Bibeln — en bok som ger hopp

WILLIAM GLADSTONE, som ansågs vara ”det nittonde århundradets störste brittiske statsman”, skrev en gång: ”Vetenskap och forskning har gjort mycket för att bestyrka Gamla testamentets historiska riktighet: ... genom att göra detta har de ytterligare bekräftat argumentet som hävdar att vi där finner en uppenbarelse från Gud; ... från rationell synpunkt sett förpliktar oss bevismaterialet i både innehåll och resultat att stå där våra förfäder har stått, nämligen på den Heliga skrifts orubbliga klippa.”

Bibeln har verkligen ridit ut tidens stormar likt en orubblig klippa. En människa som står på denna klippa kan från dess höga höjder se inte bara vägen tillbaka i det förflutna, utan också långt in i framtiden. Låt oss nu undersöka de inre bevisen för att bibeln är en bok som ger hopp och som man kan lita på.

BIBELNS INRE HARMONI KRING ETT HUVUDTEMA

Bibelns 66 böcker skrevs under en period på 1.600 år av omkring 40 olika skribenter. Detta påstående är lätt att läsa. Men tänk på vad det verkligen innebär. Känner du till någon bok som, låt oss säga, började skrivas i slutet av det fjärde århundradet av vår vanliga tideräkning och som fortsatte att bli skriven — med avbrott då och då — av några tiotal olika män av olika samhällsklasser ända fram till våra dagar?

En sådan bok finns inte. Men om den hade funnits och om den hade blivit skriven från det romerska väldets tid och under monarkiernas tid och till in på de nutida republikernas dagar och av så olika människor som soldater, kungar, präster, fiskare, och till och med av en herde och en läkare — skulle du då förvänta att varje del av denna bok skulle ha samma grundläggande betraktelsesätt och följa samma huvudtema? Knappast!

Men bibeln blev faktiskt skriven under en liknande tidsperiod och under många olika politiska styrelseskick och av alla dessa olika kategorier människor, och fler än så, och på tre språk. Men den är helt och hållet harmonisk. Dess grundläggande budskap har samma sting från början till slut. Är inte detta häpnadsväckande?

En sådan inre harmoni skulle ha varit omöjlig utan någon tidlös, enande ande som uppfyllt alla skribenterna. Denna ande var Guds verksamma kraft. Aposteln Petrus vittnar om detta och säger: ”Ingen profetia i Skriften blir till av någon privat utläggning. Ty aldrig har en profetia framförts av en människas vilja, utan människor talade ord från Gud, under det att de drevs av helig ande.” — 2 Petr. 1:20, 21.

Under denna ena gudomliga ledning utvecklade dessa bibelskribenter ett enda huvudtema: Rättfärdigandet av Jehovas suveränitet och den slutliga uppfyllelsen av Guds uppsåt med jorden genom hans rike under Kristus, löftets ”Säd”. (Se framställningen på sidan 16.)

EN PROFETISK BOK

Det kanske största skälet till att tro att bibeln inte är människors ord, utan Guds, är det förhållandet att det är en bok som innehåller beaktansvärda profetior. Människor är, trots all sin raffinerade vetenskapliga utrustning, oförmögna att regelbundet komma med exakta väderleksförutsägelser, för att inte tala om att förutsäga hundratals händelser. Men bibeln innehåller bokstavligt talat många hundra profetior som har visat sig vara förvånansvärt exakta. Visar inte detta att den stora intelligensen bakom sådant profeterande var den som sade: ”Jag är Gud och ingen mer, ... jag är Gud och ingen är såsom jag, som från begynnelsen har förkunnat slutet och från fordom det som icke är skett”? — Jes. 46:9, 10, Åkeson.

Många av de viktigaste profetiorna i bibeln är förbundna med dess huvudtema: Guds rättfärdigande genom den utlovade ”Sädens” rike. För att undvika alla tvivel om riktigheten i identifieringen av ”Säden” inspirerade Gud många olika profeter till att ge detaljer om denne utlovade befriares födelse, liv och död. Dessa profetior om ”Säden” eller ”Messias” — man har räknat till mer än 300 — uppfylldes på Jesus Kristus.a

Vissa fritänkare har påstått att Kristus anpassade sig själv till dessa profetior och således såg till att de uppfylldes. Fritänkare sätter vanligtvis en ära i att vara mycket logiska. Men är det ett sunt tänkande att påstå att Jesus manövrerade sin egen födelse i Betlehem (Mik. 5:2; Matt. 2:1, 5, 6) och såg till att han föddes i Juda stam (1 Mos. 49:10; Luk. 3:23, 33) och som en avkomling av kung David? — Jes. 9:7; Matt. 1:1.

Andra kanske invänder att om Jesus var Guds Son och hade föremänsklig tillvaro i himmelen, skulle han i förväg ha kunnat planera sin mänskliga födelse för att uppfylla sådana profetior. Det är sant, men om en fritänkare använder detta argument, skulle han kullkasta sin egen uppfattning eller mening, vilken går ut på att förneka att Jesus var någonting annat än en vanlig människa.

Och hur förhåller det sig med omständigheterna kring Jesu död: han blev slagen, bespottad och fastnaglad vid en påle utan att något av hans ben slogs sönder (någonting mycket ovanligt för människor som avrättades på en påle)? (Jes. 50:6; Mik. 5:1; Jes. 53:5; Ps. 34:21; Matt. 27:26, 30; Luk. 23:33; Joh. 19:33—36) Manövrerade Jesus allt detta också? Omöjligt! Dessa var därför sanna profetior som skrevs mer än 700 år innan de uppfylldes. Detta är verkligen starka bevis som talar för bibelns tillförlitlighet!

En av de mest anmärkningsvärda profetiorna och en vars uppfyllelse har blivit utförligt bekräftad av världshistorien var Jesu förutsägelse om Jerusalems förstöring. Detta var inte bara en förutsägelse som någon skarpsinnig politiker skulle ha kunnat framlägga på grund av judarnas uppretade tillstånd under romerskt styre. Den inbegrep detaljer som ingen framtidsforskare skulle ha kunnat förutse. Vem skulle ha kunnat föreställa sig att den romerske härföraren Cestius Gallus år 66 v.t. skulle dra bort sina soldater från Jerusalem ”utan någon som helst orsak”, som Josefos framställer det, just när staden var färdig att falla i hans händer som en mogen frukt? Men Jesus hade förutsagt en möjlighet för individer att fly från den belägrade staden. (Luk. 21:20—22) Hans lärjungar, som gav akt på detta tecken, kunde således fly. Därefter, nästan fyra år senare, år 70 v.t., inträffade den fullständiga förstöringen av Jerusalem och dess tempel, alldeles som Jesus också hade förutsagt. — Luk. 19:41—44; Matt. 24:2.

Jesu profetia om förstöringen av det första århundradets Jerusalem är av största intresse för oss, eftersom den är förknippad med hans profetia om slutet på den nuvarande onda ordningen och upprättandet av Guds rike i händerna på den utlovade ”Säden”. Alldeles som Jesus gav det första århundradets kristna ett tecken som gjorde det möjligt för dem att veta att Jerusalems slut var nära och att de skulle fly till säkerhet, så har han också gett kristna som lever i dag ett tecken genom vilket de vet att hans rike är nära.

Sedan Jesus talat om internationella krig, stora jordbävningar, farsoter och förföljelse av sanna kristna, nämnde han ”ängslan bland nationer [inte bara bland judarna]” och förutsade att människor skulle bli ”vanmäktiga av fruktan och väntan på de ting som skall komma över den bebodda jorden [inte bara över Jerusalem]”. (Luk. 21:10—19, 25, 26) Enbart dessa uttryck vederlägger påståendet att hans profetia fick sin fullständiga uppfyllelse vid Jerusalems förstöring år 70 v.t. Det var tydligt att hans profetia hade en mycket mer vittomfattande uppfyllelse och sträckte sig fram till den tid när inte bara det avfälliga Jerusalem, utan all falsk religion och det övriga av Satans onda tingens ordning, skulle tillintetgöras för att lämna rum åt en rättfärdig ”ny jord som vi väntar på enligt hans [Guds] löfte”. — 2 Petr. 3:13.

Detta bekräftas genom just den fråga som Jesu lärjungar ställde till honom: ”Säg oss: När skall dessa ting inträffa, och vad skall vara tecknet på din närvaro och på avslutningen på tingens ordning [denna världens ände, Phillips]?” — Matt. 24:3.

För att ytterligare visa att det Jesus hade i sinnet gick längre fram i tiden än till Jerusalems förstöring, nämligen till den tid när han skulle komma tillbaka i makt och Guds rike skulle upprättas, framhöll han: ”Och då skall de se Människosonen komma i en sky med makt och stor härlighet. ... Betrakta fikonträdet och alla de andra träden: När de redan knoppas, vet ni av er själva, av vad ni ser, att nu är sommaren nära. På samma sätt vet ni också, när ni ser dessa ting [krig, jordbävningar, farsoter, hungersnöd, förföljelse av kristna, ängslan bland nationerna] inträffa, att Guds rike är nära.” — Luk. 21:10—31.

Lika säkert som Jesu profetia angående Jerusalems förstöring visade sig vara sann in i minsta detalj, så kommer också hans profetia om slutet på den nuvarande onda tingens ordning att uppfyllas. Alltsedan 1914 har vi sett överflödande bevis för att Jesu profetior, som finns framställda i Matteus, kapitlen 24 och 25, Markus, kapitel 13 och Lukas, kapitel 21, håller på att uppfyllas. Efter det att Jesus hade framhållit att ”alla dessa ting är början till nödens våndor”, tillade han: ”Och dessa goda nyheter om riket skall bli predikade på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna; och sedan skall slutet komma.” — Matt. 24:8, 14.

Ja, den nuvarande tidens ”våndor” förebådar uppfyllelsen av ett strålande hopp. ”Dessa goda nyheter om riket” predikas i dag ”på hela den bebodda jorden” av Jehovas vittnen. De kungör vitt och brett de storslagnaste nyheterna — att Jehova Guds suveränitet snart kommer att bli rättfärdigad och hans uppsåt med jorden uppfyllas, när ”Sädens”, Jesu Kristi, rike tillintetgör de onda och ser till att Guds vilja sker på jorden såsom i himmelen. (Matt. 6:9, 10) Då kommer alla män och kvinnor som älskar rättfärdighet — både de som överlever slutet på den nuvarande ordningen och de millioner som uppstår ur gravarna — att få möjlighet att leva för evigt på en paradisisk jord. — Joh. 5:28, 29.

Det är ett sådant underbart hopp som bibeln erbjuder mänskligheten. Filosofer, vetenskapsmän och politiker i denna världen kan inte erbjuda dig ett sådant hopp. Varför då förkasta den enda bok, som i dag ger hopp — BIBELN? Jehovas vittnen kommer att med glädje hjälpa dig att lära känna denna bok bättre.

[Fotnoter]

[Ruta på sidan 16]

BIBELN UTVECKLAR ETT HUVUDTEMA:

Rättfärdigandet av Jehova Guds suveränitet och det slutliga förverkligandet av hans uppsåt med jorden genom hans rike under Kristus, den utlovade ”Säden”

DEN FÖRSTA SANNINGEN:

”I begynnelsen ... Gud ...” — 1 Mos. 1:1

GUD GAV MÄNNISKAN EN GOD START:

”Gud såg på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.” — 1 Mos. 1:31

GUDS UPPSÅT ÄR ETT HELA JORDEN OMFATTANDE PARADIS:

”Gud sade till dem: ’Varen fruktsamma och föröken eder och uppfyllen jorden och läggen den under eder.’” — 1 Mos. 1:27, 28; 2:8

DEN FÖRSTA MÄNNISKAN GJORDE UPPROR OCH LÄMNADE DÖDEN I ARV TILL SINA AVKOMLINGAR:

”Synden kom in i världen genom en enda människa, och döden genom synden, och döden ... spred sig [på så sätt] till alla människor.” — Rom. 5:12

GUD LOVADE BEFRIELSE GENOM ”SÄDEN”:

”I din [Abrahams] säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” — 1 Mos. 22:17, 18; jämför 1 Moseboken 3:15

KRISTUS ÄR DEN UTLOVADE ”SÄDEN”:

”Nu uttalades löftena till Abraham och till hans säd. Det sägs inte: ’Och åt säder’, såsom när det är många sådana, utan såsom när det är en enda: ’Och åt din säd’, som är Kristus.” — Gal. 3:16

GUDS RIKE UNDER ”SÄDEN” SKALL FULLBORDA GUDS UPPSÅT MED JORDEN:

”Så här skall ni alltså bedja: ’Vår Fader i himlarna, må ditt namn bli helgat. Må ditt rike komma. Må din vilja ske, såsom i himmelen så också på jorden.’” — Matt. 6:9, 10; Upp. 12:10

TILLINTETGÖRELSEN AV ALLA UPPRORSMAKARE KOMMER ATT RÄTTFÄRDIGA GUDS NAMN OCH SUVERÄNITET:

”Ja, må de komma på skam och förskräckas till evig tid, må de få blygas och förgås. Och må de förnimma, att du allena bär namnet ’HERREN’ [Jehova], den Högste över hela jorden.” — Ps. 83:18, 19

KRISTI RIKES STYRE UNDER 1.000 ÅR KOMMER ATT ÅTERSTÄLLA PARADISET BLAND MÄNNISKORNA:

”Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden ingen myndighet, utan de skall vara Guds och den Smordes präster och skall härska som kungar tillsammans med honom de tusen åren.” — Upp. 20:6

SYNDENS VERKNINGAR SKALL UTPLÅNAS:

”Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit.” — Upp. 21:3, 4

ORDNINGEN KOMMER ATT ÅTERSTÄLLAS, OCH GUD KOMMER SLUTLIGEN ATT BLI RÄTTFÄRDIGAD:

”Därnäst slutet, när han [Kristus] överlämnar riket åt sin Gud och Fader, när han har gjort all regering och all myndighet och makt till intet. Han måste nämligen härska som kung tills Gud har lagt alla fiender under hans fötter. Såsom den siste fienden skall döden göras till intet. ... Men när allt har blivit honom underlagt, då skall Sonen själv också underordna sig den som har underlagt honom allt, för att Gud må vara allt för var och en.” — 1 Kor. 15:24—28