även den ”onde tjänare [slav, NW]”, som vägrade att handla med sin herres mina, enligt Jesu framställning i Lukas 19:13, 20—27. Bibeln inger oss inga förhoppningar om att dessa skall få en uppståndelse till himmelskt liv.

Andra delen

 1, 2. a) Vilka otrogna kristna talade Paulus om i 1 Timoteus 1:18—20? b) Vilka möjligheter, som de haft, hade de omintetgjort?

FÖR länge sedan, i aposteln Paulus’ dagar, fanns det åt Gud överlämnade kristna, som omintetgjorde alla sina möjligheter till en andlig uppståndelse till himmelsk härlighet och makt tillsammans med Herren Jesus Kristus. Aposteln Paulus talar om hur detta kom sig, när han skrev följande till Timoteus:

² ”Detta uppdrag anförtror jag åt dig, barn, Timoteus, i överensstämmelse med de förutsägelser som ledde direkt fram till dig, att du genom dessa må fortfara att föra den förträffliga kampen, i det att du bevarar tron och ett gott samvete, vilket några hava kastat åt sidan och hava lidit skeppsbrott beträffande sin tro. Hymeneus och Alexander höra till dessa, och jag har överlämnat dem åt Satan, för att de genom aga må läras att icke häda.” — 1 Tim. 1:18—20, NW; Ro.

 3, 4. a) Varför innebär inte detta att man kunde se fram emot att de båda männen skulle bli återförda till den kristna församlingen? b) Vem var det då som blev agad i detta sammanhang?

³ Detta innebär inte att Hymeneus och Alexander slutligen lärde sig en läxa, slutade upp med att häda och återfördes till den kristna församlingen och blev räddade ur Satans klor. Så kan det inte ha varit, då dessa båda åt Gud överlämnade och döpta kristna hade kastat den kristna tron och ett gott samvete åt sidan och hade lidit skeppsbrott beträffande sin tro, så att den gick under i tillintetgörelsens hav.

⁴ Genom att bli uteslutna ur den trogna kristna församlingen tog dessa båda män inte emot någon tillrättavisande aga. Det var den älskade, trogna församlingen som fick agan och som lärde sig att undvika dessa båda andligen skeppsbrutna män och att inte ha något med dem att göra, i det att den helt överlämnade dem åt Satan, åt vilken Paulus med apostolisk myndighet hade överlämnat dem. Genom det nödvändiga utstötandet av dessa båda män, som hade förlorat tron och ett gott samvete, blev den lojala församlingens medlemmar föremål för tuktan; de lärde sig att frukta för att följa ett sådant handlingssätt som Hymeneus och Alexander följt, på det att de själva inte skulle få sitt kristna liv förstört på samma sätt och bli uteslutna, överlämnade åt Satan.

 5, 6. a) Vad var det enligt 2 Timoteus 2:16—19 som brast hos Hymeneus? b) Varför måste församlingen ta avstånd från Hymeneus och Filetus, och vad menade dessa män, då de lärde att uppståndelsen redan hade inträffat?

⁵ Aposteln Paulus ger oss ytterligare upplysningar om Hymeneus och säger oss vad det var som brast hos honom, när han längre fram skriver så här till Timoteus: ”Undfly tomt tal, som våldför sig på det som är heligt; ty det kommer att befrämja mer och mer ogudaktighet, och deras ord skall sprida sig som kallbrand. Hymeneus och Filetus höra till dessa. Just dessa män hava avvikit från sanningen och säga att uppståndelsen redan har inträffat; och de förvända tron hos somliga. Det oaktat förblir Guds fasta grundval beståndande och har detta insegel: ’Jehova känner dem som tillhöra honom’, och: ’Må var och en som nämner Jehovas namn taga avstånd från orättfärdighet.’” — 2 Tim. 2:16—19, NW.

⁶ Hymeneus och Filetus tillhörde inte längre Jehova, utan de blev överlämnade åt Satan genom att utstötas ur Jehovas kristna församling. De trogna kristna hade fått Jehovas namn nämnt över sig, Jehova kunde kalla dem ett ”folk för sitt namn” (NW), och de använde eller nämnde detta Guds namn vid sina församlingsmöten och under sitt predikande utanför församlingen. (Apg. 15:14—18) Fördenskull måste de ta avstånd