”Ändens tid”

”Vändpunkten i vår tid”, ”en skiljelinje i historien”, en ”våldets tidsålder” — detta är uttryck som nutida historiker använder för att beskriva den epok som började med det första världskrigets utbrott. Vilken skrämmande innebörd ligger det i deras iakttagelser? Svaret berör ditt liv. INGET årtal i historien påverkar varje levande människas öde så mycket som året 1914. Det året markerade vändpunkten i människornas angelägenheter. Världsförhållandena har förvärrats allt mer och mer sedan 1914. Jorden har hemsökts av krig, inflation har hållit världen i sitt grepp. Länder som en gång varit blomstrande plågas nu av fattigdom och revolutioner. Stora riken har gått under, hela nationer och öar, som knappast var kända före 1914, har blivit världsproblem. Människosläktet lever i den isande skuggan av utrotning genom atomenergien. Men denna bistra verklighet förklarar dock inte varför världsförhållandena är just sådana som de är. Den förklarar inte varför 1914 är en vändpunkt. Inte heller förklarar den varför 1914 påverkar ditt eviga framtidsöde. Vad är det då som förklarar saken? Jo, att människosläktet år 1914 trädde in i den sedan länge förutsagda ”ändens tid”.

Endast en bok talar om ”ändens tid”. Det är bibeln. Dess profetior får i de flesta fall sin fullständiga uppfyllelse i ”ändens tid”. Då skulle det vara möjligt för sanningssökarna att förstå profetiorna: ”Men du, Daniel, må gömma dessa ord och försegla denna skrift intill ändens tid; många komma att rannsaka den, och insikten skall så växa till.” (Dan. 12:4) Brist på kunskap om ”ändens tid” leder till döden. Hur viktigt är det inte då att äga de rätta svaren på vissa frågor! Vad är det som skall få en ände? När kommer änden? Hur kommer den? Vem skall åvägabringa den?

Jehova Gud har bestämt att denna jord slutligen skall bli ett världsomfattande paradis, vars inbyggare kommer att åtnjuta evigt liv i fullkomlig hälsa och lycka. Det som skall få en ände kan därför inte vara den bokstavliga jorden, ty bibeln säger uttryckligen: ”Jorden står evinnerligen kvar.” Det som skall få en ände är den onda tingens ordning, de onda förhållandena. Det betyder att den värld som människosläktet har känt ända sedan syndafloden på Noas tid snart skall utplånas; en rättfärdig, ny värld skall komma i stället. De goda nyheterna att 1914 bragte början av änden för det som bibeln kallar den ”närvarande onda tingens ordning” bör därför vara en källa till stor glädje för alla människor som har ett rätt hjärta. — Pred. 1:4; Gal. 1:4, NW.

Fullständigandet av en tingens ordning

Kristus Jesus, den störste profet som någonsin levat, pekade framåt mot ”ändens tid”. Han kallade det ett ”fullständigande av en tingens ordning”. Ordet ”fullständigande” (grek.: syntéleia) är intressant. Det är så, därför att syntéleia sammanbinder prepositionen ”med” (syn) med substantivet ”slut” (télos). Ordet anger därför, att flera ting verkar tillsammans eller med varandra för att upphöra i ett fullständigt slut. Det fullständigande (syntéleia) som lärjungarna frågade om är detsamma som ”ändens tid”. Det är en period som har en början och en fullbordan (télos). — Matt. 13:39; 24:3; NW.

Hur når ”ändens tid” sin fullbordan? Den slutar med den väldiga Harmageddonstriden, ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Detta krig kommer att få till resultat att alla jordens nationer förintas och att Satan och hans demoner kastas i avgrunden. Sedan 1914 har Satan kommit till insikt om att han bara har ”en kort tidsperiod”. — Upp. 16:14; 12:12; NW.

Men hur vet vi nu med säkerhet att 1914 markerar början på ”ändens tid”? Därför att ”hedningarnas tider” eller ”nationernas fastställda tider” nådde sitt slut år 1914. Ja, redan så långt tillbaka som 1880 förkunnade tidskriften Vakttornet (som då utkom endast på engelska) att 1914 skulle beteckna slutet på ”hedningarnas tider”. I korthet uttryckt åsyftar dessa ”nationernas fastställda tider” en period då det inte skulle finnas någon regering som representerade Jehova på jorden, utan då de hedniska nationerna skulle behärska jorden. Jesus hade sagt: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24, NW) Med störtandet av Jehovas förebildliga teokratiska regering, Israels nation, år 607 f. Kr. upphörde den teokratiska styrelsen på jorden. ”Sju tider”, eller en period på 2.520 år, måste förflyta, innan en ny teokratisk regering kunde börja verka i förhållande till jorden. Denna nya regering skulle bli ett himmelskt rike under Kristus Jesus. Konungen skulle regera från himmelen, medan Satans värld ännu var i verksamhet. Det behövdes därför ett tecken. När de 2.520 åren av hedniskt herravälde slutade år 1914, framträdde i enlighet med profetian det stora tidernas tecken. År 1914 utbröt det första världskriget, och ”fullständigandet” av ”ändens tid” började.

Daniel och Jesus förutsäger världskrig

Att det första världskriget angav ”ändens tid” framgår av Daniels profetia. Profeten liknade de demokratiska makterna vid ”konungen i Söderlandet” och de autokratiska makterna vid ”konungen i Nordlandet” och skrev: ”Men på ändens tid skall konungen i Söderlandet drabba samman med honom; och konungen i Nordlandet skall storma fram mot denne med vagnar och ryttare och många skepp och skall falla in i främmande länder och svämma över och utbreda sig.” (Dan. 11:40) Dessa militära rörelser, som påverkar jorden från norr till söder, kunde inte börja, som Daniel säger, före ”ändens tid”.

Vi vet emellertid även från Jesu ord att det första världskriget markerade början på ”ändens tid”. Han talade om slutet på ”ändens tid” genom att använda ordet ”télos”, som betyder ”det fullbordade slutet”. Varför infaller inte det ”fullbordade slutet” omedelbart år 1914, vid slutet av ”nationernas fastställda tider”? Jesus förklarar: ”Ty nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena platsen efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” — Matt. 24:7, 8, NW.

”Nödens våndor” över nationerna

”Nödens våndor” började år 1914 med totalt krig, ett alltomfattande krig om världsherraväldet, vars like aldrig tidigare inträffat i historien. När Jesus vidare förklarade vad ”nödens våndor” innefattar, sade han att det på jorden skulle bli ”vånda över nationerna, som icke se sig någon utväg på grund av havets dån och dess upprördhet, medan människor bliva vanmäktiga av fruktan och väntan på det som skall komma över den bebodda jorden”. I våra dagar kan vilken som helst iakttagare bli varse ”nödens våndor” över alla jordens nationer. Men ändå kan folkmassorna inte se något betecknande i detta. De säger nog utan betänkande att tiderna är värre än någonsin förut. Men när de får höra om Jesu profetia angående ”ändens tid”, hånar de saken och driver gäck med den. Är det inte konstigt? Nej, ty bespottarna av tidernas stora tecken skulle komma att vara så många i ”ändens tid” eller ”de yttersta dagarna”, att de i sig själva skulle utgöra en del av tecknet: ”I de yttersta dagarna skall komma bespottare med sin bespottelse, vilka vandra efter sina egna begärelser och säga: ’Var är denna hans utlovade närvaro? Från den dag då våra förfäder somnade in i döden fortfar ju allt precis som från skapelsens början.’ ” — Luk. 21:25, 26; 2 Petr. 3:3, 4; NW.

Varför gäckas bespottarna? Därför att deras egna begärelser är själviska. De önskar hålla fast vid den nuvarande tingens ordning för egen självisk vinnings skull. Därför vägrar de med vett och vilja att se de ”nödens våndor” som Jesus förutsade. De påstår att ”allt [fortfar] precis som från skapelsens början”, eftersom, som de säger, ”det har alltid varit krig, farsoter och jordbävningar”. Bespottarna inser inte att det tecken som Jesus gav inte består av en isolerad jordbävning här och ett krig där. I stället måste alla händelserna samtidigt och i intensifierade doser komma över ett och samma släktled. Om vi noggrant analyserar ”nödens våndor”, som Jesus förutsade i Matteus 24 och Lukas 21, kan vi då ärligt påstå, att sedan 1914 ”allt [fortfar] precis som från skapelsens början”? Nej!

Det är intressant att lägga märke till, att många av världens ”intellektuella” — filosoferna, naturvetenskapsmännen, historikerna och andra ”visa män” — villigt medger att det sedan 1914 har inträffat en slående förändring. Filosofen Bertrand Russell förklarade för inte så länge sedan: ”Ända sedan 1914 har världen raglat redlöst hänemot en svår olycka.” I en ledare i Washington Times-Herald för den 13 mars 1945 sades det: ”Det sista fullt ’normala’ året i historien var 1913, året innan det första världskriget började.”

Professor Harold C. Urey, en av de förnämsta upphovsmännen till atombomben, sade: ”Vi har inte haft en fridfull värld sedan 1914.” (Cleveland Plain Dealer, 9 december 1951) En ledarskribent i Pittsburgh Sun-Telegram skrev den 1 augusti 1954: ”För fyrtio år sedan marscherade världen på en enda natt ut ur den ’gyllne tidsåldern’ in i en vulkanisk epok, som kännetecknats av blodiga krig.”

En ledande artikel i Edmonton Journal i Alberta, Kanada, daterad 7 augusti 1954, förklarar vidare: ”Det är troligt, att när nittonhundratalets historia skrivs, den 4 augusti 1914, den dag fientligheterna blev allmänna i Europa, kommer att dominera framför både dagen för det andra världskrigets utbrott och den dag då den första atombomben fälldes. Vi har börjat komma till insikt om att den augustidagen betecknade en skiljelinje i historien. En era av fred, framåtskridande och säkerhet ändade, och en ålder av krig och revolution började.” Samma uppfattning hyser en professor i historia vid Barnard College, Columbiauniversitetet, som skrev i The Scientific Monthly för juli 1951: ”Det är förvisso året 1914 snarare än Hiroshima som markerar vändpunkten i vår tid, ty nu kan vi se, att vad än framtiden må bära i sitt sköte, var det det första världskriget som inledde den förvirrade övergångstid, i vilken vi nu stretar oss fram.”

Och när New York Times Magazine för den 1 augusti 1954 gjorde en jämförelse mellan de båda världskrigen, kom tidskriften till denna slutsats: ”Det första kriget markerar en långt större förändring i historien. Det bragte en lång era av allmän fred till sitt slut och kom en ny våldets tidsålder att börja, vari det andra kriget bara helt enkelt är en episod. Sedan 1914 har världen kännetecknats av ett nytt drag: ett drag av internationell anarki. ... Det första världskriget betecknar sålunda en vändpunkt i nutidens historia.”

En ödesbestämmande tid

Sådana uttryck som ”en vändpunkt i nu tidens historia”, en ”våldets tidsålder”, ”en ålder av krig och revolution” och ”en vulkanisk epok”, vilka ledande auktoriteter använder, borde kunna ruska om bespottarna och få dem att tänka förnuftigt! Ty det är förvisso så, att saker och ting inte fortsätter precis som från skapelsens början. ”Ändens tid” har kommit. Tecknet på de ”yttersta dagarna” är ett synligt vittnesbörd. Aldrig tidigare i historien, före 1914, har alla dessa ting samtidigt kommit över ett och samma släktled:

Tecken Bevis i Skriften

1. Världskrig Matt. 24:7

2. Världsomfattande livsmedelsbrist Matt. 24:7

3. Ovanligt stort antal jordbävningar Matt. 24:7

4. Svåra farsoter och sjukdomar Luk. 21:11

5. Förföljelse av kristna Luk. 21:12—15

6. Många överger kristendomen Matt. 24:12, 13

8. Nationerna förvirrade Luk. 21:25

9. Ökad laglöshet Matt. 24:12

12. Världsomfattande ungdomsbrottslighet 2 Tim. 3:2

Innan ”ändens tid” slutar, måste människorna bli varnade. Därför förutsade Jesus: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet komma.” För människor som plågas i hjärtat på grund av den nuvarande onda världen är nyheterna om Guds upprättade rike och ”ändens tid” i sanning goda. Jehovas vittnen har varit flitiga i att bära ut dessa goda nyheter till människorna på hela jorden. När detta predikoverk är avslutat, kommer det ”fullbordade slutet”. Det betyder inte att när ”ändens tid” slutar, kommer människosläktets massa att ha ställt sig på Guds rikes sida. Nej, massan kommer att hålla sig till den gamla världen, fastän det varnande vittnesbördet har avgivits jorden runt. Stora skaror kommer därför att överlämnas åt det öde de själva valt, tillintetgörelse. Jesus sade: ”Jag säger eder: I den natten skola två män ligga i en säng; den ene skall tagas med, men den andre skall bliva övergiven. Det skall vara två kvinnor som mala på samma kvarn; den ena skall tagas med, men den andra skall bliva övergiven.” Om någon skall tagas under Jehovas beskydd vid Harmageddon beror inte på några familje- eller vänskapsband; det beror på huruvida han tar en avgjord ståndpunkt för Guds nya värld. De som väljer att följa den gamla världen kommer, som Jesus visade, att övergivas, överlämnas åt tillintetgörelse, alldeles som människorna före syndafloden lämnades åt vattendöden, då ”den tidens värld [led] tillintetgörelse, när den blev översvämmad av vatten”. — Matt. 24:14; Luk. 17:34, 35; 2 Petr. 3:6; NW.

”Jag säger eder i sanning”, förklarade Jesus, ”att detta släktled ingalunda skall försvinna, förrän allt detta inträffar.” ”Detta släktled” från 1914 kommer alltså inte att försvinna förrän ”ändens tid” slutar i ”en stor vedermöda, en sådan som icke har förekommit sedan världens begynnelse intill nu och icke heller skall förekomma mera”. De som lämnas åt sitt självvalda öde, tillintetgörelse, straffas med evig död. Eftersom vi därför lever i en ödesbestämmande tid, så vänta inte till dess du står ansikte mot ansikte med ”det fullbordade slutet” på denna tingens ordning. Det skulle vara alltför sent. Bestäm dig nu för den nya världen. Ge bevis för ditt val genom att nu förena dig med den nya världens samhälle, som redan bildats. Tag del i det varnande vittnesbörd som nu avges. Då kommer du att bli i stånd att överleva denna världens ”fullbordade slut” och få ärva evigt liv i en fullkomlig, ny värld. — Matt. 24:34, 21, NW.