Njut vad gott är för allt ditt hårda arbete
”Se, det bästa, som jag själv har sett och som är skönt, är att man äter och dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete.” — Pred. 5:17, NW.
1. Vad slags Gud är Jehova, enligt vad som visas i 1 Timoteus 1:11, och vad kan vi därför med rätta sluta oss till att han önskar för sina förnuftsbegåvade skapelser? (5 Mos. 12:18; 26:11; Ps. 32:11)
DEN högste Guden, Jehova, är i högsta grad lycklig och finner behag i sin fullkomlighet och i sitt arbete, sina gärningar. (1 Tim. 1:11) Dessutom önskar han att hans förnuftsbegåvade skapelser, särskilt hans trogna tjänare, skall ha del i denna lycka.
2. Hur uppenbarar det som vi uppfattar med våra sinnen att Jehova rikligt har försett oss ”med alla ting för att vi skall njuta av dem”?
2 Ja, våra sinnen är utformade för att uppfatta en oerhört stor mängd synintryck, ljud, lukter, smaker och strukturer. Hur behagfullt kan det inte vara att se strålande solnedgångar, stjärnbeströdda skyar, slingrande floder, fridfulla sjöar, brusande vattenfall, palmkantade stränder, frodigt gröna ängar och snötäckta berg! Hur härligt kan det inte vara med smaken av färska frukter eller vällagade, närande maträtter och utsökta desserter! Vi njuter när vi känner en mild bris en het dag, och vi gör det ännu mera, när vi känner en nära beröring med dem vi älskar eller får omfamna dem. Är det inte också behagligt att lyssna till sorlande bäckar, vågor som slår mot stranden, löv som prasslar för vinden, fåglars kvitter och sång och lyckliga barns skratt? Och hur underbart kan det inte vara att ta en promenad genom en skog eller en vacker park och uppfånga doften av välluktande blommor! Vi måste sannerligen instämma med den inspirerade aposteln Paulus: Gud ”förser oss rikligt med alla ting för att vi skall njuta av dem”. — 1 Tim. 6:17.
3. Vad säger bibeln om Guds syn på att vi njuter av mat och dryck?
3 Det är avgjort Guds uppsåt att vi skall finna glädje i det han så frikostigt har dragit försorg om för hela mänskligheten. (Apg. 14:16, 17) Detta var den slutsats som den vise kung Salomo nådde sedan han företagit en noggrann undersökning av jordiska angelägenheter. Han sade: ”Se, det bästa, som jag själv har sett och som är skönt, är att man äter och dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete.” — Pred. 5:17, NW.
4. Hur visar Jesu Kristi exempel att det är tillbörligt att kristna njuter av materiella ting?
4 Detta bör helt visst gälla kristna tjänare åt Jehova. Den kristna församlingens huvud, Jesus Kristus, gav det fullkomliga exemplet när det gäller att njuta av materiella ting. Han var inte på något sätt asketisk. Han tog emot inbjudningar till måltider och gästabud. (Luk. 5:29; 7:36; 14:1; 19:5, 6) Hans allra första underverk — då han förvandlade vatten till vin av bästa slag — bidrog till glädjen vid en bröllopsfest. (Joh. 2:1—11) Somliga som inte satte värde på Jesu balans i dessa angelägenheter framförde den falska anklagelsen: ”Se, vilken frossare och vindrinkare han är!” (Matt. 11:19, 1917) De kunde inte förstå att Jesus Kristus gjorde tillbörligt bruk av sin Faders rika föranstaltningar, medan han samtidigt alltid satte andliga angelägenheter på främsta platsen. — Matt. 6:24—34.
HA EN REALISTISK SYN PÅ NJUTNINGAR
5. Bland vilka skulle det, enligt bibelns profetior, i de ”yttersta dagarna” finnas älskare av sinnliga njutningar, och varför utgör detta en fara för trogna tjänare åt Jehova?
5 Guds tjänare kan således med rätta finna njutning i mat och dryck, såväl som i olika former av rekreation, men det finns också fällor som måste undvikas. Enligt bibelns profetior skulle det vara bland till bekännelsen kristna i de ”yttersta dagarna” som det skulle finnas ”älskare av sinnliga njutningar hellre än älskare av Gud”. (2 Tim. 3:4) Dessa människor skulle börja leva för njutningens skull — sätta strävan efter förströelse först i livet. Ställda inför det starka inflytande som utövas av sådana som söker njutning i vår tid måste Jehovas trogna tjänare vara på sin vakt, så att inte detta börjar påverka deras tänkesätt.
6, 7. a) Vilken sund slutsats nådde kung Salomo beträffande förlustelse och skratt eller löje? b) Hur skall vi förstå Salomos ord?
6 Den realistiska syn på njutningar som framlades av kung Salomo kan vara till stor nytta. Han berättar om sin undersökning och sina upptäckter: ”Jag sade i mitt hjärta: ’Välan, jag vill pröva, huru glädje bekommer dig; gör dig nu goda dagar.’ Men se, också detta var fåfänglighet. Jag måste säga om löjet: ’Det är dårskap’, och om glädjen: ’Vad gagnar den till?’” — Pred. 2:1, 2.
7 Vad är det egentligen som Salomo här riktar vår uppmärksamhet på? Hans ord gör det klart att den lystna strävan efter förströelse inte kan ge sann och bestående lycka. Han fann att glädje eller förlustelse enbart för dess egen skull var ”fåfänglighet”, tomhet. Det är så därför att sådan ”glädje” i sig själv inte kan frambringa något som är verkligt värdefullt. Det medges att förlustelser och skratt eller löje kan hjälpa en att tillfälligt glömma sina problem. Men problemen kommer inte att försvinna, utan man måste fortfarande möta dem när stunden av förströelse är över. Dessutom är det så att när någon helt enkelt slår bort mycket allvarliga angelägenheter med tanklöst skratt och löje, så gör han inte bruk av gott omdöme, och han kan mycket väl irritera andra. Det är därför som hans skratt eller löje kan kallas ”dårskap”. När det gäller den ”glädje” eller förlustelse som kan vara förbunden med någon som ständigt skämtar, så har den inte något värde. Det är som Salomo uttryckte det: ”Vad gagnar den till?” Ja, vilka påtagliga och meningsfulla resultat frambringas av sådan förlustelse?
8. På vilket sätt kan vi få hjälp, om vi tillämpar lärdomen som vi kan hämta av Salomos undersökning?
8 Om vi låter oss vägledas av de fakta som bringas i dagen genom Salomos undersökning, kommer vi helt visst inte att tillåta njutningar att överskugga eller tränga ut andliga verksamheter. Detta kräver att man är måttlig i fråga om det antal tillfällen, då man ägnar sig åt sällskaplig samvaro och det mått av tid som ägnas åt detta. Om vi gång på gång skulle ägna en stor del av kvällen och natten åt umgängesliv, hur skulle vi då kunna tänka oss att under följande dag vara aktpågivna när det gäller andliga möjligheter, sådana som församlingsmöten eller offentligt vittnande? Om detta, att man stannar uppe till sent för rekreationens skull, leder till att man blir alltför trött för andliga verksamheter, håller man då inte på att förlora herraväldet över strävandena efter förlustelse? Vi kan visserligen med rätta finna glädje i sund och uppbyggande samvaro med andra och i andra former av avkoppling, men detta bör inte ta största platsen i vårt liv. Vår största tillfredsställelse bör vi fortsätta att finna i ett liv som kretsar kring trogen tjänst för Jehova Gud.
9. Vad kan kristna som i grunden är allvarliga behöva vara på sin vakt mot?
9 Men eftersom glädje och skratt verkligen har en tillbörlig plats bland Guds tjänare bör å andra sidan sådana kristna, som i grunden är allvarliga och kan ha föga intresse för vissa former av rekreation, inte se ner på eller vara kritiska mot medtroende, som kan finna glädje i sport och idrott, dans eller andra förlustelser på ett sunt sätt. (Rom. 14:10—12) Bibeln ger rådet: ”Var icke alltför rättfärdig.” (Pred. 7:17) Man bör därför vara på sin vakt, så att man inte blir överdrivet bekymrad och gör stridsfrågor av strikt personliga angelägenheter. Om man på så sätt var överdrivet rättfärdig, skulle det kunna leda till att man visade överilad nitälskan och — ännu värre — en obarmhärtig, kärlekslös inställning, som kunde leda till att man gick miste om Guds ynnest och välsignelse.
NÖJEN OCH NJUTNINGAR MÅSTE BEHÄRSKAS
10. Vilka problem uppstod i förbindelse med de ”kärleksmåltider” som hölls av de första kristna?
10 Det är tydligt att nöjen och njutningar måste hållas på sin plats, så att inte allvarliga problem uppstår. Detta var något som de kristna under det första århundradet måste kämpa med i förbindelse med sina ”kärleksmåltider”, vilka förefaller ha varit gästabud, där också fattiga kristna kunde njuta av god mat och uppbyggande umgänge. Sorgligt nog hände det att personer som inte hade ett andligt synsätt utnyttjade dessa tillfällen till att tillfredsställa själviska passioner. Detta var orsaken till att den kristne lärjungen Judas omnämnde vissa personer som ”blindskären vid era kärleksmåltider”. (Jud. v. 12) Om någon blev delaktig med sådana personer som hade orätta motiv, kunde det medföra att han led skeppsbrott i sin tro. Aposteln Petrus skrev något liknande: ”De betraktar lyxliv om dagen som en njutning. De är fläckar och defekter, de som frossar i sina bedrägliga läror medan de festar tillsammans med er.” (2 Petr. 2:13) Sådana personer hade som sitt enda mål att tillfredsställa den sinnliga njutningen både dag och natt. Under sken av att vara kristna bedrev de sådana skamlösa sedvänjor som kännetecknar världen, vilken är avlägsnad från Gud. Likt fläckar och defekter vanärade de det goda anseende som trogna kristna har och hopade stor smälek över Guds heliga namn. Genom att framföra sina ”bedrägliga läror”, sina fördärvade uppfattningar, lyckades de uppenbarligen förvandla sunda sammankomster som hölls av kristna till bullersamma och uppsluppna tillställningar av självsvåld och njutningslystnad.
11. Vad måste hållas borta från de tillfällen av sällskaplig samvaro som hålls av Guds folk?
11 I detta finner vi en viktig lärdom för Guds tjänare i vår tid. Det är utmärkt när kristna kan komma tillsammans och njuta av gemenskap såväl som av mat och dryck i måttliga mängder. Men världslighet måste hållas borta från sådan samvaro, om den skall vara uppbyggande i andligt avseende. Vad är en samvaro där alkoholhaltiga drycker flödar mycket fritt, där musik fortsätter att skrälla till in på småtimmarna och där människor tar del i vilt dansande? Det är en världslig fest, ett rumlande, oberoende av vilken respektabel beteckning somliga kan försöka ge den.
12. Vilken inställning bör de kristna ha till otyglade förlustelser?
12 Sanna kristna fick nog av sådana otyglade förlustelser under den tid då de var okunniga om Guds vilja och uppsåt. De vill inte ha någon del i ett tillfälle som kännetecknas av dryckenskap, oordning och sinnlighet eller en samvaro som inbegriper något av dessa drag eller som ens närmar sig dem. Nu, då de har blivit upplysta, tar de till hjärtat Skriftens råd: ”Låt oss vandra anständigt såsom om dagen, inte i bullersamma festupptåg och dryckesorgier, inte i olovligt könsumgänge och tygellöshet, inte i osämja och svartsjuka.” (Rom. 13:13) ”Det är nämligen nog att ni under den tid som förgått har utfört nationernas vilja, då ni vandrade i tygellösa gärningar, lustar, vinmissbruk, bullersamma festupptåg, dryckesgillen och lagstridiga avgudiska handlingar.” — 1 Petr. 4:3.
13, 14. Varför är njutningslystna människor i allvarlig fara, enligt vad som tydligt framgår av Galaterna 5:21 och Jesaja 5:11, 12?
13 Detta är en mycket allvarlig angelägenhet. Personer som inlåter sig på bullersamma festupptåg eller rumlande omnämns i bibeln bland dem som ”inte [skall] ärva Guds rike”. (Gal. 5:21) Människor som börjar leva blott och bart för njutningar befinner sig alltså i allvarlig fara. Detta blir eftertryckligt framhållet i förbindelse med vissa israeliter på Jesajas tid. Vin brukade flöda mycket fritt vid deras fester. Allteftersom natten skred framåt brukade rumlarna bli bullersamma och uppsluppna. Deras högljudda festande brukade åtföljas av sinnlig musik avsedd att uppegga passionerna. Därför riktade Jehova genom sin profet Jesaja följande ord till dem: ”Ve dem som stå bittida upp för att hasta till starka drycker och som sitta intill sena natten för att upphetta sig med vin! Harpor och psaltare, pukor och flöjter och vin hava de vid sina dryckeslag, men på HERRENS [Jehovas] gärningar akta de icke, på hans händers verk se de icke.” — Jes. 5:11, 12.
14 Med rätta skulle ve eller olycka drabba dessa njutningslystna. De ägnade inte en tanke åt att behaga Skaparen. Deras enda mål var att tillfredsställa sina köttsliga begär ända från dagens början. Det är inte annorlunda i vår tid. Människor som ägnar sig åt otyglat rumlande och bullersamma festupptåg fäster inget avseende vid Jehovas verk. Hur skulle någon kunna begrunda Jehovas storslagna gärningar till ljudet av sinnlig musik, medan han samtidigt äter och dricker till övermått? Alldeles som Jesaja beskriver det handlar dessa njutningslystna under den tid då de hänger sig åt självsvåld och njutningar som om det inte fanns några bevis som vittnade om den Högstes existens och gärningar. Alldeles som på profetens tid är därför rumlare, som inte ångrar sig, förkastade av Jehova Gud.
15. Hur varnade Jesus för faran av att bli indragen i att leva för njutning?
15 Det är värt att lägga märke till att Jesus Kristus fäste sina lärjungars uppmärksamhet på den allvarliga faran i att bli njutningslysten, när han gav befallningen: ”Ge akt på er själva, att aldrig era hjärtan blir nertyngda av frosseri och dryckenskap.” (Luk. 21:34) Att man till övermått hänger sig åt mat och i dryck kan tynga ner hjärtat med känslor av skuld och tränga ut varje åstundan efter andliga ting. Som en följd av detta kan man bli andligen sömnaktig och blind för de ansvarsuppgifter som följer med att man är en lärjunge till Jesus Kristus. Om man skulle fortsätta i detta tillstånd, skulle Guds Sons ankomst i egenskap av verkställare av Guds hämnd överraska en som en ”snara”. Jesus varnade: ”Den skall nämligen komma över alla som bor på hela jordens yta. Håll er då vakna och frambär hela tiden ödmjuk bön, för att ni må lyckas i att undfly alla dessa ting, som är bestämda att inträffa, och i att bestå inför Människosonen.” (Luk. 21:35, 36) Under de ”yttersta dagarna” är det helt visst inte tid för någon att lämna dessa ord utan avseende och kasta sig in i världsliga sedvänjor vid sällskaplig samvaro.
HUR MAN FÖRHINDRAR PROBLEM
16. Är alla medlemmar av den kristna församlingen nödvändigtvis gott sällskap?
16 Hur kan man förhindra att sällskapligt umgängesliv blir världsligt och följaktligen till skada i andligt avseende och underkänt av Gud? Man måste se till att de inbjudna inte för med sig något ohälsosamt inflytande. Aposteln Paulus påpekade i sitt brev till Timoteus att inte alla medlemmar av den kristna församlingen nödvändigtvis är önskvärt sällskap. Han skrev: ”Men i ett stort hus finnas kärl icke allenast av guld och silver, utan ock av trä och lera; och somliga äro till hedersamt bruk, andra till mindre hedersamt. Om nu någon håller sig ren och obesmittad av sådant folk, då bliver han ett kärl till hedersamt bruk, helgat, gagneligt för sin herre, tjänligt till allt vad gott är. Fly ungdomens onda begärelser och far efter rättfärdighet, tro och kärlek och frid med dem som av rent hjärta åkalla Herren.” — 2 Tim. 2:20—22, 1917.
17. Med vilka i församlingen bör de kristna inte ha sällskapligt umgänge? Varför är det så? (2 Tess. 3:6—15)
17 De kristna har följaktligen ansvaret att hålla sig undan från dem vilkas uppförande allvarligt kan ifrågasättas. De har helt visst inte någon förpliktelse att till sällskaplig samvaro med sig inbjuda personer som är kända för att vara otyglade i sitt tal eller som på annat sätt är benägna för omåttlighet. Sådana personer skulle i själva verket inte bli hjälpta av att inbjudas. I stället för att uppmuntras att göra nödvändiga förändringar skulle de mycket väl kunna dra slutsatsen att deras osunda ord och gärningar är godtagbara för den kristna församlingen.
18. a) Vad bör vägleda Guds tjänare i all deras verksamhet? b) Vilka faktorer bidrar vanligen till uppbyggande samvaro för kristna?
18 Vid vilket som helst tillfälle då Guds tjänare finner glädje i gemenskap med varandra bör de tänka på bibelns förmaning: ”Vare sig ni äter eller dricker, eller vad ni än gör, gör det allt till Guds ära!” (1 Kor. 10:31, Hedegård) Vi kan ställa oss själva frågan: Är det verkligen så att detta tillfälle ger ära åt Jehova Gud? Det är vanligen så att alla kan finna glädje i uppbyggande umgänge, när tillställningar för sällskaplig samvaro begränsas till rimlig storlek, när man utövar omsorg i fråga om vilka som inbjuds och när den kristne värden samvetsgrant ikläder sig det fulla ansvaret för vad som äger rum. Om till exempel en hel församling har en utflykt tillsammans, bör de äldste helt visst önska använda sitt inflytande i god riktning. När tillfällen av sällskaplig samvaro utan åtskillnad lockar människor som inte tillhör församlingen, blir det naturligtvis svårt, om inte rentav omöjligt, för de äldste att utöva sund uppsikt över gruppen. Var och en som gör anordningar för sällskaplig samvaro bör därför tänka på detta och undvika omständigheter som kan medföra brist på tillbörlig uppsikt och ledning.
19. Vilka principer i förbindelse med sällskaplig samvaro kan vi få fram av Lukas 14:13, 14 och Matteus 6:3?
19 En kristen bör också tänka på vikten av att inte alltid inbjuda bara ett visst utvalt fåtal att ta del med honom av frukten av hans arbete. Det kan finnas andra medtroende som i hög grad skulle uppskatta sunt umgänge och ha gagn av det — till exempel äldre och änkor. Jesus Kristus anbefallde: ”När du låter duka till fest, bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda, så kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med.” (Luk. 14:13, 14) Det skulle knappast kunna vara i överensstämmelse med denna rekommendation, om någon ordnade med så påkostade angelägenheter att det krävdes att de inbjudna betalade avgift för att kostnaderna skulle bestridas och att det kanske till och med blev så att han själv som värd fick vinst av detta. Dessutom kan en alltför stor tillställning rikta otillbörlig uppmärksamhet på den som gör anordningar för den, och detta skulle vara tvärtemot andan i Jesu råd att inte låta ”din vänstra hand veta vad din högra gör”. — Matt. 6:3.
20. Vad gott kan bli resultatet av att man tillämpar bibliska principer vid sällskaplig samvaro? (2 Petr. 3:11—14)
20 Ja, när bibelns råd följs, kan Jehova Guds tjänare finna verklig glädje i frukten av sitt arbete och i att låta andra ta del i deras glädje. De kommer att förbli andligen vakna och hålla sig undan från all världslighet. Deras sällskapliga samvaro kan då ge ära åt den lycklige Guden, Jehova, och förmå uppriktiga iakttagare att säga: ”Gud är verkligen ibland er.” (1 Kor. 14:25) Dessutom kommer de att fortsätta att stå som godkända inför Gud och Kristus och ivrigt se fram emot den tid då ”Herren, HERREN skall avtorka tårarna från alla ansikten” och ”för alla folk ... [göra] ett gästabud med feta rätter” — till balanserad glädje för dem tillsammans med alla övriga kärleksfulla föranstaltningar i Guds skapelse. — Jes. 25:6—8.
[Bild på sidan 8]
Kommer otyglad förlustelse att bygga upp dig?
[Bild på sidan 9]
Eller bör du i stället söka sund underhållning inom familjen?