Var modig och stark genom tron
”Var bara modig och mycket stark i att vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med hela den lag, ... på det att du må handla vist.” — Jos. 1:7, NW.
1. Hur bevisade sig Judas vara djävulens lömska redskap, och vad visar att han hade lagt sina planer med omsorg?
DET VAR den 14 Nisan år 33 e. Kr., påskkvällen. I Jerusalem lurade förräderi vid denna sena timme på kvällen. Förrädaren hade omsorgsfullt lagt sina planer. Ingenting lämnades åt slumpen. Ja, det var fullmåne, men, tänkte förrädaren, det skulle kunna bli molnigt, och i den där trädgården med de vackra olivträden hade Mästaren kanske satt sig i skuggan från deras lövverk. Så det var nog bäst att ta med facklor och tända lyktor till att lysa upp vägen uppför slänten till Oljeberget, där Jesus utan tvivel befann sig. Förrädaren ”Judas tog nu med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med bloss och lyktor och vapen”. Såsom djävulens redskap bevisade sig Judas slutligen vara Kristi Jesu illojale lärjunge genom att bli ledare för den pöbelhop, som inom kort skulle gripa Guds Son. Han ”kände till det stället, ty där hade Jesus och hans lärjungar ofta kommit tillsammans”. — Joh. 18:2, 3.
2. a) Varför var det ingen överraskning för Jesus att han blev förrådd till fienderna? b) Hur visade han mod inför dem?
2 Detta angrepp kom inte som någon överraskning för Jesus. Han visste att han skulle bli förrådd just denna natt och att han skulle dö på en tortyrpåle just denna påskdag, som hade ingått. ”Eftersom nu Jesus före påskhögtiden visste att stunden var kommen för honom att gå bort från denna världen till Fadern och eftersom han hade älskat sina egna, som voro i världen, älskade han dem intill slutet.” (Joh. 13:1, NW) Nu var denna stund inne; och vid ljudet av jordkokor, som smulades sönder under många fötter, och åsynen av ljusen, som kom allt närmare, gick ”Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, ... fram och sade till dem: ’Vem söken I?’ De svarade honom: ’Jesus från Nasaret.’ Jesus sade till dem: ’Det är jag.’” (Joh. 18:4, 5) Han behövde mod för att kunna säga detta! Han visste att det innebar döden för honom.
3. a) Hur visade Jesus, då han var tillsammans med sina trogna lärjungar i en sal i övervåningen till ett hus i Jerusalem, att han visste vad som förestod honom? b) Hur lade Jesus mod i dagen, då han bad i Getsemane?
3 Endast några timmar tidigare hade Jesus i ”en stor sal i övre våningen” till ett hus i Jerusalem gjort sina elva trogna lärjungar bekanta med något nytt. Judas kände inte ens till detta. Han var inte där tillsammans med Jesus, när denne tog ”ett bröd, frambar tacksägelse, bröt det och gav det åt dem och sade: ’Detta betyder min kropp, som skall givas för eder skull. Fortsätt att göra detta till minne av mig.’ Också kalken på samma sätt, sedan de hade ätit aftonmåltiden, varvid han sade: ’Denna kalk betyder det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för eder skull.’” (Luk. 22:19, 20, NW) Jesus visste att han måste dö, på det att hans Faders vilja skulle fullgöras. I Getsemane örtagård bad Jesus till sin Fader med sådan uppriktighet och brinnande iver, att ”hans svett blev såsom blodsdroppar, som föllo ned på jorden”. Han bad: ”Ske icke min vilja, utan din.” (Luk. 22:42, 44) Det krävdes mod för att kunna bedja så.
4. Jämför Jesu mod och Petrus’ utslag av tapperhet.
4 Jesus Kristus hade en inre styrka, odelad tillförsikt till Jehova Gud, hans Fader, då han trädde fram i det fulla ljuset från månen, de brinnande facklorna och de tända lyktorna och stod ansikte mot ansikte med dessa män med sina vapen: svärd, klubbor och stavar. När han hade givit sig till känna för dem, ”veko de tillbaka och föllo till marken. Åter frågade han dem då: ’Vem söken I?’ De svarade: ’Jesus från Nasaret.’ Jesus sade: ’Jag har sagt eder, att det är jag.’” (Joh. 18:4—8) Han fruktade inte för människor. Hans hopp stod till Jehova! Han var lugn men modig. Det var emellertid den impulsive Petrus som visade sig tapper för stunden. Historieskrivaren Markus säger oss att när förrädaren, Judas, ”kom dit, trädde han strax fram till honom [Jesus] och sade: ’Rabbi!’ och kysste honom häftigt. Då grepo de Jesus och togo honom fången. Men en av dem som stodo där bredvid drog sitt svärd och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.” (Mark. 14:45—47) Tjänarens namn var Malkus. Men Jesus sade till Petrus: ”’Stick ditt svärd i skidan. Skulle jag icke dricka den kalk, som min Fader har givit mig?’ Den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grepo då Jesus och bundo honom och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfader till Kaifas, som var överstepräst för det året.” — Joh. 18:10—13.
5. Vilket handlingssätt förkastade Jesus, till och med då han ansattes svårt av sina fiender, och hur avslöjade han deras beteende?
5 Jesus lade inte sitt mod i dagen genom att strida med köttsliga vapen, och han ville inte heller att hans lärjungar skulle lägga sitt mod i dagen på det sättet. Därför rörde han vid den mans öra, som Petrus hade sårat, och helade honom. Med orubbat mod sade Jesus därpå ”till dem som hade kommit emot honom, till översteprästerna och befälhavarna för tempelvakten och de äldste: ’Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar. Fastän jag var dag har varit med eder i helgedomen, haven I icke sträckt ut edra händer emot mig; men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt.’” (Luk. 22:52, 53) Satan, fienden till Jehova Gud och till Guds Son, grep inte Jesus i klart dagsljus, medan han predikade i templet. Illistigt drev han sina pultroner att utföra hans skändliga verk om natten. Människor som är fyllda av hat, såsom djävulen är, kan inte se ljuset. ”Den som säger sig vara i ljuset och [likväl] hatar sin broder, han är ännu alltjämt i mörkret.” (1 Joh. 2:9) Hur sanna var inte de ord Jesus yttrade: ”Men detta är eder stund, och nu råder mörkrets makt”! Det behövdes mod för att inte sätta sig till motvärn.
6, 7. a) På vem litade Jesus när han drogs inför rätta, och varför? b) Hur reagerade å andra sidan Jesu lärjungar, då han blev gripen?
6 Under detta samtals gång drog sig Jesu lärjungar i bakgrunden, ”och de övergåvo honom och flydde alla”. (Mark. 14:50, Åk) Men då fienderna tog Jesus med sig och förde honom in i översteprästens hus, följde Petrus efter på avstånd. ”Och Simon Petrus jämte en annan lärjunge följde efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård; men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus dit in.” (Joh. 18:15, 16) Men hade dessa båda lärjungar tillräckligt med mod för att träda upp till Jesu Kristi försvar då? Hade de den tro och styrka som krävdes för att stå ensamma såsom Jesus nu stod ensam inför de judiska religiösa ledarna och litet senare inför romerska styresmän? De skulle komma att ställas på ett sådant prov. Jesus undergick då ett oerhört prov med avseende på sitt mod. Han hade en klar uppfattning om den kamp som pågick mellan Satan och honom själv. Jesus förtröstade på Jehova! Han gav alla som älskar livet ett rätt föredöme att efterlikna. Han kunde säga: ”Var modig och må ditt hjärta vara starkt. Ja, hoppas på Jehova.” — Ps. 27:14, NW.
7 Tidigare samma kväll, den 14 Nisan, hade Jesus sagt till sina elva trogna lärjungar: ”Ni äro ... de som hava förblivit hos mig i mina prövningar; och jag sluter ett förbund med eder, alldeles såsom min Fader har slutit ett förbund med mig, om ett rike.” Därpå hade Jesus vänt sig till Petrus och sagt: ”Simon, Simon, se, Satan har krävt att få eder, ni människor, för att sålla eder som vete. Men jag har bedit för dig, att din tro icke må tryta. Och du, när du en gång har återvänt, styrk då dina bröder.” Då sade Petrus till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden.” Men Jesus sade: ”Jag säger dig, Petrus: En tupp kommer icke att gala i dag, förrän du tre gånger har förnekat att du känner mig.” (Luk. 22:28—34, NW) Jesus visste att Satan skulle söka sålla alla kristna såsom vete, och fördenskull behövde de alla mera tro. De behövde en hjälpare, den heliga anden, från Gud, och detta lovade Jesus dem. Han sade: ”Icke desto mindre säger jag eder sanningen: Det är till edert gagn som jag går bort. Ty om jag icke går bort, skall hjälparen på intet vis komma till eder; men om jag går min väg, skall jag sända honom till eder. Och när denne kommer, skall han giva världen övertygande bevis i fråga om synd och i fråga om rättfärdighet och i fråga om dom.” — Joh. 16:7, 8, NW.
Hjälp att vinna mod
8. Vilken hjälp att vinna mod gavs vid pingsten, till uppfyllelse av vilken profetia, och med vilket resultat?
8 Denne hjälpare kom senare, vid pingsten, när Jesu Kristi trogna efterföljare fick helig ande utgjuten över sig och denna Guds ande drev dem till att tala på många olika språk ”om Guds väldiga gärningar”. (Apg. 2:11) Detta, sade Petrus, var också en uppfyllelse av Joels profetia. ” ’Och i de yttersta dagarna’, säger Gud, ’skall jag utgjuta något av min ande över varje slag av kött’”, över söner, döttrar, unga och gamla män såväl som över slavar. Med eftertryck framhöll Petrus: ”Denne Jesus har Gud upprest, varom vi alla äro vittnen. Emedan han blev upphöjd till Guds högra sida och erhöll den utlovade heliga anden från Fadern, har han därför utgjutit detta, som ni se och höra.” (Apg. 2:17, 32, 33, NW) På denna pingstdag ”fogades omkring tre tusen själar till” den kristna församlingen. Folket såg och hörde yttringarna av denne hjälpares kraft och makt då på denna pingstdag för länge sedan, och folk lägger märke till dess verkan på Jehovas vittnen i denna sena tid.
9. Hur visade det som Petrus upplevde den natt Jesus blev gripen att han behövde Guds hjälp?
9 Denne hjälpare eller denna den heliga andens gåva hade inte Petrus och de andra lärjungarna vid den tid då Jesus blev gripen och bunden och förd inför översteprästen. Vi finner alltså att Petrus står och spanar utanför och undrar vad som skall hända Jesus. När då ”tjänstekvinnan, som vaktade porten, sade ... till Petrus: ’Är icke också du en av den mannens lärjungar?’” svarade han: ”Nej, det är jag icke.” (Joh. 18:17) Lukas ger oss en hjärtskärande bild av Petrus’ offentliga förnekande av att han var en galilé liksom Jesus. Så här sade Petrus till en annan som ställde frågor: ”Människa, jag vet icke, vad du säger.” Och se, ”strax, då han ännu talade, gol en tupp. Och Herren vände sig om och såg på Petrus. Och Petrus kom ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: ’Förrän tupp har galit i dag, skall du förneka mig tre gånger.’ Och han gick ut och grät bittert.” (Luk. 22:60—62, Åk) Petrus var i behov av Guds hjälp, tro, helig ande och gemenskap med sina kristna bröder. Jesus å andra sidan lade i dagen storslagen tro på sin himmelske Fader. Han hade ingen köttslig hjälp. Allt han kunde och ville göra var att hoppas på Jehova! Och därför var han modig.
10. Hur hade Jesus förberett sina lärjungar för de prövningar som de skulle ställas inför, och varför var det nödvändigt att han dog?
10 Jesus hade emellertid talat öppet med sina lärjungar om just dessa ting, som skulle ske, och hade varskott dem om vad framtiden skulle föra med sig för kristna som vägrade att kompromissa. Han hade sagt: ”Jag har talat detta till eder, för att ni icke må komma på fall. Människor skola utstöta eder ur synagogan. Ja, den stund kommer, då var och en som dödar eder skall inbilla sig att han har utfört en helig tjänst åt Gud. Men de skola göra detta därför att de icke hava lärt känna vare sig Fadern eller mig. Icke förty har jag talat detta till eder, för att ni, när stunden därför kommer, skola komma ihåg att jag har talat därom till eder. Detta sade jag emellertid icke till eder i början, ty jag var hos eder. Men nu går jag till honom som har sänt mig, och ändå frågar ingen av eder: ’Vart går du?’” (Joh. 16:1—5, NW) Lärjungarna, som var ensamma om att ha Jesus på så nära håll, hade svårt att förstå att denne, som var en fullkomlig människa, som var Guds Son, som var Messias och som utförde sådana underverk, skulle behöva dö på en tortyrpåle och bli upprest från de döda för att kunna upprätta sitt eviga rike, som han hade lärt dem att bedja om. Men han hade talat om allt detta för dem, och han visste att de skulle förstå, sedan de hade fått den heliga anden. Men för att de skulle få del av den heliga anden, måste Jesus dö och bli upprest från de döda, så att han skulle kunna gå till sin Fader och bereda en plats åt sina 144.000 efterföljare.
11. Vad var det som satte Paulus i stånd att modigt sträva framåt för att vinna den segerlön som tillhör Guds kallelse uppåt?
11 Med denna beredda himmelska plats i tankarna sade aposteln Paulus: Jag ”jagar ... hän emot målet, efter den segerlön som tillhör Guds kallelse uppåt förmedelst Kristus Jesus”. (Fil. 3:14, NW) För att vinna denna himmelska segerlön jagade Paulus modigt framåt. Skulle han låta kuva sig av påtryckningar? Skulle han låta förföljelsens stötar slå sönder sig bildligt talat? Han besvarar dessa frågor genom att säga: ”Vem skall skilja oss från Kristi kärlek? Skall bedrövelse göra det eller nöd eller förföljelse eller hunger eller nakenhet eller fara eller svärd? Alldeles såsom det är skrivet: ’För din skull bliva vi dödade hela dagen, vi hava blivit räknade såsom slaktfår.’ Tvärtom, i allt detta skola vi avgå med fullständig seger genom honom som älskade oss.” (Rom. 8:35—37, NW) Paulus kunde alltså modigt sträva framåt.
12. a) Hur är Jesu seger över världen en styrkekälla för hans efterföljare? b) Vilken inställning har då den kristne till andra människor?
12 Paulus’ tro var så stark, att den bestod i svårigheter av alla slag. Är din tro lika stark? Paulus förstod då genom egen erfarenhet det som Jesus den där påskkvällen hade sagt till apostlarna: ”Se, den stund kommer, ja, den har kommit, då ni skola bliva förskingrade var och en till sitt eget hus och ni skola lämna mig ensam; och jag är dock icke ensam, ty Fadern är med mig. Jag har sagt eder detta, för att ni genom mig må hava frid. I världen komma ni att hava bedrövelse, men fatta mod! Jag har besegrat världen.” (Joh. 16:32, 33, NW) När Jesus sade: ”Jag har besegrat världen”, menade han att om hans efterföljare fattade mod, skulle de också kunna besegra världen. Jesus hade ett samlat eller enat hjärta, som var fritt från människofruktan. (Ps. 86:11) Och hans lojala efterföljare måste också ha modiga hjärtan, som har blivit styrkta genom att de tror och hoppas på Jehova. Ingen enda av Kristi trogna efterföljare, som har ett sådant mod och som gör Guds vilja, kommer att hysa minsta fruktan för människor, vare sig dessa hör till den religiösa, politiska eller kommersiella delen av världen, eftersom dessa kristna endast kommer att förhärliga Jehovas namn. En Kristi efterföljare kan hysa aktning för människor, men han kan inte dyrka människor eller frukta för dem. ”Bävan för människor lägger en snara, men den som förtröstar på Jehova skall bliva beskyddad.” — Ords. 29:25, NW.
Historiska exempel
13. Vilket exempel på mod utgör Mose?
13 Det finns ett stort antal exempel på hur individer bland Guds överlämnade folk har lagt verkligt mod i dagen. Mose utgör ett sådant exempel. Liksom Jesus manade sina lärjungar att fatta mod, manade Mose långt tidigare Josua och en hel nation att fatta mod. Mose hade mod då han stod inför Farao och underrättade honom om de tio plågorna, som skulle komma över Egypten. Därefter behövde Mose också mod för att föra Israels barn ut ur Egypten och genom Röda havet och vidare på färden in i Sinais öken. Han behövde också mod för att ensam gå upp på Sinai berg och av Jehova Gud ta emot de tio buden och för att vara villig att leda Israels barn i överensstämmelse med dessa lagar.
14. Gav de som bespejade det utlovade landet bevis för att de ägde verkligt mod?
14 De tolv spejarna, som Mose valde ut, behövde mod för att dra in i det utlovade landet och på förhand ta reda på hurudant landet var. Dessa män begav sig norrut till Negeb och vidare upp i bergstrakterna för att få veta vad slags folk som bodde i landet. Var det ett starkt eller ett svagt folk? Var folket fåtaligt eller talrikt? Var det ett gott eller ett dåligt land? De skulle utspeja städerna, boningarna, lägerplatserna och fästningsverken. Var landet fett eller magert, och fanns det några träd där? Innan spejarna gav sig i väg, sade Mose: ”Varen vid gott mod och tagen med eder hit av landets frukt.” Detta gjorde de. ”Och efter fyrtio dagar vände de tillbaka, sedan de hade bespejat landet.” (4 Mos. 13:18—26) Vad rapporterade de då? Landet flöt av mjölk och honung. Såsom bevis härför hade de med sig av dess frukt. Allt detta var goda underrättelser; men tio spejare var rädda för folket som bodde där. De berättade om de mycket stora, välbefästa städerna. Förskräckta sade de att man inte borde draga in i landet. Men Kaleb, som var en modig spejare lik Josua, sade: ”Låt oss draga upp direkt, så skola vi med säkerhet taga det i besittning, ty vi kunna förvisso få överhand över det.” (4 Mos. 13:31, NW) Men israeliterna fruktade på grund av flertalets rapport. De förtröstade inte på Jehova Gud. De knorrade mot Mose och hans broder Aron, och många av dem sade: ”O att vi hade fått dö i Egyptens land, eller att vi hade fått dö här i öknen!” — 4 Mos. 14:2.
15. Vad avhöll israeliterna från att dra in i det utlovade landet, men hur sökte Josua och Kaleb uppmuntra folket?
15 Människofruktan, fruktan för de riken som hade det utlovade landet i sin besittning, höll Israels barn tillbaka, så att de inte ville dra framåt, fastän de föregående år hade dragit igenom Röda havet under Jehova Guds ledning, varigenom de vunnit befrielse från Egypten. Allt detta borde ha stått levande för dem. När Mose och Aron såg folkets inställning, föll de ned på sina ansikten inför Israels barns hela församlade menighet. Josua och Kaleb, två trogna män som varit med om att bespeja landet, rev sönder sina kläder ”och sade till Israels barns hela menighet: ’Det land, som vi hava genomvandrat och bespejat, är ett övermåttan gott land. Om HERREN [Jehova] har behag till oss, så skall han föra oss in i det landet och giva det åt oss — ett land, som flyter av mjölk och honung. Allenast mån I icke sätta eder upp emot HERREN; och för folket i landet mån I icke frukta, ty de skola bliva såsom en munsbit för oss. Deras beskärm har vikit ifrån dem, men med oss är HERREN; frukten icke för dem.’” — 4 Mos. 14:5—9.
16. Vad saknade israeliterna, som fick till följd att de måste vandra kvar i öknen?
16 Om dessa israeliter hade haft Davids ande, hans som levde flera hundra år senare, skulle de ivrigt ha ropat: ”Var modiga, och må edert hjärta vara starkt, alla ni som vänta på Jehova.” (Ps. 31:25, NW) De skulle ha dragit framåt. Men de saknade mod och stannade såsom vandrare i öknen. De hade ingen tro och därför inget mod. Nu skulle de vara såsom landsflyktingar i fyrtio år, till dess hela denna generation, som saknade tro, hade dött. Vilken vanära, när de kunde ha blivit segrare, om de hade fattat mod!
17. Hur visade Mose, då han var 120 år gammal, att han hade tro när han gav råd åt israeliterna?
17 När de upproriska hade dött, efter fyrtio år, var tiden inne för nationen att gå över floden Jordan och in i det utlovade landet. Mose, som var 120 år gammal, skulle också snart dö. Men han var inte svag i tron, ty med övertygelse sade han till nationen: Jehova, ”din Gud, går framför dig; han skall förgöra dessa folk för dig, och du skall fördriva dem, och Josua skall anföra dig, såsom HERREN [Jehova] har sagt”. Och därpå gav Mose mycket kraftiga förmaningar, som hela den nya generationen av Israels barn fick lyssna till: ”Varen frimodiga och oförfärade, frukten icke och varen icke förskräckta för dem [dessa fiender]; ty HERREN [Jehova], din Gud, går själv med dig; han skall icke lämna dig eller övergiva dig.” — 5 Mos. 31:3, 6.
18. Vilket råd gav Mose, då han talade till Josua, och vilket gensvar gav folket, då Josua modigt trädde fram som deras ledare?
18 Mose talade personligt till Josua såsom deras ledare och sade: ”Var modig och stark, ty du — du skall föra detta folk in i det land som Jehova svor deras förfäder att han skulle giva dem, och du själv skall giva det åt dem såsom en arvedel.” (5 Mos. 31:7, NW) Visade israeliterna att de hade mod att följa sin nye, modige ledare? Historien bevisar att de gjorde det. De drog med Josua över Jordan, och Jehova gav dem seger över deras fiender.
Mod att gå en ny värld till mötes
19. Vad måste israeliterna ha, om de skulle kunna dra in i sitt nya land?
19 För Israels barn var detta som om de drog in i en ny värld. Det var ett nytt land, inte en öken, utan ett mycket behagligt land, ja, faktiskt en Edens lustgård. De måste arbeta för att få bo i landet, ja, strida för det, men inte i sin egen kraft och styrka. De måste äga tro på Gud, ty hans tjänare Mose sade: ”Han skall förgöra dessa folk för dig.”
20. a) Vilka frågor beträffande de framtidsutsikter som är förbundna med den nya världen uppstår helt naturligt i dessa yttersta dagar? b) På vilket sätt bevisar många hur stark deras tro är på Guds nya värld?
20 Hur många människor finns det i dessa yttersta dagar, vid avslutningen på denna tingens ordning, som har mod att dra in i en ny värld, där rättfärdighet skall bo? Ja, hur många önskar ens göra det? Hur många har mod att predika om denna värld från hus till hus? Tror du att den större Mose, Kristus Jesus, har dött för dig, så att du kan få leva i detta utlovade land på jorden, i själva verket i den nya ”Edens lustgård”? Hur stor tro har du på den nya rättfärdiga världen? Bara stor nog för att i tysthet eller inne i en religiös byggnad bedja: ”Tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen så ock på jorden”? (Matt. 6:10) Hundratusentals män och kvinnor ur alla nationer nöjer sig inte med att bara tro på att man skall bedja om detta rike, utan de förkunnar det i själva verket högt och ljudligt inför allmänheten, alldeles som Jesus och hans trogna efterföljare gjorde för nitton hundra år sedan. Gör du det?
21, 22. Hur kan vi i denna tid ha gagn av de råd Jehova gav Josua?
21 Läs vad Paulus skrev med adress till oss i denna tid: ”Men dessa ting ... blevo nedskrivna till varning för oss, över vilka sluten på tingens ordningar hava kommit.” (1 Kor. 10:11, NW) Känner du det såsom Josua gjorde, när Jehova sade till honom: ”Var bara modig och mycket stark i att vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med hela den lag, varom Mose, min tjänare, gav dig befallning. Vik icke av från den åt höger eller åt vänster, på det att du må handla vist varhelst du går. Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt, för att du må vinnlägga dig om att göra i överensstämmelse med allt som står skrivet i den; ty då skall du göra din väg framgångsrik, och då skall du handla vist”? (Jos. 1:7, 8, NW) Tro och mod gav framgång på den tiden! Tro och mod skall ge framgång i denna tid, om ingen av de troende viker från den fullständiga ”lagboken”, bibeln. Läs den! Studera den! Lev i överensstämmelse med den! Gör det till ditt livs angelägenhet att tillägna dig kunskap om Jehova Gud och hans Son, ty det betyder just livet för dig. — Joh. 17:3.
22 Ingen enda kan vända sig bort från Jehova Guds undervisning, varken åt höger eller åt vänster, och ändå handla vist. Visheten kommer från Jehova Gud. Han är källan till all kunskap, och de upplysningar som människor behöver i denna tid finns i Jehovas skrivna ord. Ja, visst kommer många att säga att bibeln är gammalmodig, att den är en föråldrad historiebok. Är den det? Din frälsning står skriven i den. Liv eller död — vilket väljer du? Det krävs mod av de flesta människor i denna tid, om de skall öppna en bibel, för att inte tala om att studera den eller dryfta dess innehåll med någon annan. Om Jehova behövde säga till Josua: ”Denna lagbok bör icke vika från din mun, och du skall läsa i den med låg röst dag och natt”, för att han skulle ”handla vist”, hur mycket större är inte vårt behov av den i denna tid, för att vi skall kunna handla vist! Må vi nu ha mod att göra detta i denna värld. En människa som tror på Kristi lära och lever i överensstämmelse med den kommer att äga det mod hon behöver för att handla, också när hon möter svårigheter. Satan, ”denna tingens ordnings gud”, kommer inte att vara hennes vän mera än han var Jesu vän. Satan var Jesu motståndare. Han är också motståndare till alla kristna, men de kan modigt besegra hans värld.