Praktisk vishet i rymdåldern
”Att bruka visheten så att den får framgång är till fördel.” — Pred. 10:10, NW.
1. Varför är det något som fattas i samband med människans vishet, fastän hon nyligen kastats in i ”rymdåldern”?
MÄNNISKANS vishet har nyligen kastat henne huvudstupa in i vad hon kallar ”rymdåldern”. Men människans vishet har inte öppnat vägen för henne till himmelen. Med tillhjälp av sina instrument har hon pejlat den yttre rymden till ett djup av hundratusentals kilometer för att lära känna några av dess hemligheter. All sin vishet till trots har människan inte vunnit tillträde till himmelen, Guds hemvist. Med all sin sondering ut i rymdens bottenlösa djup är den vetenskapligt sinnade människan inte ens intresserad av att få lära känna mera om Gud, Skaparen. Är det då inte något fel, något som fattas, i samband med människans ”rymdålders”-vishet? Är den praktisk?
2, 3. a) Hur visar sig den vetenskapligt sinnade människan, som sonderar rymdens djup, vara lik en ko, som saknar förnuft? b) Vilka ord av Salomo fäster hon inget avseende vid?
2 Ju längre bort den spörjande människan når i den djupa rymden med sina raketer och satelliter, som är försedda med olika sorters mätinstrument, desto mera ställs hon ansikte mot ansikte med bevisen för att det finns en enda Gud för hela skapelsen, att Gud är till, att den intelligente Skaparen av hela universum existerar. Människan tvingas se och erkänna den vishet, det förstånd, den kunskap och den urskillning, varigenom hela universum har fått tillvaro. Men att människan förlitar sig på sin egen vishet och stoltserar över vad hon själv åstadkommer gör henne oförnuftig, alldeles som ett stumt, oskäligt kreatur. En ko ute på marken betraktar undren på jorden och himlavalvet men kan inte fatta att det finns en alla andra överlägsen, allsmäktig, allvis Skapare, som har danat och ordnat alla dessa härliga ting ordningsfullt och inbördes samstämmande. Sådan har den stolte vetenskapsmannen i rymdåldern blivit. Han ser, men han resonerar inte och förstår inte. Han önskar komma undan det faktum att det finns en Gud, inför vilken han är ansvarig och vars vilja han borde söka lära känna och göra. Därför begagnar han sig inte själv av egenskaper som han ser ådagalagda i skaparverket, och han bevisar att hans materialistiska vishet är opraktisk. Han fäster inget avseende vid följande ord, som skrevs av en ryktbar kung som ägde praktisk vishet tusentals år före rymdåldern:
3 ”Jehova själv har i vishet lagt jordens grund. Han har fast grundat himlarna med urskillning. Genom hans kunskap blevo själva de svallande vattnen delade och fortsätta molnskyarna att låta lätt regn drypa ned. Min son, må de [det är: vishet, urskillning och kunskap, som kommit till uttryck i Guds skapelse,] icke vika från dina ögon. Bevara praktisk vishet och tankeförmåga.” — Ords. 3:19—21, NW.
4, 5. a) Vilka skäl angav kung Salomo såsom grundval för sitt råd till oss att hålla fast vid dessa förmågor? b) Varför väger de skäl kung Salomo gav särskilt tungt i vår tid?
4 Men varför bör vi hålla sådan vishet, urskillning och kunskap inför vårt förstånds ögon såsom förbundna med Jehova Gud som Skaparen? Varför bevara den vishet som är praktisk, och varför hålla fast vid vår tankeförmåga och inte låta den bli tagen i anspråk av tyranniska människor som söker sin egen fördel? Kungen som besatt praktisk vishet fortsatte att skriva för att förklara varför och sade: ”Så skola de lända din själ till liv och bliva ett smycke för din hals. Då skall du vandra din väg fram i trygghet, och din fot skall du då icke stöta. När du lägger dig, skall intet förskräcka dig, och sedan du har lagt dig, skall du sova sött. Du behöver då ej frukta för plötslig skräck, ej för ovädret, när det kommer över de ogudaktiga. Ty HERREN [Jehova] skall då vara ditt hopp [din tillförsikt], och han skall bevara din fot för snaran.” — Ords. 3:22—26.
5 Sådant gagn av praktisk vishet, urskillning, kunskap och tankeförmåga i förbindelse med Jehova Gud behövs sannerligen i denna tid av fruktan — fruktan för överraskande angrepp, för en skur av död från himlen, för en våldsam död som kommer över våra själar från den yttre rymden eller från de stora oceanernas väldiga undervattensdjup. Förutom sådant som människan kan förorsaka har vi också det universella Harmageddonkriget, som skall komma likt en våldsam storm över alla dem som är onda i Guds ögon. De i militarismens tjänst verksamma vetenskapsmännen erkänner villigt att de inte har något försvar att ställa upp mot krigföring med rymdprojektiler. Mycket mindre har de det mot Harmageddonstriden.
6, 7. a) Hur framgick det av de erfarenheter en student vid Columbia University hade nyligen, att det är gagnlöst att förvänta att människor skall kunna lära ut praktisk vishet? b) Hur framhöll domaren med kraft, då han avvisade målet, den regeln att man inte bör gå till mänskliga källor för att vinna vishet?
6 I betraktande av sådan uppenbar brist på urskillning och förstånd hos vetenskapsmännen i denna rymdålder tjänar det ingenting till att vända sig till människan själv för att få praktisk vishet, som kan betyda ett tryggat liv för oss i lycka och fred. Här har vi nu någonting som belyser detta. En ung man från staten New Jersey studerade vid Columbia University i New York. Han stämde senare universitetet och krävde att få sina terminsavgifter tillbaka samt skadeersättning för den tid han tillbragt som student vid universitetet. Varför det? Tidningen New York World Telegram and Sun meddelar: ”Han hävdar att Columbia uppehöll honom genom att falskeligen förege sig lära ut vishet.”
7 Domaren Gerald Foley vid den domstol, som hade att handlägga målet, avvisade det den 13 juni 1958. Han utlät sig: ”Om det är något en människa av ordinär intelligens vet, så är det att vishet inte kan läras ut, om den över huvud taget ens kan definieras.” Därpå gjorde domaren en kraftfull framställning om människans oförmåga, när han avslutade med dessa ord: ”Ingen förnuftig människa skulle godkänna någon människas eller institutions påstående att vishet kan läras ut, och ingen förnuftig människa skulle ur det föreliggande materialet [akterna i målet] kunna utläsa att Columbia hade velat ge intryck av att det kunde eller skulle lära ut vishet.” New York World Telegram and Sun meddelade emellertid att den forne Columbiastudenten är missbelåten och säger att ”han ämnar överklaga att man avvisat målet, vari han krävde institutionen på ersättning för att den underlåtit att lära honom vishet”. — 14 juni 1958.
8, 9. a) Vad ålåg det inte den nämnde domaren att säga beträffande den enda källan till vishet? b) Varifrån erkände Salomo att han hade fått sin vishet, och vad sade han om nyttan av denna vishet?
8 Vi har alla skäl att förmena att appellationsdomstolen skall fastställa den nämnde domarens sunda utslag att vishet inte kan läras ut av någon världslig institution som människor inrättat. Det ålåg inte denne domare vid en profan domstol att säga att visheten endast kommer från den himmelska källan, dvs. från Jehova Gud, vars fyra förnämsta personliga egenskaper är vishet, rättvisa, makt och kärlek. Det var Gud som från begynnelsen utrustade människan med den vishet hon besitter; och så skapades människan på det mänskliga planet till Guds, sin danares, avbild och likhet. Människan borde därför ådagalägga mera sunt förstånd än en ko, i synnerhet nu i denna ”rymdålder”. Människan borde förskaffa sig något av den insikt och urskillning som den vise kung Salomo ägde och som är nedskriven och bevarad åt oss i Ordspråksboken i bibeln. Kung Salomo visste var han hade fått sin vishet ifrån, och han var ödmjuk och tacksam nog att erkänna det. I Ordspråksboken 2:6—22 skrev han:
9 ”Jehova själv giver vishet; från hans mun kommer kunskap och urskillning. Och för de rättrådiga lägger han upp förråd av praktisk vishet; för dem som vandra i ostrafflighet är han en sköld genom att iakttaga dömandets stigar, och han skall skydda själva vägen för sina människor av kärleksfull godhet. Då skall du förstå rättfärdighet och rätt och redlighet, ja, det godas alla vägar. Ty visheten skall draga in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ, eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig. Så skall hon rädda dig från det ondas väg, från män som tala, vad vrångt är, från dem som hava övergivit det rättas stigar för att färdas på mörkrets vägar, från dem som glädjas att göra ont och fröjda sig åt ondskans vrånga väsen, från dem som gå på krokiga stigar och vandra på förvända vägar. Så skall hon rädda dig ifrån främmande kvinnor, från din nästas hustru som talar hala ord, från henne som har övergivit sin ungdoms vän och förgätit sin Guds förbund. ... Men de ogudaktiga skola utrotas ur landet och de trolösa ryckas bort därur.” — V. 6—8 enl. NW.
10. Hur visar sig människans vishet vara opraktisk, men hur visar sig den vishet, som vi får ifrån Gud och kan göra bruk av, vara praktisk?
10 Människans vishet i denna ”rymdålder” har ökat farorna och den risk hon utsätts för och hotelserna mot själva hennes existens mitt i alla de materiella fördelar som hon åtnjuter. Det är därför en opraktisk vishet. Sådan är inte den vishet som Jehova Gud ger och inte heller den kunskap, den urskillning och det förstånd som han också ger. Detta, som vi får ifrån honom, hjälper oss att vara rättskaffens och vandra i ostrafflighet efter en högre måttstock än människans, efter Guds måttstock. Tänk bara: att få ha den allsmäktige Jehova Gud som vår sköld, därför att vi vandrar i denna ostrafflighet! Och om vi är rättskaffens och redliga, tänk bara hur denne Gud lägger upp en skatt åt oss, ”praktisk vishet”, eller i själva verket den praktiska vishetens frukt; det är: förblivande framgång, en effektiv verksamhet, de goda verkningarna av det vi förehar. På detta sätt blir vi aldrig utsatta för någon verklig förlust; våra ansträngningar blir aldrig förspillda eller missriktade; vi samlar oss en skatt hos Gud. Och denna skatt har med evigheten att göra, ty Jehova Gud är evig. ”Ja, från obestämd tid till obestämd tid är du Gud”, sade profeten Mose i bön till Honom. (Ps. 90:2, NW) Vår skatt försäkras på så sätt vara evigt förblivande, till obestämd tid i framtiden, lika länge som Jehova var Gud i obestämd tid i det förflutna, vilket betyder oändligen. Vishet som medför en sådan beständig framgång är sannerligen ”praktisk vishet”, sund och effektiv vishet. Praktisk vishet betyder alltså mera än blott och bart sådan vishet som människan nu besitter.
11. Vad skrev en annan man för nitton hundra år sedan till efesierna om vishet?
11 Tusen år efter den vise kung Salomo skrev en annan man om vishet, en man, vars skrifter i våra dagar är spridda i större omfattning än någon levande författares på jorden. I sitt brev till efesierna, som återfinns i bibeln och sprids med den, skrev denne man, aposteln Paulus, som levde för nitton hundra år sedan, dessa ord till sina medkristna: ”Välsignad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, ty han har välsignat oss med varje andlig välsignelse i det himmelska i förening med Kristus, ... sin älskade. Förmedelst honom hava vi frigörelsen i kraft av lösen genom dennes blod, ja, förlåtelsen för våra försyndelser i enlighet med hans oförtjänta godhets rikedom. Denna lät han överflöda gentemot oss med all vishet [grek.: sophia] och allt gott förstånd [phronesis’], i det att han kungjorde för oss sin viljas heliga hemlighet. Den är i enlighet med hans goda behag, som han beslöt inom sig själv.” — Ef. 1:3—9, NW.
Guds ”viljas heliga hemlighet”
12. Varför har ”rymdålderns” vetenskapsmän inte förvärvat de andliga välsignelser som kan vinnas i ”det himmelska”?
12 ”Rymdålderns” vetenskapsmän har kommit kärnexplosioner att utlösas cirka fem hundra kilometer uppe i rymden och har skickat människogjorda satelliter att kretsa runt solen och har fått radarsignaler att studsa tillbaka från planeten Venus. Men de har inte lyckats tränga in i ”det himmelska i förening med Kristus”. Det är därför de inte har lärt känna ”varje andlig välsignelse”, som är till finnandes i dessa himlar. Detta bevisar att det inte är med materialistisk vetenskap som vi förvärvar de andliga välsignelserna i dessa himlar. Det sker bara på det sätt som Gud har förordnat; det sker endast genom hans älskade, Jesus Kristus. Guds anordning har att göra med hans Sons blod, dvs. med utgivandet av Jesu Kristi fullkomliga mänskliga liv som ett lösenoffer för oss. Vetenskapsmän som inte erkänner Guds Sons, Jesu Kristi, lösenoffer kan inte fatta Guds oförtjänta godhet och kan inte heller få det livsnödvändiga gagnet av Jesu offer. De kan inte komma i åtnjutande av välsignelsen att bli befriad från den fördömelse, som deras medfödda, syndfulla tillstånd innebär. De kan inte åtnjuta välsignelsen att få förlåtelse för sina överträdelser från Gud, som de ständigt begår överträdelser emot. Endast i rikedomen av sin oförtjänta godhet mot syndare som ångrar och bättrar sig skänker Gud en sådan livsfrälsande välsignelse åt oss genom Jesus Kristus.
13. I vilket avseende är det ”med all vishet och allt gott förstånd” som Gud har låtit sin oförtjänta godhet flöda över gentemot oss, som tror?
13 Denna oförtjänta godhet har Gud låtit överflöda mot oss, som tror, ”med all vishet och allt gott förstånd, i det att han kungjorde för oss sin viljas heliga hemlighet”. Inte så att förstå, att han hade gjort detta med all vishet och allt gott förstånd å sin egen sida, utan han har gjort det genom att förläna oss, som tror, ”all vishet och allt gott förstånd”. Genom detta uttalande understryker aposteln Paulus att Gud, Jesu Kristi Fader, är källan till all vishet och allt gott förstånd och att följaktligen det mått vi besitter av dessa egenskaper är från Gud. Jämte vishet från honom har vi gott förstånd, klokhet, insikt. Förbunden med gott förstånd är sådan vishet praktisk vishet, därför att det är en vishet som verkar i överensstämmelse med Guds uppenbarade vilja.
14. a) Hur förklarade Paulus att Gud inte hade meddelat sina fiender sin ”vishet i en helig hemlighet”? b) Att han uppenbarar sin heliga hemlighet för oss, vad är detta alltså ett uttryck för?
14 Med all den vishet som världsliga vetenskapsmän har samlat under seklernas gång har de inte kunnat utfundera eller reda ut Guds viljas ”heliga hemlighet”, för att inte tala om hemligheten med vad livet är och hur det alstras eller förvärvas. Guds vilja är en hemlighet som han har hållit helig för sig själv, till dess hans tid att uppenbara sin vilja eller någon viss del av sin vilja var inne. Och till och med när Gud uppenbarade den, så valde han inte att göra det för var och en, vän och fiende i lika mån. Aposteln Paulus säger: ”Vi tala Guds vishet i en helig hemlighet, den dolda visheten, vilken Gud förutbestämde före tingens ordningar till vår härlighet. Denna vishet har ingen av denna tingens ordnings styresmän lärt känna, ty om de hade känt den, hade de icke naglat den härlige Herren fast vid pålen. Men som det är skrivet: ’Öga har icke sett, och öra har icke hört, och icke heller har i människans hjärta uppkommit någon föreställning om de ting som Gud har berett för dem som älska honom.’ Ty det är för oss som Gud har uppenbarat dem genom sin ande, ty anden tränger in i allt, till och med i Guds djupheter.” (1 Kor. 2:7—10, NW) I överensstämmelse härmed sade kung Salomos fader, David: ”Jehova har förtrogen umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund kungör han dem.” (Ps. 25:14, Åk) Att Jehova uppenbarar sin viljas heliga hemlighet för oss är fördenskull ett uttryck för hans oförtjänta godhets rikedom gentemot oss. Hur gynnade är vi inte därför!
15. Vad är denna Guds viljas heliga hemlighet enligt vad Paulus i få ord förklarade för efesierna?
15 Vad är denna Guds viljas heliga hemlighet? Det är Guds uppsåt att få en särskild förvaltning av tingen. I överensstämmelse härmed gör han sin Son, Jesus Kristus, till den förnämste i sin universella organisation, så att allting i himmel och på jord måste samlas tillhopa under hans förhärligade Son som dess huvud. Detta är den förvaltning som Gud inför för sin universella organisation genom sin trogne, upphöjde Son, Jesus Kristus. Det är en teokratisk sakernas ordning, ty det är en anordning som Gud har gjort, och Gud styr också hela anordningen, vilket han gör genom den som han har gjort till huvudet, sin förhärligade Son. Alltså gäller hans nu uppenbarade uppsåt ”en förvaltning vid de fastställda tidernas yttersta gräns, nämligen att åter samla allt tillhopa i Kristus, det som är i himlarna och det som är på jorden. Ja, i honom, i förening med vilken vi också blevo utsedda till arvingar, i det att vi blevo förutbestämda enligt dens uppsåt, som verkar allting enligt det sätt som hans vilja tillråder.” — Ef. 1:10—12, NW.
16. Hur kan vi handla med vishet och gott förstånd, därför att vi har kunskap om denna heliga hemlighet?
16 När vi har denna vissa kunskap om hans uppsåt och inser att det rör sig kring Jesus Kristus, hans Son, kan vi handla med all vishet och allt gott förstånd. I det vi vet att Gud ”verkar allting enligt det sätt som hans vilja tillråder”, kan vi visligen hålla oss i linje med hans vilja och inte bli missräknade eller gäckade i våra förehavanden genom att våra själviska planer och föranstaltningar går om intet, därför att de är emot Guds vilja. Vi skall då inte bli bedragna till att mena att vi åstadkommer någonting, att vi uträttar något stort, att vi kommer någon vart, när vi i själva verket ignorerar Gud och inte verkar i överensstämmelse med hans oemotståndliga uppsåt och hans anordning för att vi skall vinna evigt liv och få åtnjuta förmånen att ha en andel i verksamheten under hans teokratiska förvaltning, som Jesus Kristus är huvudet för.
17, 18. a) Hur ådagalägger vi praktisk vishet i samband med den heliga hemligheten beträffande Kristus? b) Hur visar Paulus vem som har Guds allsmäktiga stöd, i vad det gäller en skapad varelses strävan att vinna den högsta ställningen?
17 Eftersom vi har blivit underrättade om Guds viljas heliga hemlighet beträffande Kristus, kan vi emellertid handla med vishet och gott förstånd, vilket Gud ger jämte denna upplysning. Vi kan undvika det som är ovist, oförnuftigt eller det som inte visar förtänksamhet och insikt, när det mäts med det mått som Guds vilja i Kristus utgör. Vi ådagalägger följaktligen praktisk vishet, när vi underordnar oss Jesus Kristus såsom Guds högt upphöjda redskap och följer honom enligt hans läror och föreskrifter. Må vetenskapsmännen skicka upp en man i raket i den yttre rymden, om de kan, men ingen människa, ingen skapelse i himmelen eller på jorden, kan komma högre än Guds Son, Jesus Kristus. Ingen människa kan underlägga sig alla nationer och stater och bevara sin överlägsna ställning för alltid. Detta är inte Guds vilja för den syndiga människan. Ingen annan skapad varelse passar in i Guds viljas heliga hemlighet, så att han kan vara den smorde härskaren i Guds rike. Endast Jesus Kristus gör detta. Därför har han ensam den allsmäktige Gudens hela styrkas understöd. Fördenskull sade Paulus till de troende:
18 ”Jag fortfar att nämna eder i mina böner, att vår Herres, Jesu Kristi, Gud, härlighetens Fader, må giva eder den ande som skänker vishet och uppenbarelse i den exakta kunskapen om honom, i det att edert hjärtas ögon hava blivit upplysta, så att ni kunna veta ... hur översvinneligt stor hans makt är gentemot oss som tro. Den är i enlighet med hur hans styrkas väldighet har verkat, den varmed han har verkat i fråga om Kristus, när han uppväckte honom från de döda och satte honom på sin högra sida i det himmelska, långt ovan varje regering och myndighet och makt och herradöme och varje namn som nämnes, icke endast i denna tingens ordning, utan också i den som skall komma. Han lade också allting under hans fötter och gjorde honom till huvud över allting för församlingen, som är hans kropp.” — Ef. 1:16—23, NW.
19. a) Hur har den exakta kunskapen om vem det är som skall inneha och utöva världsherraväldet blivit uppenbarad för oss? b) Varför skall inget politiskt toppmöte avgöra denna fråga och inte heller någon ”rymdålders”-nation?
19 Hur underbart och hänförande är det inte då att veta vem det är som den allra högste, allsmäktige Guden har förordnat att inneha och utöva världsherraväldet! I detta stycke har vi exakt kunskap, och vi har fått den uppenbarad för oss, inte genom denna världens diplomatiska kanaler, inte genom något möte mellan denna världens styresmän eller mellan utrikesministrarna i deras regeringar, utan genom Guds ord och genom hans andes upplysande kraft. Jesus Kristus, vår Herre, är den som härlighetens Fader har insatt i den länge utlovade nya världens konungadöme till att styra i himmelen och över jorden och över alla som får leva på jorden. Inget toppmöte kommer att avgöra den saken, inget möte i Förenta nationernas säkerhetsråd eller i dess generalförsamling kommer att avgöra den. Inte heller kommer den nation eller det militära block av nationer, som har största lagret av rymdprojektiler eller som har kommit längst i fråga om att behärska den yttre rymden, att avgöra den. Den har redan blivit avgjord för länge sedan, för nitton hundra år sedan. Och alltifrån 1914 har det så ofta förutsagda riket, vars smorde konung är uppfyllelsen av Guds heliga hemlighet, utövat makten och herraväldet i himlarna långt utanför människans rymdraketers och satelliters räckvidd.
20. Vilken annan sak, som ingår i Guds heliga hemlighet, kan ingen sammankomst av politiker hindra?
20 Det är ytterligare en sak som ingår i Guds heliga hemlighet, nämligen att Gud med sin konung, Jesus Kristus, i hans himmelska rike skall förena en församling om 144.000 trogna efterföljare, som Gud har utvalt bland människorna under denna kristna era. Ingen församling av mäktiga politiker, som söker avgöra hur herraväldet över denna jord skall fördelas dem emellan, kommer att kunna hindra att denna del av Guds heliga hemlighet också blir förverkligad.
21, 22. a) Vilken syn, som Daniel fick se, blev uppfylld år 1914? b) Hur kommer fortsättningen av synen, vad världsherraväldet angår, att snart uppfyllas?
21 Alla bevis som samlats från bibelns profetior och från händelser här på jorden, som uppfyller profetiorna, går ut på detta: 1914, det år då den stora förändringen för världen började verka, uppfylldes denna syn som profeten Daniel fick se: ”Sedan fick jag i min syn om natten se, huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar, och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom. Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.”
22 Och nu kommer snart fortsättningen av synen beträffande församlingen av Jesu Kristi helgade efterföljare att uppfyllas: ”Den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.” Guds ängel förklarade detta för Daniel och sade: ”Riket och väldet och rikenas storhet under hela himmelen skola givas åt den Högstes heligas folk; deras rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda dem.” (RS) — Dan. 7:13, 14, 22, 27.
23. Varför kommer nationerna att handla med opraktisk vishet, när de strider mot Guds beslut och anordning?
23 Må nationerna, som är utrustade med rymdprojektiler och utforskar rymden, utkämpa ett varmt eller ett kallt krig om världsherraväldet. Det skulle absolut inte finnas något behov att strida, om de bara ville erkänna Jehova Guds beslut och handling i saken. I sitt åsidosättande av Guds beslut och anordning och sin omedvetna kamp mot vad Gud har bestämt i saken kan de komma att handla med tidsåldrarnas hela sammanlagda militära vishet. De kommer icke desto mindre att handla med opraktisk vishet. Deras krig kommer i sanning att bli felberäknat, misslyckat, ty de felbedömer Jehova Gud, därför att hans vittnen på jorden, Lammets, Jesu Kristi, sanna efterföljare, till synes är svaga och försvarslösa. Om nationerna, som saknar praktisk vishet och som inte visar mera förstånd än ett oskäligt djur, är det därför skrivet: ”Dessa skola strida mot Lammet, men emedan Lammet är herrars Herre och konungars Konung, kommer han att besegra dem. Också de kallade och utvalda och trogna, som äro med honom, skola göra det.” — Upp. 17:12—14, NW.
Det är vist att utöva förtänksamhet
24, 25. a) Hurudan är deras inställning, som önskar vara på den vinnande sidan i den universella striden? b) Vilka råd, som Lammet gav, följer vi?
24 De som önskar vara på den vinnande sidan i den universella kampen om världsherraväldet följer inte nationerna i deras okunnighet om Guds heliga hemlighet. De önskar inte bli indragna i något felberäknat krig mot Gud och hans Lamm, Jesus Kristus. I överensstämmelse med ”Guds vishet i en helig hemlighet, den dolda visheten”, följer dessa människor, som älskar liv och lycka, de råd som Lammet, Jesus Kristus, gav då en ansenligt stor folkskara följde honom. Frågan var: Skulle de alla fortsätta att följa honom intill slutet? Visste de helt och fullt vad detta krävde? Om det läser vi så:
25 ”Nu färdades stora folkskaror med honom, och han vände sig om och sade till dem: ’Om någon kommer till mig och icke hatar sin fader och sin moder och sin hustru och sina barn och sina bröder och systrar, ja, och till och med sin egen själ, kan han icke vara min lärjunge. Den som icke bär sin tortyrpåle och följer mig kan icke vara min lärjunge. Till exempel, vem av eder som vill bygga ett torn sätter sig icke först ned och räknar ut kostnaden, för att se om han har nog för att fullborda det? Annars kunde han ju lägga dess grund men icke hava medel till att avsluta verket, och alla åskådarna kunde börja göra narr av honom och säga: ”Denne man började att bygga, men hade icke medel till att avsluta sitt verk.” Eller vilken konung, som drager ut för att möta en annan konung i krig, sätter sig icke först ned och rådslår, om han med tio tusen soldater är i stånd till att inlåta sig med den som kommer emot honom med tjugo tusen? Om han i själva verket icke kan göra detta, så sänder han, medan den andre ännu är långt borta, ut en skara sändebud och anhåller om fred. Således, var förvissad om det, kan ingen av eder, som icke säger farväl till alla sina tillhörigheter, vara min lärjunge. Salt är bra, det är visst och sant. Men om också saltet mister sin kraft, med vad skall det då blandas? Det är varken lämpligt för jord eller för gödsel. Folk kastar ut det. Må den höra, som har öron att höra med.’” — Luk. 14:25—35, NW.
26. Vad skulle vara praktisk vishet om man stode i begrepp att bygga ett vakttorn eller dra ut i strid mot en överlägsen fiende?
26 För att få den trygghet eller det skydd för egendom, som ett vakttorn möjliggör, måste man ha medel att bygga det färdigt till den erforderliga höjden. För att inte göra sig löjlig eller bli föremål för hån måste man vara praktisk i sin vishet och först beräkna om man har pengar nog att fullborda det tilltänkta tornet, innan man alls börjar bygga och spilla tid, materiel, energi och pengar och visa bristande vishet. I krig måste en kung, för att undvika att lida ett ödesdigert nederlag eller rentav få se sin här bortsopad och själv få sätta livet till, visa gott förstånd och noga överväga och bedöma situationen. Kan han vinna mot den kung, som kommer emot honom med en dubbelt så stor här och som kanske är bättre rustad? Eller skulle det vara tryggare att underhandla om fred och inte ta riskerna av strid? Om det senare tillvägagångssättet är tillrådligt, så skulle den svagare kungen ådagalägga praktisk vishet om han både om fred.
27. Hur lade man i dagen världslig vishet under Berlinkrisen år 1959, men hur handlar nationerna inte med praktisk vishet när det gäller det nära förestående universella kriget?
27 Det förhåller sig inte på annat sätt i denna rymdålder. Till och med i Berlinkrisen år 1959 insåg man att det var tillrådligt att underhandla i stället för att riskera ett kärnvapenkrig med alla dess ödesdigra följder för båda sidorna i kampen. Men hur förhåller det sig då med det nära förestående universella kriget mellan Gud Allsmäktig och hela denna onda tingens ordning? Å, i detta fall, som är så mycket allvarligare, ser inte nationerna något behov av att underhandla. De ser inget behov av att nu, innan Harmageddon kommer som ett överraskande anfall, sända åstad och anhålla om fred med den allsmäktige Guden, och ändå finns det ingen möjlighet att de skulle kunna vinna mot honom. Att fortsätta att ignorera Jehovas varningar, som framförs genom hans vittnen, till dess striden bryter ut vid Harmageddon, betyder utplåning för alla denna världens nationer. De ådagalägger alltså ingen praktisk vishet.
28. Vart blir jordens konungar församlade, enligt vad uppenbarelsens ande säger oss, och varför har vi inte råd att vara lika dem?
28 Mot oss hår ju Guds kärleksfulla godhet tagit sig överflödande uttryck i all vishet och allt gott förstånd, och vi har därför inte råd att handla som världens härskare. Vi måste handla med ”den ande som skänker vishet och uppenbarelse i den exakta kunskapen om honom”, i det att vårt ”hjärtas ögon hava blivit upplysta”. Med våra upplysta ögon ser vi vad den profetiska Uppenbarelseboken har sagt om ”uttalanden, som inspirerats av demoner” och som kommer ut ur munnen på talare som kan göra starkt intryck: ”De gå ut till konungarna på hela den bebodda jorden för att församla dem till kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag. Och de församlade dem till den plats, som på hebreiska kallas Harmageddon.” (Upp. 16:13, 14, 16, NW, fotnot) Vi äger den exakta kunskapen om att konungarna församlas för att tillintetgöras av den allsmäktige Guden och av hans ”konungars Konung”. Personligen har vi, vittnen för Jehova, handlat med praktisk vishet och vägrat att gå åstad med dem.
29. Hur har vi handlat annorlunda än dessa konungar, och hur har vi visat hat mot dem som är oss kära från köttslig ståndpunkt sett?
29 Vi har anhållit om fred med Gud genom hans Lamm, Jesus Kristus, förmedelst vilkens blod vi har blivit befriade från fördömelsen och fått förlåtelse för våra överträdelser mot Gud. Vi har beräknat omkostnaderna, undersökt vad det skulle kosta att fullfölja ett genomgripande, fullständigt verk. Beslutna att åtaga oss alla personliga utgifter, som det kan medföra, och förvissade om att vi med Guds hjälp kan klara utgifterna har vi sagt farväl till all vår själviskhet i förbindelse med våra tillhörigheter och har överlämnat oss åt Gud för att bli hans nu regerande Sons, Jesu Kristi, lärjungar. Detta har betytt att hata, eller älska mindre, våra personliga, köttsliga släktingar, far, mor, hustru, barn, bröder och systrar. Ja, inte ens vårt nuvarande jordiska liv får vi hålla alltför kärt.
30, 31. a) Varför måste vi hela tiden vara ”jordens salt”? b) Varför ådagalägger vi opraktisk vishet om vi ger upp, sedan vi har åtagit oss lärjungaskapet?
30 Nu, när vi under någon tid befunnit oss på vägen som lärjungar i Kristi efterföljelse, vågar vi inte bli svaga i fråga om vår beslutsamhet. Vi vågar inte bli som salt som förlorat sin kraft och inte längre är gott. Att bli sådana skulle betyda att bli onyttiga, föremål för hån från denna världen och oanvändbara för Gud, ja, vi skulle bli till smälek för Gud och alltså bli lika kraftlöst, fördärvat salt, som inte duger till annat än att kastas ut och trampas under fötterna. Ja, det betyder tillintetgörelse.
31 Vi måste fortsätta med att vara ”jordens salt” hela tiden. (Matt. 5:13) Det är praktisk vishet att först sitta ner och räkna ut vad det kostar att åtaga sig lärjungaskapet. Det är följaktligen opraktisk vishet att sedan vi har åtagit oss det, vägra att betala vad det ytterligare kostar och fortsätta lärjungaskapet intill änden. Världslig vishet kan komma det att se ut som om det vore bäst att ge upp, men sådan vishet är inte praktisk. Det är inte gott förstånd, ty det föreskriver något som kunde vara till självisk fördel för stunden men till slut innebär vanära och tillintetgörelse. Praktisk vishet tvekar aldrig att betala de löpande utgifterna, till dess hela kostnaden är avklarad och lärjungaskapets härliga belöning blivit vår! Vi måste följa Guds lamm varthelst han går! — Upp. 14:4.