Sedan helgedomen satts i brand, beslöt de att bränna upp allting annat. Omkring 6.000 hade tagit sin tillflykt till den sista kvarvarande pelargången i det yttre templet, eftersom de trodde på en falsk profet som hade uppmanat dem att bege sig dit för att få tecken på sin befrielse. Men soldaterna satte underifrån eld på denna pelargång. Många judar hoppade då ut ur elden och dog, medan andra förgicks i lågorna.

När belägringen var över, hade ett oerhört stort antal liv gått till spillo. Omkring 1.100.000 var döda, och av dem hade de flesta gått under genom sjukdom och svält. Antalet fångar som togs under hela kriget uppgick till omkring 97.000. De längsta och vackraste ungdomarna togs ut till triumftåget. Av de övriga skickades många i väg till slavarbete i Egypten eller Rom; andra överlämnades till de romerska provinserna för att förgås på arenorna. De som var under sjutton år gamla såldes.

Belägringen hade varat mindre än fem månader. Men Jesu profetia uppfylldes — det var verkligen den största vedermöda som någonsin drabbat Jerusalem. Staden och dess tempel jämnades med marken. Bara tre torn och en del av den så kallade västra muren lämnades stående. Josefos förklarar: ”De andra murarna i staden jämnades så med marken att den som besökte staden omöjligen skulle kunna tro att den någonsin varit bebodd.”

Nyheten om detta borde inte ha förvånat dem som var hängivna lärjungar till Herren Jesus Kristus. De kunde påminna sig hans ord: ”De skola slå ned dig till jorden tillika med dina barn, som äro i dig, och skola icke lämna kvar i dig sten på sten, därför att du icke aktade på den tid, då du var sökt.” (Luk. 19:44) ”Sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.” — Matt. 24:2.

Det som hände med Jerusalem och dess invånare bör helt visst inskärpa hos oss vikten av att ägna uppmärksamhet åt bibelns profetior. Det bör alldeles särskilt vara så med tanke på att vi i vår tid lever i den period som bibeln kallar ”de yttersta dagarna”. Och är det inte så att laglösheten och våldet i vår tid på många sätt liknar det som förekom i det forntida Jerusalem, innan staden förstördes? (2 Tim. 3:1—5) Men hur skall någon kunna undgå den ”stora vedermöda” som skall föra dessa ”yttersta dagar” till sitt slut? Man kan inte göra det genom att fly till något annat geografiskt område, eftersom den kommande ”vedermödan” skall omfatta hela jorden. Guds ord utpekar vägen till undflykt: ”Sök Jehova, alla ni ödmjuka på jorden, som har följt hans eget rättsliga beslut. Sök rättfärdighet, sök ödmjukhet. Sannolikt kan ni bli dolda på Jehovas förbittrings dag.” — Sef. 2:3, NW.

Söker du rätta dig efter Guds normer för rättfärdighet? Underordnar du dig ödmjukt under hans rättsliga beslut? Om det är så, då kan du få del av Guds skyddande omsorg under den vedermöda som snart skall komma. Hurudan din nuvarande situation än är, är det nu tid för dig att handla för att bevisa dig vara en lojal tjänare åt Jehova Gud. Detta är den viktigaste lärdom vi kan inhämta av det som drabbade Jerusalem under det första århundradet v.t. Om vi handlar i överensstämmelse med detta, kan det betyda liv för oss, när den ”stora vedermödan” (NW) kommer över den nuvarande ogudaktiga tingens ordning. — Upp. 7:13—17.

Inblick i nyheterna

Hur ”klyftiga” är datorer?

● Moderna datorer behandlar matematiska problem med häpnadsväckande hastighet. De lagrar oerhörda mängder med information i sina ”minnesbanker”. För omkring tjugo år sedan förutsade vetenskapsmän att datorstyrd automation skulle revolutionera det mänskliga samhället genom att den ökade produktionen skulle göra millioner anställda arbetslösa. Andra förutsåg datorer som skulle ”tänka” bättre än människor, rentav ersätta människor i statsstyrelsen. Vad har hänt?

I numret för augusti 1974 av tidskriften ”Atlantic” visar den vetenskaplige skribenten Fred Hapgood att produktivitetsnivån inte var annorlunda på 1960-talet än på 1950-talet, trots att antalet datorer ökat med nästan 200.000.

När det gäller datorers ”tankeförmåga”, är det tydligt att de som förespråkar denna uppfattning väljer att ignorera den tid och de ansträngningar människor måste avsätta för att preparera de ”data” (siffror och fakta) som matas in i datorerna och likaså utarbeta den ”programmering” som visar maskinen precis hur den skall behandla dessa data. Den minsta förändring i ett problem kan betyda att allt detta komplicerade arbete måste göras om, så att datorn fungerar rätt, Hapgood framhåller att det inte finns någon ”intelligens” i en dators mekaniska operationer,