Att vara trogen i ringa ting

”Väl gjort, gode slav! Du har bevisat dig trogen i en mycket ringa angelägenhet; öva fördenskull myndighet över tio städer.” — Luk. 19:17, NW.

 1. Vad har vi att göra med i vårt dagliga liv, och hur ställer folk sig till dessa ting?

VARENDA dag i vårt liv har vi med ringa ting att göra. Det kan vara delar av ett problem, en värk eller plåga, detaljer av ett arbete som vi skall utföra, ett visst mått av de förpliktelser vi har, kanske något av de glada och lyckliga tillfällen vi får njuta av, eller kanske är det någon liten extra sak som vi har åtagit oss för att hjälpa någon annan. Vi griper oss an med många av dessa ringa ting, men det är också mycket som blir ogjort. Somliga människor tycks ha förmåga att axla en mängd ansvar, medan andra lätt kommer ur gängorna inför mycket begränsade åligganden. Somliga personer tar var dag som den kommer och ordnar upp de angelägenheter som är mest brådskande, men de ser likväl fram emot att ta itu med många andra förpliktelser och gör detta helt lugnt. Andra däremot känner sig illa till mods, om de har mer att göra än det arbete som ligger omedelbart framför dem. De vållar sig själva mycken oro och många bekymmer beträffande detaljer som ännu hör framtiden till. Det är som om de ville gå över broar, som ännu inte är byggda, och många kanske aldrig behöver byggas. Det måste råda jämvikt i vårt tänkande. ”Bekymmer i mannens hjärta nedtrycker det; men ett gott ord gläder det.” — Ords. 12:25, Melin, fotnot.

 2. a) Vad måste vi såsom medlemmar av Guds organisation ytterligare ta på oss? b) Vad innebär detta för den enskilde?

² Såsom medlemmar av Guds organisation tar vi på oss många fler ringa ting förutom dem som vi redan har att göra med var dag. Till dem hör bibelstudium, att vara med vid möten för att få mer andlig föda, att ta del i att predika de goda nyheterna om Guds rike, att vara ett rätt föredöme i familjelivet, att ha rena levnadsvanor. Om vi är trogna gentemot dessa privilegier, kan vi bli förordnade till tillsyningsman i församlingen för att hjälpa till med att ägna herdeomsorg åt Guds hjord. Allt detta kommer att föra in en mängd detaljer i vårt liv för varje dag. Det är dessa åligganden som vi inte så gärna kan lämna ogjorda. Att tjäna Gud i en organisation betyder att få saker och ting uträttade. Att vi ser till att de blir det innebär andlig hälsa för oss själva såväl som för andra. (1 Tim. 4:16) De andliga tingen måste komma i första rummet. (Matt. 6:26) När vi är trötta av att möta varje dags problem, får vi hjälp av dem som omnämns i Jesaja 50:4 (NW): ”Herren Jehova själv har givit mig de undervisades tunga, för att jag må förstå att svara den trötte med ett ord.” Lukas 19:17 säger: ”Väl gjort, gode slav!” (NW) Det har avseende på det sätt, varpå Kristi Jesu trogna smorda efterföljare handhar Rikets intressen. (Matt. 25:21) Detta goda sätt får till följd att de såsom den ”trogne och omdömesgille slaven” blir satta över alla Rikets intressen på jorden. Principen gäller beträffande alla tjänare; trohet är ett krav.

 3. Förklara hur trohet uppenbarar en människas mogenhet.

³ Det är faktiskt så, att den verkliga människan ofta visar sig i sättet att handha ringa ting. När det är fråga om stora ting finns det vanligen någon i närheten som kan beundra oss, säga ”Väl gjort!” och erkänna våra förmågor. Det händer ofta att till och med en lat person arbetar för att få människors bifall. (Ords. 13:4) Han utarbetar tal att hålla inför församlingen och gör det bra; men när det blir fråga om att hjälpa någon äldre person i församlingen med skjuts till mötena eller att leda ett bibelstudium med en intresserad regelbundet varje vecka, så kan hans beteende i dessa saker uppenbara likgiltighet för ringa ting i Guds organisation. Han kanske inte är trogen. Det är alltså lätt att urskilja lojalitet mot Gud genom det sätt, varpå en människa med tydlig uppskattning utför de ringa tingen. Den som är villig vinner så mycket. ”Den frikostige varder rikli gen mättad, och den som vederkvicker andra, han bliver själv vederkvickt.” (Ords. 11:25) Jehova välsignar verkligen trogna tjänare av detta slag och brukar dem i sin organisation till att där ta del i herdearbetet. De är av det slag som kommer att vårda sig om ”fåren” och med insikt och förståelse ge dem föda. Detta är inte ringa ting i den bemärkelsen att de nödvändigtvis måste vara av mindre betydelse. Ofta är det de små detaljerna som håller hela byggnadsverket uppe. Så till exempel skulle en välvd stenbro inte kunna bära någon tyngd utan skulle störta samman, om det inte vore för slutstenen. Ändå är slutstenen liten i jämförelse med brons vikt och storlek. Emellertid ägnar man stor omsorg åt denna stens form och placering för att försäkra sig om en hållbar bro.

 4. Ge exempel på hur ringa ting har påverkat somligas inställning. Vad blev följden för dem?

⁴ Låt oss betrakta några exempel på den inställning som Jehova och hans folk har till ringa ting. När tabernaklet byggdes, fanns det så mycket att göra. Om folkets villighet sades det: ”Folket bär fram mer än som behöves för att verkställa det arbete, som HERREN [Jehova] har bjudit oss att utföra.” Och resultatet: ”Mose ... fann, att de hade utfört det, att de hade gjort, såsom HERREN hade bjudit. Och Mose välsignade dem.” (2 Mos. 36:5; 39:43) Vad tänkte Jehova å andra sidan om Jonas idé att fara till Tarsis i stället för till den stad som anvisats honom, Nineve? (Jon. 1:4, 10, 12) Vidare var där Judas Iskariot, som lät trettio silverpenningar bli avgörande för hela hans framtid., (Matt. 27:3—6) Det fanns ingen själviskhet hos Paulus. Fastän han måste ha haft mycket att sköta, tog han sig tid till att skriva ett särskilt brev till Filemon för Onesimus’ skull. Så har vi Josef, som var så fullständigt plikttrogen i sitt liv som slav att han snart fick uppsikt över sin herres hushåll. Till och med i fängelset ådagalade han samma egenskaper och fick snart ta hand om många detaljer i fängelsets skötsel. Han hade också framgång i Faraos rike. Jehova välsignade Josef, och det sägs i 1 Moseboken 39:23 att ”HERREN [Jehova] var med denne; och vad han gjorde, det lät HERREN lyckas väl”.

 5. a) Varför är det behövligt att alla överlämnade bröder ikläder sig ansvar? b) Hur får man den erforderliga förmågan?

⁵ Nya världens samhälle av Jehovas vittnen är en växande verksam organisation; det måste vara det för att få det ofantliga arbete utfört, som är det anförtrott, nämligen att ”dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden”. (Matt. 24:14, NW) När nya församlingar bildas, kommer tillsyningsmän att behövas och ett antal biträdande tjänare, så att de detaljer kan bli utförda, som ingår i herdeomvårdnaden om en del av Guds hjord. De som blir brukade i dessa ansvariga ställningar är sådana som gör ett gott arbete i de ringa tingen och ägnar sig åt dem med samma flit som krävs i de större angelägenheterna. Om till exempel ett familjeöverhuvud, en far, tar väl vård om de små i sitt hus, tar dem med till möten och tålmodigt lär dem att ta del i Guds tjänst, så kommer denne man att ta god vård om en församling. Bibeln framställer detta som ett krav, i dessa ord: ”En man som förestår sitt eget hus på ett förträffligt sätt, i det han håller barnen i underdånighet med allt allvar.” (1 Tim. 3:4, NW) När nya medlemmar blir undervisade i bibelns sanning, fostras de till mogenhet; de lär sig att handha förpliktelser. I den nya världens samhälle av Jehovas vittnen finns det därför alltid bröder som håller på att övas till att ta ledningen i herdeomvårdnaden om fåren.

 6. Vilken inställning är rådande i den gamla världen i våra dagar, och varför bör vi undvika att bli påverkade av detta sätt att tänka?

⁶ Då vi ju är omgivna av en värld av människor, som försöker dra sig undan ansvar och betraktar det som något man bör undvika, kan vi naturligtvis lätt förstå varför vi måste odla en ny inställning, när vi överlämnar oss till att tjäna Jehova Gud. I Jehovas organisation saktar man inte farten därför att Harmageddon inte kommer redan i dag eller därför att vi inte får beröm av någon varje dag. Vi bör önska ikläda oss de tjänsteprivilegier som kommer med ansvar. Om vi odlar en självuppoffrande ande, skall de gagneliga verkningarna av vår mogenhet komma många av våra bröder till del, och vår uppmärksamhet vänds bort från vårt eget känsliga jag. Men somliga tänker kanske att de är bättre efterföljare än ledare. Andra säger att deras hälsa inte skulle stå bi under den tunga arbetsbördan. Så finns det också sådana som tänker på att den som är tillsyningsman ibland måste vara fast och bestämd och ge råd åt bröderna, och de drar sig av fruktan för att behöva såra någons känslor. Eller kanske några menar att de inte kan gå i land med uppgiften, inte har tillräcklig kunskap för att besvara alla frågor och ta itu med alla problem som säkert kommer att uppstå. Men alla dessa inställningar beror på att vi låter oss skrämmas av den stora uppgiften i sin helhet. Detta stora ansvar innebär att sköta om ringa ting dag efter dag, och allteftersom tiden går blir du i stånd till att klara av fler och fler av det slaget. Visserligen kan det hända att du på grund av något hinder inte förmår klara alla sidor av uppgiften lika bra, men därför behöver du inte vara olämplig för uppgiften. Kom därtill ihåg att samma egenskaper som tillsyningsmännen behöver ha, de behöver också finnas hos alla ”fåren” i församlingen.

 7. Vem förordnar tillsyningsman? Hur?

⁷ Stanna nu och tänk efter. Blir folk födda till att vara tillsyningsman i Guds församling i våra dagar? Nej. Guds ord säger: ”Om någon man traktar efter ett ämbete som tillsyningsman, åstundar han ett förträffligt arbete.” (1 Tim. 3:1, NW) ”Giv akt på eder själva och på hela den hjord, inom vilken den heliga anden har förordnat eder till tillsyningsman, till att som herdar vårda eder om Guds församling.” (Apg. 20:28, NW) Jehova Gud och hans Son, Kristus Jesus, som använder den ”trogne och omdömesgille slaven” som sitt redskap, har ett ord med i laget angående vilka som skall vara tillsyningsman, som vårdar sig om Guds hjord. De som lever i överensstämmelse med Guds krav, som är nedskrivna i hans ord, blir erkända och brukade till att vara herdar för ”fåren”.

 8. Vilken uppbyggande syn på ansvar kan man få?

⁸ I stället för att ha en inskränkt, futtig syn och bara se bördor, problem, fler arbetstimmar, ängslan och oro, allvarliga beslut att fatta, behovet av att anstränga sig för att hjälpa andra, det evinnerliga, ständiga slitet, så bör du lyfta upp dina ögon och betrakta den ökande skaran av människor, som förut inte hade några av Gud förordnade herdar men som beskyddande, åt Gud överlämnade tjänare nu har under sina vingars skugga. Lägg märke till vad den nya världens samhälle har uträttat. Ge akt på hur de nya växer till mogenhet, i sanning en av de mest fängslande processer av tillväxt som existerar. Upplev tjänstens glädje. Räkna sedan, om du kan, de fröjder och privilegier som det innebär att arbeta för och med dina bröder i Jehovas tjänst.

 9. a) Hur kan du bevisa dig pålitlig i små detaljer i organisationens arbete? b) Varför bör man göra så stora ansträngningar?

⁹ En annan sak som man måste tänka på nu, när det finns många människor som ”hava en form av gudaktighet men bevisa sig falska gentemot dess kraft”, är att man bör fullfölja saker och ting och vara pålitlig. (2 Tim. 3:5, NW) En uppgift i Guds organisation är aldrig en bagatell, som man kan lämna utan avseende. Varje litet uppdrag som är värt att anförtros åt en Guds tjänare förtjänar hans bästa uppmärksamhet under den smula tid som det tar att uträtta det. Jesus sade: ”Var och en som kommer till mig och hör mina ord och gör efter dem ... är lik en man, som ville bygga ett hus och som då grävde djupt och lade dess grund på hälleberget. ... Men den som hör och icke gör, han är lik en man, som byggde ett hus på blotta jorden utan att lägga någon grund.” (Luk. 6:47—49) Det behövs mer än att bara höra, och det behövs mer än att bara tala om det; det behövs att man gör något för att få saker och ting utförda i en församling som tjänar Gud och ger föda åt ”fåren”. De pålitliga har alltså mycket att se fram emot, såsom det är utlovat i Jakob 1:25 (NW): ”Den som skådar in i den fullkomliga lag, som tillhör friheten, och som framhärdar däri, denne man skall, därför att han icke har blivit en glömsk hörare utan en arbetets görare, vara lycklig i att göra det.” Med en stark grundval och Jehovas välsignelse kan en person, som är fylld av villighet och uppskattning, få mycket uträttat. Han kan hjälpa en mängd människor att växa till mogenhet, och han blir mer användbar för Guds organisation ju längre han tjänar. Varför gå miste om det du har, därför att du låter din kunskap ligga obrukad? Ordspråksboken 11:24 beskriver ett sådant förhållande på det här sättet: ”Den ene utströr och får dock mer, den andre spar över hövan, men bliver allenast fattigare.”

10. a) Vilket gagn kan pålitliga personer få del av? b) Är det behövligt att vara trogen i ringa ting?

¹⁰ Tänk också på de pålitligas framtida välsignelser, när du läser Lukas 8:18 (NW): ”Ägna därför uppmärksamhet åt hur ni lyssna; ty den som har, åt honom skall mera givas, men den som icke har, från honom skall tagas även vad han inbillar sig hava.” Antag att en åt Gud överlämnad tjänare inte vill ta hand om några ringa ting i församlingen, utan känner sig alltför bunden och vill vara fri från alla förpliktelser. Vilken verkan kommer månne detta att ha på hans barn, som han säger att han vill uppfostra till att tjäna Gud? En man föds inte till att bli en god far eller tillsyningsmän, men genom kunskap, övning, erfarenhet och genom strävan att göra sitt bästa kan han med Jehovas hjälp lyckas bra, vilken av dessa uppgifter det än gäller. Fullgör han den ena väl, så är det högst troligt att han kommer att sköta också den andra väl. Lukas 16:10 (NW) återger detta uttalande av Jesus: ”Den som är trogen i det minsta är trogen också i mycket, och den som är orättfärdig i det minsta är orättfärdig också i mycket.” I Clarkes Commentary, band V, sidan 462, finner vi detta intressanta yttrande: ”Den som har trohetens äkta principer i sitt inre, han kommer att göra det till en samvetssak att ägna noggrann omsorg till och med åt det allra minsta ting; och det är genom att han vänjer sig vid att handla rättrådigt i små ting som han förvärvar den tilltalande vanan att handla på ett tillbörligt, troget, hederligt och samvetsgrant sätt i saker av den största betydelse. Å andra sidan kommer den som inte handlar rättrådigt i ringa ting sällan att känna sig pliktig att ägna mycken uppmärksamhet åt vad hedern och samvetet bjuder i saker av stor vikt. Kan vi rimligtvis förvänta att en man, som beständigt faller till föga i små ting, skall ha kraft till att motstå frestelser att begå onda handlingar av stort format?”

11, 12. a) Var ägnar sig Jehovas vittnen åt ringa ting, som verkligen är viktiga? b) Hur får ”fåren” föda och görs bekanta med organisationen?

¹¹ Hundratusentals Jehovas vittnen bevisar sig trogna i ringa ting, när de tar del i sin predikoverksamhet från hus till hus. I själva verket har 1.040.836 förkunnare av Guds rike rapporterat att de tagit del i detta arbete. (Se Vakttornet för 1 mars 1964, sid. 113, par. 12.) I detta arbete som förkunnare finner de människor som vill veta mera om Gud och hans uppsåt. De behöver få hjälp med att studera bibeln. Nåväl, Jehovas vittnen är glada över att finna dessa människor och känner sig ofta som den som letar efter guld och finner guldådern, ty dessa saktmodiga människor beskrivs som får i bibeln. Lägg märke till vilket värde Jehova sätter på dem, såsom det förklaras i Matteus 18:14 (NW): ”Så är det icke heller någonting önskvärt för min Fader, som är i himmelen, att någon av dessa små förgås.” Kommer Jehovas vittnen att glömma att anteckna ”fårets” adress eller att skriva ned de frågor som skall besvaras vid nästa besök? Håller de sitt löfte och kommer tillbaka? Och det snart, om några få dagar? Jesus inskärpte hos Petrus behovet av att ge föda åt ”fåren” genom att tre gånger säga till honom: ”Föd mina får.” (Joh. 21:15—17) Jehovas vittnen har fått undervisning om hur man skall ge föda åt fåren. Så de kommer säkert tillbaka. Detta är att utföra Guds verk, och du bevisar dig därigenom trogen i ringa ting.

¹² Från denna stund inhämtar de nyfunna ”fåren” små ting: detaljer i fråga om läran, stycken av bibelns profetior, små drag beträffande organisationen, några punkter i samband med bibelns principer, en viss upplysning om det teokratiska samhällets normer för ett rent liv. Skall vi betrakta detta som smulor, som inte är så viktiga att ett regelbundet program för att ge fåren föda bör genomföras? Nej, utan vi kommer att troget tjäna dessa saktmodiga människor och tåligt lära dem att tjäna Jehova. Dessa ringa ting summeras ihop till någonting mycket stort — liv, och evigt liv till på köpet. — Joh. 17:3.

13, 14. a) Kan vårt tal uppenbara lika mycket som vår pålitlighet? b) Skall vi lämna neddragande tendenser i samtalen utan avseende? c) Hur kan man vända strömmen till uppbyggande diskussioner?

¹³ Låt oss undersöka våra samtal. Vi gör bruk av olika ordklasser, vi använder uttryck och satser, ja visst, men vilken mening förmedlar de? Vilken inställning hos oss kommer till synes? Vårt tal förråder oss. ”Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.” (Matt. 12:34) Vårt språk bör alltså komma under uppsikt; vi övar kontroll över det. Det finns förvisso tillfällen för en lätt konversation, för skämt och humor, och tillfällen då man berättar erfarenheter och händelser och då man dryftar bibliska ämnen. Men en Guds tjänare begagnar inget av dessa tillfällen till att beklaga sig, till att knota, till att kritisera, till att sprida skvaller eller till att komma med gudlöst tal eller till att skryta. Det är inte nödvändigt att så att säga sätta munkavle på sig själv och sluta upp att samtala. Gör i stället som Psalm 34:14 (NW) uppmanar oss: ”Bevara din tunga för det som är ont och dina läppar från att tala svek.”

¹⁴ När en grupp människor börjar tala om någon, händer det ofta att de som är omogna leder samtalet in i fel riktning genom att framhålla någon brist hos den omtalade personen. Andra kommer med sina bidrag, och så har det uppstått ett problem. Vem i gruppen har mod att föra samtalet tillbaka till ett uppbyggligt plan? Vem kommer att vara lojal mot Jehovas organisation i detta ringa ting och skydda en av dess medlemmar? Ibland behövs det bara ett ord, att man byter om samtalsämne, men det måste vara någon som gör det. Om ett litet roder kan styra ett stort skepp, så att det fortfar att segla i trygga vatten, så kan en liten tunga dirigera samtalet. (Jak. 3:4) Det är i själva verket en stor sak det gäller, ty om någon kritiserar en person som tjänar Gud, kommer han snart att öva kritik mot den ställning som Gud har upprättat för att få någonting gjort. — Jak. 5:9.

15. a) Om vi lyssnar, vad kan andras tal då göra för oss? b) Finner vi lyssnandet anbefallt någonstans?

¹⁵ Ett samtal kan vara så vederkvickande och intressant. Det ger oss inblick i de intressanta ting som har hänt andra människor. Det tillkännager kunskap i något ämne, vari de som talar kanske är mycket hemmastadda. Det uppenbarar uppskattning av sanningen. Det visar oss hur underbar Jehovas omsorg är, hur han har vårdat sig om alla dessa människor som nu berättar sina upplevelser. Vi kommer alltså att röna gagn, om vi är goda lyssnare. Men somliga personer vill inte lyssna; deras prat forsar i stället fram, till dess till och med de som är omogna önskar att de ville vara tysta. Att lyssna är mycket viktigt för en Guds tjänare, och Ordspråksboken 1:5 (NW) gör detta klart: ”Den som är vis kommer att lyssna och tillägna sig mera undervisning, och en förståndig man är den som förvärvar skicklig vägledning.” Om du vill bli hörd, när du talar, så lyssna till andra, när de talar.

16. Hur illustrerar klockan ett praktiskt sätt att se på handhavandet av många ringa ting?

¹⁶ En mycket god illustration av hur man bevisar sig trogen i ringa ting finner vi i klockan. Vare sig det är en liten eller en stor klocka, ett dyrbart guldur eller bara en billig, enkel tidmätare, så gör de alla ett och detsamma, ett mycket ringa ting. De mäter ut tiden i små bråkdelar, sekunder. Klockan utför det ofantliga arbetet att exakt hålla tiden och ange den dag och natt, året runt, i små stycken i taget. Den bekymrar sig inte om nästa vecka eller månad utan endast om den förhanden varande sekunden. När den har utmärkt och angivit sekunden, går den vidare till nästa. Vi är kanske inte så mekaniska som en klocka, men många gånger varje dag har vi förpliktelsen och privilegiet att vara trogna mot Jehova och hans organisation i ringa ting. Om vi ägnar oss åt vart och ett, som det kommer, och gör det bättre för var dag, i det vi använder Guds ords principer som arbetsredskap, så kommer dessa angelägenheter snart att bli lätta att klara av, och vi kan gå vidare till större ting och till flera välsignelser från Jehova Gud.

17. a) Hur förväntas det av familjer av Jehovas vittnen, i synnerhet i små samhällen, att de skall ägna omsorg åt dessa ringa ting? b) Hur kan det påverka arbetet för Riket?

¹⁷ Ett annat exempel har vi i en familj, vars medlemmar är de enda vittnena för Jehova i samhället där de bor. De predikar för folket där i grannskapet. De arbetar för eller tillsammans med många av dessa människor. Familjens barn går i skola tillsammans med de andra barnen. Hela samhället ser dem komma och gå i sin kristna verksamhet, ger akt på hur de lever tillsammans som familj, hur barnen fostras och vilken ståndpunkt och hållning familjen intar till frågor och problem som uppstår där i trakten. De lyssnar till familjemedlemmarnas tal. Varje rörelse och detalj i deras liv tycks komma under ett mikroskop i och för granskning och erbjuder stoff för många diskussioner runt om i samhället. Och det är så inte bara under några dagar utan i åratal. Många människor, som har iakttagit Jehovas vittnen i flera år, har kommit till den slutsatsen att bibeln är sann och att Guds däri framställda principer är praktiska och möjliga att rätta sig efter i vår tid, och som resultat har de blivit Jehovas vittnen. Man måste beundra den beständiga trohet i dessa ringa ting, som dag efter dag visas av dessa familjer, som tjänar Jehova i många delar av jorden. Det påminner om Noas familj som byggde den båtlika farkosten under Guds ledning och iakttogs av hela befolkningen vida omkring. — 1 Moseboken 6, 7.

18. Vilken försäkran och hjälp får vi i denna angelägenhet från bibeln?

¹⁸ Det finns ingen anledning till panik, ty vi försöker inte behaga människor. I stället behagar vi Gud, såsom det framhålls i Galaterna 1:10 (NW): ”Är det i själva verket människor som jag nu försöker övertyga eller Gud? Eller söker jag att behaga människor? Om jag ännu vore upptagen av att behaga människor, så skulle jag icke vara Kristi slav.” Och vidare läser vi i 1 Tessalonikerna 2:4 (NW): ”Liksom vi hava av Gud bevisats värdiga att bliva betrodda med de goda nyheterna, så tala vi för att behaga, icke människor, utan Gud, som sätter våra hjärtan på prov.” Det finns ingen orsak till oro, ty genom sitt ord, bibeln, har Gud försett oss med de principer vi skall tillämpa, när vi dagligen tar itu med dessa ringa ting. ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning, till tillrättavisning, till att bringa ordning i tingen, till fostran i rättfärdighet, för att Guds människa må bliva fullt duglig, fullständigt utrustad för allt gott verk.” — 2 Tim. 3:16, 17, NW.

19. a) Hur skall du gå till väga för att öka din lycka och glädje? b) Är ringa ting utan betydelse? Ge skäl för svaret.

¹⁹ Med denna syn på vår tjänst för Gud har vi den möjligheten inom räckhåll att öka vår lycka och glädje. Om du var med på ett möte i församlingen varje vecka förra året och du kan ordna dina förhållanden så att du kan vara med på två möten i veckan i år, så kommer du att fördubbla din glädje. Om du hade privilegiet att ta del i tjänsten sex timmar i månaden och nu kan ägna sju och en halv timme åt den, så kommer du att öka din glädje med 25 procent. Nåväl, om du nu önskar att få ta på dig ansvar och du blir förordnad till tjänare i församlingen, kommer du att öka din glädje många gånger om. Tänk på hur många gånger om dagen du får privilegiet att fatta beslut till befrämjande av Jehovas vilja. Ringa ting, ja, några till och med så ringa att ingen lägger märke till dem eller att de lätt blir överhoppade, men de finns där i alla fall. Odla vanan att fatta dessa beslut i överensstämmelse med Guds ord. Du kan inte ens föreställa dig i hur hög grad din glädje och lycka då kommer att förökas. Vad du kan se fram emot finner du uttryckt i detta löfte: ”Jehovas välsignelse — det är den som gör rik, och han lägger ingen plåga därtill.” — Ords. 10:22, NW.