Erkänn Guds krav på den som söker livet

1, 2. Hur lyder de båda frågor som ställs till alla som ämnar genomgå sådant dop i vatten som Jehovas vittnen utför?

TALAREN, ett Jehovas vittne, riktade vid slutet av sitt anförande över ämnet dopet följande frågor till dem som ämnade låta döpa sig: ”1) Har du insett att du inför Jehova är en syndare som behöver frälsning, och har du erkänt inför honom att denna frälsning utgår från honom, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus?” Sedan talaren fått ett klart och tydligt ”Ja” till svar, ställde han en fråga till: ”2) Har du på grundval av denna din tro på Gud och på hans föranstaltning för frälsning utan förbehåll överlämnat dig åt Gud till att hädanefter göra hans vilja, allteftersom han uppenbarar den för dig genom Jesus Kristus och genom bibeln förmedelst den heliga andens upplysande kraft?” När talaren fått ett tydligt ”Ja” till svar också på denna andra fråga, sade han till dem som ämnade låta döpa sig att de var berättigade att genomgå den offentliga ceremoni som ett dop i vatten utgör.

² De här båda frågorna ställer Jehovas vittnen till alla som önskar genomgå vattendopet, antingen ceremonin anordnas för dop av bara en eller två eller för dop av flera tusen, såsom fallet var i New York i juli 1958, då 7.136 personer blev döpta i vatten under Jehovas vittnens internationella sammankomst ”Guds vilja”.

 3. Vilka frågor kan man med rätta ställa om de upplysningar som dessa båda grundläggande frågor innehåller?

³ Men när du läser de här båda frågorna, undrar du kanske: Vad innebär det vattendop som Jehovas vittnen utför, och vad åstadkommer det? Hur kan man inse att man inför Jehova är en syndare som behöver frälsning? Hur får man veta att frälsningen kommer från Jehova, Fadern, genom hans Son, Jesus Kristus? Och hur går det vidare till att en människa utan förbehåll överlämnar sig åt Gud till att göra hans vilja, och hur uppenbaras Guds vilja för en sådan människa genom Jesus Kristus och genom bibeln och förmedelst den heliga andens upplysande kraft? Alla dessa frågor är värda synnerligen allvarlig begrundan, och för att vi skall få sanna och tillfredsställande svar skall vi nu vända oss till Guds sanningsord och begrunda vad det har att säga om det här ämnet.

Vattendopets innebörd

 4. a) Vilken innebörd hade den döpelse som Johannes döparen utförde? b) Hur hade medlemmarna av den judiska nationen gjorts uppmärksamma på sitt syndiga tillstånd, och vad skulle de offer som de frambar få dem att inse?

⁴ Låt oss först ta reda på vattendopets innebörd. Lärjungen Lukas ger följande skildring av vad som hände på våren år 29 v.t.: ”I det femtonde året av kejsar Tiberius’ regering, när Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen ... i översteprästen Hannas’ och i Kaifas’ dagar, kom Guds tillkännagivande till Johannes, Sakarias’ son, i öknen. Så kom han in i hela landet omkring Jordan och predikade döpelse som symbol av ånger och bättring till syndernas förlåtelse.” (Luk. 3:1—3, NW) Johannes döparen utförde detta verk med att döpa till gagn för ångerfulla judar. Vi får veta här att hans döpelse utfördes ”som symbol av ånger och bättring till syndernas förlåtelse”. Lukas säger oss vidare att Johannes uppfyllde profeten Jesajas ord, ty han beredde ”Jehovas väg”. (Luk. 3:4, NW) Johannes döparen var förelöpare till den som allt kött skulle betrakta som Guds medel till frälsning, nämligen Jesus Kristus. Den judiska nationen stod i förbundsförhållande till Jehova Gud, och därför var denna nation pliktig att hålla Jehovas lagar och bud såsom hans utvalda folk. Eftersom de var syndare, ofullkomliga från födelsen, var det helt naturligt att de överträdde de lagar som Jehova hade gett dem. I flera hundra år hade Gud, den Allsmäktige, i deras sinnen inpräntat att de var syndare och behövde någon som kunde återlösa dem från deras fallna tillstånd. Genom sin profet Mose gav Gud dem en samling lagar och bud som gjorde dem starkt medvetna om att de var syndare och att deras synder behövde bli försonade. Genom Mose sade Jehova Gud att det varje år skulle firas en försoningsdag till gagn för Israels nation, och på den dagen, tionde dagen i sjunde månaden, skulle offer frambäras till försoning för deras synder, och det föreskrevs att frambärandet av dessa offer skulle fortsätta såsom en stadga eller lag till ”obestämd tid”. Genom denna årliga påminnelse skulle den judiska nationen erinra sig sina synder och inse att djuroffer behövde frambäras till försoning för dessa synder. Samtidigt skulle det stå fullt klart för judarna att tjurars och bockars blod aldrig skulle kunna befria dem från deras synder och göra dem fullkomliga. Annars skulle man ha upphört att frambära djuroffer. — Hebr. 10:4.

 5. Varför behövde judarna genomgå det dop som Johannes döparen utförde?

⁵ Fram till år 29 v.t. hade judarna firat försoningsdagen i många hundra år, men under denna tid hade de kommit allt längre bort från Gud och hade till och med blivit landsförvista och upphört att vara en Guds självständiga, oavhängiga, nation. Nu uppmanade Johannes döparen dem att göra bättring och låta döpa sig till förlåtelse för synder mot Guds rättfärdiga lagar. Genom att bli döpta i Jordanfloden av Johannes visade judarna att de ångrade sina synder mot Guds lag. De beredde sig för dens ankomst som skulle vara Guds medel till frälsning för mänskligheten, nämligen Jesus.

 6. Varför ifrågasatte Johannes döparen Jesu behov av att bli döpt?

⁶ När Johannes döparen hade hållit på med att döpa i omkring sex månader, kom Jesus, som nu var omkring trettio år, till honom. Jesus bad Johannes att denne skulle döpa honom. Men Johannes tänkte så här: Hur kan det komma sig att Jesus kommer till mig för att bli döpt? Johannes visste att det dop han utförde var ämnat som symbol av ånger över synder mot Guds lag, och han visste att Jesus inte var någon vanlig människa utan att han var syndfri, ty han sade senare: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” (Joh. 1:29) Därför sade Johannes döparen till Jesus: ”Det är jag som behöver döpas av dig, och du kommer till mig?” Då svarade Jesus: ”’Låt det ske denna gång, ty på det sättet är det lämpligt för oss att utföra allt som är rättfärdigt.’ Då hindrade han honom inte längre.” — Matt. 3:14, 15, NW.

 7. a) Vilken innebörd hade Jesu dop, som Johannes utförde? b) Varför var det dop som Jesu första efterföljare genomgick vid pingsten ett dop som med avseende på vad det symboliserade var likt Jesu dop?

⁷ Vad var det nu för innebörd i detta Jesu dop som Johannes verkställde? Det utfördes inte som symbol av ånger över synder, eftersom Jesus inte hade någon synd. Det var inte såsom symbol av att Jesus överlämnade sitt liv åt Gud, ty han var jude och medlem av en nation som redan var överlämnad åt Gud och stod i förbundsförhållande till Gud. Genom att låta döpa sig i vatten framställde Jesus alltså en symbol av något annat, nämligen av att han framställde sig för Jehova för att göra vad som var Jehovas vilja vid den tiden. Jesus framställde sig med andra ord för sin himmelske Fader, Jehova Gud, för att bli brukad till att främja ”himmelrikets” intressen såsom Jehova kunde anse lämpligt. Det behagade Gud att Jesus framställde sig på detta sätt, och vi läser om att en röst från himmelen sade: ”Denne är min Son, den älskade, som jag har godkänt.” (Matt. 3:17, NW; Hebr. 10:5—7) Jesu första efterföljare utgjordes av medlemmar av den judiska nationen, som befann sig i ett åt Jehova Gud överlämnat förhållande; de var en åt Gud avskild nation, som var pliktig att göra Guds vilja enligt föreskrifterna i lagförbundet. Av den bibliska skildringen framgår det att aposteln Petrus vid pingsten år 33 v.t. uppmanade medlemmar av detta judiska folk att låta döpa sig med ett vattendop ”i Jesu Kristi namn till edra synders förlåtelse”, nämligen till att bli Jesu Kristi lärjungar. (Apg. 2:37—41; Matt. 28:19, 20) Man skulle kunna kalla detta ett dop varigenom de framställde sig åt Gud för att göra hans vilja såsom Jesu Kristi lärjungar. Omkring år 52 v.t. uppmanade aposteln Paulus vissa lärjungar i Efesus att låta döpa sig i Herren Jesu namn. (Apg. 19:4—6) Dessa hade tidigare blivit döpta med Johannes’ döpelse som symbol av ånger och bättring. Men genom detta nya dop överlämnade sig dessa omskurna troende åt Jehova till att göra hans vilja och fullgöra hans bud och befallningar under det nya förbundet. Eftersom de var medlemmar av en nation som redan hade förkastats av Jehova Gud och sedan år 36 v.t. inte längre ägde hans speciella ynnest, var deras dop i Jesu namn ett dop som symbol av ett överlämnande, ett överlämnande av dem själva åt Gud genom Kristus Jesus. — Dan. 9:24—26.

 8. a) Vilken viktig innebörd fick dopet då den förste icke-juden, Kornelius, blev döpt? b) Vad måste sedan alla de personer göra, som vill bli kristna?

⁸ I och med att de goda nyheterna om Herren Jesus blev predikade för den förste icke-juden, nämligen för den italiske hövitsmannen Kornelius, år 36 v.t., fick vattendopet sannerligen en passande innebörd. De icke-judiska eller hedniska nationerna stod inte i något överlämnat förhållande till Jehova såsom Israels nation hade gjort fram till år 36 v.t. De befann sig inte i något hela nationen omfattande förbund med himmelens och jordens Skapare. När vägen till Guds ynnest öppnades för dem år 36 v.t., måste de följaktligen först av allt fatta ett beslut i sitt sinne om att de önskade överlämna sig åt Gud till att göra hans vilja. De måste vända sig till Gud med begäran om ett rent samvete. Därför måste de överlämna sig åt Gud, dvs. oförbehållsamt avskilja sig från världen för att göra Guds vilja, och sedan, då de blivit nedsänkta eller döpta i vatten, utgjorde detta dop en passande symbol av att de dog i förhållande till sitt tidigare levnadssätt och att de blev levande i förhållande till vad som är Guds vilja för Jesu Kristi lärjungar. Alltså inriktar de hädanefter sitt hjärta och sinne, sin själ och kraft på att göra Guds vilja i uppfyllelse av sitt överlämnande. De har alltså villkorslöst överlämnat sig åt Gud, för att han skall få göra med dem såsom det behagar honom enligt hans ord. Vattendopet blev ett passande offentligt tillkännagivande av ett sådant överlämnande. Vattendopet är alltså ett nödvändigt steg för en troende som önskar vinna Guds frälsning genom Jesus Kristus. Denna frälsning kommer dem till del som tror på Guds ord och håller Guds bud. — 1 Petr. 3:21.

Hur man kommer till insikt om att man är en syndare

 9. Hur kommer man till insikt om att man är en syndare som behöver frälsning?

⁹ Låt oss nu ställa frågan: Hur får man klart för sig att man inför universums Gud, Jehova, är en syndare som är i behov av frälsning genom Kristus? En människa behöver bara vända sig till Guds ord för att finna att hon från födelsen är ofullkomlig och syndig. Slå upp bibelboken Psaltaren. I den läser vi: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (51:7) Davids son Salomo framhöll också att ”ingen människa finnes, som icke syndar”. (1 Kon. 8:46) Under inspiration skrev aposteln Johannes: ”Om vi säga, att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” (1 Joh. 1:8) Synd innebär att förfela fullkomlighetsmålet. Våra första föräldrar förde oss alla in på syndens och dödens väg genom sin olydnad mot Guds rättfärdiga och fullkomliga lagar. Att ingen människa fortsätter att leva för evigt bekräftar att alla människor är födda i synd. Aposteln Paulus säger nämligen att ”den lön som synden betalar är döden”. — Rom. 6:23, Hd.

10. Tror alla människor att hela mänskligheten är född i synd och att döden är en följd av synden? Ge skäl för svaret.

¹⁰ Det finns många i vår tid som inte tror på dessa bibliska sanningar. För världens mer än 160 millioner buddister är ingen handling syndig. Begreppet synd är okänt för dem. De anser bara att en ond gärning får onda följder. Alltså är det svårt för en människa som är buddist att inse vilka verkningar synden åstadkommer eller att erkänna att hon själv är en syndare. Många millioner människor i olika religionssamfund menar att döden är från Gud. När en flicka hade blivit dödad av sin bror, påstod en katolsk präst att Gud i själva verket sade till den här flickan att orsaken till hennes död var denna: ”Eftersom jag älskar dig och vill ta hem dig.”

11. Hur kan vi få den rätta uppfattningen om oss själva såsom syndare?

¹¹ Om vi skall få den rätta och riktiga uppfattningen om oss själva såsom syndare, måste vi alltså lyssna till Gud, människans Skapare, och inse att synden frambringar död och att vi därför måste vända oss till Gud för att få frälsning. I Edens lustgård sade Gud till mannen, sedan han satt honom i detta paradis: ”Av varje träd i lustgården får du äta dig mätt. Men vad angår trädet för kunskap om gott och ont, får du inte äta därav, ty på den dag du äter därav skall du förvisso dö.” (1 Mos. 2:16, 17, NW) Adam och Eva bröt båda två mot denna Guds lag och fick det tillbörliga straffet, nämligen döden. Deras barn, den mänskliga familjen, föddes alla efter denna olydnadssynd i Edens lustgård, och följaktligen har alla blivit födda i synd och dömda till döden. Aposteln Paulus insåg detta och sade fördenskull: ”Såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande.” (1 Kor. 15:22) Erfarenheten lär oss att människan dör, och det blir uppenbart att människosläktet är i behov av frälsning och räddning från döden. Människan behöver bli frälst från syndens andliga och fysiska verkningar. När man fått detta klart för sig, då kan man fråga: ”Hur lär man känna att frälsningen kommer från Fadern, Jehova, genom hans Son, Jesus Kristus?”

Jehovas frälsning genom Kristus

12. Vad måste vi inse om möjligheten till frälsning genom en människa?

¹² Endast genom att man inser hur fåfängt det är för ofullkomliga människor att söka anskaffa någon lösen, kan man komma till klarhet om att Jehovas frälsning kommer genom hans Son, Jesus Kristus. Så här lyder Jehovas ord till människors barn: ”Hör detta, alla ni folk. Låna ert öra, alla ni invånare i tingens ordning, ni människors söner såväl som ni mannens söner, du som är rik och likaså du som är fattig. De som förtröstar på sina medel till uppehälle och som ständigt berömmer sig av sin rikedoms överflöd, inte en av dem kan på något sätt förlossa ens sin broder eller ge Gud en lösen för honom.” (Ps. 49:2, 3, 7, 8, NW) Om man vänder sig till en annan källa, till Guds vishet, kan man alltså genom att studera Guds sanningsord, bibeln, lära känna att frälsningen kommer från Jehova.

13, 14. Redogör för de steg som Jehova Gud tog för att åstadkomma förlossning genom Jesus Kristus.

¹³ Så snart som Jehova fann att Adam och Eva hade brutit mot hans lag i Eden, började han göra föranstaltningar för att återlösa det första människoparets avkomlingar. Han talade omedelbart om att frambringa en säd som skulle krossa initiativtagaren till upproret, nämligen Jehovas ärkefiende, Satan, djävulen. (1 Mos. 3:15) Därefter använde han Israels nation som en förebild, genom vilken han framställde många exempel och gjorde många hänsyftningar på den som skulle bli människosläktets förlossare, nämligen Kristus Jesus. Genom de välsignelser som Guds tjänare Jakob uttalade över sina tolv söner förutsade han till exempel ankomsten av den utlovade som skulle vara rättfärdig. Till den fjärde sonen, Juda, sade Jakob: ”Spiran skall inte vika ifrån Juda, inte heller befälhavarstaven från platsen mellan hans fötter, till dess Silo kommer; och honom skall folkets lydnad tillhöra.” (1 Mos. 49:10, NW) Längre fram talade Gud genom sin profet Jesaja om denne som han hade utlovat och sade: ”Ty det har fötts ett barn åt oss, det har getts en son åt oss; och den furstliga styrelsen skall komma att vara på hans skuldra. Och han skall kallas Underbar rådgivare, Väldig gud, Evig fader, Fredens furste. På överflödet av den furstliga styrelsen och på freden skall det inte vara någon ände, över Davids tron och över hans rike för att fast befästa det och upprätthålla det genom rättvisa och genom rättfärdighet, från nu och till obestämd tid. Härskarornas Jehovas själva nitälskan skall göra detta.” — Jes. 9:6, 7, NW.

¹⁴ Flera år efter det att Jesaja hade yttrat dessa inspirerade ord lät Gud sin tjänare David skriva följande om denne som skulle komma: ”Och du bör veta och ha insikt om att från det att ordet utgår om att återupprätta och att återuppbygga Jerusalem intill Messias, ledaren, kommer det att vara sju veckor, även sextiotvå veckor.” (Dan. 9:25, NW) Sedan Jesus kommit hit till jorden och genom ett underverk blivit född som ett fullkomligt barn till Josefs hustru, jungfrun Maria, växte han upp till man. Han kom till Johannes döparen vid floden Jordan, och under inspiration sade Johannes om Jesus: ”Se, Guds lamm, som borttager världens synd!” — Joh. 1:29.

15. a) Hur vittnade Jesus om att han var människans frälsare? b) Vad sade apostlarna Paulus och Johannes om detta?

¹⁵ Denne Jesus talade själv om vad som var syftet med att han kom till jorden, då han sade: ”Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.” (Matt. 20:28) Aposteln Paulus bekräftar detta Jesu vittnesbörd med orden: ”Ty en enda är Gud, och en enda är medlare emellan Gud och människor: en människa, Kristus Jesus, han som gav sig själv till lösen [en motsvarande lösen, NW] för alla.” (1 Tim. 2:5, 6) Aposteln Johannes sade så här om Jesus: ”Vi hava själva sett, och vi vittna om att Fadern har sänt sin Son till att vara världens Frälsare.” — 1 Joh. 4:14.

16. Varför gjorde Jehova dessa föranstaltningar?

¹⁶ Det var Jehova Gud, människans Skapare, som grep sig an med att göra dessa underbara föranstaltningar för människorna. Hans ord säger oss: ”Så älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde Son, på det att var och en som tror [utövar tro, NW] på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv.” (Joh. 3:16) Denna kärlek, som Gud visar, är stor. Han önskar inte ens att de ogudaktiga skall dö utan vill hellre att de skall överge sin ondska. Genom Hesekiel säger han: ”Så sant jag lever, säger Herren, Jehova, jag har i sanning ingen lust i den ogudaktiges död, utan däri, att den ogudaktige vänder om från sin väg och lever.” (Hes. 33:11, Åk) Detta och mycket mera får man veta genom att studera Guds ord, hans uppenbarade sanning, bibeln.

Att överlämna sig utan förbehåll

17. Vilken inställning bör man ha, sedan man kommit till klarhet om detta som gäller frälsningen?

¹⁷ När en person som är i färd med att inhämta kunskap om detta har lagt en grundval för denna tro på Gud och hans föranstaltning för frälsning genom sin Son, Kristus Jesus, önskar han få veta vilket steg han därpå bör ta för att försäkra sig om att få gagn av Guds föranstaltning. Vi kan jämföra honom med en människa som har varit föremål för många välsignelser och som i sin tur vill göra något för sin välgörare till tecken på sin uppskattning. Psalmisten kände det på det sättet och gav uttryck åt det i dessa ord: ”Huru skall jag betala Jehova alla hans välgärningar mot mig? Jag vill taga frälsningens bägare och åkalla Jehovas namn. Jag vill betala Jehova mina löften, ja, inför hela hans folk.” (Ps. 116:12—14, Åk) En människa som har fått klart för sig att hon är en syndare och förstår att frälsningen kommer från Jehova och genom hans Son, Kristus Jesus, studerar därpå Guds ord för att få veta vad Gud vill att hon skall göra. Genom ett sådant studium får hon veta att det är vissa saker som Gud begär av henne.

18. a) Hur framställde Salomo Guds krav på dem som skall vinna hans ynnest? b) Vad uppmanade Jesus människorna att göra?

¹⁸ Den vise konung Salomo gjorde en utmärkt sammanfattning av vad Gud begär av dem som skall få gagn av hans föranstaltningar för liv. Sedan Salomo talat ganska utförligt om detta livets fåfänglighet, säger han så här till dem som önskar vinna Guds godkännande: ”Slutsatsen, när allting har blivit hört, är detta: Frukta den sanne Guden och håll hans bud. Ty detta är människans hela förpliktelse. Ty den sanne Guden själv skall dra alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont.” (Pred. 12:13, 14, NW) Om någon önskar frukta den sanne Guden, Jehova, dvs. hysa vördnad för honom, frukta för att misshaga honom och söka göra hans vilja, då kommer denne att hålla hans bud. I Guds ord finner han det handlingssätt beskrivet som behagar Gud och som vittnar om att han önskar göra Guds vilja på Guds sätt. Genom sitt flitiga studium av den Heliga skrift får han klart för sig att Guds bud inte är tunga. Nej, Jesus, människornas lösen och en av dem i vars namn en person blir döpt, sade så här till dem som han uppmanade att följa sig: ”Kom till mig, ni alla som är trötta och tyngda av bördor, så skall jag ge er ro. Tag på er mitt ok och lär av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat, så skall ni finna ro för edra själar. Ty mitt ok är milt, och min börda är lätt.” — Matt. 11:28—30, Hd.

19. Vilken uppgift har bönen i förbindelse med en människas beslut att överlämna sig åt Jehova?

¹⁹ Den som är angelägen att ta avstånd från världen för att göra Guds vilja kommer att vända sig till Jehova i bön genom Kristus Jesus och bedja om att Jehovas ande måtte vara med honom och genom bibeln låta honom klart förstå vad han måste göra för att få Jehovas ynnest och välsignelse. I bergspredikan uttalade Jesus dessa uppmuntrande ord: ”Fortsätt att bedja, och det skall ges er; fortsätt att söka, och ni skall finna; fortsätt att klappa, och det skall öppnas för er.” (Matt. 7:7, NW) När en människa inser att Gud vill att hon avskiljer sig från världen för att göra Guds vilja, då bör hon ta de nödvändiga stegen för att komma i ett godtagbart tillstånd, så att Jehova kan erkänna hennes överlämnande och dop i vatten och handla med henne. Låt oss därför vända oss till Guds ord och ta reda på vad han vill att vi skall göra för att behaga honom.