Bibeln och vårt problem — att överleva

”På Sions berg och i Jerusalem skola de undkomna finnas, alldeles som Jehova har sagt, och bland de överlevande, som Jehova kallar.” — Joel 2:32, NW.

 1. Vad var det i samband med boktryckarkonsten som visade sig vara en passande hyllning åt den ryktbaraste boken i hela historien?

SÅ LÅNGT tillbaka som på 700-talet av vår tideräkning förstod sig kineserna på att trycka texter med hjälp av graverade trätavlor. I Europa uppfanns konsten att trycka med rörliga typer fram emot mitten av 1400-talet, inte så lång tid före Amerikas upptäckt. Den första bok som lämnade uppfinnarens tryckpress var översättningen av den ryktbaraste boken i hela historien, nämligen bibeln, på den tidens internationella språk, latinet. Detta var en passande hyllning åt denna storslagna boks värde och betydelse.

 2. a) På vilket språk skrevs större delen av bibeln, och åt vilka blev denna del av bibeln först given? b) Vad skyndade man sig att använda boktryckarkonsten till att frambringa, och vilken spridning har kommit att sakna motstycke?

² Bibeln är till största delen skriven på det språk som talades av de forntida patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Det kallas hebreiska, eftersom Abraham var hebré. Denna hebreiska del av bibeln hade först givits åt judarna eller israeliterna, och sedan boktryckarkonsten hade blivit uppfunnen i Europa, drog judarna snabbt fördel av detta nyuppfunna medel för att mångfaldiga sina inspirerade heliga skrifter. År 1477 utgavs en upplaga om 300 exemplar av en del av den hebreiska bibeln, som framställts av en hebreisk tryckpress i Europa. Därpå, år 1488, åstadkom ett europeiskt judiskt tryckeriförlag den första fullständiga upplagan av den hebreiska bibeln med vokal- och accenttecken. Sedan dess har bibeln, som består av sammanlagt sextiosex böcker, nått en spridning som ingen annan bok i hela människans historia kan uppvisa maken till, nämligen mer än två tusen millioner exemplar på mer än tusen språk. Under alla de århundraden som den har funnits till har den visat sig vara en bok som förtjänar att uppmärksammas, studeras och åtlydas av alla människor.

 3. Varför drar vi in bibeln i det som vi här dryftar, och vilken utveckling har verkat direkt i överensstämmelse med det förutsagda predikandet av dess budskap?

³ Men varför drar vi in bibeln i det som vi här skall dryfta? Vad har bibeln att göra med om vi som släkte skall få överleva? De som inte känner till bibelns innehåll kommer förmodligen med den frågan. På den måste de som är väl hemmastadda i bibeln svara att bibeln har mycket att göra med vår möjlighet att överleva i den hotande framtid som är så nära inpå oss, att den hör vårt släktled till. När vi tänker på detta, kan vi inse hur lämpligt det är att bibeln i vår tid har den största spridning som någon bok någonsin haft i människans tillvaro och att den finns på så många språk. Mer än nittio personer av hundra kan få tillfälle att läsa den. I bibeln själv har Gud, dess författare, avgjort givit till känna att dess budskap för vår tid skulle predikas på hela den bebodda jorden till en underrättelse för människor av alla nationer. Det är inte bara en händelse att bibelns vidsträckta spridning i tryck, i så många översättningar, verkar direkt i överensstämmelse med detta Guds uppsåt. Det tjänar vårt eviga intresse att vi nu uppriktigt och ärligt undersöker vad bibeln har att säga om vår möjlighet att överleva.

 4. Vilken brännande aktuell fråga har i denna atombombernas tidsålder tvingats i förgrunden, och vad sades angående detta bekymmer vid en konferens förra året, där sociala problem dryftades?

⁴ Vi lever i den tidsålder då atombomberna med hjälp av raketer kan slungas i väg till och med så långt som en tredjedel av hela avståndet runt jordklotet. Hur mänskligheten skall kunna överleva atomhotet är en fråga som har tvingats i förgrunden, därför att den är så brännande aktuell. Har vi berett oss för att överleva? Denna fråga kom upp den 8 juni 1960 vid en konferens i Atlantic City i New Jersey i USA, där man dryftade olika sociala problem. En korrespondent till New York Times skrev ett reportage därifrån, som publicerades nästa dag under den uppseendeväckande rubriken: ”MENTALSPECIALIST FINNER MÄNNISKORNA DÅLIGT BEREDDA FÖR ATT ÖVERLEVA ATOMHOTET”. Det återgav ett tal av en förutvarande generaldirektör för Världshälsoorganisationen, dr Brock Chisholm från Victoria i British Columbia. Han sade till konferensdeltagarna att ingen någonsin förr hade behövt att för hela människosläktets vidkommande bekymra sig om möjligheten att överleva. Därför befinner sig människan nu i en lika svår kris som de livsformer gjorde, som blev förintade i förhistorisk tid [t. ex. dinosaurierna]. Hittills har människorna bara behövt bekymra sig om de små gruppernas utsikter att överleva — familjens, klanens, stadens och statens. — New York Times, 9 juni 1960.

 5. a) Hur utslungades då en indirekt utmaning mot bibeln? b) Hur förhåller sig bibeln till traditionerna om en världsomfattande katastrof, och för vilken världsomfattande katastrof, som människosläktet genomlevde, redogör den?

⁵ Detta kan vara sant, men ändå slungade denne specialist på mental hälsovård ut en indirekt utmaning mot bibeln vad möjligheten att överleva angår. På vilket sätt då? Jo, han sade, enligt vad som meddelades, att det är tvivelaktigt om människan skall kunna överleva i atomåldern, därför att det inte finns någon tradition att bygga en sådan förhoppning på. Och ändå finns det jorden runt i vår tid, till och med på platser som är långt skilda från varandra, traditioner om en världsomfattande katastrof, enligt de flesta versioner vållad av vatten, vilken mänskligheten överlevde genom endast några få personer. Men bibeln ger oss vad som är bättre än en blott tradition, nämligen den faktiska redogörelsen för en sådan katastrof i historisk tid och för hur vårt släkte blev bevarat genom den i några få personer, så att släktet kunde överleva till vår tid. Bibeln bygger inte på dessa många traditioner bland olika folk; bibelns redogörelse endast bekräftas av dessa traditioner. Den bibliska skildringen har inte lånat någonting från dessa traditioner, som vidarebefordrats från forna tider; inte heller är den en variant av någon av dessa traditioner, som till exempel babyloniernas Gilgamesj-epos eller -myt. Den katastrof, som då vållade bekymmer angående hela människosläktets möjlighet att överleva, var den världsomfattande floden på 2300-talet före vår tideräkning. Mänskligheten överlevde den genom vår gemensamme förfader, Noa, och hans tre söner och alla dessa fyra mäns hustrur. Åtta själar! Från Noas tre söner härleder sig människosläktets tre stora grenar.

 6. Med vilken bok i bibeln införlivades ögonvittnesskildringarna av syndafloden, och vem började och vilka avslutade skrivandet av bibeln?

⁶ I Första Moseboken finner vi de ögonvittnesskildringar av den stora floden, som gjorts av Noa och hans tre söner. Den hebreiske profeten Mose införlivade deras skildringar med den redogörelse han skrev i Första Moseboken. (Se 1 Moseboken 5:32—10:1.) Första Moseboken är den första av de sextiosex böckerna i den fullständiga bibeln; och alla dessa böcker skrevs under en period av omkring 1.610 år. Det var år 1513 f. Kr. som Mose började skrivandet av dessa inspirerade sextiosex böcker, och Jesu Kristi trogna efterföljare avslutade det omkring år 98 e. Kr.

 7, 8. a) Vilket på senare tid gjort arkeologiskt fynd bevisar att andra bibelskribenter godtog ögonvittnesskildringen av floden? b) Vad säger sidspalten 45 i denna bokrulle om floden, och hur bekräftar Hesekiel att den är ett historiskt faktum?

⁷ Ögonvittnesskildringen av syndafloden förkastades aldrig av de andra inspirerade bibelskribenterna. Ett arkeologiskt fynd som gjorts på senare tid bekräftar detta, nämligen Dödahavsrullen med Jesajas profetia, som påträffades år 1947 och beräknas vara mer än 2.000 år gammal. Denne hebreiske profet skrev sina profetior på 700-talet f. Kr. (omkr. 775—732). Jesaja, som skrev och talade i sin Guds, Jehovas, namn, bekräftade att floden på Noas tid var ett historiskt faktum.

⁸ Sidspalten 45 i den vid Döda havet påträffade Jesajarullen försäkrar oss att hela människosläktets fortbestånd aldrig mer skall hotas av en världsomfattande flod. Denna sida i Dödahavsrullen säger till uppmuntran för oss i våra dagar: ” ’Detta är alldeles som Noas dagar för mig. Alldeles som jag har svurit att Noas vattenmassor icke mera skola övergå jorden, så har jag svurit att jag icke skall bliva uppbragt på dig eller näpsa dig. Ty om än själva bergen vika bort och till och med höjderna vackla, skall min kärleksfulla godhet själv icke vika bort ifrån dig, och icke heller skall mitt fridsförbund självt vackla’, har Jehova sagt, han som har förbarmande med dig.” (Jes. 54:9, 10, NW) Profeten Hesekiel, som skrev hundra år senare än Jesaja, hänsyftar också — och han gör det tre gånger — på att Noa fick överleva och bestyrker således att Noa var en historisk person. — Hes. 14:14, 18, 20.

 9. Vems mirakulösa födelse förutsade Jesaja, och hur profeterade den sålunda förutsagde i sin tur att vårt släktes utsikter till att överleva skulle bli ett problem i vår tid, liksom det var i Noas dagar?

⁹ Profeten Jesaja förutsade att Messias eller den Smorde skulle födas på jorden och vad han skulle få erfara här, han som Jehova Gud hade lovat att sända för att frälsa mänskligheten från evig utplåning. Dessa Jesajas profetior uppfylldes på Jesus Kristus, som på mirakulöst sätt föddes på jorden av en jungfru. Jesus Kristus bekräftade också att floden verkligen hade ägt rum. Hur kunde han göra det? Jo, såsom Guds Son hade han varit åskådare till den i sin föremänskliga tillvaro i himmelen. Jesus Kristus profeterade om att utsikterna till att överleva för människosläktet som sådant på nytt skulle bli ett problem nu i vår tid, liksom det var i Noas dagar. Så här sade Jesus Kristus: ”Om den dagen och stunden vet ingen något, varken änglarna i himlarna eller Sonen, utan endast Fadern. Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom folk levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, gifte sig och bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” Dessa ord var en del av hans profetia om de synliga tecken som skulle utmärka tiden för slutet på tingens ordning i våra dagar. — Matt. 24:36—39, NW; se också Lukas 17:26, 27.

10. Hur framhöll den som skrivit Hebréerbrevet vilken betydelse tron har för vårt släktes möjlighet att överleva?

¹⁰ Tro på Gud, den Allsmäktige, är av stor vikt, när det gäller människornas möjlighet att överleva. Den som har skrivit Brevet till hebréerna intygade detta, när han skrev: ”Genom tron visade Noa, sedan han av Gud hade fått underrättelse och varning angående ting som ännu icke syntes, en gudaktig fruktan och byggde en ark för att frälsa sitt husfolk; och genom denna tro domfällde han världen och blev arvinge till den rättfärdighet som är i enlighet med tron.” — Hebr. 11:7, NW.

11. Hur gav Petrus till känna att människosläktet som sådant nätt och jämnt undgick att förintas i floden?

¹¹ Simon Petrus, som själv hade vandrat med Jesus Kristus, visade hur människosläktet som sådant nätt och jämnt undgick att förintas i den världsomfattande floden. Han skrev om denna händelse i båda sina brev, som finns med i bibeln. I sitt första brev sade Petrus: ”Guds tålamod bidade i Noas dagar, medan arken byggdes, vari några få människor, det vill säga åtta själar, blevo förda i trygghet genom vattnet.” (1 Petr. 3:20, NW) I sitt andra brev talar han om denna Guds häpnadsväckande gärning och säger att Gud ”icke avhöll sig från att straffa en forntida värld, men bevarade Noa, en rättfärdighetens predikare, i trygghet tillsammans med sju andra, när han sände en flod av vatten över en värld av ogudaktiga människor”. ”Det fanns himlar i forna tider och en jord som fast stod upp ur vattnet och mitt i vattnet i kraft av Guds ord, och förmedelst detta led den tidens värld tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten.” — 2 Petr. 2:5; 3:5, 6; NW.

12. Vad gör det så märkligt att människosläktet blev bevarat genom floden, när man tänker på de naturkrafter, som då släpptes lösa?

¹² Tänk på hur en liten, liten del av mänskligheten bevarades vid liv medan de av Gud behärskade naturkrafterna på ett så förfärande sätt släpptes lösa! Till och med i våra dagar är orkaner som kraftverkningar alltjämt ett mysterium. ”Den energi som kommer till utbrott i en orkan ställer energiutvecklingen vid de största vätebombsexplosioner helt i skuggan. Att få dessa stormar under kontroll kommer därför att bli svårt”, hette det i en artikel om orkaner i New York Times för 4 oktober 1959. Vad som ger upphov till en sådan storm och håller den i gång är ännu inte vetenskapligt utrönt. Men den allsmäktige Guden, Jehova, satte i gång syndafloden och svarade för att den sträckte sig kring hela jordklotet. Alla de atom- och vätebomber, som nu hålls i beredskap av de fyra makter som äger kärnvapen, besitter endast en liten smula av all den dynamiska energi som släpptes lös i floden på Noas tid. De vattenmassor som föll från himmelen i fyrtio dagar och fyrtio nätter dränkte hela jorden, ja, vattnet steg upp till femton alnar över de högsta bergen. (1 Mos. 7:19, 20) Och likväl höll Gud under allt detta vårt människosläkte och djur- och fågelarterna vid liv, och därför finns alltså vi här nu!

13. Varför behöver vi med tanke på detta inte tvivla på att människan skall kunna överleva i atomåldern?

¹³ Bibelns berättelse upplyser oss om detta, och den är inte grundad på tradition utan på ögonvittnens skildringar, vilkas sannfärdighet betygas av ett antal bibelskribenter, ja, till och med av Guds Son själv. Vi behöver sannerligen inte tvivla på att människan skall kunna överleva i atomåldern, ty det finns mer än en blott tradition att bygga en sådan förhoppning på.

Vad vår generation står inför

14, 15. a) Vilket hopp kan händelserna i samband med floden inge människorna i vår tid? b) Hur vet vi med säkerhet, om vi står inför en ny världsomfattande syndaflod eller inte?

¹⁴ Åt mänskligheten, som på nytt bekymrar sig för hur den skall kunna överleva som släkte betraktad, erbjuder händelserna i samband med floden på Noas tid ett hopp om det mänskliga livets fortbestånd på jorden. Denna flod är inte bara ett faktum som tillhör historien om länge sedan svunna tider. Situationen då vid floden var en skuggbild av vår egen situation nu enligt de profetiska ord som Jesus Kristus, Guds Son, uttalade. Faktum är att vår värld eller tingens ordning har funnits till alltifrån den floden, vari Gud tillintetgjorde den forntida, ogudaktiga världen, som härrörde från människans fall i synd. Vi står inte nu inför en ny syndaflod från himmelen, som kommer att övertäcka till och med Himalajas bergskedja. Jehova Gud, som lät floden i Noas tid komma, försäkrar oss om detta. Den regnbåge vi senast såg i skyn är en garanti för detta. Sedan Noa och hans familj hade kommit ut ur arken högt uppe på en bergstopp på Ararat, sade Gud till Noa och hans familj, medan dessa befann sig vid det altare, där de utövade sin tillbedjan:

¹⁵ ”Min regnbåge giver jag i skyn, och den skall tjäna som ett tecken på förbundet mellan mig och jorden. Och det skall ske, att när jag låter en sky komma över jorden, då skall förvisso regnbågen synas i skyn. Och jag skall förvisso komma ihåg mitt förbund, som gäller mellan mig och eder och varje levande själ bland allt kött, och aldrig mer skall vattnet bliva en flod till att fördärva allt kött.” — 1 Mos. 9:13—15, NW.

16. a) Hur vederlägger Guds ord astronomerna och andra vetenskapsmän i fråga om jordens existens? b) Vilket sakernas tillstånd har vi kommit till, enligt vad världens talesmän påstår?

¹⁶ Vad står vi då inför, som nu gör det till ett problem, om vi skall få överleva eller inte? Naturligtvis behöver inte vår generation frukta för det som astronomer och andra naturvetenskapsmän förutsäger, nämligen att vår planet skall förvandlas till en livlös, utbränd slagghög, ty de förlägger denna inbillade världsomfattande katastrof några milliarder år fram i tiden. Jehova Gud, jordens Skapare, vederlägger dessa astronomer och andra vetenskapsmän, när han säger i sin bibel: ”Han har grundat jorden på dess fastställda platser; den skall icke bringas att vackla till obestämd tid, ej heller i evighet.” (Ps. 104:5, NW) ”Jorden består, ja, till obestämd tid.” (Pred. 1:4, NW) Men världens statsmän, militärer och andra informerade talesmän fortsätter att tala om för oss vad de har orsak att tro att hela vårt mänskliga släkte nu står inför. Enligt dem har vi kommit att befinna oss i en värld som det är alltför farligt att leva i.

17. Vad hade Förenta staternas kongress’ protokoll att säga beträffande möjligheterna till en världsförstöring?

¹⁷ Förenta staternas kongress’ protokoll säger för den 13 juni 1960, på sidan A 5022: ”Senator Kennedy ... angav nyligen siffror som ungefär betyder att vår arsenal nu innehåller en motsvarighet till 1.250.000 bomber av den typ som jämnade Hiroshima med marken. Detta bekräftades i huvudsak av Thomas E. Murray, tidigare ledamot av Atomenergikommissionen, när han sade att vi nu har mer än nog vapen för att kunna förstöra världen.” Och då är ändå inte andra nationers atomvapen medräknade.

18. Vad hade en bemärkt amerikansk professor att säga om amerikanernas tvivel på möjligheten att överleva och om ödslandet av stora värden på utvecklandet och framställningen av vapen?

¹⁸ New York Times för den 13 juni 1960 innehöll en artikel med rubriken: ”Ett nationellt syfte: Rossiters uppfattning — man bör höja sig över det egna intresset för att hjälpa ’hela människosläktet’”. Professor Clinton Rossiter sade där att det amerikanska folket är hårt ansatt av tvivel beträffande sin ”förmåga att blomstra och ha framgång, ja, kanske rentav att överleva”, och att även om vi kanske kan avvärja en krigskris, som kommer att bli värre än själva kriget, så befinner sig likväl det amerikanska folket ”djupt nedsjunket i den kris som följer med en fred som inte är någon fred. Vi öser ut en förfärande mängd pengar, andra tillgångar, skicklighet och energi på att utveckla och frambringa vapen, som vi ber till Gud om att aldrig behöva bruka.”

19. Vad sade en känd amerikansk fysiker om begravandet av våra döda efter ett nytt stort krig och om en nyligen tillkommen orsak till förödande krig?

¹⁹ Den bemärkte amerikanske fysikern, dr J. Robert Oppenheimer, yttrade vid en internationell sammankomst, som under beskydd av Kongressen för kulturell frihet hölls i Berlin den 16 juni 1960, att alla människor nu borde veta att om ännu ett stort krig bryter ut, så ”kan ingen av oss räkna med att ha tillräckligt många vid liv för att kunna begrava våra döda”. Han sade vidare: ”Under det gångna årtiondet har den dödsbringande förmågan, den förstörande kraften, hos atomvapenförråden ökats långt mer än hundrafalt — hur mycket mer är det kanske inte tillåtligt eller angeläget att tala om. I våra dagar ... har de medfört att inte endast vrede kan utlösa en katastrof, utan också en ren tillfällighet.” — New York Times, 17 juni 1960.

20. Vad var den allt överskuggande frågan i Amerikas presidentvalskampanj år 1960 enligt en socialistisk New York-tidning?

²⁰ Den socialistiska New York-tidningen Weekly People hade på första sidan av sitt nummer för den 21 maj 1960, i vilket den amerikanska presidentvalskampanjen dryftades, följande högröstade rubrik: ”MÄNSKLIGHETENS MÖJLIGHET ATT ÖVERLEVA ÄR DEN ALLT ÖVERSKUGGANDE FRÅGAN I 1960 ÅRS KAMPANJ”.

21. Vad menade den man som 1959 fick Nobels fredspris om världens utsikter inom de närmaste tio åren?

²¹ År 1960 sade lord Philip Noel Baker, en brittisk statsman, som år 1959 fick Nobels fredspris: ”Jag anser det mycket sannolikt ... att inom tio år har regeringarna inte avrustat, har vi haft ett kärnvapenkrig, är vi, våra barn och våra barnbarn allihop döda, och världen kommer att snurra som ett livlöst, radioaktivt, utbränt klot evigheten igenom.” — New York Times Magazine, 14 augusti 1960.

22. Vilka åsikter om kemisk, bakteriologisk och radiologisk krigföring har framförts?

²² Nu talas det också mycket om kemisk, bakteriologisk och radiologisk krigföring. En amerikansk överste, som är en av ledarna för den av Förenta staternas armé anordnade orienteringskursen i bruket av dylika vapen, påstås ha sagt: ”Jag är en hänförd anhängare av biologisk och kemisk krigföring. Jag tycker det är fina saker. Det är mycket humanare än något annat som vi har.” (New York Herald Tribune, 29 augusti 1960) Detta slags krigföring är förmånlig, därför att den lämnar de dödade fiendernas materiella egendom oskadd.

23. Vad sade dåvarande amerikanske presidenten till de närvarande vid FN:s generalförsamlings femtonde session om behovet av nedrustning?

²³ Dåvarande amerikanske presidenten, general Eisenhower, talade torsdagsförmiddagen den 22 september 1960 i New York till FN:s generalförsamling under dess historiska femtonde session och sade då till den största församling av statsmän, som någonsin varit närvarande vid ett möte i FN: ”Men rustningarna måste också stå under kontroll här på jorden, om civilisationen skall tillförsäkras möjlighet att överleva.”

24. Hur ter sig framtidsutsikterna för denna världen enligt dessa framträdande talesmän, och hur understryks denna åsikt av det uttryck man använder om vapen bland personalen i amerikanska försvarsmaktens huvudkvarter?

²⁴ Detta är endast en samling prov på alla uttalanden från välunderrättade, framträdande män i världen, vilkas yttranden man inte lättsinnigt bör avfärda. Enligt vad de själva säger är deras värld, deras tingens ordning, dömd att tillintetgöras med sina egna medel. Ett talande uttryck för den syn man har på denna till övermått rustade värld kan vi låna från den amerikanska försvarsmaktens huvudkvarter, ty de anställda där har för vana att tala om ”domedagsvapen”.

25. Vilken fråga driver oss indignationen att framställa, och hur har nationerna således ställt sig i direkt konflikt med människans Skapare?

²⁵ Med indignation frågar vi: Vilken grupp av krigshetsare, naturvetenskapsmän eller politiska härskare har rätt att vålla hela människosläktets tillintetgörelse eller ens att hota dess existens och göra dess möjlighet att överleva till ett bekymmersamt problem? Detta är ett hot om att begå folkmord eller genocide i världsomfattande skala, att förgöra hela genus homo, släktet människa, att mörda mänskligheten.a Att de med blodskuld belastade nationernas världsomfattande familj har rustat sig för att begå denna skändliga gärning har fört dem i direkt konflikt med människans Skapare, Jehova Gud. Hans uppsåt är att människosläktet skall bebo jorden för alltid i frid och lycka. ”Du skall icke mörda”, säger det sjätte av hans tio budord, som gavs genom hans profet Mose. ”Var och en som hatar sin broder är en mandråpare, och ni veta att ingen mandråpare har evigt liv förblivande i sig”, säger den kristne aposteln Johannes, som tillbad Jehova Gud. — 2 Mos. 20:13; 1 Joh. 3:15; NW.

26. Vilka hotar de hatfyllda nationerna att förgöra, och vilken dag har därför börjat för dem, och vad måste de därför förvänta?

²⁶ Genom att förgöra människosläktet skulle de världsliga nationerna, som är uppfyllda av hat, förgöra inte bara sina egna patriotiska, nationalistiska undersåtar, utan också Jehovas trogna tjänare, som inte är av denna världen utan är för Guds rättfärdiga, nya värld. Jehova Gud kommer aldrig att tillåta att hans tjänare på det sättet blir dödade av nationer som är motståndare till hans uppsåt. (Ps. 145:20) För att nationerna har försatt sig i denna hotande världssituation måste de avlägga räkenskap, men inte inför Förenta nationerna eller inför dess internationella domstol, utan inför Skaparen, Gud, ”hela jordens domare”. (1 Mos. 18:25) Nationernas domsdag inför Gud har nu tagit sin början. De måste förvänta att hans dom skall verkställas på dem.

27. Vilken allvarlig illustration av denna kommande domsverkställelse har vi, och vad säger Petrus är att vänta?

²⁷ Verkställandet av Guds dom är följaktligen vad alla nationer i denna orättfärdiga värld står inför. När Jehova Gud i Noas dagar verkställde sin dom på den forntida världen av ogudaktiga människor, var det en allvarlig illustration av vad den våldsövande, ogudaktiga världen i våra dagar har att vänta. Denna nuvarande värld fick sin början efter floden, som på Guds ord översvämmade jorden. Så här säger aposteln Petrus: ”I kraft av samma ord förvaras de himlar och den jord, som nu finnas, åt eld och sparas till de ogudaktiga människornas doms och tillintetgörelses dag.” — 2 Petr. 3:7, NW.

28, 29. Varför kan vi utan tvekan framhålla denna jämförelse mellan hur domen verkställdes då och hur den kommer att verkställas nu?

²⁸ Vad de av människor styrda, suveräna nationerna i denna världen nu står inför är därför någonting som kan jämföras med denna exempellösa vattenflod i Noas dagar. Utan tvekan kan vi tillkännage detta enligt Jesu Kristi profetiska ord. Hans hänvisning till domsverkställelser återges så här av hans lärjunge Lukas:

²⁹ ”Alldeles såsom det skedde i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens dagar: de åto, de drucko, män gifte sig, kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken, och floden kom och förgjorde dem alla. ... På samma sätt skall det vara på den dag då Människosonen skall uppenbaras.” — Luk. 17:26—30, NW.

30. Vad ger oss ytterligare skäl att tro Jesu ord i fråga om detta, och hur underströk han att det skulle bli människans värsta vedermöda?

³⁰ Vi har all orsak att tro på de här orden, ty Jesus Kristus kommer inte att glömma att han har sagt dem, när han uppenbaras såsom Guds verkställande domare, som måste döma de levande och de döda. För övrigt är Jesus Kristus en tillförlitlig profet, ty i sin profetia om denna världsliga tingens ordning förutsade han de händelser och förhållanden i världen som har inträffat och inträtt sedan år 1914. Hade han inte gjort detta, skulle han inte heller ha talat om för oss hur vi kan hoppas på att komma ur den röra som tillståndet i världen nu utgör. Att detta blir människans värsta vedermöda, där det kommer att hänga på ett hår om människor av kött och blod alls kommer att överleva, det sade han i samma profetia: ”Ty då skall det bliva en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera. Ja, om icke de dagarna bleve förkortade, så skulle intet kött bliva frälst; men för de [av Gud] utvaldas skull skola de dagarna bliva förkortade.” Och han tillade: ”Jag säger eder i sanning, att detta släktled ingalunda skall försvinna förrän allt detta inträffar.” — Matt. 24:21, 22, 34, NW.

31. Varför är vår generation det släktled som Jesus där syftade på?

³¹ Eftersom de förutsagda händelserna började 1914, är den generation av människosläktet, som ännu lever sedan det året, just det släktled som Jesus Kristus menade. Till nu har vi sett uppfyllelsen av de världsomskakande dragen i ”tecknet på din [dvs. Kristi, osynliga] närvaro och på fullständigandet av tingens ordning”. (Matt. 24:3, NW) Vilka drag då? Första världskriget, som inte infriade förhoppningarna om att det skulle bli det ”krig som gjorde slut på alla krig”; vidare hungersnöd och livsmedelsbrist; jordbävningar; förföljelse mot Kristi sanna, lydiga efterföljare; falska religiösa profeters framträdande i kristenheten; en oroande ökning av laglösheten; sanna kristnas flykt till den plats, där trygghet och möjlighet att överleva verkligen ges och dit de flyr därför att de ser och förstår den kommande förödelsens förutsagda tecken. Ett ytterligare drag är detta att trots all förföljelse och alla svåra tider och dåliga nyheter blir de goda nyheterna om Guds eget rike predikade ”på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer”. (Matt. 24:7—28; v. 14 enl. NW) Att allt detta inträffat sedan 1914 är känt av millioner människor av denna generation. Det är också en sak som finns officiellt dokumenterad och som vem som helst kan undersöka.

32. Varför är frågan om att överleva den här generationens problem?

³² Vi är alltså den generation eller det släktled som inte skall försvinna förrän uppfyllelsen har skett av den stora ” ’vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu’, ej heller någonsin skall förekomma”. Hur vi skall få överleva är problemet för oss som hör till den här generationen.

[Fotnot]