Förkunnartjänsten som en livsuppgift
HUR betraktar du den kristna förkunnartjänsten? Anser du att den är en sysselsättning som är mindre betydelsefull än en skicklig yrkesmans gärning? Anser du att den är en livsuppgift för endast ett begränsat antal människor? Om du gör det, har du en felaktig uppfattning om den. Om du däremot vet att Guds ord visar att alla som gör anspråk på att vara Kristi efterföljare måste ta del i förkunnartjänsten, anser du då också att denna tjänst är viktigare än något annat i ditt liv? Anser du att ditt förvärvsarbete intar en underordnad plats i jämförelse med den? Gör du alltjämt framsteg i tjänsten? Om du gör det, då har du gjort förkunnartjänsten till din livsuppgift.
Den livsuppgift man ägnar sig åt innebär rimligtvis en kurs präglad av ständigt framåtskridande eller gradvisa framgångar inom ett visst verksamhetsfält. Om man inte anstränger sig för att göra framsteg i förkunnartjänsten, kan man knappast tala om den såsom en livsuppgift eller ”karriär”. Aposteln Paulus var till yrket tältmakare, och Lukas var läkare, men de gjorde inte dessa yrken till livsuppgifter. Även om dessa sysselsättningar var betydelsefulla för dem, därför att de gav dem deras uppehälle, lät de dem inta andra platsen i förhållande till förkunnartjänsten. De betraktade förvärvsarbetet såsom ett medel som satte dem i stånd att ägna sig åt den sysselsättning, som de ansåg vara den betydelsefullaste av alla och i vilken de strävade efter att göra framsteg undan för undan. Förkunnartjänsten var deras livsuppgift, deras karriär, om man så får säga, inte att vara tältmakare eller läkare.
Om förkunnartjänsten skall kunna bli din livsuppgift, måste du göra den till din främsta sysselsättning och ständigt skrida framåt i den. Om du är en åt Gud överlämnad kristen, kan du påminna dig den tid då du överlämnade dig och lägga märke till i vilka avseenden du har gjort framsteg. Till en början var det svårt för dig att uttrycka dig vid församlingens möten för bibelstudium, men allteftersom du gjorde framsteg, blev det lättare för dig att yttra dig. På samma sätt förhöll det sig med att hålla predikningar. Till en början hade du svårt för att hålla en predikan i arbetet från hus till hus, då du skulle predika Guds sanningar, men också detta blev lättare då du skred framåt i kunskap och erfarenhet. Så småningom lyckades du göra återbesök, sätta i gång bibelstudier i andra människors hem och hålla predikningar i teokratiska skolan, fastän allt detta kanske föreföll alldeles omöjligt i början. All denna verksamhet, som hör till förkunnartjänsten, tedde sig kanske som skyhöga hinder till en början, men genom tro och ihärdiga ansträngningar lyckades du övervinna dem.
Du har alltså gjort framsteg i förkunnartjänsten, men när den nu går lättare för dig att utföra och har blivit en väsentlig del av ditt liv, fortfar du då alltjämt att göra framsteg? Nu när förkunnartjänsten inte längre är något nytt för dig, har du då låtit den glida i skymundan, så att den inte intar den främsta platsen i ditt liv? Är du nu benägen för att låta andra saker få försteg före den? Om du gör förkunnartjänsten till din livsuppgift, låter du den inte förlora sin betydelse, därför att den blivit en ”rutinsak” genom att du under någon tid regelbundet tagit del i den. Att du regelbundet tar del i denna tjänst bör ge den större värde och betydelse för dig i stället för att göra den till något av ringare vikt och värde. Tänk på Paulus’ råd till Timoteus: ”Fördenskull påminner jag dig att, liksom man rör om i elden, uppliva den Guds gåva som finnes i dig.” (2 Tim. 1:6, NW) Uppliva alltså förkunnartjänstens gåva.
Om du har ditt hjärta i den kristna förkunnartjänsten, kommer du att göra framsteg i den år efter år. Du kommer inte att låta den stå tillbaka för andra saker, som du ägnar dig åt. Om du skulle göra det, blir du benägen för att behandla den som en ganska ovidkommande detalj i ditt liv, i likhet med det sätt, på vilket folket i kristenheten behandlar sina trosåskådningar. Se i stället till att du ständigt livar upp ditt intresse för förkunnartjänsten. Låt den förbli din livsuppgift genom att du fortsätter att skrida framåt i den. Gör den till den viktigaste verksamheten i ditt liv.
Alla kan göra förkunnartjänsten till sin livsuppgift
Aposteln Petrus övergav sin fiskerihantering för att ägna all sin tid åt förkunnartjänsten. Om detta sade han följande till Jesus: ”Se, vi hava lämnat det som var vårt och följt dig.” Jesus svarade och sade: ”Jag säger eder i sanning: Det finnes ingen, som har lämnat hus eller hustru eller bröder eller föräldrar eller barn för Guds rikes skull, som icke med säkerhet skall få många gånger mera i detta tidsskede och i den kommande tingens ordning evigt liv.” (Luk. 18:28—30, NW) Av detta uttalande och av Petrus’ handlingssätt kan du inse vilket högt värde man bör sätta på den kristna förkunnartjänsten. Den måste komma före släktingar och ägodelar.
En åt Gud överlämnad tjänare i våra dagar kan ägna all sin tid åt predikoverket såsom pionjär på en plats som ligger långt borta från hans hemort och på så sätt lämna släktingar och hus rent bokstavligen, men en annan åt Gud överlämnad tjänare kan göra det som Jesus påbjöd på ett annat sätt. Hur då? Genom att göra förkunnartjänsten till sin livsuppgift och lägga mindre vikt vid hustru, barn, släktingar, hus och hem än vid förkunnartjänsten. I denna bemärkelse lämnar han dem, fastän han alltjämt fullgör sina förpliktelser mot familjen. Att en kristen på så sätt bör låta förkunnartjänsten inta en plats före till och med hustrun är något som Paulus anbefaller i 1 Korintierna 7:29: ”Därför må härefter de som hava hustrur vara, såsom hade de inga.” Han menade inte att de inte skulle ha omsorg om sina hustrur och ägna dem tillbörlig uppmärksamhet, utan att hustrurna skulle komma i andra rummet efter förkunnartjänsten.
Vare sig en person använder det mesta av sin tid i förkunnartjänsten såsom pionjär eller bara ägnar en del av sin tid åt den, under det att han använder resten för att sköta sina försörjningsplikter, kan han göra förkunnartjänsten till sin livsuppgift. Oberoende av hur mycken tid han kan använda till att predika, måste han betrakta sig som en heltidstjänare åt Gud. Förkunnartjänsten är hans främsta sysselsättning. Hans förvärvsarbete måste komma i andra rummet. På samma sätt är det med en hemmafru, som har överlämnat sig åt Gud. Hennes livsuppgift är inte hemmets skötsel utan förkunnartjänsten.
Många ungdomar ser, medan de ännu är i skolan, framåt mot den tid då de kan få ägna sig åt den livsuppgift, som de gör sig skickade för genom den utbildning de skaffar sig. Många andra fullbordar sin skolgång utan att ha någon särskild livsuppgift i tankarna. Men så är det inte med de ungdomar, som har överlämnat sitt liv åt tjänst för Gud. Genom sitt överlämnande har de redan valt sin levnadsbana, sin livsuppgift — förkunnartjänsten. De bör se framåt mot den dag då de går ut skolan och kan börja ägna sig åt denna sin livsuppgift i mera egentlig mening, kanske använda all sin tid såsom pionjärer. När de har blivit gamla nog, kan de rent bokstavligt göra såsom Jesus sade — lämna föräldrar, bröder och systrar och hem för Rikets skull. Detta kan de göra genom att utföra förkunnartjänst där folks behov att få höra Guds sanningar förkunnas är stort. Detta kan bli ett steg på vägen hänemot andra möjligheter att få utföra tjänst.
Möjligheter till framåtskridande
Det finns många möjligheter till större tjänsteprivilegier inom den teokratiska organisationen av Guds folk för dem som nyligen slutit sig till den såväl som för dem som har varit verksamma i den under lång tid. Själva förkunnartjänsten erbjuder obegränsade möjligheter för alla att utvecklas och göra framsteg. Sedan finns det möjlighet att bli heltidspredikare, pionjärer, eller att verka som särskilt utsända kringresande Ordets förkunnare, som tjänar församlingar och sammankomster av Jehovas överlämnade folk. Deras arbete med att uppmuntra och hjälpa dessa nutida kristna kan jämföras med det verk som några av tillsyningsmännen i den kristna församlingen utförde under första århundradet. Dessa reste från den ena församlingen till den andra för att uppbygga sina kristna bröder och organisera förkunnartjänsten. Att få tjäna såsom resande representanter för den kristna organisationens styrande krets är ett storslaget privilegium för dem som är kvalificerade för detta. Det innebär ett stort steg i deras gradvisa framåtskridande i förkunnartjänsten.
Att få tjäna vid ett Betelhem, varifrån förkunnartjänsten i ett land leds, är en annan storslagen möjlighet som innebär framåtskridande i förkunnartjänsten, och sedan man fått en sådan tjänsteuppgift, är det inte slut med möjligheterna att göra framsteg i förkunnartjänsten. Det erbjuder sig många möjligheter till att få större ansvar och viktigare uppgifter att sköta för dem som tjänar i ett Betelhem.
I församlingen finns det olika uppgifter att öva tillsyn som du kan sträva efter att få dig anförtrodda och så skrida framåt i förkunnartjänsten. Skriften uppmanar dig att sträva efter att få sådana uppgifter: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett arbete av rätt slag.” (1 Tim. 3:1, NW) Om du inte önskar gå framåt, så att du kan få ansvarsfulla uppgifter i församlingen, eller vägrar att åta dig sådana uppgifter, när du blir betrodd med dem, kan du då med rätta påstå att du gjort förkunnartjänsten till din livsuppgift? Föredrar du då inte att stå och stampa framför att göra framsteg?
Tag det som en uppmuntran, när du blir ombedd att öva någon annan i förkunnartjänsten, ty att du blir det är ett tecken på att du själv gör framsteg. Tänk över dina möjligheter att tjäna där behovet av förkunnare är stort, antingen i ditt eget land eller i något annat, såsom ännu ett steg framåt. Det finns många möjligheter till tjänst i den teokratiska organisationen som erbjuder dig tillfälle att skrida framåt i förkunnartjänsten. Begagna dig av alla möjligheter till framåtskridande i tjänsten. Nöj dig inte med att stå och stampa på samma fläck utan visa dig lika villig som Jesaja, då han sade: ”Se, här är jag, sänd mig.” — Jes. 6:8.
Förelägg dig själv vissa mål, som du vill söka nå, så att din förmåga att handskas med Guds ord och att predika det kan bli allt bättre och bättre. Dessa mål kan vara: att framföra predikningar bättre, att lära in argument från Skriften för att kunna vederlägga invändningar mot Guds ords sanningar; och vidare kan du vilja lära dig hur du skall kunna förklara de av Skriftens läror som är svåra att förstå, du kan vilja sträva efter att minnas olika bibelverser, att göra dina återbesökspredikningar bättre och de bibelstudier du leder intressantare osv. När du har nått ett mål, förelägg dig då ett nytt, så att du ständigt skrider framåt och inte gör ”på stället marsch”.
Var en framåtsträvande Guds tjänare, i det att du alltid låter förkunnartjänsten vara ditt främsta intresse och din främsta sysselsättning. I stället för att ägna överdriven omsorg åt att vinna materiella ting bör du ”först söka riket och hans rättfärdighet”. (Matt. 6:33, NW) Gör förkunnartjänsten till din livsuppgift.