Att överleva eller att tillintetgöras i den ”stora vedermödan”
”Dessa skall gå bort till evigt avskärande, men de rättfärdiga till evigt liv.” — Matteus 25:46.
1, 2. Vilken uppfattning har några gett uttryck åt, och varför är detta farligt och någonting som man bör akta sig för?
TANKEN att vissa människor skall bli tillintetgjorda för evigt är motbjudande för somliga. Så är det för universalisterna, som tror att alla till sist skall bli frälsta. Redan på 200-talet v.t. lekte den religiöse skribenten Origenes med tanken att alla människor till sist skall vinna frälsning. I våra dagar finns det några till bekännelsen kristna som inte går så långt, men som ändå ger uttryck åt den åsikten att alla människor kanske skall få uppstå, även de som kommer att gå under i den ”stora vedermödan”. — Matteus 24:21, 22.
2 De som för fram denna tanke går omedvetet farligt nära kristenhetens lära om en ”allmän uppståndelse”. De traditionella kyrkorna lär att ALLA avsomnade människors döda kroppar skall uppväckas och förenas med sina respektive själar i himmelen eller i ”helvetet”. Men bibeln lär inte om en sådan ”allmän uppståndelse” som man lär i kristenheten, och den lär inte heller att ALLA döda, de onda inräknade, skall få uppstå eller bli förda tillbaka till livet.
Inte alla döda kommer att få uppstå
3. Hur visade Jesus att inte alla skulle få uppstå?
3 Jesus visade att inte alla skulle få uppstå. Han svarade på en slugt uttänkt fråga som lagts fram för honom av sadducéerna, som inte trodde att någon skulle få uppstå. Han talade om dem som ”har räknats värdiga att vinna den andra tingens ordning och uppståndelsen från de döda”. (Lukas 20:35) Hans ord antyder att inte alla kommer att visa sig vara värdiga att få uppstå i Guds utlovade nya tingens ordning.
4. Varifrån kommer de döda fram, enligt Uppenbarelseboken, kapitel 20, men vilken symbolisk plats ger inte ifrån sig sina döda?
4 I Uppenbarelseboken, kapitel 20, där det talas om den uppståndelse som gäller de ”övriga av de döda”, de som inte får del av den ”första uppståndelsen”, säger bibeln att ”havet” och ”hades” gav igen de döda som var i dem. Det sägs inte att de döda kom fram ur ”eldsjön” eller ”den andra döden”, som på andra ställen kallas ”gehenna” (hebreiska: Geʹi Hinnomʹ). (Lukas 12:5) Alldeles som ordet ”havet” åsyftar den kollektiva graven för alla dem som drunknat och vars kroppar man aldrig funnit så att man kunnat begrava dem i jorden, så åsyftar det grekiska ordet haʹdes människosläktets gemensamma grav, inte varje enskild individs grav. Det motsvarar ordet ”scheol” i de hebreiska skrifterna. Jesus sade: ”Jag blev död, men se, jag lever till evig tid, och jag har nycklarna till döden och till hades.” (Uppenbarelseboken 1:18) Under sin tusenårsregering kommer han att använda dessa ”nycklar” för att från döden befria dem som har ”räknats värdiga att vinna den andra tingens ordning och uppståndelsen från de döda”.
5. Vad symboliseras genom ”gehenna”?
5 Å andra sidan sägs det inte på något ställe i bibeln att Kristus har nycklarna till gehenna. Han talade om gehenna och sade: ”Låt er inte skrämmas av dem som dödar kroppen men inte kan döda själen; känn hellre fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” (Matteus 10:28) Professor Oscar Cullmann kommenterar detta skriftställe i sin bok Immortalite de l’ame ou Resurrection des morts? (Själens odödlighet eller de dödas uppståndelse?) Han skriver: ”Ordet psykheʹ [själ] har här inte den innebörd som grekiskan lägger i ordet själ, utan det bör i stället översättas med ’liv’. ... W. G. Kümmel ... skriver också på goda grunder: Matt. 10:28 ’söker inte rikta uppmärksamheten på själens odödlighet, utan understryker det förhållandet att Gud allena kan tillintetgöra inte bara det jordiska livet utan också det himmelska’.” Ja, gehenna representerar en fullständig tillintetgörelse varifrån det är omöjligt att få någon uppståndelse. The New Bible Commentary (andra upplagan, sidan 786) definierar gehenna som ”en beskrivning av ’den andra döden’”. — Uppenbarelseboken 21:8.
6. Visa från bibeln att somliga går till gehenna redan före den 1.000-åriga domens dag och därför inte har något hopp om en uppståndelse.
6 Nu visar bibeln med bestämdhet att några går till det symboliska gehenna redan innan den 1.000-åriga domens dag börjar. Jesus talade om för de skriftlärda och fariséer som inte ville ändra sinne att de och deras proselyter från hedningarna var ”föremål för gehenna” eller, ordagrant, ”gehennas söner”. (Matteus 23:15, 33—35; se även Johannes 9:39—41; 15:22—24.) Om en proselyt till fariséerna kunde bli föremål för gehenna ”i dubbelt så hög grad” som fariséerna själva, i hur mycket högre grad måste då inte Judas Iskariot ha blivit det, han som gjorde en skändlig uppgörelse med dem för att förråda Guds Son! Jesus åsyftade detta, när han kallade Judas för ”tillintetgörelsens son”. (Johannes 17:12) På liknande sätt går avfällingar som inte ångrar sig och ändrar sinne till gehenna när de dör, inte till scheol eller hades. (Hebréerna 6:4—8; 2 Petrus 2:1) Detsamma gäller de överlämnade kristna som avsiktligt håller i med att synda eller ”drar sig undan”. (Hebréerna 10:26—31, 38, 39) Detta är några exempel som visar att somliga redan i ”denna tingens ordning” har begått den synd, för vilken det inte finns någon förlåtelse, inte ens i den tingens ordning ”som skall komma”. (Matteus 12:31, 32; jämför 1 Johannes 5:16.) De kommer därför inte att få någon uppståndelse.
Slutgiltigheten i Jehovas domar
7. Vad annat visar att Jehova uttalar en slutgiltig dom mot några redan nu under den nuvarande tingens ordning?
7 Det förhållandet att Jesus sade att ”hädelse mot anden” inte skulle förlåtas, vare sig ”i denna tingens ordning eller i den som skall komma”, borde övertyga var och en som inte är säker på att Jehova uttalar en slutgiltig dom mot några redan under ”denna tingens ordning”. Dessa blir ”skyldiga till evig synd”. De kommer aldrig någonsin att få förlåtelse. (Markus 3:28, 29) Varför skulle de då uppväckas?
8. a) Hur bör vi handla för att visa att vi har samma inställning som Jehova? b) Varför bör vi lita på Jehova och hans Son som domare, och vilket exempel kan vi ta för att illustrera att Guds dom är slutgiltig?
8 Naturligtvis skall vi, som aktats värdiga att vara vittnen för vår Gud, Jehova, inte gå ut bland människor och hota dem med tillintetgörelse. Vi har samma syn på saken som Jehova har. Det sägs om honom att han är tålmodig, ”eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Å andra sidan bör vi undvika att bli alltför känslosamma, så att vi kanske omedvetet börjar kritisera Jehovas sätt att handla. Jehova är en fullkomlig domare. (5 Moseboken 32:4) Det är också Kristus Jesus. (Johannes 5:30) När ett fall tas upp inför ofullkomliga mänskliga domare och går igenom hela den rättsliga processen, från den lägsta domstolen ända upp till den högsta domstolen i ett land, anser människor att rättvisa har blivit skipad och att ingen kan gå vidare och överklaga den domen. Varför skulle vi då ifrågasätta Jehovas domslut och slutgiltigheten i dem? — Psalm 119:75.
9. Hur visar Matteus 10:28 slutgiltigheten i Guds domar?
9 Även om Jehova visar sig vara underbart ”tålmodig”, i det att han ”önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”, vet han att inte alla människor kommer att ändra sinne. Det var därför som Jesus varnade oss och sade att vi skall känna ”fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ [liv] och kropp i gehenna”. I en kommentar angående detta skriftställe sägs det i New International Dictionary of New Testament Theology: ”Matt. 10:28 lär inte om själens potentiella odödlighet, utan om Guds orubbliga domar över dem som inte ångrar sig och ändrar sinne.”
10. Vad sade Jesus om de ”många” och de ”få”, och vad är innebörden i det grekiska ord som översatts med ”tillintetgörelse”?
10 I sin bergspredikan sade Jesus: ”Gå in genom den trånga porten; därför att bred och rymlig är den väg som leder till tillintetgörelse [grekiska: apoleia], och många är de som går in genom den; men trång är den port och smal den väg som leder till liv, och få är de som finner den.” (Matteus 7:13, 14) Grekiska lexikon definierar apoleia som ”förintelse”, ”evig tillintetgörelse” (Arndt & Gingrich) eller ”definitiv tillintetgörelse, inte enbart i den betydelsen att någon upphör att existera fysiskt sett”. (Theological Dictionary of the New Testament) Därför finns det ingen biblisk grund till att sentimentalt tro att de människor som lever i våra dagar och som ställs inför den största ”vedermödan” sedan världens begynnelse har något annat än ”liv” och ”tillintetgörelse” att välja emellan. — Matteus 24:21, 22.
Att överleva eller att tillintetgöras
11. a) Vad ligger det för innebörd i uttrycket ”Jehovas dag”? b) Vilken ”HERRENS stora dag” väntar oss ännu, och vad kommer att hända på den dagen?
11 ”HERRENS [Jehovas] stora dag är nära.” (Sefanja 1:14) Aldrig har dessa ord varit mer olycksbådande än nu. Det är sant att det har varit andra särskilda perioder i historien, då Jehova verkställt sina domar och förhärligat sitt heliga namn, och var och en av dessa händelser var en ”Jehovas dag” i miniatyr. Det otrogna Jerusalem, Babylon och Egypten erfor sådana ”dagar”. (Jesaja 2:1, 6—17; 13:1—6; Jeremia 46:1—10) Men den största av ”Jehovas dagar” ligger ännu framför oss. Det är den ”dag” då Jehovas dom över kristenheten, den övriga delen av Satans falska religiösa världsvälde och hela hans onda tingens ordning kommer att verkställas. ”En vredens dag är den dagen, en dag av ångest och trångmål, en dag av ödeläggelse och förödelse.” Profetian fortsätter och säger: ”Då skall jag bereda människorna sådan ångest, ... därför att de hava syndat mot HERREN. ... Varken deras silver eller deras guld skall kunna rädda dem på HERRENS vredes dag. Av hans nitälskans eld skall hela jorden förtäras. Ty en ände, ja, en ände med förskräckelse skall han göra på alla jordens inbyggare. ... Innan HERRENS vredes glöd kommer över eder, ja, innan HERRENS vredes dag kommer över eder. Söken HERREN, alla I ödmjuke i landet, som hållen hans lag. Söken rättfärdighet, söken ödmjukhet; kanhända bliven I så beskärmade på HERRENS vredes dag.” — Sefanja 1:15—2:3.
12. Gällde Sefanjas profetia enbart Juda land eller har den en mera vittomfattande tillämpning?
12 Även många av kristenhetens bibelforskare erkänner att denna profetia inte gällde enbart Juda land, utan också var en förutsägelse om ”en universell dom över hela världen” (Keil-Delitzsch), ”slutet för en syndens tidsålder” (enligt den franska översättningen Traduction Œcuménique de la Bible), ”den ’dag’ då en universell dom skall gå ut över allt som är ont och då Guds vrede skall utgjutas över alla dem som inte känner Gud och som inte lyder Herren Jesu Kristi evangelium”. — New Bible Commentary, andra upplagan.
13. a) När skall ”Jehovas dag” inträffa enligt Paulus? b) Vad är ”laglöshetens människa”, och vilken dom väntar denna symboliska ”människa”?
13 Aposteln Paulus förband ”Jehovas dag” med ”vår Herre Jesu Kristi närvaro”. (2 Tessalonikerna 2:1, 2) Sedan Paulus talat om det ”avfall” som till sist skulle frambringa ”laglöshetens människa” — den avfälliga prästklassen inom kristenhetens kyrkor — säger han vidare: ”Då skall sannerligen den laglöse uppenbaras, vilken Herren Jesus skall undanröja med sin muns anda och göra till intet genom sin närvaros tydliga framträdande.” (2 Tessalonikerna 2:3, 8) Det avfälliga prästerskapet skall undanröjas eller göras till intet redan i inledningsfasen av den ”stora vedermödan”. (Uppenbarelseboken 17:1—5, 16, 17) Denna klass kallas också ”tillintetgörelsens [apoleia] son”, vilket innebär att de går en ”evig tillintetgörelse” till mötes i gehenna, i likhet med sin motsvarighet på Jesu tid. — 2 Tessalonikerna 2:3; Matteus 23:33.
14. Varför kommer många andra människor att ”förgås”, och vilket val står därför alla människor inför?
14 Men hur kommer det att gå för alla de människor som har följt prästerna och deras ”orättfärdiga bedrägeri”? Aposteln Paulus säger att dessa ”är på väg att förgås [ordagrant: ”tillintetgöra sig själva”], till gengäld för att de inte tog emot kärleken till sanningen, så att de kunde bli frälsta. Och därför låter Gud en villfarelse nå dem och verka så på dem att de skall komma att tro lögnen, för att de alla må bli dömda, när de nu inte har velat tro sanningen utan har funnit behag i orättfärdigheten.” (2 Tessalonikerna 2:10—12) I våra dagar har världen blivit som en dypöl fylld med ondska, omoraliskhet och korruption. Flertalet människor finner ”behag i orättfärdigheten” och har inte tagit ”emot kärleken till sanningen, så att de ... [kan] bli frälsta”. (Jämför Hesekiel 9:4—7.) Därför kommer de att bli ”dömda” och ”till gengäld” förgås. Vid den annalkande ”stora vedermödan” är valet helt uppenbart. Det står mellan att överleva och att tillintetgöras.
Fly till Riket, om du vill överleva
15. På vilket sätt framhåller liknelsen om ”fåren” och ”getterna” det val människor av alla nationerna står inför?
15 Ja, ”HERRENS stora dag är nära, ja, den är nära, den kommer med stor hast”. (Sefanja 1:14) Vi lever i den domsperiod då ”alla nationerna” församlas inför Kristus Jesus. Människorna i alla dessa nationer håller nu på att skiljas åt i två klasser, ”fåren” och ”getterna”. Vad slutresultatet blir framgår tydligt: ”evigt liv” för ”fåren” och ”evigt avskärande” för ”getterna”. — Matteus 25:31—33, 46.
16, 17. a) Hur visar 2 Tessalonikerna 1:6—9 slutgiltigheten i den dom Jehova verkställer i den ”stora vedermödan”? b) Vilka förutom de som förföljer Guds folk kommer att bli tillintetgjorda, och varför det?
16 Paulus visar återigen slutgiltigheten i Jehovas dom. Han skriver: ”Det är rättfärdigt från Guds sida att ge dem vedermöda i gengäld, som vållar er vedermöda, men er, som utstår vedermöda, lindring tillsammans med oss vid Herren Jesu uppenbarelse [apokalypsis] från himmelen med sina mäktiga änglar i en flammande eld, då han låter hämnd komma över dem som inte känner Gud och dem som inte lyder de goda nyheterna om vår Herre Jesus. Just dessa skall lida rättsligt straff i form av evig undergång bort från Herrens ansikte och från hans styrkas härlighet.” — 2 Tessalonikerna 1:6—9.
17 Lägg märke till att ”rättsligt straff i form av evig undergång” inte drabbar enbart dem ”som vållar er [Guds folk] vedermöda”, utan också ”dem som inte känner Gud” och ”dem som inte lyder de goda nyheterna”. I sitt brev till romarna förklarar Paulus varför ”de som inte känner Gud” är ”oursäktliga” och varför de skall bli dömda. (Romarna 1:18—20; 2:5—16) Den ängel som flyger i midhimlen och som omtalas i Uppenbarelseboken, kapitel 14, uppmanar alla ”som bor på jorden” att ”frukta Gud och ge honom ära, därför att stunden för hans dom har kommit”. Därför uppmanas människor: ”Tillbed honom som har gjort himlen och jorden och hav och vattenkällor.” De som inte handlar så, och de som sätter sin förtröstan till Satans politiska ”vilddjur” i stället för till Guds messianska rike, kommer att bli tillintetgjorda tillsammans med detta ”vilddjur” i ”Guds förbittrings stora vinpress”. — Uppenbarelseboken 14:6, 7, 9, 10, 14—20; 19:11—21.
18. a) Vad måste var och en som hoppas på att få överleva göra nu? b) Vilka skall enligt bibeln få överleva den ”stora vedermödan”, och vad har de att se fram emot?
18 Alla som hoppas på att få bli ”beskärmade på HERRENS vredes dag” måste söka rättfärdighet, söka ödmjukhet och följa Jehovas rättsliga beslut, dvs. hålla hans lag och inte kritisera den. (Sefanja 2:2, 3) Alla som hoppas på att Jehovas förordnade domare skall betrakta dem som ”får” och bevara dem genom den ”stora vedermödan” måste visa att de är ”rättfärdiga”, att de aktivt bistår och understöder Kristi smorda ”bröder”, som utgör den ”trogne och omdömesgille slavens” klass. (Matteus 25:33, 40, 46; 24:45—47) De enda som bibeln ger hopp om att få överleva den ”stora vedermödan” är Kristi ”bröder”, eller ”de utvalda”, och den ”stora skara” av ”får” som ägnar Gud helig tjänst utan avbrott, som oupphörligt säger till alla som vill lyssna: ”Frälsningen har vi vår Gud att tacka för, honom som sitter på tronen, och Lammet.” Som döpta lärjungar från ”människor av alla nationerna” leds denna ”stora skara” av herden, Lammet, Kristus Jesus. Han vägleder dem till ”källor med livets vatten”, källor som aldrig kommer att sina. ”Och Gud skall torka bort varje tår från deras ögon.” — Matteus 24:21, 22; 25:34; 28:19, 20; Uppenbarelseboken 7:9—17.
REPETITIONSFRÅGOR
□ Vad menar kristenhetens kyrkor när de talar om den ”allmänna uppståndelsen” för de döda, men är denna lära biblisk?
□ Vilka skriftställen visar att inte alla döda skall få uppstå?
□ Vad är ”gehenna”?
□ Vad visar att Jehova redan nu under den nuvarande tingens ordning uttalar en slutgiltig dom över somliga?
□ Vad kommer att hända på ”Jehovas dag”, och kommer de som då blir tillintetgjorda att få uppstå?
□ Vad måste man göra för att få överleva, och vilket arbete är därför nu mer brådskande än någonsin tidigare att utföra?
[Bild på sidan 23]
Judas, ”tillintetgörelsens son”, kommer att vara en av dem som inte får uppstå