Det moraliska sammanbrottet — vart leder det?
DET var sent på kvällen den 25 juli 1956. Det eleganta, vita motorfartyget Stockholm lämnade New York på sin 103:e resa österut över norra Atlanten. Det var dimma vid Nantucketbankarna, men det var inte ovanligt.
Från motsatt håll kom Italiens vackraste linjefartyg, Andrea Doria, stävande fram genom dimman. Eftersom båda fartygen var utrustade med radar, var ingen särskilt orolig. De flesta passagerare hade faktiskt gått och lagt sig. Vakthavande befäl höll utkik. Andrea Doria höll omkring 22 knop. Plötsligt dök Stockholm upp ur dimman. Den italienske kaptenen skrek ut sin order: ”Dikt babord!” men med Andrea Dorias fart och massa var det för sent.
Klockan 23.09 rammade Stockholm det italienska fartyget midskepps. Endast några få bland befäl och manskap hade varit medvetna om vad som höll på att hända, och deras avvärjningsförsök var förgäves. De var ur stånd att förhindra en kollision. Elva timmar senare gick den ”osänkbara” Andrea Doria till botten.
På samma sätt befinner sig världens moral i dag på katastrofkurs. Några få principfasta människor inser det. De försöker därför förändra den vändning förhållandena har tagit. Men det är alltför litet, alltför sent. Det moraliska förfallet klavbinder världens ledande män, som finner att de inte längre har någon kontroll över den fart och den riktning det nuvarande systemet har tagit. Andra märker inte att världens moraliska klimat har förändrats; somliga till och med njuter av det.
Vilket hopp kan då ärliga människor ha för framtiden, som situationen nu är? Två forntida mönster ger oss ett svar.
Ett mönster för kommande ting
De två exemplen på samhällen som förlorat all moral och vad som hände dem är: Världen före floden i Noas dagar och folket i Sodom och Gomorra. Jesu Kristi ord i Lukas 17:26—30 visar att dessa exempel har en motsvarighet i modern tid. Som Guds främste skarprättare kommer Jesus Kristus att hålla räkenskap i global skala. Vi läser:
”För övrigt: alldeles som det gick till i Noas dagar, så skall det också vara i Människosonens [Jesu Kristi] dagar: man höll på att äta, man höll på att dricka, män gifte sig, kvinnor bortgiftes, ända till den dagen då Noa gick in i arken, och syndafloden kom och tillintetgjorde dem alla. Likaså: alldeles som det gick till i Lots dagar: man höll på med att äta, med att dricka, med att köpa, med att sälja, med att plantera, med att bygga. Men på den dag då Lot gick ut från Sodom regnade det eld och svavel från himlen och tillintetgjorde dem alla. På samma sätt skall det vara den dagen då Människosonen skall uppenbaras.”
I båda dessa fall fick de normala aktiviteterna att äta, dricka, gifta sig, bygga osv. något olycksbådande över sig, eftersom Guds varning ignorerades. Människor ville inte fatta innebörden i det som hände med deras moraliska miljö. För dem var ”allt som vanligt”. Låt oss se lite närmare på dessa två mönster.
”Noas dagar”
På 2300-talet f.v.t. var jorden full av ondska. Människor hade förlorat all moralisk känsla. Den historiska redogörelsen i 1 Moseboken 6:5 säger: ”Herren [Jehova] såg att människornas ondska var stor på jorden och att deras hjärtans alla uppsåt och tankar alltid var endast onda.” På vilket sätt var de onda, och varför?
Ondskan kom till uttryck på två framträdande sätt — för det första genom våld, och för det andra genom perversa sexuella handlingar. Lägg märke till hur detta kommer fram i 1 Moseboken 6:4 (NW): ”Nefilim var på jorden i de dagarna, visade det sig, och även därefter, när den sanne Gudens söner fortsatte att ha förbindelse med människornas döttrar och dessa födde söner åt dem; de var de väldiga i gamla tider, de ryktbara männen.”
Ordet ”nefilim” betyder ”fällare” eller ”de som får andra att falla”. Nefilim var översittare. De fällde andra med våld. Många följde utan tvivel deras våldspräglade exempel eller förenade sig med dem i att stjäla från försvarslösa offer. Nefilim var en bastardavkomma som var resultatet av sexuella förbindelser mellan materialiserade, upproriska änglar, som en gång var ”den sanne Gudens söner”, och jordiska kvinnor. Sådana sexuella förbindelser mellan änglar och människor var onaturliga, perversa. (För ytterligare upplysningar, läs 1 Petrus 3:19, 20; Judas, vers 6, 7.)
Vart ledde detta moraliska förfall? ”Och Herren [Jehova] sade: ’Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna från jorden, ja, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar. Ty jag ångrar att jag har gjort dem.’ Men Noa hade funnit nåd för Herrens [Jehovas] ögon.” (1 Moseboken 6:7, 8) Jehova företog en utmätning i fråga om detta moraliskt fördärvade samhälle genom den största naturkatastrofen i mänsklighetens historia fram till den tiden. Noa och hans familj var de enda människor som överlevde den störtfloden.
Varför fann Noa och hans familj ynnest för Guds ögon? ”Noa var en rättfärdig man och ostrafflig bland sitt släkte”, heter det i 1 Moseboken 6:9. Hur kunde han vara det? ”Han vandrade i gemenskap med Gud”, sägs det i slutet av den versen. Noa var modig och skilde sig från sina omoraliska samtida genom att låta Jehovas moralprinciper utgöra normen för hur han och hans familj skulle handla i livet. Noa vägrade bestämt att låta världen pressa in honom i sin gjutform av fördärvat uppförande.
”Lots dagar”
Det andra exemplet utspelade sig över 400 år senare. Städerna Sodom och Gomorra, vilka somliga tror ligger begravda under vattnet i södra delen av Döda havet, höll envist fast vid en livskurs som var i strid med Guds moralnormer. ”Ropet från Sodom och Gomorra är stort, och deras synd är mycket svår”, står det i 1 Moseboken 18:20.
Vad var det som gjorde invånarna där så klandervärda i Guds ögon? De var moraliskt fördärvade. Sexuella perversiteter dominerade deras levnadssätt. ”Sodoms män, både unga och gamla, ... kallade på Lot och sade till honom: ’Var är de män som har kommit till dig i natt? För dem ut till oss, så att vi får känna dem [”våldta dem”, Levande Bibeln].’” (1 Moseboken 19:4, 5) Ordet ”vi” inbegrep såväl ungdomar som vuxna!
När Jehova företog utmätningen i fråga om denna moraliskt fördärvade samhällsordning, var det bara tre människosjälar som räddades undan den glödande förintelsen — Lot och hans två döttrar. Varför bara de? Därför att Lot var en rättfärdig man ”som var svårt betryckt av lagtrotsarnas ohämmade tygellöshet” och vägrade att efterlikna deras depraverade levnadssätt. — 2 Petrus 2:7, 8.
I våra dagar
Våra dagars värld är moraliskt utblottad och färdig för fullständig utmätning. Den kan på intet sätt höja sin moraliska standard. ”Den här världens härskare”, Satan, djävulen, har förmått de flesta människor att följa hans eget fördärvliga beteendemönster. (Johannes 12:31) De är som passagerarna på ett fartyg som befinner sig på kollisionskurs. Deras styresmän försöker, likt fartygets kapten, att undvika en katastrof, men de kan det inte. Den drivande kraften i den värld som behärskas av Satan gör att en katastrof är oundviklig.
Men de som i likhet med Noa och Lot älskar rättfärdighet kan välja ett annat handlingsmönster — ett som är gudaktigt — genom att följa den moraliska kurs som bibeln utstakar. När Jehova och hans Son Jesus Kristus inom kort verkställer utmätningen som gäller den här världens omoraliska tingens ordning, kommer de rättfärdiga att ha byggt upp ett förtjänstkonto hos Gud. Han kommer då att ge dem rätt till evigt liv i en rättfärdig värld. Kommer du att kvalificera dig för att vara med bland dessa rättfärdiga? — Psalm 37:27—29; 2 Petrus 2:9.
[Bild på sidan 11]
Noas dagar
Lots dagar
Våra dagar