 1 Kor. 9:19; 1 Petr. 5:2, 3; Fil. 2:3—8; Rom. 15:1; NW.
12. De trogna underherdarna har den store Herdens exempel för ögonen, och hur långt kommer de därför att gå i fårens intresse?
12 Ni underherdar, kom ihåg Kristus, som aposteln Paulus betecknar såsom ”den store herden för fåren med ett evigt förbunds blod, vår Herre Jesus”. Hans eget blod utgöts till gagn för hans får. Jesus gav alltså exemplet genom att gå till den yttersta gränsen i sin kärlek till fåren. En lejd man springer sin väg, när fara nalkas fåren, men sanna underherdar kommer att efterlikna Kristus Jesus och ge ut sitt allt, om så är nödvändigt, i fårens intresse, vad som än må komma. I synnerhet i kommunistiska länder är det nu förenat med stor fara att vara tillsyningsman, men de åt Gud överlämnade underherdarna har inte dragit sig undan. De inser sina förpliktelser, såsom alla sanna underherdar gör, och håller därför vakt över själarna och avlägger räkenskap inför den store Herden, Kristus Jesus. — Hebr. 13:17, 20; Joh. 10:11—13; NW.
Vi bör samarbeta av hela vår själ
13. Vilken inställning bör alla i en församling ha till den förordnade tillsyningsmännen?
13 Och vilken inställning bor alla i församlingen ha till den förordnade tillsyningsmannen? Alla måste samarbeta helt och fullt för att åstadkomma allt som Jehova har givit oss att utföra. Tjänarna kan inte själva göra all tjänsten på fältet, men de går i spetsen. Enighet ger den styrka som behövs för att frambringa frukt till Jehovas namns ära. I världen av i dag finns ingen enighet, och var och en tycks försöka komma undan med så litet arbete som möjligt. En stor kontrast härtill är Jehovas vittnens verksamhet och sätt att samarbeta under de förordnade tillsyningsmännens ledning för att åstadkomma något, och världen iakttar detta med häpnad. Den internationella sammankomsten ”Guds vilja”, som hölls år 1958, var ett påfallande exempel, men det är också förhållandet med varje annat möte eller förehavande. Jehovas vittnen följer föreskriften: ”Var lydiga mot dem som styra eder och var undergivna.” I sitt arbete med att skydda fåren gör tillsyningsmännen besök hos de i andligt avseende svagare och ger dem råd och förmaningar och hoppas därigenom kunna rädda liv. Ingen som på detta sätt blir besökt bör känna sig förnärmad, utan man bör i stället uppskatta de ansträngningar som görs såsom handlingar av stor kärlek och visa sig mottaglig. Om den ”store herden”, Kristus Jesus, själv komme, skulle du ta emot hans råd och förmaningar, så varför då inte ta emot dem som hans ställföreträdande underherdar ger dig? Låt det bli ett innerligt samarbete med tillsyningsmännen, när de strävar för hjordens bästa, ”att de må göra detta med glädje och icke med suckan, ty detta skulle vara till skada för eder”. — Hebr. 13:17, NW.
14. a) Om någons verksamhet bevisar att han är ljum, vad bör han då göra enligt Kristi ord i Uppenbarelseboken 3:15—19? b) Vad blir det av de ljumma, dem som har delade hjärtan?
14 Eftersom Kristus i förväg visste att några skulle hamna i ett tillstånd av likgiltighet eller ljumhet och skulle vända bort sina ögon från att oavvänt betrakta ”vår tros ... fullkomnare” och i stället se på rikedom och materialism, lät han Johannes skriva om församlingen i Laodicea: ”Jag känner dina gärningar, att du varken är kall eller varm. Jag önskade att du vore kall eller också varm. Därför, emedan du är ljum och varken varm eller kall, skall jag utspy dig ur min mun. Därför att du säger: ’Jag är rik och har förvärvat rikedom och behöver ingenting alls’, men icke vet att du är eländig och ömkansvärd och fattig och blind och naken, så råder jag dig att av mig köpa guld, luttrat i eld, för att du må bliva rik, och vit överklädnad, för att du må bliva klädd och för att din nakenhets skam icke må bliva uppenbar, och ögonsalva till att gnida in dina ögon med, för att du må se. Alla dem som jag hyser tillgivenhet för tillrättavisar och agar jag. Var därför nitisk och gör bättring.” Alla kristna bör vara på sin vakt mot detta tillstånd, men detta åligger i synnerhet tillsyningsmännen. Nu är det den tiden då man måste söka riket först, då man måste vara i sanning överlämnad åt Gud. Ljumhet är frånstötande för Kristus. Om några av er har sjunkit ned i ljumhet, så skynda er att förändra ert hjärtetillstånd. Tag emot en tillsyningsmans hjälp. Gnid edra ögon med sanningens andliga ögonsalva, så att ni får en klar uppfattning av den nya världens intressen. Ni har funnit Rikets stora skatt. Förlora den inte. Gör bättring och bliv nitiska. Bliv inte lika det forntida Israel, som hade ett delat hjärta och som Jehova fann skyldigt och förkastade. ”Det fullständiga slutet på allt har kommit nära. Var därför sunda till sinnes, och var vaksamma med tanke på böner.” ”Håll på med att pröva, huruvida ni äro i tron, håll på med att utröna, vad ni själva äro.” — Upp. 3:15—19; 1 Petr. 4:7; 2 Kor. 13:5; NW; Hos. 9:17; 10:2, Melin.
15. a) Vilka frågor, som framställs här, kan hjälpa dig att hålla på med att pröva om du är i tron? b) Hur visar du att du älskar Jehova av hela ditt hjärta?
15 Utrymmet tillåter oss inte att här tala om alla de sätt, på vilka en Jehovas tjänare bevisar att han är helhjärtad gentemot den nya världens intressen. Du kan pröva dig själv för att se, om du är i tron, genom att undersöka vad du gör. I vår tids teokratiska organisation står en mångfald plikter och privilegier i fråga om tjänst till buds. Är du förbunden med någon församling? Arbeta dä av hela din själ tillsammans med dess medlemmar. Är du förordnad som tillsyningsman eller biträdande tjänare? Arbeta med kärlek. Är du bokstudieledare? Lägg då ditt hjärta i denna tjänst. Har du möten att förbereda? Har du fått åligganden att fullgöra vid en sammankomst? Studerar du? Predikar du från hus till hus? Gör du alltid återbesök överallt där du finner intresserade människor? Går du tillbaka för att försöka träffa någon som inte var hemma första gången du var där? Har du barn att fostra för liv i den nya världen? Har du tjänsterapporter att hålla i ordning? Har du möjligheter att predika tillfälligt? Försvarar du Jehovas ära vid varje tillfälle? Ger du ditt bästa i ditt ”offer av lovprisning” till Jehova? Kom ihåg Abels offer. När särskilt arbete måste utföras inom en begränsad tid, är du då av hjärtat villig? Kom ihåg hur Noa byggde arken. När det ljuder en kallelse till att gå dit där behovet är stort, tänker du då på Abraham? När materialismens lockelser vill snärja dig, välj då vist likt Mose. Hotas ditt liv av fara från den illasinnade fienden? Var oförskräckt som Gideon. Har du ett fysiskt handikapp som är till hinder i din tjänst? Var likväl helhjärtad som den blinde Simson. Är du en ung tjänare åt Jehova, som skall välja det arbete som du vill ägna ditt liv åt? Kom då ihåg Samuels och Jeftas dotters exempel. Har du varit många år i tjänsten? Förbliv nitisk likt David. Vad kommer du att göra så länge det finns hem att besöka i undervisningsarbetet? Predika som Kristus Jesus gjorde. Vilket arbete som helst som Jehova gör tillgängligt för dig genom sin organisation förtjänar din största uppmärksamhet. Varje förordnande är ett privilegium. Varje uppgift är betydelsefull. Om du älskar honom av hela ditt hjärta, så kommer du att följa uppmaningen: ”Vadhelst ni göra, arbeta på det av hela eder själ, såsom för Jehova.” — Hebr. 13:12—15; Kol. 3:23; NW.
(The Watchtower, 15 mars 1960)