När alla nationer förenas under Guds rike

 1. a) Vilken fråga väcker ämnet för denna framställning redan från början? b) Vad är det som anger att Guds rike är en sak som angår nationerna, och vilka nationer angår det?

DET finns många nationer. Men vem säger att det finns något ”Guds rike” — att Gud har ett rike? Många människor kan ställa den uppfordrande frågan, inte bara ateister och kommunister, utan också mycket religiösa människor. Alla folk lever under någon sorts regering, den må nu kallas kungadöme, republik, diktatur eller någonting annat. Men i våra dagar står alla folk som aldrig förr öga mot öga med den världsvida förkunnelsen om ”Guds rike”. Det måste vara något som angår alla nationer, annars skulle det inte bli kungjort på hela den bebodda jorden, för alla nationer, oavsett politisk styrelseform. Det angår verkligen alla nationer — den nation som omfattar hindureligionen och dyrkar Trimurti som Gud, den islamitiska nationen som håller före att Allah är den ende guden, och likaså den nation som i första hand övar sin tillbedjan inför belätet av Buddha som gud. Det angår kristenhetens nationer som dyrkar en treenig gud, en gud i tre personer. Det angår den judiska nationen (vilken representeras av republiken Israel) som dyrkar sina förfäders gud enligt traditionen. Ja, det angår sannerligen de kommunistiska nationerna som säger att de inte dyrkar någon gud. Ingen enda av dessa nationers gudar har hittills förenat folken i alla jordens nationer under vare sig sin tillbedjan eller sin regering. Finns det en Gud som kan göra detta?

 2, 3. a) Vilka faktiska förhållanden visar om vi behöver något mer än Förenta nationerna för att det skall bli enhet i världen? b) Vad måste sägas angående huruvida Förenta nationerna har blivit uttrycket för Guds rike sedan 1945?

² Men vi har också denna fråga: Behöver denna moderna värld en osynlig, andlig Gud till att förena alla nationer under sitt rike? Behöver vi någonting mer än Förenta nationerna i våra dagar? Har mänskligheten någonsin förr sett något dylikt — nittionio nationer förenade i en sammanslutning? Nej! Men har världen samtidigt någonsin sett ett sådant skådespel som denna åstadkommer, ett sådant misslyckande i fråga om att förena? Lever den i överensstämmelse med sitt välklingande namn? Är det mellan nationer utanför Förenta nationerna som det ”kalla kriget” utkämpas i våra dagar, med en hänsynslöshet som inte anfäktas av att hela den övriga världen hålls i fruktan och oro? Nej, det är mellan de ledande nationerna inom själva Förenta nationerna. Har vi då skäl att förvänta att Förenta nationerna skall bevisa sig vara en tillfredsställande människogjord ersättning för ”Guds rike”? Låt oss inte glömma att Förenta nationerna är Nationernas förbunds efterträdare och att detta förbund under sin existens före andra världskriget fick den religiösa benämningen ”det politiska uttrycket för Guds rike på jorden”. Har då Förenta nationerna blivit det politiska uttrycket för Guds rike på jorden sedan 1945? Fråga det hinduiska Indien! Fråga det kommunistiska Ryssland! Fråga buddistländerna Japan, Burma, Thailand! Fråga de islamitiska nationerna Turkiet, Indonesien, Förenade arabrepubliken!

³ Anslöt sig dessa och andra nationer till Förenta nationerna därför att de önskade stå under Guds rike, och är det därför de blir kvar inom denna organisation? Var det kärlek till Gud som förmådde dem att ansluta sig? Vi behöver inte vänta på deras svar. Sunda förnuftet och ett ärligt sinne svarar Nej!

 4. När det gäller Guds rike, vilken fråga framställer vi med anledning av att det också är så många gudar representerade i Förenta nationerna, och har alla dessa gudar stärkt denna organisation?

⁴ Ett stort faktum återstår emellertid: Inte bara många politiska system, utan också många gudar, är representerade bland de nittionio nationer som utgör Förenta nationerna. Nåväl, om alla nationer en gång skall bli förenade under Guds rike, skall då alla de många nationernas gudar samlas i konferens, på det sätt som nationernas delegerade gör i Förenta nationernas generalförsamling? Skall de då bestämma vem som skall vara konung över alla gudarna? Eller skall de besluta att inrätta ett sekretariat med tre medlemmar, en treenig styrande krets, där varje medlem representerar en viss grupp av gudar eller religiösa trosbekännelser? Skall Guds rike upprättas på det sättet, genom gemensamma överenskommelser (så att säga) mellan alla de gudar som är representerade i Förenta nationerna? Skall det alltså bli ett demokratiskt tillvägagångssätt bland alla gudarna, för att de skall ena sig under en gud som himmelens och jordens konung? Eftersom dessa gudars mänskliga tillbedjare är skiljaktiga och har olika meningar inbördes, kan det knappast förväntas att deras gudar skulle enas och uppnå samstämmighet och utöva ett enande inflytande. Att det har varit så många gudar bakom Förenta nationerna har sannerligen inte stärkt denna organisation.

 5. a) Varifrån får vi förvissningen om att alla nationer skall förenas under Guds rike? b) Vad bevisar de ting, som vi lägger märke till angående vårt universum, i överensstämmelse med denna bok?

⁵ Var får vi då den tanken ifrån, var får vi den starka förvissningen att alla nationer skall förenas under Guds rike? Vi får denna underbara syn av hela människosläktet i stort välstånd och i inbördes fred och i fred med sin Gud från en bok. Det är en gammal bok. Dess vishet, förstånd, kunskap och framsynthet gör den till böckernas bok. Denna bok blir inte motsagd av våra dagars faktiska förhållanden i världen. Inte heller blir den motsagd av den faktiskt bevisade vetenskapen i vår tid. Den boken understöds av den enhet och stabilitet som råder i hela det kända universum. Ju mer vi rannsakar enheten, harmonien och stabiliteten i universum, desto mera bevisar dessa imponerande ting vad den boken säger, nämligen att det finns en Gud som är över alla, som är allas Skapare, allas laggivare, allas gemensamme styresman.

 6, 7. a) Hur beskriver The Encyclopedia Americana Gud? b) Till vilken bok är han författare?

⁶ För att få del av en uttalad uppfattning om vad Gud är citerar vi från The Encyclopedia Americana, sidan 743, band 12, 1929 års upplaga, där det sägs under rubriken ”Gud”:

Det högsta väsendet, det första upphovet, och, som han nu för tiden betraktas överallt i den civiliserade världen, en andevarelse, självexisterande, evig och absolut fri och med allmakt, åtskild från materien som han skapat i många former och som han vidmakthåller och behärskar. Det tycks inte ha funnits någon period i historien då mänskligheten saknat tro på en övernaturlig upphovsman, som härskar över universum. De mest barbariska nationer har några rudimentära uppfattningar om Gud. Människan är en religiös såväl som en förnuftsbegåvad animalisk varelse.

⁷ Det man kallar naturens bok är Guds bok. Den skrivna bok, som han är författare till, kallas bibeln.

 8. a) Vad är det särskilt som gör bibeln olik andra religiösa böcker? b) Varför kan vi ha tillförsikt i fråga om uppfyllelsen av profetian att alla nationer skall förenas?

⁸ För lång tid sedan förutsade denna oförstörbara bok att alla nationer skulle förenas under Guds rike. Det är naturligtvis en profetia, men i olikhet med alla andra religiösa böcker är bibeln full av profetior. Vi måste erkänna att för att kunna uttala profetior måste bokens författare vara säker på sig själv; han måste ha förutseende och förutvetande. Om hans profetior inte ginge i uppfyllelse, så skulle det bevisa att han inte är Gud. Men bibelns profetior har bestått tidens provsättning. Många profetior har gått i fullbordan. Andra uppfylls nu på ett uppseendeväckande sätt. Förvisso kommer då också de av bibelns profetior, som förtäljer om ting som ännu hör framtiden till och som är av vikt för oss alla, att lika säkert gå i fullbordan som de profetior har gjort, som gällde flydda tider eller närvarande tid. Och vad angår profetian om att alla nationer skall förenas under Guds rike, så har Gud redan en modell av detta på jorden. Vad är det för något? Det skall vi snart få se.

 9. a) Vilka förhållanden beträffande människan talar för att Gud är en person och en intelligent varelse? b) Var får vi lära känna hans namn, och varför bör vi inte låta nationalismen inge oss fördomar mot den Gud som bär detta namn?

⁹ Denne Gud är en person, en intelligent varelse. Hans bok säger oss att han skapade människan till sin avbild och likhet. Om alltså människan är en person, en förnuftsbegåvad individ och liknar Gud, så måste Gud likaledes vara en person. Han är ingen namnlös Gud, och inte heller har han lämnat åt oss att gissa i fråga om hans namn. Han har låtit det nedskrivas många gånger, inte i naturens bok men i bibeln. Tusentals gånger säger han oss i bibeln att den Högstes, den Allsmäktiges, den allvise, allrättfärdige, alltid levande Gudens och Skaparens namn är Jehova. Bara det att vi nämner detta namn kan föranleda att många känner fördom skjuta upp i hjärtat. Många förbinder det namnet med judarna, israeliterna, som nyligen upprättat republiken Israel mitt ibland arabnationerna i Mellersta Östern. Eftersom sådana fördomsfulla människor menar att Jehova är judarnas nationalgud, vill de inte ha honom till Gud. Men Jehova är ingen nationalistisk Gud. Han är inte en Gud endast för judar. Hur skulle han kunna vara judarnas nationalgud och samtidigt ge alla nationer möjlighet att dyrka honom och få komma in under välsignelsen av hans rike?

10. a) Vad innebär dyrkan av Jehova som Gud inte i fråga om de naturliga judarna? b) Vilken inställning bör vi ha till de människor som i våra dagar tillbeder Jehova som Gud, och varför det?

¹⁰ Jehova tog inte sin början då den judiska nationen blev till för bara omkring 3.600 år sedan, år 1712 f. Kr. (1 Mos. 49:28—33) Om ni dyrkar Jehova som Gud, så upphöjer ni alltså inte judarna eller förhärligar republiken Israel. Att dyrka Jehova innebär inte att man måste sluta sig till republiken Israel eller tillbedja i judiska synagogor eller rentav i det nutida Jerusalem. Men det är sant att vilket folk det vara må som haft Jehova som Gud har blivit ärat och välsignat fördenskull. När general Dwight D. Eisenhower blev insatt i ämbetet som Förenta staternas president för andra gången, år 1957, och avlade sin ämbetsed, vilade hans hand på den uppslagna bibeln (Amerikanska standardöversättningen) vid Psalm 33:12, där det står: ”Välsignad den nation, vars Gud Jehova är, det folk som han har utvalt till arvedel åt sig.” Huvudsaken är alltså att vi hyser vördnad för den sanne Guden själv, inte att vi hyser vördnad för det folk som har honom som Gud. Orsaken till att de naturliga judarna eller israeliterna i våra dagar tydligtvis inte äger Guds välsignelse är att de inte längre har Jehova som sin Gud. Men det finns den dag som i dag är ett folk som verkligen tillbeder Jehova som Gud i ande och sanning. De bör inte föraktas, ty att förakta dessa trogna människor betyder att visa ringaktning för Gud och att vanära honom. — Joh. 4:21—24.

”Evighetens Konung”

11. Under vems rike skall alla nationer förenas, och vilket löfte härom innehåller Psalm 86:8, 9?

¹¹ Det är under Jehova Guds rike som alla nationer skall förenas till evigt bestående välsignelse för dem. Ett av Guds egna löften om detta finner vi i bibeln i Psalm 86:8, 9 (Åk): ”Ingen är såsom du, Herre [Jehova, NW], bland gudarna, och intet är såsom dina verk. Alla folkslag, som du har skapat, skola komma och tillbedja inför dig, Herre [Jehova, NW], och ära ditt namn.”

12. Hur visar Mika 4:3,4 om enigheten under Guds rike är något önskvärt?

¹² En av de välsignelser som följer av denna internationella enhet under Guds rike är den som förutsägs i Mika 4:3, 4 (Åk): ”Och han [Jehova] skall döma mellan många folk och visa tillrätta mäktiga folkslag ända i fjärran; och de skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Folkslag skall icke lyfta svärd mot folkslag, och de skola icke mera lära krig, utan sitta envar under sitt vinträd och under sitt fikonträd, och ingen finnes, som förskräcker; ty härskarors Jehovás mun har talat.” Är i betraktande härav Guds rike önskvärt? Ja.

13. Hur är bibeln uppdelad nu för tiden, och vad är det som ändå gör den till en enhet?

¹³ Bibeln, som framlägger dessa hoppingivande profetior, är i våra dagar uppdelad i sextiosex inspirerade böcker. Bibeln är icke desto mindre en enhet i sig själv, bara en bok, som helhet betraktad. Det råder full inbördes överensstämmelse mellan dess många delar, från dess första bok, Första Moseboken, till dess sista bok, Uppenbarelseboken. En förhärskande tanke, ett enda ämne eller tema genomlöper hela bibeln och sammanbinder den. Vad är det? Guds rike, den bästa regeringen i hela universum och den enda som skall bestå för evigt till välsignelse för människosläktet.

14. a) När hade människosläktet inte några mänskliga kungar, världsvälden eller kolonialmakter över sig? b) Varför har vi sådant i våra dagar, och varför har Gud i sin försyn tillåtit detta för oss?

¹⁴ Sedan första världskriget 1914—1918 har kungarna eller härskare med liknande titel varit en försvinnande företeelse. En gång i tiden fanns det inga mänskliga kungar, inga mänskliga världsvälden, inga kolonialmakter på jorden. Det fanns bara en himmelsk konung över mänskligheten. Vem var det? Jehova Gud. I bibelns sista bok kallas han ”evighetens Konung”. (Upp. 15:3, NW; Jer. 10:10) Varför har vi då mänskliga kungar i våra dagar, varför finns det världsvälden, varför kolonialmakter? Varför existerar internationell kommunism, ja, varför Förenta nationerna? Det är därför att det i begynnelsen gjordes uppror mot ”evighetens Konung”. Blev inte detta uppror slaget ned med detsamma? Nej, det blev det inte. Varför utrotade inte Gud alla upprorsmakarna på en gång, för att hindra upproret att sprida sig? Jo, om de hade blivit avrättade med en gång, skulle vi inte ha funnits här i dag med möjlighet att bli förenade under Guds rike. Varför inte? Därför att våra första mänskliga föräldrar befann sig bland upprorsmakarna. Vi är de senaste ättlingarna till dem som gjorde uppror mot Jehova Gud.

15, 16. a) Hur kom det sig att en motståndargud blev till, och vad kallas han? b) Hur gjorde han sig till gud, och vad kallade Jesus och Paulus honom?

¹⁵ Låt oss inte förbise ett förhållande av hård realitet. Det finns en motståndargud i universum. Denne osynlige andevarelse kallas i bibeln Satan, djävulen, dvs. motståndaren, baktalaren. Han var anstiftaren till upproret. Han förstörde människosläktets ursprungliga lycka, frid och hälsa. Han var den som började göra motstånd mot Jehova Gud. För att förmå våra första föräldrar att göra uppror mot Gud förtalade eller baktalade han Jehova Gud, deras Skapare, i det han sade att Jehova var en lögnare, att han var en odemokratisk censor i fråga om kunskap och upplysning, som människorna var berättigade att få del av för att kunna göra sig fria och höja sin levnadsstandard. Satan sade att människan inte skulle ha något att frukta för, ifall hon gjorde uppror mot Jehova Gud. ”Ni skola förvisso icke dö. Ty ... ni [måste] nödvändigtvis bliva lika Gud, i det ni veta vad som är gott och vad som är ont”, sade Satan.

¹⁶ Kvinnan, Eva, anslöt sig först till Satan, djävulen, i hans uppror, och sedan gjorde mannen, Adam, det. Då blev denne illojale andevarelse en gud, en gud i motstånd mot Jehova Gud. Detta betydde början till ett söndrat universum. (1 Mos. 3:1—7, NW) Tusentals år senare sändes Guds lojale Son hit till världen, och han sade att Satan, djävulen, är ”denna världens härskare” och den ”som förvillar hela världen”. (Joh. 12:31; 14:30; NW; Upp. 12:9) Den kristne aposteln Paulus kallade honom ”denna tingens ordnings gud”, ”härskaren som utövar myndighet i luften, den ande som nu verkar i olydnadens söner”. — 2 Kor. 4:4; Ef. 2:2; NW.

17. Vad har detta uppror för så lång tid sedan inneburit för oss i våra dagar?

¹⁷ Vi befinner oss i dag nästan sex tusen år från detta ursprungliga uppror mot ”evighetens Konung”. Och ändå vet vi, känner vi, inser vi vad detta har betytt för oss. Det har betytt döden för oss. (1 Mos. 2:17; Rom. 5:12) Det har betytt att vi förlorat Edens lustgård, det ljuvliga paradiset. (1 Mos. 3:22—24) Det har betytt att vi kommit att vara underställda mänskliga, politiska regeringar, som inte är grundade av ”evighetens Konung” eller understöds av honom utan inspireras och understöds och behärskas av ”denna tingens ordnings gud”, ”denna världens härskare”. Vi finner att situationen är sådan som den kristne aposteln Johannes beskrev den: ”Hela världen är i den ondes våld.” — 1 Joh. 5:19.

18. Hur vet vi att Satans herradöme är bestämt att misslyckas?

¹⁸ Men hur skall vi förstå det här? Om nu motståndarguden, Satan, djävulen, är ”denna världens härskare”, ”denna tingens ordnings gud”? Jo, hans uppror är på förhand dömt att misslyckas, och han och alla de som framhärdar med honom i detta uppror kommer att lida straffet att utplånas, absolut avlägsnas ur all tillvaro. Då Jehova Gud höll dom och uttalade domen över de tre första upprorsmakarna, sade han till Satan, djävulen, som med tillhjälp av en orm hade vilselett kvinnan Eva: ”Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Han skall krossa ditt huvud, och du skall krossa hans häl.” — 1 Mos. 3:14, 15, NW.

19, 20. a) Vad betyder 1 Moseboken 3:15 i själva verket, och vilket tema genomlöper därifrån hela bibeln? b) Hur pekar Uppenbarelseboken 15:3, 4 framåt mot förenandet av alla nationer?

¹⁹ Med dessa ord förklarade Jehova Gud att han på sin egen bestämda tid skulle krossa upproret genom att krossa dess upphovsman tillsammans med dennes säd eller lärjungar. Han skulle på så sätt återförena sitt universum i himmelen och på jorden under sitt eviga rike. Till att vinna denna universella seger för Guds rike skulle han använda sin egen lojala Säd, sin egen Son, som han skulle frambringa genom sin egen lojala ”kvinna”. Vi finner detta märkliga löfte om Riket i tredje kapitlet i bibelns första bok. Sedan genomlöper temat om detta rike alla de sextiosex inspirerade böckerna i bibeln till och med den sista boken, där vi läser denna hänförande profetia om det slutliga förenandet av alla nationer under Guds rike:

²⁰ ”Stora och underbara äro dina gärningar, Jehova Gud, den Allsmäktige. Rättfärdiga och sanna äro dina vägar, evighetens Konung. Vem skall icke verkligen frukta dig, Jehova, och förhärliga ditt namn, ty du allena är lojal? Ty alla nationer skola komma och tillbedja inför dig, emedan dina rättfärdiga påbud hava gjorts uppenbara.” — Upp. 15:3, 4, NW.

21. Vilket budskap överraskade den romerska världen för 1900 år sedan, och vilka två vittnen började förkunna det budskapet?

²¹ När de orden blev skrivna för 1900 år sedan, behärskade det romerska väldet alltjämt Europa, Nordafrika och Mellersta Östern. Flera årtionden innan aposteln Johannes skrev de orden, ljöd ett djärvt tillkännagivande, som kom Mellersta Östern att spetsa öronen. Inom kort hade det gått ut över hela den romerska världen. Det lydde: ”Guds rike har kommit nära.” Detta var ett budskap som Jehova Guds tillbedjare i tusentals år hade väntat på att få höra. Till att börja med fanns det två förkunnare av det budskapet, två vittnen om sanningen i budskapet, först en trogen tillbedjare vid namn Johannes döparen och kort efter honom Jesus Kristus, som hans lärjungar bekände vara Guds Son. — Matt. 3:2; Mark. 1:14, 15, NW; Joh. 1:49.

22. a) Hur fick Johannes och Jesus lida för sin lojalitet mot Guds rike? b) Hur helades såret i Guds Säds häl, och hur skall det nu gå, sedan bladet har vänt sig?

²² Johannes döparen blev halshuggen för att han var lojal mot Jehova Guds konungadöme och lag. Jesus Kristus blev fastnaglad vid en påle för att dö, därför att han predikade och hävdade Guds rike, himmelriket. Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, tydde detta predikande som förräderi och uppror mot den romerske kejsaren. Och med hjälp av denna falska anklagelse kunde Satan, djävulen, som den store ormen stinga ”Guds kvinnas” Säd i hälen. Men Gud, den Allsmäktige, läkte sin Säds, sin Sons, Jesu Kristi, sår genom att uppresa honom från de döda på den tredje dagen och låta honom återvända till himmelen, varifrån han hade blivit utsänd. (1 Kor. 15:3—7, 24—28; Rom. 1:1—4; Apg. 2:22—36) Nu måste bladet vända sig, och Satan, ormen, den djävulske ledaren för upproret mot ”evighetens Konung”, måste få sitt huvud krossat.

23. Hur visade sig Jesus vara värdig kungadömet, och vilken världsomfattande förkunnelse förutsade han?

²³ Jesus Kristus föddes på jorden i kungaätten, i det han var en direkt avkomling av den forntida kung David i Jerusalem. (Matt. 1:1, 17) Han blev smord med Guds ande till att bli den regerande konungen i Guds framtida rike. (Luk. 3:21—23, 38; 4:1—21) Att han var värdig härskardömet bevisade han genom att hela tiden predika Guds rike. Han lärde sina lärjungar mönsterbönen: ”Vår Fader i himlarna, må ditt namn bliva helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.” (Matt. 6:9, 10, NW) Han övade och sände ut sina lärjungar till att predika Guds rike. (Matt. 10:5—7; Luk. 9:1, 2; 10:1—3, 8, 9) Eftersom Guds rike avser att välsigna och förena människor av alla nationaliteter och raser, förutsade Jesus att budskapet om Riket i sinom tid skulle förkunnas överallt. Han sade: ”Dessa goda nyheter om riket skola bliva predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationer; och därpå skall det fullbordade slutet [på Satans tingens ordning] komma.” — Matt. 24:3,14, NW.

24. Eftersom folk väntade att Guds rike skulle komma på den tiden, vilken liknelse framställde Jesus för att korrigera deras uppfattning?

²⁴ Intill slutet av Jesu jordiska liv menade många människor, för vilka han hade predikat, att Guds rike skulle upprättas på den tiden, för 1900 år sedan. I samband med Jesu sista färd till Jerusalem, där han led martyrdöden, omtalas denna allmänna förväntan i dessa ord: ”Medan de lyssnade till detta, framställde han ytterligare en liknelse, emedan han var nära Jerusalem och de inbillade sig, att Guds rike omedelbart skulle komma till synes. Därför sade han: ’En man av ädel börd reste till ett avlägset land för att skaffa sig kunglig makt och för att återvända. ... När han slutligen kom hem, sedan han hade skaffat sig den kungliga makten, befallde han att man skulle kalla till honom dessa slavar, åt vilka han hade givit silverpenningarna, för att han skulle utröna vad de hade vunnit genom sin handel.’” Sedan konungen handlat med dessa slavar med hänsyn till deras nitälskan och trohet mot hans rikes intressen, vänder han sin uppmärksamhet mot sitt rikes motståndare och säger: ”Vidare, för hit dessa mina fiender, som icke ville att jag skulle bliva konung över dem, och dräp dem inför mig.” (Luk. 19:11—27, NW) Ve dem som vägrar att låta sig bringas till endräkt under Guds rike!

25, 26. a) Hur illustrerade Jesus att det skulle gå lång tid innan Guds rike skulle komma i makt? b) Vilken jordisk välsignelse kommer Jesu kungadöme att innebära för mänskligheten, och hur gav han försäkran om detta medan han hängde på en påle?

²⁵ Att bege sig till ett avlägset land och sedan återvända med de färdsätt som stod till buds för 1900 år sedan, och inte med jetplan, krävde en lång tid. Genom denna del av liknelsen angav Jesus att det skulle gå lång tid innan Guds rike verkligen skulle få makten över vår jord. Som det visas genom denne ”man av ädel börd” i liknelsen, skulle Jesus Kristus, som var Son till ”evighetens Konung” såväl som avkomling av kung David, behöva bege sig till ett ”avlägset land” för att skaffa sig kunglig makt. Han måste bege sig långt bortom den yttre rymden och dess planeter och vintergator, till själva himmelen, till Jehova Gud, som är källan till all härskarmakt. Som det är skrivet: ”Det finnes ingen myndighet annat än av Gud.” (Rom. 13:1, NW) Av Gud såsom källan till herraväldet skulle Jesus Kristus få kunglig makt till gagn för mänskligheten. Ja, sannerligen till gagn, ty när hans rike upprättas över mänskligheten i Jehova Guds namn, betyder det att paradiset skall återställas på vår jord.

²⁶ Till och med då Jesus hängde på träet och över sitt huvud hade inskriften ”Jesus från Nasaret, judarnas konung”, förklarade han att hans rike skulle på jorden återställa det paradis som mänskligheten blivit utdriven ur. (Joh. 19:12—22) En av de två ogärningsmän som hängde på pålar på var sin sida om Jesus yttrade med tro på en framtida domsdag inför Gud: ”Jesus, kom ihåg mig, när du kommer i ditt rike.” Han höll före att Jesus skulle bli förklarad oskyldig inför Guds domarsäte och skulle få sig givet ett rike. Jesus höll med om detta och sade till denne medkännande ogärningsman: ”Jag säger dig i sanning i dag: Du skall vara med mig i paradiset.” (Luk. 23:39—43, NW) Detta härliga löfte visade att Jesus Kristus trodde på att han skulle uppstå från de döda och att under hans rike skulle alla de döda i gravarna få uppstå, de rättfärdiga och de orättfärdiga. Alltså skulle denne ogärningsman, som hade en rätt sinnesinställning, komma tillbaka till liv på jorden och få njuta av paradiset under Jesu Kristi konungadöme. — Apg. 24:15; Joh. 5:25, 28, 29.

27. a) Hur blev Jesus gjord levande igen, och hur bevisade han det för sina lärjungar? b) När begav han sig till ett ”avlägset land”, och när gavs det bevis för att han kommit fram dit?

²⁷ Sedan Jesus alltså dödats för att han predikat Guds rike, blev han upprest på tredje dagen; ”han blev dödad i köttet men blev gjord levande i anden”. (1 Petr. 3:18, NW) Under de fyrtio dagar som han förblev här på jorden för att visa sig för sina lärjungar fanns det ”mer än fem hundra” vittnen till att han verkligen var vid liv igen, som en andevarelse som kunde visa sig, framträda och försvinna liksom heliga Guds änglar hade gjort vid många tillfällen. (1 Kor. 15:3—8; Luk. 24:15—36; Joh. 20:19—26) På den fyrtionde dagen efter hans uppståndelse från de döda började han färdas till ett ”avlägset land”, och detta skedde inför hans trogna apostlars ögon på Oljeberget. Två änglar visade sig och sade till dem: ”Varför stån I och sen mot himmelen? Denne Jesus, som har blivit upptagen från eder till himmelen, han skall komma igen på samma sätt, som I haven sett honom fara upp till himmelen.” (Apg. 1:1—11) Tio dagar senare, på pingstdagen, gavs mirakulöst bevis för att Jesus Kristus hade kommit fram, att han befann sig i Jehova Guds närvaro och hade tagit säte på Guds högra sida i himlarna.

28. Vad sade Petrus den dagen för att bekräfta att Jesus kommit fram dit?

²⁸ Den dagen sade aposteln Petrus under inspiration av Guds ande till mer än tre tusen åhörare: ”Denne Jesus har Gud upprest, varom vi alla äro vittnen. Emedan han blev upphöjd till Guds högra sida och erhöll den utlovade heliga anden från Fadern, har han därför utgjutit detta [anden], som ni se och höra. [Konung] David for ju verkligen icke upp till himlarna, utan han säger själv: ’Jehova sade till min Herre: ”Sitt på min högra sida, till dess jag gör dina fiender till en pall för dina fötter.”’ Må därför hela Israels hus veta förvisst, att Gud har gjort honom till både Herre och Kristus, denne Jesus som ni fastnaglade vid pålen.” — Apg. 2:1—36, NW.

Tiden för återkomsten med kunglig makt

29, 30. a) Var upprättas Guds rike med rätta, och varför? b) Hur kommer Kristus åter med kunglig makt, och hur blir detta förnimbart?

²⁹ Det var för 1900 år sedan. Det har alltså gått en lång tid sedan dess. Men var är Guds rike? Hur har det gått med Guds Sons återkomst med kunglig makt? Ja, var skulle Guds rike vara annat än uppe i himmelen? ”Himmelen är min tron”, säger Jehova Gud. (Apg. 7:49) För att Guds Son skall kunna återkomma till jorden med kunglig makt behöver han inte bli människa på jorden igen. Han blir aldrig mer människa, eftersom han offrade sin mänskliga natur för alltid för att han skulle kunna frambära värdet av sitt mänskliga offer åt Gud i himmelen till gagn för oss, det döende människosläktet. Om detta märkliga förhållande är det skrivet: ”När Kristus kom såsom överstepräst för de goda ting, som hava blivit verklighet ... gick han, nej, icke med blodet av bockar och av unga tjurar, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det heliga rummet och vann en evig frigörelse för oss. Ty Kristus gick ... in ... i själva himmelen, nu för att träda fram inför Guds person för oss.” (Hebr. 9:11, 12, 24, NW) Fördenskull betyder upprättandet av Guds rike under Kristus att fördömelsen avlyfts från de lydiga av människosläktet och att evigt liv blir dem givet.

³⁰ Strax före sin död sade Kristus till sina lärjungar: ”Ännu en liten tid, och världen ser mig icke mer.” (Joh. 14:19) Följaktligen skall hans återkomst med kunglig makt ske osynligen, genom att han utövar sin kungliga makt från himmelen mot jorden och åstadkommer förändringar här på jorden som uppfyller Guds profetior.

31. a) När ville Gud att hans Son skulle tillträda ämbetet och utöva sitt verk som konung? b) Varför kallas den tidrymd som hängde samman härmed för ”nationernas fastställda tider”?

³¹ Så kommer nu frågan: När ville Gud låta sin Son tillträda ämbetet och börja regera för att utrota sina fiender och välsigna de människor som förenas under detta Guds rike? Detta är en händelse av universell betydelse. Gud har fastställt en tid för den. Då Jesus profeterade om ”fullständigandet av tingens ordning”, förutsade han att allt detta skulle inträffa när ”nationernas fastställda tider” var till ända. (Luk. 21:24, NW) Dessa tider hade fastställts av den allsmäktige Guden, och under dem skulle de världsliga nationerna få styra hela jorden utan avbrott eller något ingripande från Guds rike.

32. a) När började dessa ”fastställda tider”, och när slutade de? b) Varför kan vi vara tacksamma för att dessa ”tider” inte skulle fortsätta för alltid?

³² Vi måste komma ihåg att för mer än 2.500 år sedan hade Jehova Gud ett Guds rike i miniatyr här på jorden med Jerusalem som huvudstad. Det var därför Jesus Kristus kallade Jerusalem på den tiden för ”den store Konungens stad”. (Matt. 5:35) Men år 607 f. Kr. tillät Jehova Gud Babylons rike att förstöra Jerusalem första gången. På så sätt lät han de världsliga nationerna överta det synliga väldet över hela jorden. Då började ”nationernas fastställda tider”. Vi i denna tid, som står öga mot öga med den värsta världssituation som existerat under människans hela historia, kan bäst inse vad ”nationernas fastställda tider” har inneburit för mänskligheten. Gud vare tack att dessa ”nationernas fastställda tider” inte skulle fortsätta för alltid, dvs. till dess nationerna förgjorde sig själva. Gud fastställde ett slut på dessa tider, som skulle följas av att Guds rike blev återupprättat. Enligt Guds eget beslut inträffade slutet på dessa tider det märkliga året 1914.

33. a) Varför var det inte av någon olyckshändelse eller felräkning som första världskriget bröt ut 1914? b) Hur kan vi räkna ut det årtalet, men hur kan vi också på annat sätt bevisa att det var det förutsagda årtalet?

³³ Det var inte en blott och bar olyckshändelse, inte någon dåres felräkning, som gjorde att första världskriget bröt ut 1914 och att världen aldrig varit sig lik sedan dess. Det var därför att ”nationernas fastställda tider” slutade år 1914. Det året var Guds egen bestämda tid, då Guds konungadöme över jorden skulle förnyas och då hans självoffrande Son, Jesus Kristus, skulle insättas på den himmelska tronen till att styra mänskligheten och förgöra Guds och människans fiender. Med tillhjälp av bibelns tidsschema jämte den historiska kronologien kan vi beräkna det årtalet, 1914, fullt exakt, nämligen 2.520 år efter Jerusalems förstöring år 607 f. Kr. Men även om vi inte hade möjlighet att räkna ut årtalet, så har vi de synliga bevisen som förutsagts i Guds profetior och som bevisar att årtalet är rätt.

34. Vilka bevis förutsade Jesus Kristus för att tillkännage sin osynliga återkomst, och när började dessa bevis komma till synes?

³⁴ Bara några dagar innan Jesus Kristus blev dödad frågade man honom om bevisen som skulle tillkännage hans osynliga återkomst och slutet på denna tingens ordning. De bevis han förutsade finns i bibeln där vi kan läsa dem i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21. Ni bör själva undersöka de kapitlen. Då blir ni inte överraskade över att det var 1914 som första världskriget började, och det följdes av hungersnöd och livsmedelsbrist, av farsoter som var mera fördärvbringande än kriget självt, av jordbävningar på det ena stället efter det andra, av förföljelse mot Kristi sanna efterföljare, av att Nationernas förbund upprättades, av tilltagande laglöshet och svalnande mänsklig kärlek, av förvirring och oro så att politikerna inte vet någon utväg, ja, och av att de goda nyheterna om Guds rike predikas på hela den bebodda jorden för alla nationerna, och detta predikande utförs, som de faktiska händelserna visar, av Jehovas kristna vittnen. Jesus Kristus förutsade att allt detta tillsammans skulle vara det omisskännliga, synliga, kännbara beviset på att han återkommit, osynligen, med Rikets makt för att härska mitt ibland sina fiender, de världsliga nationerna.

35, 36. a) Varav består kristenheten, och var och hur besvarade Jesus frågan, huruvida den önskade att han skulle återkomma? b) Vad visar Uppenbarelseboken 11:15—18 som svar på frågan?

³⁵ Låt oss nu vända oss till bibelns sista bok, eftersom den säger att den är ”Jesu Kristi uppenbarelse, vilken Gud gav åt honom för att visa sina slavar, vad som snart måste ske”. (Upp. 1:1, Åk) Denna bok, Uppenbarelseboken, skrevs år 96. Det betyder att Jesus Kristus hade varit tillbaka i himmelen i 63 år, när han gav denna profetiska uppenbarelse åt sin apostel Johannes, som då var i landsflykt på ön Patmos där man höll fångar i arbete. I den boken besvarar Jesus Kristus frågan huruvida kristenheten, som består av så kallade kristna nationer, verkligen skulle vilja att han återvände och härskade över dem. Hans svar ges i dessa ord i Uppenbarelseboken 11:15—18 (NW):

³⁶ ”Starka röster hördes i himmelen, och de sade: ’Världens rike har blivit vår Herres och hans Smordes rike, och han skall härska som konung alltid och evinnerligen.’ Och de tjugofyra personerna av framskriden ålder, som sutto inför Gud på sina troner, föllo ned på sina ansikten och tillbådo Gud och sade: ’Vi tacka dig, Jehova Gud, den Allsmäktige, den som är och som var, emedan du har tagit din stora makt och börjat härska som konung. Men nationerna vredgades, och din egen vrede kom, och den fastställda tid då de döda skulle dömas och då belöningen skulle givas åt dina slavar profeterna och åt de heliga och åt dem som frukta ditt namn, de små och de stora, och då de skulle störtas i fördärvet, som fördärva jorden.’”

37. Vad utmärkte alltså året 1914, och vad kommer det att innebära att Gud griper in mot dem som har fördärvat jorden?

³⁷ Enligt detta skulle nationerna vredgas, när världens rike blev Jehova Guds och Jesu Kristi rike och när Gud genom Kristus började regera alltid och evinnerligen. Året 1914 utmärkte vredesutbrottet bland nationerna, vilket började mitt i själva kristenheten, och sedan 1914 har de fördärvat jorden för mänskligheten som aldrig förr. De måste själva bli fördärvade, och den allsmäktige Guden skall åstadkomma detta genom sin konung, Jesus Kristus. När Gud gör detta, innebär det alltså slutet på denna tingens ordning, som skall följas av Guds tingens ordning, hans nya värld.

Förenandet har börjat

38. a) Vilka tror på att Guds rike upprättades det året, och vad gör de? b) Vad behöver man inte frukta för beträffande jordens framtida styrelse, och vad gör Jehovas vittnen följaktligen?

³⁸ Accepterar ni dessa bevis för att Guds rike upprättades i himlarna år 1914? Många människor av alla nationer gör det. Under hans rike, som de tror har blivit upprättat, förenar de sig nu. Ja, Jehovas vittnen, som för närvarande finns i 181 länder — inbegripet många ögrupper — runt hela jorden, förenar sig under Guds rike. Genom hans ord vet de att hans rike under Kristus skall råda över hela jorden. Det demokratiska blocket av Västerns nationer behöver inte frukta att det kommunistiska blocket skall få universellt välde över jorden. Det socialistiska kommunistiska blocket behöver inte oroa sig i fruktan för att det demokratiska blocket av Västerns nationer skall överta världsherraväldet. Det neutrala blocket bland nationerna behöver inte söka hålla sig mitt emellan och undgå att ta ståndpunkt på endera sidan av fruktan för att ettdera blocket av stridande i det ”kalla kriget” skall vinna en slutlig seger och för vad de då skall behöva göra, ifall de råkat ställa sig på det förlorande blockets sida. Inget av dessa block av nationer skall vinna världsherravälde, alldeles oavsett vilket block som för närvarande har överhand i den yttre rymden. Det universella herraväldet, som inbegriper herraväldet över hela jorden, har redan överlämnats — inte åt någon som demokraterna valt, inte heller åt någon som kommunisterna valt eller som de neutrala valt — över huvud taget inte åt någon som människor valt, utan åt den som Gud har utvalt till härskare, mänsklighetens Frälsare, Jesus Kristus. Vid slutet av ”nationernas fastställda tider” år 1914 tog Jehova Gud till sig sin makt och insatte Jesus Kristus på tronen i himlarna. I lojalitet mot ”evighetens Konung” förenar sig Jehovas vittnen under Guds rike oavsett i vilka länder de befinner sig. De predikar om det riket överallt.

39. a) Vilken händelse närmar sig snabbt, enligt vad Jesu liknelse om mannen av ädel börd visade, och vad kommer detta att betyda för nationerna? b) Vilken regel kommer Kristus, i olikhet med mänskliga diktatorer, att tillämpa på jorden, och vad skall detta innebära för dem som väljer honom?

³⁹ I överensstämmelse med Jesu liknelse om mannen av ädel börd, som begav sig till ett avlägset land för att få kunglig makt och sedan återvända och hålla dom över sina tjänare och sina fiender, närmar sig tiden snabbt då Kristus skall dräpa sina fiender i det största av alla krig. Uppenbarelseboken 16:14 (NW) kallar detta krig för ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Detta kommer att betyda en Harmageddon-katastrof för alla nationer som är fientliga mot Guds rike, bland dem kristenhetens nationer. Vi måste antingen underkasta oss Kristi styrelse eller bli dräpta. Genom hela historien har mänskliga diktatorer följt maximen: Härska eller förgöra! Men den regel som nu skall tillämpas på hela jorden av Guds insatte konung, Jesus Kristus, är: Låt dig behärskas eller bli förgjord. Detta innebär inte att något kommer att förgöras eller fördärvas för någon av dem som väljer att bli behärskade, ty de kommer att styras på Guds kärleksfulla sätt. Det kommer att innebära förblivande liv, frid och lycka för dem.

40. a) Vilken bön har milliarder bedit i århundraden, och vilket prov utsätts de för som nu beder den? b) Vilken fråga framställer vi med hänsyn till det skådespel som de som valt Guds rike utgör?

⁴⁰ I århundraden har milliarder människor med sina läppar framsagt den bön som Jesus lärde: ”Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn; tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden.” (Matt. 6:9, 10) Nu på denna avgörandets dag, när det allra största flertalet bland mänskligheten handlar stick i stäv mot Guds vilja och hans rike, prövas ärligheten och uppriktigheten hos var och en som frambär denna bön. Menar man verkligen vad man säger? Det finns sådana som gör det. Även om hela världen är emot dem, väljer de att bli styrda på Guds sätt, av hans rike under Kristus. Vad har blivit följden av detta deras val? Vilket slags skådespel utgör dessa för återstoden av mänskligheten? Är det ett skådespel av oenighet, av internationell misstänksamhet, av ömsesidig rivalitet och avundsjuka, av rasfördomar, så som Förenta nationernas organisation visar? En uppriktig undersökning svarar Nej!

41. Vilken fungerande modell visar dessa som valt Guds rike, och för att få reda på vilken hemlighet måste vi vända oss till dem?

⁴¹ Dessa som valt Guds rike visar fram en faktisk, levande modell som demonstrerar hur människor av alla nationer nu kan förenas och skall förenas under Guds rike, sedan detta fördärvat dem som fördärvar jorden och sedan det har bundit den främst ansvarige för nationernas fördärvbringande kurs, Satan, djävulen. I dessa dagar, mitt i en värld av oro och förvirring, utgör dessa som förenats ur alla nationer ett exempel på enhet och endräkt i världsvid skala och detta trots deras medfödda mänskliga ofullkomligheter och svagheter. Det är inte till Förenta nationerna, utan till dessa exemplariska människor vi måste vända oss och fråga: Vad är hemligheten med deras kärleksfulla, fridfulla enhet? Hur uppnår de den?

Hur de går till väga

42. a) Hur har de uppnått en sådan kärleksfull, fridsam enhet? b) Varför förekommer det ingen politisk verksamhet i Guds rike?

⁴² De uppnår den därför att de har tagit emot, inte Förenta nationerna, utan Guds rike, som mänsklighetens enda hopp. De har tagit emot Guds rike med Kristus som den rättmätige härskaren över hela världen, inte bara över en del av världen! Det förekommer ingen politisk verksamhet i Guds rike. Härskaren på den himmelska tronen i Guds rike har inte blivit utsedd av demokraterna eller republikanerna eller av kommunisterna eller av de neutrala eller av någon annan nationell grupp eller något parti. Kristus har blivit utsedd av Gud, den Högste. Hur skall det då kunna förekomma några politiska fejder under Guds rike, som är en teokratisk regering, som styr ovanifrån och neråt och inte från folket uppåt? De som har förenat sig i predikandet av ”dessa goda nyheter om riket” överallt har inte endast kommit ut ur 181 länder och politiska statsbildningar, utan har också lämnat sitt politiska liv bakom sig. De har inte tagit sina nationella eller lokala politiska synpunkter och tillvägagångssätt med sig in i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen.

43. a) Vad sade Jesus i bön beträffande sina lärjungar och världen? b) Vilket handlingssätt följer de i dag i förhällande till världen?

⁴³ När Jesus frambar sin bön för sina lärjungar, sade han till Gud: ”De [äro] icke ... någon del av världen, liksom jag icke är någon del av världen. Jag i förening med dem och du i förening med mig, på det att de må bliva fullkomnade till ett.” (Joh. 17:14, 23, NW) Fastän de nu är ordningssamma medborgare i 181 politiska statsbildningar, låter de världen sköta sig själv. Men själva låter de Gud styra dem i överensstämmelse med bibeln. Med orden i Apostlagärningarna 5:29 (NW) säger de till alla motståndare: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.”

44. Vad annat har de brutit sig ut ifrån för att uppnå enhet, och vilket faderskap och broderskap åtnjuter de verkligen?

⁴⁴ De har inte endast kommit bort från alla denna världens politiska partier och allt politiskt gräl, utan de har också brutit sig lösa från alla de olika gudar som de en gång dyrkade. De har kommit bort från de tusen eller fler oeniga religiösa sekterna i kristenheten. De har förenat sig i tillbedjan av den ende Guden, den högste och allsmäktige Guden, alla goda tings skapare. Endast en sådan Gud, den ende ”levande och sanne Guden”, är i stånd att göra sina uppriktiga tillbedjare till ett. Endast i fråga om sådana tillbedjare kan vi tala om Guds faderskap och människornas broderskap. Eftersom han är den ende ”levande och sanne Guden”, bär han ett namn som ingen annan personlighet i universum bär. Det namnet är Jehova. — Ps. 83:19; Jes. 42:8; Åk.

45. a) Vilken är deras religiösa urkund, och hur är den en kraftig faktor när det gäller att förena dem? b) Vad gör de, när de ur den boken får reda på vad som är Guds vilja?

⁴⁵ Det är bara en bok som uppenbarar och namnger denne den högste och allsmäktige Guden. Det är den bok vars nedskrivande han inspirerat och vars ende författare han följaktligen är, och detta är bibeln. För dem som är förenade under Guds rike är bibeln deras religiösa urkund. Denna bok är en kraftfull faktor till att förena dem, ty ur denna bok får de den gemensamma tron, det gemensamma hoppet, den gemensamma levnadsregeln. Ur denna bok inhämtar de vad som är Guds vilja, och de överlämnar sig åt Gud på grundval av hans Sons, Jesu Kristi, lösenoffer för att de må göra Guds vilja. Dessa förenade och endräktiga tillbedjare symboliserar att de har överlämnat sig åt Gud genom att de blir döpta i vatten, samma döpelse som deras Herre, Jesus Kristus, genomgick som ett föredöme för dem.

46. a) Vilken mer mäktig kraft finns det som förenar dem? b) Vad har denna mäktiga kraft möjliggjort för dem att förverkliga i våra dagar i uppfyllelse av profetian?

⁴⁶ Det finns också en annan mäktig kraft som förenar dessa döpta, som tror på Guds ord, bibeln. Det är något som Förenta nationerna och hela den övriga världen saknar. Vad Förenta nationerna angår, som ju representerar denna världen, så har den organisationen denna världens ande. Vi är alla välbekanta med vad denna världens ande är, ty denna andes frukt visar sig i överflöd på alla håll, men, säger aposteln Paulus till de överlämnade, döpta människor som håller fast vid Guds ord: ”Nu hava vi icke mottagit världens ande, utan den ande som är från Gud, för att vi måtte känna de ting som Gud i sin godhet har givit oss. Detta tala vi också, icke med ord som mänsklig vishet lär oss, utan med dem som anden lär oss.” (1 Kor. 2:12, 13, NW) Denna andes frukt är kärlek, kärlek till Gud, kärlek till Kristus, kärlek till brödraskapet av Jehova Guds kristna tillbedjare. (Gal. 5:22) Ingenting annat håller folk samman så som kärleken gör. Fördenskull säger Guds ord: ”Ikläd eder kärleken, ty den är ett fullkomligt föreningsband.” (Kol. 3:14, NW) Denna ande av kärlek är det som har gjort det möjligt att nu före Harmageddon förverkliga uppfyllelsen av Jesajas profetia i den nya världens samhälle av Jehovas vittnen: ”De skola smida sina svärd till plogbillar och sina spjut till vingårdsknivar. Nation skall icke lyfta svärd mot nation, ej heller skola de mer lära sig att kriga.” — Jes. 2:4, AV.

47. Vilka kraftiga faktorer, som Paulus uppräknar, verkar till att hålla dem tillsammans, och hur länge kommer denna kärleksfulla enhet att bestå?

⁴⁷ Aposteln Paulus pekade på hemligheten med denna obrytbara enhet hos våra dagars kristna vittnen för Jehova Gud, då han skrev denna befallning till dem: ”Vandra värdigt den kallelse, varmed ni blevo kallade, med fullständig anspråkslöshet i sinnet och med mildhet, med långmodighet, i det att ni i kärlek hava fördrag med varandra och allvarligt sträva efter att iakttaga andens enhet genom fridens föreningsband. En kropp finnes det och en ande, alldeles såsom ni blevo kallade i det ena hopp, vartill ni blevo kallade; en Herre, en tro, ett dop; en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och i alla.” (Ef. 4:1—6, NW) Hur kraftigt verkar inte dessa faktorer — vilkas inflytande kan åtnjutas gemensamt av dem som nu förenar sig under Guds rike — för sammanhållning bland dem, oavsett vilken nation eller ras de tillhör för närvarande! Denna kärleksfulla enhet och endräkt kommer att bestå trots den växande oenigheten i denna själviska, kärlekslösa värld, ja, till och med när hela den världsliga tingens ordning faller sönder i oenighet vid Harmageddon, i ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”.

Beskydd och möjlighet att överleva

48. a) Vilka här på jorden påstår sig vara folkets främsta beskyddare, men mot vad kan de inte skydda folket? b) Vad måste vi besluta med hänsyn till sådana föregivna beskyddare?

⁴⁸ De som i våra dagar är förenade under Guds rike har den högsta regeringen i universum till sitt beskydd. I dessa dagar av världsvid fruktan för ett tredje världskrig med kärnvapen och rymdprojektiler betraktar sig de olika staterna och regeringarna, som små människor upprättat, såsom folkets främsta och mäktigaste beskyddare. Genom sin egen monumentala dårskap skapar de en världssituation som hotar att utplåna den moderna civilisationen, ja, utplåna det mänskliga släktet. Samtidigt påstår de sig vara de största och bästa beskyddare mot något sådant. Men om de kan skydda sig själva från sina egna internationella konflikter, så kan de inte skydda sig mot Guds universella krig emot Satan, djävulen, och Satans värld. De fattar inte att de genom att vara förbundna i Förenta nationerna är förenade mot Gud och hans rike under Kristus. De tror inte att ”nationernas fastställda tider” löpte ut år 1914 och att det är tid att bereda väg för Guds rike, så att det kan ta fullständigt, obestritt, ohindrat välde över hela jorden. De inser inte att Gud genom deras eget motstånd mot hans rike tvingar dem in i en enhet, i vilken de kommer att bli slaktade under ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag”. Vad bör VI då göra? Förena oss under Guds rike till vår frälsning eller förena oss med dem för att bli slaktade tillsammans med dem?

49. Hur varnar oss Sefanja 3:8, 9 och visar oss sedan den rätta kurs som vi bör välja?

⁴⁹ I profetian i Sefanja 3:8, 9 (NW) finner vi denna varning:

”’Håll eder därför i förväntan på mig’, är Jehovas uttalande, ’till den dag då jag står upp till bytet, ty mitt rättsliga beslut är att församla nationer, att jag skall samla tillhopa konungariken, för att över dem utgjuta min förkastelsedom, all min glödande förbittring; ty genom min nitälskans eld skall hela jorden förtäras.’”

Och för att visa oss vilken som är den rätta kursen att välja för vår frälsnings skull säger Jehova därpå:

”Ty då skall jag giva folken förändringen till ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att tjäna honom skuldra vid skuldra.”

50. Vad gör Jehovas vittnen i betraktande av detta skriftställe, och under vilken regering får de åtnjuta beskydd?

⁵⁰ Att man tjänar skuldra vid skuldra anger enighet. Det är på det sättet den nya världens samhälle av Jehovas vittnen har beslutat att tjäna honom. De har fått sitt språk förändrat från denna till undergång dömda världs språk. Därför åkallar de samfällt Jehova Guds namn genom hans regerande konung, Jesus Kristus. Under Guds rike förenas de, står skuldra vid skuldra, därför att hans fördömelse och hans nitälskans eld är emot alla andra existerande riken eller regeringar. Guds rike, hans konungadöme, är den enda regering som kan erbjuda skydd, den enda som kan och skall bevara oss. I det kommande styrkeprovet mellan regeringarna kommer Guds rike under hans Kristus att bevisa sig starkast och skall vinna.

51. Vem förutsäger Daniel 2:44 skall vinna segern, och hur?

⁵¹ I profetian i Daniel 2:44 får vi försäkran härom, ty där heter det: ”I de konungarnas dagar skall himmelens Gud upprätta ett rike, som aldrig i evighet skall förstöras och vars makt icke skall bliva överlämnad åt något annat folk. Det skall krossa och göra en ände på alla dessa andra riken, men självt skall det bestå evinnerligen.”

52. Vem är den som vi bör söka, och med vilka egenskaper, och vilken sannolikhet förestår oss då?

⁵² Himmelens Gud, som har upprättat detta rike, är den som bibeln säger att vi bör söka med rättfärdighet och saktmod och inte genom att med våld sätta oss upp emot några mänskliga styrande makter. Med auktoritet och myndighet säger Gud oss att om vi på så sätt rättfärdigt och saktmodigt söker honom, då kan vi ”bliva dolda på Jehovas vredes dag”. Hans vrede, hans krigsförehavanden, är det förnämsta som det gäller att bli dold undan, ty han kan förgöra, och ingen av hans fiender kan undgå total utplåning genom att de fåfängt söker dölja sig för honom. — Sef. 2:3, NW.

53. På vilket sätt bör vi tjäna honom och åkalla hans namn?

⁵³ Låt oss då handla enligt bibelns vishet, som är himmelsk vishet. Satan, djävulen, ”denna tingens ordnings gud”, fortsätter att splittra denna världen genom all sorts själviskhet och materialism, trots dess Förenta nationerna. Att fortsätta med att tjäna Satan, djävulen, som gud betyder vår undergång. Den ende ”levande och sanne Guden”, Jehova, är den Gud vi bör välja och tjäna. Låt oss alla tillsammans söka honom. Låt oss sluta våra led samman i dag under Guds rike. Låt oss åkalla Jehovas namn med kärlekens, trons, hoppets och sanningens språk, som undersåtar i hans allt betvingande rike. Låt oss så tjäna honom och hans rikes intressen ”skuldra vid skuldra”.

54. Hur måste vi genomgå Harmageddon, och hur skall vi också tjäna därefter?

⁵⁴ För att bli dolda och barmhärtigt bevarade genom det universella Harmageddonkriget måste vi genomgå det kriget förenade i tillbedjan av Jehova Gud. Därefter skall vi börja livet i den nya världen, allesammans förenade med kärlekens fullkomliga föreningsband under Guds triumferande rike. Samfällt skall vi då i frid ägna oss åt att läka jorden, som har blivit så fördärvad genom själviska utsugare och krigshetsare. Enigt och endräktigt skall vi bruka vår energi och våra krafter till att göra om denna jord till ett paradis likt Edens lustgård. Enigt och endräktigt skall vi göra förberedelser för de döda, som skall återvända ur minnesgravarna tack vare Guds kraft att återuppväcka. Enigt och endräktigt skall vi göra oss redo att undervisa dessa uppståndna i Guds enda och rena religions sanningar och i hans rikes lagar. På så sätt skall dessa få hjälp att få evigt liv tillsammans med oss i kroppslig och mental fullkomlighet i Guds rättfärdiga, nya värld.

55. a) När måste vi börja söka enhet och endräkt, och hur har det gjorts möjligt för oss att göra det? b) Vad vill vi göra med uppskattning, och vilket resultat skall vi visa?

⁵⁵ Oavsett vilken bakgrund i fråga om ras och nation som vi människor i denna tid har i den splittrade världen, kommer fullkomlig frid och kärleksfull enhet och endräkt att för alltid känneteckna denna nya värld under Guds rike. Men nu är tiden inne att börja söka denna enhet och endräkt. Det måste vi helt enkelt göra. Och Jehova Gud har gjort det möjligt för oss att göra det nu genom hans Son, Jesus Kristus, och genom hans församling av vittnen för Riket. Denna möjlighet står öppen för oss i dag, oavsett av vilken ras eller av vilken nationalitet vi är för närvarande. I uppskattning av denna godhet å Jehova Guds sida vill vi tillsammans ägna honom vår dyrkan och tjänst och förkunna hans budskap, och genom hans ande skall vi visa vad som händer när alla nationer förenas under Guds rike.