-
”Giv oss mera tro”Vakttornet – 1963 | 1 januari
-
-
göra eder fasta.” I stället för att följa bespottarna i spåren, som driver gäck med Jehovas underbara uppsåt, bör vi alltså följa den visa kursen och hysa vördnad för Skaparen, i det vi önskar utföra hans vilja och tjäna honom med tacksamt hjärta. Framställ i dina böner till Jehova samma begäran som lärjungarna framställde till Jesus: ”Giv oss mera tro.” — Luk. 17:5, NW.
23. Vad kan tron åstadkomma?
23 Till och med en smula tro, som kanske till en början förefaller svag, kan åstadkomma stora ting, såsom Jesus så livfullt framställde saken. Han sade: ”Om I haden tro, vore den ock blott såsom ett senapskorn, så skullen I kunna säga till detta mullbärsfikonträd: ’Ryck dig upp med rötterna och plantera dig i havet’, och det skulle lyda eder.” Alldeles såsom Jesus tack vare Guds andes kraft och genom att utöva tro utförde undergärningar, då han botade sjuka och demonbesatta människor som levde på hans tid, så kan vi nu i denna tid få ta emot de ännu större välsignelser av andlig helbrägdagörelse, som kommer att innebära liv i Guds nya värld. Men det behövs tro. — Luk. 17:6, 19.
24. Vilken försäkran med avseende på vår tro har Jesus givit oss?
24 Fariséerna frågade Jesus när Guds rike skulle komma, och han svarade dem så här: ”Guds rike kommer icke på ett påfallande märkbart sätt.” Om vi skulle vänta till dess vi kan se det, dröjer vi för länge; därför behövs det tro nu, om man skall kunna driva på med predikoverket. Men Jesus försäkrar oss: ”Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker. Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.” Liksom vi hyser den tillförsikten att himmelen och jorden skall bestå, kan vi hysa tillförsikt med avseende på Guds ords fortbestånd och med avseende på de underbara utsikterna till framtida liv under hans rikes rättfärdiga styrelse. — Luk. 17:20, NW; Matt. 24:34, 35.
-
-
Ungdomliga förkunnare frambringar fruktVakttornet – 1963 | 1 januari
-
-
Ungdomliga förkunnare frambringar frukt
INGET barn som är så gammalt att det kan tala är för litet att vara ett vittne för Jehova Gud. Och det är inte nog med att de kan vittna; de kan också frambringa frukt, såsom följande upplevelser visar. De är hämtade ur Jehovas vittnens årsbok för år 1962.
● En maka och mor i Belgien hade vid upprepade tillfällen förgäves sökt väcka sin grannfrus intresse för Jehovas rike. Så en dag kom grannfrun på besök och frågade om hon kunde få skaffa sig en bibel och sade att hon ville ha ett bibelstudium hemma hos sig. Vad kunde ha åstadkommit en sådan förändring? Vittnets barn hade vittnat för sina lekkamrater, och dessa hade i sin tur berättat för sin mor om det som de fått veta, och därmed hade hennes intresse väckts.
● En ung pojke på tolv år i Chile talade med sina lekkamrater om bibeln, vilket ledde till att han blev bjuden hem till en av dem för att tala med en katolsk dam som var på besök hos familjen. Tack vare att han förberedde sig väl, kunde han hålla en verkningsfull predikan och lyckades dessutom placera bibelstudieboken Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset. Pojkens allvar och kunnighet gjorde så stort intryck på gästen, att hon inte nöjde sig med att be om ett regelbundet bibelstudium, utan hon höll också styvt på att pojken, och inte hans föräldrar, skulle undervisa henne.
● Det händer ofta att vuxna människor hellre lyssnar på vad unga förkunnare har att säga dem än på vad de som är lika gamla som de själva har att säga. Det hände t. ex. en söndag i en stad på Haiti, där det brukade vara ganska klent beställt med närvaron vid de offentliga bibliska föredragen, att Rikets sal blev alldeles fullsatt. Hur kom det sig? Så gott som alla nykomlingarna hade gått till föredraget därför att de fått en personlig inbjudan av en åttaårig flicka, som hade hälsat på hos alla grannarna och berättat för dem om de bibliska föredragen.
● Från Grekland berättas det att en fjortonårig flicka, som blev inlagd på en klinik för en operation, tog med sig sitt eget studieexemplar av boken Från det förlorade paradiset till det återvunna paradiset. Hon begagnade skickligt de tillfällen som stod henne till buds och väckte klinikens överläkares intresse, ända därhän att han tog sig tid att studera boken med henne varje kväll under åtta dagar. När hon skulle fara hem, prenumererade han villigt på både Vakttornet och Vakna! och träffade avtal om ett bibelstudium i mottagningsrummet, vilket skulle hållas två gånger i veckan. Studiet håller i sig, och han kommer nu till Jehovas vittnens möten.
-