Uttydning av innebörden i dessa tecken och under

 1. Vad för slags tecken är det ett privilegium för någon att vara, och hur beskrev Jesaja ett sådant tecken?

DET är ett glädjefyllt privilegium för vem som helst att vara ett tecken på något varaktigt gott. För människor som sätter värde på de rätta tingen är en person som tjänar såsom ett sådant tecken skön, välkommen och värd ett hjärtligt mottagande. En budbärare, som frambär goda nyheter om den sanna tillbedjan av Jehova Gud och om återupprättandet av hans teokratiska organisation på jorden, måste då vara ett skönt tecken. Genom sin profet Jesaja beskrev Jehova Gud en sådan budbärare, som skulle komma att träda fram kort efter första världskriget, medan hans vittnen ännu var i fångenskap hos denna världens krigsgalna nationer. Han sade: ” ’Fördenskull skall mitt folk känna mitt namn, ja, fördenskull på den dagen, emedan jag är den som talar. Se! Det är jag.’ Hur sköna äro icke på bergen dens fötter som frambär goda nyheter, dens som låter frid höras, dens som frambär goda nyheter om någonting bättre, dens som låter frälsning höras, dens som säger till Sion: ’Din Gud har blivit konung!’ Hör, dina egna väktare hava höjt sin röst! De hålla i med att unisont ropa av fröjd, ty det skall vara ansikte mot ansikte som de skola se när Jehova kommer tillbaka till Sion. Gläd eder, ropa unisont av fröjd, ni Jerusalems förödda platser, ty Jehova har tröstat sitt folk, han har återbördat Jerusalem åt sig.” — Jes. 52:6—9, NW.

 2. Vilka såg denne budbärare på höjderna, och hur gick det till att de såg Jehova liksom ”ansikte mot ansikte”?

² De som höll vakt för att tillvarata Guds organisations, Sions, intressen såg budbäraren, när han kom upp på höjderna. De fröjdade sig över att höra honom ropa ut till Guds organisation, Sion: ”Din Gud har blivit konung!” Hans rike är upprättat i himlarna, och regeringsmakten är lagd i Immanuels, Jesu Kristi, händer. Detta är orsaken till att han nu har åvägabragt befrielse för oss. Detta är orsaken till att han har återvänt till oss med ynnest. Inför de överflödande bevisen på Jehovas återvändande ynnest är det som om väktarna såge honom ansikte mot ansikte, när han kommer tillbaka till Sion, till sin organisation, vid vilken han har fäst sitt heliga namn. De har orsak att ropa så att alla människor får höra det.

 3, 4. a) Med vad var denne budbärare utrustad, och vem var det som sände honom? b) Genom vilken bevisföring identifierade aposteln Paulus denne budbärare i Romarna 10:12—15?

³ Nåväl, någon försåg denne budbärare med de goda nyheter som kom honom att te sig så skön. Någon sände denne budbärare till att låta frid höras och till att bära fram goda nyheter om någonting bättre och till att låta människor som älskar Gud och som vill att han skall vara konung få höra om frälsningen. Den som har sänt budbäraren är Jehova själv, som blottar sin heliga arm inför alla nationer och som vill att alla jordens ändar skall se den frälsning han verkställer. Budbäraren, som han sänder, är en skara människor som är villiga att gå till fots för att bära fram de goda nyheterna. Genom inspiration förklarade aposteln Paulus att de är de heliga, åt Gud överlämnade kristna. För dem citerade han de förut anförda orden i Jesaja 52:7 och bragte så sin bevisföring till en höjdpunkt i följande ord:

⁴ ”Det är samme Herre över alla, som är rik för alla som åkalla honom. Ty ’vemhelst som åkallar Jehovasa namn skall bliva frälst’. Hur skola de emellertid kunna åkalla den, som de icke hava satt tro till? Och hur skola de kunna sätta tro till den, som de icke hava hört något om? Och hur skola de kunna höra utan någon som predikar? Och hur skola de kunna predika, om de icke hava blivit utsända? Alldeles såsom det är skrivet: ”Hur ljuvliga äro icke deras fötter, deras som förkunna goda nyheter om goda ting!’” — Rom. 10:12—15, NW.

 5. Hur var Jesaja i sin syn i templet ett exempel på det förhållandet att det är Jehova som sänder ut någon?

⁵ Den stora källan till de ”goda nyheterna om goda ting”, Jehova Gud, är den som sänder sina budbärare till fots för att kungöra hans budskap. Profeten Jesaja själv var ett exempel på detta förhållande. Det var vid det tillfälle då han hade en mirakulös syn av härskarornas Jehova på sin tron i sitt tempel. När Jesaja hörde seraferna kungöra Jehovas helighet, kände han sig så ohelig och oren, att han fruktade för sitt liv. Vid hans utrop var det en av seraferna som renade honom och sade: ”Se, då nu detta har rört vid dina läppar, har din missgärning blivit tagen ifrån dig, och din synd är försonad.” När Jesaja nu befann sig i detta renade tillstånd, hörde han en röst fråga efter någon som kunde sändas och gå åstad för att utföra en uppgift. Vems röst var det? Jehovas, och den sade: ”Vem skall jag sända, och vem vill vara vår budbärare?” Jesaja betraktade det som en hög ära att bli sänd av Jehova Gud och att gå åstad för att utföra en uppgift åt honom. Erbjudandet stod öppet för en som var ren och villigt ställde sig till förfogande. Jesaja skyndade sig att ta emot det sällsynta privilegiet. ”Se, här är jag, sänd mig”, utropade han. Hans erbjudande av sig själv godtogs, och han fick denna föreskrift: ”Gå, och du skall säga till detta folk: ’Hör om och om igen, o människor.’” (Jes. 6:1—9; v. 9 enl. NW) Att Jesaja sändes åstad, utrustad med ett särskilt budskap, betydde att han var förordnad, utsedd av Gud. Genom Jesaja kunde folk nu få höra om Guds namn. De kunde sätta tro till Guds namn och åkalla det för att bli frälsta.

 6. Vad gjorde Jesus i överensstämmelse med Jesajas exempel, och vilket bevis erhöll Jesus på att han blivit godtagen för tjänst?

⁶ I överensstämmelse med det exempel som gavs av Jesaja, vilken var ett tecken för det forntida Israel, överlämnade sig Jesus åt att tjäna Guds rike, så att han också skulle kunna bli sänd. Han lämnade sin snickarverkstad i Nasaret och begav sig åstad för att träffa sin förelöpare, Johannes döparen. Han blev inte döpt för att symbolisera någon ånger över synder, ty det hade han inga, utan för att kunna bli sänd ut i tjänst för Guds rike, som Johannes predikade. Att han kom för att bli döpt utgjorde en uppfyllelse av orden i Psalm 40:7—9, ty aposteln tillämpade dessa profetiska ord på Jesus, när han sade: ”När han kommer i världen, säger han därför: ’”Du åstundade icke offer och gåva, men du beredde en kropp åt mig. Du godkände icke brännoffer och syndoffer.” Då sade jag [Jesus]: ”Se, jag har kommit (i bokrullen är det skrivet om mig) för att göra din vilja, o Gud.”’” (Hebr. 10:5—7, NW) Sedan Jesus blivit döpt av Johannes i floden Jordan, erhöll han beviset från himmelen på att han blivit godtagen. Bibelns redogörelse lyder: ”Medan han bad, öppnades himmelen, och den heliga anden kom i kroppslig skepnad lik en duva ned över honom, och en röst kom från himmelen: ’Du är min Son, den älskade; jag har godkänt dig.’ Vidare var Jesus själv, när han började sitt verk, omkring trettio år gammal.” — Luk. 3:21—23, NW; Matt. 3:16, 17.

 7. Hur visade Jesu ord att han inte själv hade förordnat sig, och när kunde Jesus tillämpa Jesaja 8:18?

⁷ Sedan Jesus nu på detta sätt hade framställt sig och blivit döpt och erhållit himmelskt godkännande, började han sitt arbete — inte snickararbete, utan arbete för Riket. Att han inte gick åstad i kraft av ett självtaget förordnande, utan att han blev sänd, det tillkännagav han upprepade gånger i ord som dessa: ”Gud älskade världen så mycket ... Gud sände ut sin Son i världen ... för att världen skulle bliva frälst genom honom.” ”Jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig.” ”Den levande Fadern sände ut mig och jag lever tack vare Fadern.” (Joh. 3:16, 17; 6:38, 57; NW) Liksom Jesaja gick Jesus, den Smorde, åstad, och han tillämpade ärligt på sig själv alldeles samma tjänsteuppdrag som Jesaja erhöll i sin tempelsyn. (Matt. 13:13—15; Joh. 12:36—41) Sedan Jesus hade börjat församla sina lärjungar, som härskarornas Jehova gav honom, kunde Jesus kalla dessa Guds barn för sina bröder. Då kunde han också på sig och på dem tillämpa orden i Jesaja 8:18: ”Se, jag och barnen som Jehova har givit mig äro såsom tecken och såsom under i Israel från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (NW) Lyckliga var de fårlika människor i Israel som riktigt såg och uttydde innebörden i dessa tecken och under och inte föraktade dessa mänskliga tecken och under för att de var få till antalet, en liten hjord. Dessa lyckliga uttydare blev efterföljare till Jesus, den sanne Immanuel, den större Jesaja.

 8. Av vilka blev Jesus och hans lärjungar inte utsända, och av vem vill vi därför bli sända, i det vi efterliknar dem, och varför?

⁸ Det är ett särskilt förhållande som vi inte bör förbise här. Jesus och hans tolv apostlar och hans andra lärjungar blev inte utsända av Johannes döparen, inte heller av aposteln Petrus, inte heller av den romersk-katolska kyrkan, den grekisk-ortodoxa kyrkan, engelska statskyrkan, den protestantiska episkopalkyrkan, lutherska kyrkan, metodistkyrkan, baptistsamfunden, presbyterianska kyrkan eller något av de andra mer än tusen religiösa samfunden i kristenheten. Jesus och hans lärjungar var samt och synnerligen utsända av härskaromas Jehova. De var tecken och under från honom! Det är av honom alla de önskar bli sända, som kommer för att göra Guds vilja i denna tid. Vilken kraft och myndighet ger det oss att bli sända av vilket som helst av dessa religiösa samfund eller till och med av Nationalrådet för Kristi kyrkor i Amerikas Förenta stater eller rentav av Kyrkornas världsråd, om vi inte blir sända av härskarornas Jehova såsom Jesaja och Jesus och hans tolv apostlar blev? Det är till härskarornas Jehova genom hans tecken, Immanuel, Herren Jesus Kristus, som vi har kommit för att göra Jehovas vilja, alldeles som Immanuel själv kom för att göra den, när han blev döpt. Komma måste vi, och ställa oss till förfogande måste vi, villiga att låta oss sändas och att gå varthelst vi blir sända, om vi önskar bli mottagna och bli sända av härskarornas Jehova. I detta handlingssätt vill vi efterlikna Jesaja och Jesus Kristus. I annat fall skulle vi göra kristenhetens religiösa organisationers vilja. I denna ändens tid vill vi göra Guds vilja, härskarornas Jehovas vilja.

 9. Hur visade Jesus i synagogan från Skriften att han var sänd av Jehova, och beträffande vilka ting blev han ett tecken och förebud eller under?

⁹ För att medelst bibeln bevisa sig vara sänd av härskarornas Jehova och därför förordnad eller utsedd av honom gick Jesus en lördag in i synagogan i staden Nasaret, där .’hans medinvånare i staden hade känt honom endast som en snickare, son till en snickare. Han steg upp i talarstolen och bad att få Jesajas bokrulle given åt sig. När han rullade upp den, fann han orden i Jesaja 61:1, 2. Enligt vad som meddelas i Lukas 4:16—21 (NW) läste Jesus detta: ”Jehovas ande är över mig, ty han har smort mig till att kungöra goda nyheter för de fattiga, han har sänt ut mig till att predika frigörelse för fångarna och synens återfående för de blinda, till att sända ut de underkuvade till frihet, till att predika Jehovasb godtagbara år.” När Jesus hade rullat ihop rullen och satte sig ned för att predika, sade han: ”I dag uppfylles denna Skriftens utsaga, som ni nyss hörde.” På det sättet blev han ett levande, talande tecken för dem på att Messias, Kristus, Jehovas utsände och Smorde, var närvarande. Han blev ett under eller ett förebud, som angav att befrielsen var nära, ty Jehovas godtagbara år hade nu kommit. Han blev ett underbart tillkännagivande av att i honom, konungen, befann sig Guds rike mitt ibland judarna. — Luk. 17:21, fotnoten.

10. När försvann ”Guds rike” ur judarnas mitt, och vad hände med deras nation inte långt därefter?

¹⁰ Detta Guds rike försvann ur judarnas mitt när deras religiösa ledare hade fått Jesus dödad på en tortyrpåle och Gud uppväckte honom från de döda och han for tillbaka upp till sin Fader i himmelen. År 70 e. Kr. blev den judiska nationen tillintetgjord, dess heliga stad och tempel brändes och jämnades med marken. De olyckliga överlevande som fanns där fördes bort i fångenskap till alla nationer; de hade ingen egen regering och ingen konung av Davids kungliga ätt.

11. Vilka på jorden i våra dagar utgör tecknen och undren?

¹¹ Men vad betyder och anger då i våra dagar de tecken och under, som härskarornas Jehova har åvägabragt i denna ändens tid? Hur bör människor uttyda dem i ljuset av Guds ord? Vår tids tecken och under är kvarlevan av Jesu smorda, andliga bröder.

12. Vilka förhållanden i samband med dem anger att de hade visats i en skuggbild genom Sear-Jasub? Vilken annan kvarleva var också en skuggbild av dem?

¹² Denna kvarleva visades i en skuggbild genom Jesajas son Sear-Jasub, vars namn betyder ”Blott en kvarleva skall återvända”. Att en kvarleva omnämns här pekar på det förhållandet att kristenheten, med dess mer än 820 millioner till bekännelsen kristna, inte har återvänt till Jehova Gud sedan 1918. Det året kom Jehova till sitt andliga tempel för att döma alla dem som påstod sig vara det andliga ”Guds hus”. För kvarlevan av Jehovas smorda vittnen, som verkligen återvände till Jehova, uppenbarade han sin närvaro i templet, alldeles som han gjorde för Jesaja. När kvarlevan frivilligt erbjöd sig vid Jehovas fråga vem han skulle sända, sände Jehova dem såsom sina vittnen med sitt budskap. Med denne nutida Sear-Jasub tillgänglig kunde sedan Immanuel, Jesus Kristus, den större Jesaja, tillhandahålla tecknet på att kvarlevan hade återvänt till Jehovas teokratiska organisation. Såsom aposteln Paulus kunde säga på sin tid, så kan det nu sägas: ”På detta sätt har därför också i närvarande tid en kvarleva trätt upp enligt ett utväljande, tack vare oförtjänt godhet [från Gud].” Denna kvarleva var lik den kvarleva som Jehova Gud fann i det nordliga riket, Israel, vars huvudstad var Samaria, på profeten Elias tid. — Rom. 11:2—5, NW.

13. Med avseende på vad var Jesajas andre son ett under eller förebud, och hur gick det som hans namn innebar i uppfyllelse på dem det gällde?

¹³ Jesaja hade inte endast en son vid namn Sear-Jasub, utan också en son som hette Maher-salal Has-bas. Detta namn betyder ”Skynda, o byte! Han har med hast kommit till rovet”. Då denne son hade detta namn, var han ett under eller förebud, som gav till känna att olycka med hast skulle komma förmedelst det assyriska världsväldets krigshärar. Över vem? Inte endast över Arams rike (Syrien), utan också över Israels rike och dess huvudstad, Samaria. I de dagar då Peka, Remaljas son, regerade i Samaria, invaderade den assyriske konungen mycket riktigt Israels rike. Han intog många städer, plundrade landet och förde bort många inbyggare som fångar. Senare blev Peka själv mördad. Därpå erövrade den assyriske konungen Damaskus, huvudstaden i Aram eller Syrien, förde folket där i landsflykt och dödade kung Resin. Således blev båda de konungar, som hade sammansvurit sig för att omstörta ”Jehovas tron” i Juda rike, avrättade. Detta var ett förspel till omstörtandet av Israels rike år 740 f. Kr. och till de avfälliga israeliternas bortförande från Samaria och från Israels övriga område. — Jes. 7:16; 2 Kon. 15:29, 30; 18:9; Am. 1:3—5; 2:6—16.

14. ”Vartill var Israel och dess huvudstad, Samaria, en förebild, och när och hur kommer domsutsagan att med hast bli verkställd på denna motbild?

¹⁴ I det att Israel och dess huvudstad, Samaria, avföll från Jehova Gud och sammansvor sig med det icke-judiska Aram eller Syrien mot Jehovas förebildliga rike i Juda land, utgjorde de en profetisk förebild till kristenheten i våra dagar i dess sammansvärjningslika förbund med världsliga nationer mot Jehovas på tronen insatte konung, Jesus Kristus, Immanuel. Över dessa nationer och i synnerhet över kristenheten, som ger sig ut för att vara det religiösa ”Guds hus”, uttalas nu Guds dom av härskarornas Jehova i hans andliga tempel. Domsutsagan kommer att med hast bli verkställd på dem på den dag som nu närmar sig, då Gud skall utföra sin hämnd i striden vid Harmageddon, och detta kommer att ske förmedelst någon som är mäktigare än den forntida konungen i Assyrien, nämligen Jehovas verkställande ämbetsman, Jesus Kristus. Då kommer kristenheten och alla politiska nationer som konspirerar med den mot Immanuels rike att berövas sina religiösa och politiska härskare. De kommer att plundras på allt som de har fäst sina högmodiga hjärtan vid.

15. Vad kan kristenheten inte se i Guds ord, och vad finns det då för ett synligt tecken som anger det för den?

¹⁵ Kristenheten har sina hundratals millioner exemplar av bibeln på många språk. Men eftersom den läser bibeln från sina trosbekännelsers ståndpunkt, kan den inte se Guds dom, som för länge sedan i förväg skrivits ned mot den och mot dess vän, denna världen. Vad finns det då för ett synligt tecken, som förebådar eller anger det som kristenheten inte ser, nämligen att Guds dom med hast skall bli verkställd på den och dess såta vän, världen? Jo, där finns kvarlevan, Immanuels andliga bröder, de smorda ”små barn”, som Jehova har givit åt Jesus Kristus. I likhet med honom, deras förnämste broder, har de blivit smorda med Jehovas ande till. att predika. Av Jehova har de blivit sända, enligt profetian i Jesaja 61:1, 2. De har inte endast blivit smorda till att ”ropa ut ett år av god vilja å Jehovas sida”, ett symboliskt år som nu nästan har nått sitt slut, utan också att ropa ut ”en dag av hämnd å vår Guds sida”, en dag som närmar sig alltmer. (NW) Denna hämnd skall utgjutas när Jesus verkställer vår Guds dom både på kristenheten och på hednavärlden, vilka båda är anti-Riket.

16. Vems för denne såsom tecken utmärkande drag har kvarlevans klass på detta sätt antagit, och hur ges ökad spridning åt budskapet?

¹⁶ Genom att förkunna den snara ankomsten av denna Guds hämnds dag, då hans konung, Jesus Kristus, tar hela världen som byte och utplundrar den, har den smorda andliga kvarlevan antagit de drag som utmärkte Jesajas son Maher-salal Has-bas i. dennes egenskap av tecken. De förkunnar: ”Skynda, o byte! Han har med hast kommit till rovet.” Stora skaror av fårlika, ödmjuka människor har sett och hört detta tecken och under, denna Maher-salal Has-bas-klass, och har tytt dess innebörd på rätt sätt. I sin hela, fulla tro och övertygelse har de ställt sig vid sidan av denna kvarleva av Jehovas nutida ”tecken” och ”under”. Och vad mera är, de har tagit upp budskapet om Guds hämnd och har givit det en ökad spridning bland alla jordens nationer.

Träd fram! Visa er!

17. Var måste tecken och under finnas, för att vara av värde och till ledning, och vilka måste därför nu befinna sig i en sådan ställning?

¹⁷ För att vara av något värde och till någon ledning måste tecken och under synas, så att de kan studeras, så att deras innebörd kan bli uttydd och förstådd med hjälp av Guds nyckel till dess upplåtande. ”Såsom tecken och såsom under” måste den smorda kvarlevan av Kristi andliga bröder framstå fullt synlig för människorna. Då kan den större Jesaja, Jesus Kristus, säga: ”Se, jag och barnen som Jehova har givit mig äro såsom tecken och såsom under i Israel [kristenheten] från härskarornas Jehova, som bor på Sions berg.” (Jes. 8:18, NW) För att ge stöd åt dessa tecken och under måste den stora skaran av kvarlevans åt Gud överlämnade följeslagare av en god vilja vara framme i rampljuset tillsammans med den. Till den smorda kvarlevan av andliga israeliter säger Jesaja 43:10 (NW): ” ’Ni äro mina vittnen’, är Jehovas uttalande, ’ja, min tjänare, som jag har utvalt.’” Denna tjänareklass måste synas; den måste låta sig höras för att kunna vara vittnen för Jehova. Och för att kunna ta del med den smorda tjänareklassens medlemmar i det världsvida vittnandet måste den stora flocken av åt Gud överlämnade fårlika människor synas i förening med dem och låta höra hur de blandar sina röster med deras. Vi måste alla vara ute på öppna fältet, vi måste falla folk i ögonen, ses, iakttas, höras. Det är nu ingen tid att krypa undan och gömma sig på grund av den vånda, ångest och fruktan som råder bland denna världens nationer och de hotelser de kommer med.

18, 19. Hur försatte Jesus sig, i överensstämmelse med Jesaja 40:9, i den rätta ställningen för att utgöra ett tecken från Gud, och när vi efterliknar honom, vilket stort tecken åstadkommer vi då, som väcker världens uppmärksamhet?

¹⁸ Det stora tecknet, Immanuel, sade till sina efterföljare: ”Ni äro världens ljus. En stad kan icke döljas, när den ligger på ett berg.” (Matt. 5:14, NW) Så här sade den forntida Jesaja: ”På ett högt berg begiven eder upp, I som bringen fröjdebudskapet till Zion; höjen upp eder röst med makt, I som bringen fröjdebudskapet till Jerusalem, höjen upp eder röst utan fruktan och sägen till Juda städer: Se, eder Gud [Här är eder Gud, NW].” (Jes. 40:9, My) Som Ordets förkunnare befann sig Jesus inte utom synhåll och i obemärkthet, såsom när han var snickare i Nasaret. Som det stora tecknet från Jehova blev han sedd i alla delar av sitt distrikt, genom att han predikade, gick från stad till stad och från by till by, predikade offentligt i synagogorna och ute i det fria och även i människornas hem. När vi efterliknar honom, kan vi också vara framträdande — inte för att briljera, utan för att rikta människors uppmärksamhet på Jehovas tecken och under i denna ändens tid. Effektivast kan vi göra detta genom att predika inte endast offentligt, utan i huvudsak från hus till hus. På det sättet måste Jesu profetiska ord uppfyllas: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” (Matt. 24:14, NW) Att de goda nyheterna predikas överallt offentligen och från hus till hus av kvarlevan och dess fårlika medförbundna är i sig självt ett högst vältaligt tecken, ett under som väcker hela världens uppmärksamhet.

¹⁹ Det är ett otvivelaktigt bevis för att Guds rike med hans himmelske Immanuel som regent har blivit upprättat såsom universums ”huvudstad”. Det är ett tecken som anger att denna världens nationer nu står inför sitt slut och kommer att möta det så snart som vårt predikande är avslutat enligt Guds vilja. Må de ge akt på tecknet!

20. Vad kan vi bli utsatta för genom att vi frambär en varning, men tack vare vilket stöd behöver vi inte frukta vare sig människor eller djävlar?

²⁰ Människorna och nationerna måste veta att vi har varit ibland dem för att ge dem en allvarlig varning, en underrättelse om deras slut. Detta kan utsätta oss för orätt behandling och förföljelse från deras sida. Ja, liksom Immanuels apostlar måste vi bli ”ett skådespel för världen, både för änglar och för människor”. (1 Kor. 4:9, NW) Redan när Immanuel bara var ett spätt barn, fyrtio dagar gammalt, profeterade Simeon om honom: ”Denne är lagd till fall och till uppresande igen för många i Israel och till ett tecken, som man skall tala emot.” (Luk. 2:34, NW) Vad mer om man talar emot oss och motstår oss såsom ett tecken eller utmanar oss, därför att vi predikar bibelns rättframma sanningar? Vi vet vem vi har som stöder oss. Det är ”härskarornas Jehova, som bor på Sions berg”. Det är från honom vi har kvarlevan, som utgör tecken och under i vår tid, och tusental av dem är här vid denna internationella sammankomst. Därför kommer han att se till att vad dessa tecken och under betyder och anger i sanning går i uppfyllelse. Det är härskarornas Jehova som har sänt oss och som har utrustat oss med de goda nyheterna om hans rike, som han upprättat och satt i funktion. Hans härskaror av änglar, som överträffar det kommunistiska östblockets och det demokratiska västblockets alla härar tillsammantagna, omger oss. De är fullt organiserade och väpnade och uppställda till strid på Harmageddons slagfält, redo för ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. (Upp. 16:14, NW) Låt oss därför inte frukta vare sig människor eller djävlar.

21. Hur blir innebörden i namnet på vår regerande konung, Immanuel, förverkligad med avseende på oss, och vad är vi därför säkra på att med framgång kunna avsluta?

²¹ Gud är med oss, han vars namn ”härskarornas Jehova” inger fruktan och bävan. Själva namnet på hans regerande konung, Immanuel, betyder ”Med oss är Gud”. Då Immanuel är med oss, därför att vi följer och lyder honom i att predika de goda nyheterna om Riket till ett slutligt vittnesbörd för alla nationer, så vet vi att Gud också är med oss. Detta betyder att Gud är för oss. Med denna gudomliga hjälp och i överensstämmelse med Guds vilja är vi säkra på att kunna framgångsrikt avsluta det underbara och betydelsefulla verk som härskarornas Jehova har sänt oss att utföra.

[Fotnot]

(The Watchtower, 15 november 1958)