Var befinner vi oss enligt Guds tidtabell?

NÄR man läser Guds ord, bibeln, måste man dra den slutsatsen att Gud vet vad framtiden bär i sitt sköte. Han har nämligen för flera hundra år sedan talat om alla de fruktansvärda händelserna i våra dagar, och de har inträffat på världsskådeplatsen precis vid den tid han angivit i sin ”tidtabell”. Inte så att förstå att Gud, den Allsmäktige, är ansvarig för allt det som har hänt och skett här på jorden ned genom århundradena. Hans eget vittnesbörd är att människorna har ”handlat fördärvligt för sin egen del”, att ”bristen är hos dem själva”. (5 Mos. 32:5, NW) I sin oändliga vishet har han emellertid på förhand kunnat avgöra vilken kurs nationerna skulle följa, och till vägledning och uppmuntran för oss har han låtit en skildring av dessa profetiska händelser bli nedskriven i sitt ord, bibeln.

Därför är kännedom om denna ”tidtabell” av oerhört stort intresse för människan, eftersom den ger henne ovärderliga upplysningar, som anger var hon befinner sig på tidens ström. Den uppenbarar också vilka händelser som just skall inträffa på världsskådeplatsen. När vi har dessa upplysningar inom räckhåll, kan vi följaktligen staka ut en kurs i livet som kommer att föra till ett gott och lyckligt slut.

Bibelns ”tidtabell” anger till exempel att vi befinner oss på tröskeln till en ny era, att den här jorden kommer att få uppleva ett antal dramatiska förändringar i den nu levande generationens tid — förändringar som kommer att påverka ditt liv och alla andra människors liv för alla kommande tider. Den anger att vi står inför den dag, då Guds vrede skall komma till uttryck mot allt det onda i den strid som i bibeln kallas ”Harmageddon” (1883). Efter detta krig följer Jesu Kristi härliga tusenårsregering. (Upp. 16:16; 20:4—6) En stor skara människor, som utövar tro på dessa löften, har bragt sina liv i överensstämmelse med Guds ord i den förhoppningen att de skall få del av de välsignelser som finns i beredskap.

Men hur kan vi lita på att dessa löften verkligen kommer att infrias? Svaret är enkelt: Därför att en Gud som inte kan ljuga har gett dessa löften. (Hebr. 6:18) De är på förhand angivna händelser i Guds ”tidtabell”. — Matt. 24:34, 35.

I bibelboken Predikaren (3:1, 8, NW) ger Skaparen oss till exempel denna försäkran: ”För allting finnes det en fastställd tid, ja, en tid för varje angelägenhet under himmelen: ... en tid för krig och en tid för fred.” Det är följaktligen utan tvivel en exakt tid fastställd då Harmageddonkriget skall utkämpas och likaså en bestämd tid då Kristi fridfulla tusenårsregering skall börja.

En närmare granskning av bibeln hjälper oss att inse att världshändelser kan förväntas och förstås på förhand av dem som är förtrogna med bibelns profetior. Jesus Kristus visste till exempel, tack vare att han hade studerat de hebreiska skrifterna, att han skulle lida, dö och bli uppväckt till liv. Därför talade han på förhand om för sina lärjungar att ”han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen”. (Matt. 16:21—23) Jesus nämnde orsaken till att sådana profetior uttalades, då han sade: ”Nu har jag sagt er detta på förhand, för att ni skall tro, när det har skett.” (Joh. 14:25—29, Hd) Detta är fördelen med att känna till profetiorna och se att de blir uppfyllda. Vi vinner tro och styrka, då vi ser Guds löften uppfyllas, och vi kan med tillförsikt se framtiden an och förvänta att få se andra profetior uppfyllas. De som inte tror går följaktligen för egen del miste om Guds ”tidtabells” stora värde.

Profetior till uppmuntran

Guds löften och profetior är till uppmuntran för oss. Långt före den tid då hebréerna blev slavar i Egypten, sade Gud till exempel till Abraham: ”Det skall du veta, att din säd skall komma att leva såsom främlingar i ett land som icke tillhör dem, och de skola där vara trälar, och man skall förtrycka dem; så skall ske i fyra hundra år.” (1 Mos. 15:13) Detta förtryck började då Ismael, som var son till egyptiskan Hagar, drev gäck med Isak år 1913 f.v.t. Om vi drar ifrån fyra hundra år från 1913 kommer vi till år 1513 f.v.t., just det år då Gud befriade israeliterna ur träldomen i Egypten. Kännedom om denna profetia till Abraham kan ha utgjort en källa till stor uppmuntran för de förslavade och förtryckta judarna, eftersom den också talade om en befrielse. — 1 Mos. 50:24, 25.

Ett annat exempel på hur kännedom om en upptecknad profetia tjänade till uppmuntran finner vi i Jeremias profetia. Jehova lät sin profet Jeremia skriva att judarna skulle vara fångar i Babylon medan deras land låg öde i sjuttio år. (Jer. 29:10) Profeten Daniel, som befann sig i Babylon, hämtade uppmuntran av dessa profetiska ord och väntade sig att hans folk skulle friges och få återvända till Jerusalem, vilket också inträffade år 537 f.v.t., precis sjuttio år efter det att Juda hade lämnats obebott, när de sista judarna flydde till Egypten strax efter Jerusalems förstöring. Detta underströk återigen hur exakt Guds ”tidtabell” är.

I början av första århundradet enligt den vanliga tideräkningen förväntade trogna judar på grund av de upptecknade profetiorna att Messias skulle framträda. Profeten Daniel hade fått veta att ”från den tid, då ordet om att Jerusalem åter skulle byggas upp utgick, till dess en smord [Messias], en furste, kommer, skola sju veckor förgå; och ... sextiotvå veckor”. (Dan. 9:24, 25) Sextionio årsveckor, 483 år (eftersom det här är fråga om symboliska veckor), skulle med andra ord förgå. (Hes. 4:6) Det var år 455 f.v.t. som konung Artaxerxes påbjöd att Jerusalem och dess mur skulle återuppbyggas. (Neh. 2:1—8) Om man då räknar från 455 f.v.t., löper de 483 åren ut år 29 v.t. År 29 v.t. blev Jesus från Nasaret smord med helig ande, och då blev han Jesus Kristus eller Jesus, Messias, den smorde. Samma år sade Andreas till sin bror Simon Petrus: ”’Vi hava funnit Messias’ (det betyder detsamma som Kristus).” (Joh. 1:41) Detta var exakt vad profeten Daniel hade förutsagt flera hundra år tidigare.

Eftersom Guds profetior och löften har varit till uppmuntran för människor i alla tider, är det klokt och förståndigt av oss som lever nu, vid slutet på denna tingens ordning, att vända oss till samma källor för att få uppmuntran. — Rom. 15:4.

Slut på hedningarnas tider

Vår generation befinner sig i ett ytterst kritiskt läge. Såväl bibelns kronologi som dess profetior vittnar om detta. Vi som nu är i livet står på tröskeln till Harmageddon, Guds krig, i vilket, de onda skall bli bortsopade från jorden. Detta innebär också att vi befinner oss på tröskeln till Kristi ojämförliga, fridfulla, rättfärdiga styrelse, som sedan skall följa. Men hur kan vi vara säkra på detta? Därför att vi har profetiorna och Guds ofelbara ”tidtabell”. — 2 Tim. 3:1—5; Matt. 24:21; 2 Petr. 3:13.

Tänk på den tidsfaktor som Jesus angav. Han sade: ”Jerusalem skall bliva förtrampat av nationerna, till dess nationernas fastställda tider äro fullbordade.” (Luk. 21:24, NW) Vad som därpå skulle hända angav Jesus med orden: ”Nation skall resa sig mot nation och rike mot rike, och det skall bliva livsmedelsbrist och jordbävningar på den ena orten efter den andra. Allt detta är en begynnelse till nödens våndor.” (Matt. 24:7, 8, NW) ”Nationernas fastställda tider”, som Jesus talar om, har avseende på en period då det inte skulle finnas någon regering eller styrelse som representerade Jehova, utövad av en ättling till konung David, ett välde som skulle kunna ingripa mot det hedniska herraväldet över jorden. När började då dessa ”tider”, och hur länge skulle de räcka?

Denna period, hedningarnas tider, började år 607 f.v.t., då Jerusalem, huvudstaden i Guds förebildliga regering på jorden, blev förstört av Babylons konung. Dessa tider skulle räcka i sju symboliska tider, enligt Daniel 4. Där i Daniels bok finner vi en profetia om Guds rike (Dan. 4:31), en profetia som pekade fram emot den tid, då den som Gud utvalt skulle få rätten att härska (Dan. 4:14, 22, 29), sedan en period av ”sju tider” hade förflutit. Bibeln anger att var och en av dessa ”tider” skulle vara 360 år lång och att de sju tiderna därför måste omspänna 2.520 år.a Denna tidsperiod utlöpte på hösten år 1914 enligt den vanliga tideräkningen. Detta är mycket betydelsefullt, eftersom jorden enligt Guds ”tidtabells” profetior skulle få bevittna en påtaglig förändring efter 1914. Har den gjort det?

Det tecken som markerar slutet

Mer än trettiofem år i förväg förkunnade Jehovas vittnen att 1914 var ett markerat år. Så tidigt som år 1877 framhölls det i deras skrifter att Guds rike år 1914 skulle ingripa mot hednaväldet. De trodde fullt och fast att Jesu profetia om avslutningen på tingens ordning skulle besannas, att Guds messianska rike fullständigt skulle överta makten, sedan hedningarnas tider hade ändat, och att hednaväldena på jorden skulle fördrivas.

Men det inträffade ingenting i början av år 1914 som vittnade om att det stundade en världsomvälvning. Det rådde fred mellan nationerna. Världsskådeplatsen var en bespottares dröm, och bespottade gjorde många. Det var inte förrän i slutet av juni år 1914 som världen började känna en viss nervositet inför osäkerheten i världen. Men när man nått fram till 1 oktober 1914, var det uppenbart att Jesu profetia hade uppfyllts och att ”nationernas fastställda tider” hade utlupit. Historieskrivare och statsmän kallar 1914 v.t. för en ”skiljelinje i historien”, det år då ”världen blev vansinnig”, ”vändpunkten”, den tid då världen började sin ”marsch hänemot en ... katastrof”. Detta är just vad Guds ”tidtabell” hade framhållit att 1914 skulle kännetecknas av, det år som skulle markera slutet på hedningarnas tider.

Första världskriget redde inte ut världens problem. Det sådde bara den säd som störtade världen i ännu ett krig, ett ännu hemskare, inom samma generation, nämligen andra världskriget. Kort därpå följde smärre krig och revolutioner. Alldeles som Jesus hade förutsagt skulle slutet på hedningarnas tider markeras av ”en begynnelse till nödens våndor” för jorden, och så har det blivit.

Sedan 1914 har jorden också upplevt en ojämförlig hungersnöd. Livsmedelsbristen har gjort sig märkbar bland dubbelt så många människor som hungrat under de 900 åren dessförinnan. Farsoterna har tilltagit på jorden och fortsätter att tillta. Nervsammanbrott och mental ohälsa, hjärtsjukdomar och cancer börjar nå sådana proportioner att man kan tala om en hela världen omfattande katastrof. Också jordbävningarna medför större lidande. Jordbävningarna har sedan 1914 årligen krävt tio gånger så många liv som före det året.

Dessa händelser framhäver hur exakt Guds ”tidtabell” är. Genom dem bevittnar vi hur profetiorna uppfylls. De underrättar oss om vad Satan, djävulen, redan vet, nämligen att vi står på tröskeln till Harmageddon, att hans onda herravälde är så gott som ute, att bönen: ”Tillkomme ditt rike” snart kommer att vara en verklighet här på jorden. — Upp. 12:12.

De 6.000 åren löper ut

När vi granskar dessa fakta från Skriften, är det något annat som vi får vår uppmärksamhet fäst vid. Enligt bibelns kronologi har vi redan hunnit nästan femtiotre år in på det som är ”ändens tid” för den onda tingens ordning. Denna tid började på hösten år 1914 v.t., då ”nationernas fastställda tider” utlöpte, och den är redan långt framskriden. Jesus sade att ”detta släktled”, den generation, som såg början av denna tidsperiod år 1914, också skulle uppleva dess slut. Den generation, som var gammal nog att bevittna de händelser som inträffade år 1914 och att förstå deras innebörd, är inte längre ung. Den har inte många år kvar. Många av dess medlemmar har redan dött. Men Jesus framhöll att det fortfarande skulle finnas medlemmar av ”detta släktled”, denna generation, i livet, vid den tid då denna onda tingens ordning skulle försvinna, såväl dess himmelska som jordiska del. (Luk. 21:32, 33, NW) Hur mycket längre kommer det då att dröja, till dess Gud griper in för att förgöra de onda och utgjuta de välsignelser som följer med hans rikes styrelse?

Det har sitt intresse att hösten år 1975 markerar slutet på 6.000 år av mänsklig tillvaro. Detta framgår av den tillförlitliga kronologi som är bevarad i själva bibeln. Vad skall då detta år innebära för människorna? Kommer Gud vid den tiden att utrota de onda och låta sin Sons, Jesu Kristi, tusenårsregering ta sin början? Det skulle mycket väl kunna bli så, men vi måste vänta och se. En sak kan vi emellertid vara vissa om: det släktled eller den generation, som Jesus sade skulle bevittna dessa händelser, har inte lång tid kvar. Tiden är mycket nära. Enligt Guds ”tidtabell” befinner vi oss i de sista dagarna för en ond tingens ordning, som snart skall vara borta för alltid. En strålande ny ordning ligger omedelbart framför oss. Därför har de kristna överallt stor orsak att glädjas. Ja, de gläds därför att deras böner om Guds rike inom kort skall uppfyllas. — Luk. 21:28.

Kom därför ihåg Herren Jesu varningsord, då han talade om vår tid och sade: ”Men vaka alltid, och bed om kraft till att undfly allt detta som skall ske och till att bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:36, Hd) Profetian är säker och viss; tiden är kort.

[Fotnot]

Tänken på vad förr var, redan i forntiden; ty jag är Gud och eljest ingen, ... jag som i förväg förkunnar, vad komma skall, och långt förut, vad ännu ej har skett. ... Vad jag har bestämt, det sätter jag ock i verket. — Jes. 46:9—11.