Frågor från läsekretsen
● Har Jesu ord i Lukas 20:34—36 avseende på den jordiska uppståndelsen eller på den himmelska uppståndelsen för de 144.000? — W. D., Australien.
Vi får ofta frågor angående dessa verser, som lyder: ”Med den nuvarande tidsålderns barn är det så, att män taga sig hustrur och hustrur givas åt män; men de som bliva aktade värdiga att få del i den nya tidsåldern och i uppståndelsen från de döda, med dem är det så, att varken män taga sig hustrur eller hustrur givas åt män. De kunna ju ej heller mer dö; ty de äro lika änglarna och äro Guds söner, eftersom de hava blivit delaktiga av uppståndelsen [eller enl. NW: ty de äro Guds barn genom att de äro uppståndelsens barn].”
Det är begripligt att kristna människor gärna tänker på vilka utsikter de kan ha att få gifta sig efter uppståndelsen, eftersom de starkaste mänskliga känslobanden ofta är banden mellan man och hustru. Många trogna Guds tjänare som hoppas på att få leva för evigt här på jorden och som har förlorat man eller hustru skulle vilja ha något stöd för sina förhoppningar om att de skall bli återförenade såsom man och hustru i uppståndelsen. Vi är inte oförstående inför deras ärliga och uppriktiga känslor, men vi måste framhålla att Jesu ord uppenbarligen gäller den jordiska uppståndelsen, och de antyder att de som får uppstå inte kommer att gifta sig eller bli återförenade i äktenskap med sin förra partner.
För att klart kunna förstå varför vi har denna uppfattning är det till nytta att tänka på i vilket sammanhang Jesus yttrade de här orden. Det kan vara till hjälp att läsa Matteus 22:23—33. I ett försök att snärja Jesus framlade sadducéerna ett problem: En judisk kvinna förlorade sin man innan hon fått några barn. I överensstämmelse med lagen om svågeräktenskap, som det redogörs för i 5 Moseboken 25:5—10, gifte hon sig med sin döde mans bror, och hon gifte sig därpå i tur och ordning med sju bröder, sedan den ene efter den andre hade dött, utan att få några barn. Nu frågade sadducéerna vems hustru hon skulle bli i uppståndelsen. — Luk. 20:28—33.
Judarna hade kännedom och förhoppningar om en jordisk uppståndelse, även om dessa oppositionslystna sadducéer inte erkände det uppståndelsehopp som de hebreiska skrifterna så klart vittnar om. (Jes. 25:8; Job 14:13; Dan. 12:13) I sitt svar undvek Jesus inte att besvara deras fråga genom att tala om uppståndelsen till himmelskt liv. De hade lagt fram ett problem som gällde judar under den mosaiska lagen vilka dog innan Jesus öppnade vägen till himmelskt liv, och Kristus höll i sitt svar konsekvent fast vid denna utgångspunkt: ”Vid uppståndelsen taga män sig icke hustrur, ej heller givas hustrur åt män, utan de äro då såsom änglarna i himmelen.” — Matt. 22:30.
Att Jesus tänkte på en jordisk uppståndelse framgår dessutom av orden i Matteus 22:31, 32 och Lukas 20:37, 38, där han talade om Abraham, Isak och Jakob och bevisade — genom att citera de upplysningar som Mose fick vid den brinnande busken — att dessa patriarker skall uppväckas från de döda. Vilka skriftenliga förhoppningar finns det då för dessa män? De kommer att få en jordisk uppståndelse, eftersom de dog innan Jesus öppnade vägen till himmelskt liv eller väckte någon förhoppning om ett sådant liv hos ett litet antal människor. (Matt. 11:11; Apg. 2:34; Hebr. 10:19, 20) Hela samtalet här rör sig alltså om en jordisk uppståndelse och inte om en uppståndelse som medför liv i himmelen tillsammans med änglarna där.
Jehovas vittnen har länge förstått saken så och lärt detta. För så länge sedan som i februarinumret 1905, sidan 26, innehöll Vakttornet en artikel med denna kommentar till de här verserna: ”Det är sant att den förhärligade församlingens medlemmar icke komma att gifta sig; men här syftas ej på denna klass, brudeklassen. Frågan gällde ej helgon utan vilka som helst under lagen varande judar. ... Intet i denna illustration tyder på att varken kvinnan eller någon av hennes män voro Herrens efterföljare.”
Men hur skall dessa som blir uppväckta till jordiskt liv vara lika änglarna? Änglarna i himmelen gifter sig inte och förmerar sig inte genom att frambringa änglabarn. Men de får glädjas åt välgörande samvaro med myriader andra andliga skapelser som tjänar Gud. På samma sätt förhåller det sig med dem som i den nuvarande onda tingens ordning bevisar sig värdiga att få en uppståndelse i den nya tidsåldern, den tillkommande tingens ordning. Inte heller de kommer att gifta sig och frambringa barn. (2 Kor. 4:4; Mark. 10:30) Genast vid sin uppståndelse blir de ”Guds barn genom att de är uppståndelsens barn” (NW). Deras himmelske ”Fader”, som ger dem liv genom att uppväcka dem, har bestämt att de inte skall gifta sig, men de skall få möjlighet att vinna många andra välsignelser från honom. Privilegiet att stå i ett intimt och varmt förhållande till andra jordiska tjänare åt Gud är inte det minst värdefulla.
De som blir uppväckta till jordiskt liv och som bevisar sin ostrafflighet inför Gud under millenniet och det slutliga prov som följer därpå kommer dessutom av Gud att erkännas vara rättfärdiga och kommer fördenskull att få evigt liv. (Upp. 20:5, 7—10) När Jehova väl har förklarat dem rättfärdiga genom att erkänna deras mänskliga fullkomlighet och rättfärdighet, kan ingen annan person i himmelen eller på jorden tillintetgöra dem utan Guds medgivande och i överensstämmelse med hans vilja. (Rom. 8:33) Änglarna är dödliga, vilket bevisas av att Satan och demonerna skall bli tillintetgjorda. (Matt. 25:41) Fastän de trogna änglarna är dödliga lever de vidare för alltid. De som blir uppväckta till jordiskt liv och som av Gud förklaras vara rättfärdiga skall få leva och bli välsignade av Jehova för alltid, fastän de är dödliga i likhet med änglarna.
Även om det alltså är sant att de 144.000, som blir uppväckta till himmelskt liv, inte skall gifta sig, talade Jesus, då han yttrade de ord som är återgivna i Lukas 20:34—36, uppenbarligen inte om denna förhållandevis lilla skara av dem som blir uppväckta. Helt i överensstämmelse med den fråga som hade kommit upp talade han i stället om den jordiska uppståndelsen och om den situation som de tusentals millioner kommer att befinna sig i, vilka blir uppväckta från de döda till jordiskt liv.
Av de många brev vi har fått framgår det att det är svårt för somliga att acceptera den här slutsatsen, därför att de kraftigt påverkas av sina mänskliga känslor. Men även om vi känner varmt för dem som har förlorat sin äktenskapspartner genom döden, måste vi i all uppriktighet framhålla att den slutsats som vi har lagt fram här är den som finner stöd i Skriften. Eftersom detta är allt vad Guds ord säger om den här saken, kan vi bara förklara den på detta sätt, när vi blir ombedda att framhålla vad bibeln säger i det här ämnet.
Men om det förefaller svårt för någon att acceptera denna skriftenliga slutsats, är det då förståndigt att han blir upprörd över den här saken och låter denna fråga menligt påverka hans tro? Nej, det är mycket bättre att lämna saken i Guds hand. Jehova är den kärleksfulla godhetens Gud, han är förstående och barmhärtig. (2 Mos. 34:6; Job 12:13; Jes. 60:10) Han kommer inte att handla orättfärdigt mot dem som äger hans ynnest. Så här sade Elihu till Job: ”Ty Gud gör i sanning intet som är orätt, den Allsmäktige kan icke kränka rätten.” (Job 34:12) Människor kan visserligen nu mena att de kommer att ha vissa behov och önskningar, men ingen av oss har ju levat under de fullkomliga förhållanden som Gud har i beredskap åt människorna. Han vet vad fullkomliga människor behöver, och vi kan vara vissa om att han skall sörja för alla deras behov som är hans barn genom att de är ”uppståndelsens barn” (NW) såväl som för dem som överlever Harmageddon. Vi kan vara förvissade om att de inspirerade orden i Psalm 145:16 kommer att besannas då: ”Du upplåter din hand och mättar allt levande med nåd.” Vad Gud har lovat dem som älskar och tjänar honom troget, evigt liv i frid, hälsa, lycka och förnöjsamhet, skall bli alla deras lott som vinner hans godkännande i den nya ordningen. Vilken glädje kommer det inte att bli att få ha gemenskap med vänner och släktingar och vara förenad med dem genom den kristna kärlekens band och tjänsten för Jehova. Det skall sannerligen bli ett rikt och tillfredsställande liv!
Bibeln redogör inte för alla detaljer i förbindelse med uppståndelsen eller för hur sådana saker som familjelivet och barnuppfostran kommer att ordnas på jorden i den nya tingens ordning. Men vi kan vara förvissade om att Jehova skall dra försorg om det som är kärleksfullt och absolut rättvist. Ja, han kommer att handla fullkomligt och rätt i en sådan utsträckning som vi med våra ofullkomliga sinnen inte ens kan föreställa oss. Alltså kan vi i tro förlita oss på Mose ord i 5 Moseboken 32:4 (NW):
”Klippan — fullkomlig är hans verksamhet, ty alla hans vägar äro rättvisans vägar, en Gud av trofasthet, hos vilken ingen orättvisa finnes; rättfärdig och rättrådig är han.”
● Är det i kristenheten eller bland Jehovas kristna vittnen som Jesu profetiska ord i Matteus 24:12 om att kärleken skall kallna hos de flesta uppfylls? — P. A., USA.
Det som har inträffat i denna generations tid visar att den här profetian uppfylls både på kristenheten och bland Guds sanna tjänare. I Matteus 24 återges Jesu Kristi svar till fyra av lärjungarna, i vilket han redogör för de olika dragen i det sammansatta tecken som skulle framträda under hans andra närvaro. Sedan Jesus talat om krig, livsmedelsbrist, jordbävningar och förföljelse av sanna kristna, tillade han: ”Många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många. Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.” — Matt. 24:11, 12.
De olika dragen i detta sammansatta tecken har kunnat iakttas sedan Guds rike upprättades år 1914, också det förhållandet att människor har blivit ledda bort från bibeln och grundläggande kristna trosuppfattningar. Kristenhetens präster gjorde gemensam sak med dem som visade sig benägna att kalla bibeln för en myt; sedan blandade de in mänskliga teorier i sin förkunnelse, sådana som evolutionsläran, och nu sprider de uppfattningen att ”Gud är död”. Människorna i kristenheten har tidigare bekänt sig vara kristna, har brukat läsa bibeln och har ansett den vara Guds inspirerade ord, men nu har många blivit ledda bort från den genom sina ”falska profeter”, dvs. religiösa ledare. Det finns till och med ledare som har medgett detta. En präst yttrade vid ett baptistkonvent: ”En sömnaktighetens och apatins ande har bemäktigat sig människorna ... och det är vårt fel.” En annan präst sade till samma församling: ”Vi har kommit bort från att utöva skriftenlig kristendom.” — Houston Post för 5 december 1964, sidan 15.
När nu millioner människor i kristenheten förkastar bibeln såsom den måttstock man bör följa, har det moraliska tillståndet allvarligt försämrats. Laglösheten har ökat. Somliga menar att om det alls finns någon Gud, så bryr han sig inte om vad de gör. Människorna är förskräckta över den brottslighet och laglöshet som har blivit följden, men i stället för att vända sig till Gud glider de allt längre bort ifrån honom. Som den tidigare citerade prästmannen framhöll blir de alltmer sömnaktiga och apatiska, och det mått av kärlek som de hyst till Gud och till nästan håller på att avta; kärleken kallnar.
Somliga undrar hur dessa kan vara ”de flesta”, som omnämns i den här versen, eftersom de inte ens är sanna kristna. Men de påstår att de är det. Av alla de till bekännelsen kristna är de som har ringa kärlek till Gud och nästan flertalet, ”de flesta”.
Men den här profetian kan också gälla de sanna kristna. Under någon tid sedan Guds rike blivit upprättat år 1914 befann sig Jehovas tjänare i ett tillstånd av andlig fångenskap. De blev förföljda av människor utanför, och till och med inom organisationen av sanna kristna förekom problem. Somliga hade låtit sin kärlek till Gud kallna, och de försökte på olagligt sätt tillvälla sig kontroll över organisationen. När detta misslyckades, avföll de och blev en den ”onde slavens” klass som gjorde motstånd mot dem som fortsatte att visa sann kärlek till Gud. (Matt. 24:48—51) Och under årens lopp har andra påverkats av laglösheten i världen eller har låtit sin kärlek dö bort av något annat skäl. Att deras kärlek kallnade ledde alltså till att de övergav den sanna gudsdyrkan och gjorde gemensam sak med de skenkristna, och på det sättet blev ”de flesta” allt flera.
Det tycks emellertid inte finnas något skäl att dra den slutsatsen att de flesta av dem som befinner sig i Jehovas organisation av kristna vittnen nu skall förlora sin kärlek till Gud någon gång i framtiden. Laglösheten och kärlekslösheten i världen är redan långt framskriden, men flertalet av Jehovas vittnen förblir Gud hängivna och bevarar sin kärlek stark. Likväl bör var och en av oss ha stor omsorg om vår egen andlighet, så att vår kärlek till Gud förblir stark. (Matt. 22:37) Om det är så med var och en av oss, då kommer Jesu ord, som är återgivna i följande vers i Matteus 24, att uppfyllas på oss: ”Den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.” — Matt. 24:13.