Uppskattning av den gåva som kallas ”arbete”
”Vadhelst din hand finner att göra, gör det med din kraft.” — Pred. 9:10, En amerikansk översättning.
1. Hur betraktar somliga människor arbete, och vad är orsaken till det? Vilka frågor ställs därför?
VID denna tid i historien, då människor har kortare arbetstid och kräver mer i lön för sitt arbete, är det förståndigt av alla, som söker lycka i vad de gör såväl som Guds godkännande, att undersöka sin egen inställning till arbete. Mycken missbelåtenhet i världen i vår tid kan spåras tillbaka till människor som är missnöjda med sitt arbete. Ett växande antal arbetare, särskilt bland de unga, har en benägenhet att beskriva arbete som en förbannelse, ett straff eller en lott som man om möjligt skall söka undgå. Deras klagan går ut på att arbete gör slut på krafterna och lämnar arbetaren alltför trött för att han skall kunna njuta av livet. De argumenterar: ”Varför skall man arbeta, om det tar bort glädjen i livet?” ”Alltför många människor arbetar utan att leva”, säger de. För att visa att arbete är något som inte är önskvärt framhåller arbetare ofta de många protesterna och strejkerna bland industrianställda, kontorsfolk och socialarbetare, och det är inte bara löner som alla dessa är intresserade av, utan också arbetstid och arbetsvillkor. Somliga menar att det idealiska livet skulle vara en värld fri från möda. Det är få som betraktar arbete som en välsignelse eller en gåva från Gud. Vilken inställning till arbete har du? Betraktar du det som en välsignelse från Gud eller helt enkelt som ett nödvändigt ont? Hur bör man se på sitt arbete?
2. a) Vilken syn på arbete kommer fram i bibeln? b) Vad säger bibeln om lata människor? c) Varför bör vi inte ha någon gemenskap med lata människor?
2 Den Heliga skrift anbefaller arbete. Den förklarar att en människa bör äta, dricka och njuta ”vad gott är för allt sitt hårda arbete”. Det är Guds vilja att människan skall vara ”glad under sitt arbete”. (Pred. 5:17, NW; 3:13, 22) Ingenstans i bibeln understöds lättja, lojhet och dåsighet som ett levnadssätt. Tvärtom uppmanas människan att bemöda sig kraftigt. Flit är vad som prisas. En människa bör med kraft göra det som hennes händer finner att göra. (Luk. 13:24, NW; Pred. 9:10; Hebr. 6:10, 11) Lata själar uppmanas: ”Gå bort till myran, ... se, huru hon gör, och bliv vis.” (Ords. 6:6) Lättsinnighet förbinds med de dåraktiga. Det är deras ”lättsinnighet [som] skall förgöra dem”. (Ords. 1:32, NW) Arbete ”med lat hand” är inte alls ett idealiskt levnadssätt, utan leder snart till fattigdom. De som älskar att sova, slumra och lägga händerna i kors uppnår inte lycka, utan råkar i fördärv. (Ords. 10:4; 18:9; 24:33, 34) Människor som utövar den sanna religionen, bibelns religion, kan därför inte ha någon gemenskap med människor som är loja och lata. Guds folk har inte kallats till ett overksamt, lättjefullt liv, utan till ett verksamt och kraftfullt liv som betyder att de efterliknar ingen mindre än sin Gud, Jehova. Det är detta verksamma, produktiva liv som är den gåva från Gud som leder till sann lycka. — Joh. 5:17.
Gud och hans Son är arbetare
3. Vad kan sägas om Gud som arbetare och det inflytande hans verk har på människorna?
3 Öppna dina ögon och se dig omkring. Du behöver bara en enda blick för att bli medveten om att du är omgiven av tallösa verk, som är enastående i skönhet och upplyftande att se. Dessa verk är inbegripna i det som kallas Guds ”underfulla verk”. (Ps. 145:4, 5; 148:3—10) Ovanför oss finns himlarna, som ”kungör Guds ära”; och ”utsträckningen berättar om hans händers verk”. Jorden, med dess stora mångfald av skapelser, landdjur, fiskar och växter, framtvingar lovprisning. En psalmist som kände uppskattning förklarade: ”Huru mångfaldiga äro icke dina verk, o HERRE [Jehova]! Med vishet har du gjort dem alla. Jorden är full av vad du har skapat.” (Ps. 19:2—5, NW; 104:24) Hela universum bokstavligt talat vimlar av Guds verk. Deras antal är överväldigande och gör att lovprisning flödar fram. Deras skönhet inger vördnad. Deras storlek och vishet uppväcker lovprisning och tacksamhet. Det intryck de gör framkallar ödmjukhet. Så här sade psalmisten: ”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?” (Ps. 8:4, 5; 92:6; 150:2) Allt detta skapade är föremål för Guds ständiga uppmärksamhet och omvårdnad.
4. Vem var det som Gud först skapade, och vilka bevis finns det för att han är en arbetare?
4 Alla Guds verk är oförlikneliga, trogna och sanna. Allesammans har de beretts i vishet. I Ordspråksboken i bibeln beskrivs den personifierade visheten som ”en mästerlig arbetare” vid Jehova Guds sida i arbetet att skapa. (Ords. 8:12, 22—31, NW) Under inspiration uppenbarade aposteln Johannes att denne mästerlige arbetare var ”Ordet”, den som Gud först skapade, hans enfödde Son, som längre fram blev Jesus Kristus och vandrade här på jorden. Så här sade Johannes: ”Denne var i begynnelsen hos Gud. Allting blev till genom honom, och utan honom blev ingenting alls till.” (Joh. 1:1—3, NW; Kol. 1:17) Denne vise Son av Gud visade sig vara en mästerlig arbetare på jorden. Ingen människa före eller efter hans tid har uträttat lika mycket eller haft ett sådant inflytande på människans historia. Metusela, som levde 969 år, efterlämnade inte ett enda verk värt att ihågkommas. Hans långa liv kan betraktas som helt och hållet förslösat. Å andra sidan skriver Johannes, sedan han gjort en återblick på evangeliets skildring av Jesu jordiska gärningar: ”Ännu mycket annat var det som Jesus gjorde; och om allt detta skulle uppskrivas, det ena med det andra, så tror jag, att icke ens hela världen skulle kunna rymma de böcker, som då bleve skrivna.” (Joh. 21:25) Vem levde lyckligast — Jesus eller Metusela? Ändå levde Jesus bara den korta tiden trettiotre och ett halvt år. Det är uppenbart att han var en flitig arbetare!
5. Vems arbetsvanor följde Jesus? Ge bevis för detta.
5 När människor försökte hindra Jesus att göra goda gärningar på sabbatsdagen, svarade han med en hänsyftning på Jehovas oupphörliga verksamhet alla veckans dagar, i det han sade: ”Min Fader har arbetat oavlåtligt intill nu, och jag arbetar oavlåtligen.” (Joh. 5:17, NW) Varför skulle man inte göra goda gärningar på sabbaten? Slutar Guds sol upp med att skina därför att det är sabbat? Står floderna stilla? Slutar gräset att växa? Mognar inte frukten, och sjunger inte fåglarna? Är inte Gud verksam med att tillgodose sin skapelses behov? Varför skulle då hans Smorde vägra att utföra kärleksgärningar helt enkelt på grund av att det är sabbat? Jesus följde i sina arbetsvanor sin himmelske Faders exempel. ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig”, sade han, ”och att fullborda hans verk.” (Joh. 4:34) Vems exempel följer du i dina arbetsvanor? Vilken inställning har du till arbete?
Människan en arbetare
6. Vilka bevis finns det för att människan danades för att arbeta, och varför kan arbete kallas ”Guds gåva”?
6 Jordemänniskan danades av Gud till att vara arbetare. Det är inte bara det att bibeln säger detta, utan människans hela konstitution, hennes muskelsystem och utformningen av händerna och fötterna visar att det är absolut nödvändigt med någon form av arbete för hennes välbefinnandes skull. All tillväxt beror på verksamhet. Det kan inte bli någon fysisk eller intellektuell utveckling utan ansträngning, och ansträngning betyder arbete. Arbete ger mening och uppsåt åt livet. Det som en människa uträttar är ett mått på människan själv. Arbete som tar en människas krafter i anspråk och gör att hon känner sig tillfredsställd och kan uttrycka sig själv är ett skydd mot utsvävningar och sinnlighet. Människor som arbetar hårt är vanligen de som är lyckligast. Men de som inte arbetar på grund av kärlek till arbetet, utan för pengar eller för något annat själviskt syfte, kommer sannolikt inte att finna mycken lycka i livet. Hårt arbete gör en människa hungrig, så att hon äter och njuter ännu mera av sin mat. Det gör henne törstig, så att hon dricker. Det gör henne trött, så att hennes sömn blir söt. Det bör vara så att ”varje människa äter och likaså dricker och njuter vad gott är för allt sitt hårda arbete”, säger bibeln. ”Det är Guds gåva.” ”Det finns intet som är bättre för en människa än att hon äter och likaså dricker och låter sin själ njuta vad gott är på grund av hennes hårda arbete. Också detta har jag, ja, just jag, sett, att detta kommer från den sanne Gudens hand.” (Pred. 3:13; 2:24; NW) Ser du ditt arbete som en välsignelse från den sanne Guden? Detta är viktigt om du skall få bestående lycka och tillfredsställelse av ditt arbete.
7. a) Skulle liv i fullkomlighet betyda att människan inte arbetade? b) Vad är det som gör arbete meningsfullt?
7 Allt omkring den förste mannen, Adam, var fullkomligt, men även under dessa paradisiska förhållanden skulle han vara en arbetare. Han skulle inte luta sig tillbaka och låta tiden gå i håglöst lugn. Adam blev av Gud befalld att odla Edens lustgård och sköta den. (1 Mos. 2:15) Detta betydde arbete. Det krävde initiativ, skapande fantasi och rådighet. Som vårdare av Eden kunde Adam se sig själv som en medarbetare till Gud, i det han uppfyllde Skaparens vilja och uppsåt på jorden. Hans arbete var att göra hela jorden till en paradisisk trädgård och befolka den med ett fullkomligt människosläkte. (1 Mos. 1:28) Detta var ingen liten arbetsuppgift; det krävdes mod och flit för att fullgöra den. Men det var detta arbete som gjorde hans liv meningsfullt. Vetskapen att man är medarbetare till Gud är det som ger tillfredsställelse och glädje. Närhelst denna medvetenhet saknas förlorar arbetet känslan av uppsåt och mening, och detta gäller också vår tid. Arbetet blir snart tråkigt, ett släpgöra och en plåga utan något bestående mål eller uppsåt.
8. Vilken strävan hade Adam, och vilken strävan har mänskligheten haft sedan dess? Vad har resultaten blivit?
8 Adam valde emellertid att slå in på en kurs som gick tvärtemot Guds vilja. Han arbetade på att tillfredsställa sina egna begär och önskningar, och denna kurs visade sig ödesdiger för honom själv och för hela människosläktet efter honom. (Rom. 5:12) Det stora flertalet av mänskligheten sedan Adams tid har följt hans ovärdiga exempel. Människor inlåter sig på strävanden som är nästan helt igenom själviska. Gud finns inte alls i deras tankar. (Ps. 10:4; 14:1) Till största delen har deras arbete inget samband med Guds vilja beträffande mänskligheten, och inte heller kan de se sig själva som medarbetare till Gud. Deras arbete har ingen konstruktiv innebörd. Följaktligen känner de sig tomma och missnöjda med vad de gör. (Pred. 2:22, 23) Om människorna hade visat sig villiga att fullborda Guds uppsåt att förvandla jorden till en paradisisk trädgård, hur vacker skulle då inte jorden ha varit efter dessa tusentals år! Och hur många tårar, hur mycken blodsutgjutelse och hur mycket elände och lidande skulle inte dessutom mänskligheten ha sluppit överallt på jorden!
Kallad att utföra ett särskilt arbete
9, 10. Varför fick Noa ett särskilt arbetsuppdrag, och vad bestod det av?
9 Från det Adam skapades till dess Noa var 600 år gammal, en period om 1.656 år, var människornas strävan nästan helt och hållet materialistisk och självisk, och det fick olyckliga följder. Bibelns skildring lyder: ”Jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av våld. Och Gud såg, att jorden var fördärvad, eftersom allt kött vandrade i fördärv på jorden.” (1 Mos. 6:11, 12) Denna beskrivning påminner i viss mån om sakernas tillstånd på jorden i vår tid. Jesus Kristus tillkännagav i sin profetia beträffande slutet på denna tingens ordning att det skulle vara just så, i det han sade: ”Alldeles som Noas dagar var, så skall Människosonens närvaro vara.” (Matt. 24:37—39, NW) Under sådana kritiska tider på jorden anmodar Gud människor att utföra särskilt arbete för honom. Noa var en man som fick ett sådant uppdrag.
10 Denne gudsman, Noa, befalldes att bygga en ark för att bevara sig själv och sin familj och allt djurliv. Detta krävde extra kraft och beslutsamhet, eftersom det betydde att samla ihop mycket timmer och annat material. För att föra samman en stor hop djur som senare skulle gå in i arken krävdes det likaså planering och ett ordnat tillvägagångssätt. Detta arbete inbegrep kunskap om råmaterial, djurens vanor, livsmedel, arkitektur, timmermansarbete, vattentätande impregnering. Noas uppdrag inbegrep också att predika och utöva rättfärdighet. Och denne arbetare, Noa, var över 500 år gammal, när han började bygga arken. — 1 Mos. 6:9—22; 7:6; 2 Petr. 2:5.
11. Varför kan vi säga att Noas arbete betydde frälsning för honom och inte var bara ett ådagaläggande av hans tro?
11 Efter att ha ombesörjt alla dessa förberedande åtgärder gick Noa in i arken år 2370 f.v.t. med ett organiserat samhälle, för vilket han var överhuvudet. Under den tid om ett månår och tio dagar som han befann sig i arken arbetade han. Han ledde utan tvivel samtal som gällde tillbedjan, hade ledningen i bön med tacksägelse, gav djuren mat, avlägsnade avfall och höll räkning på tiden. Detta var meningsfullt arbete. Det betydde frälsning för honom. Så här sade lärjungen Jakob: ”Ni ser att en människa skall förklaras rättfärdig genom gärningar och inte genom tro allena.” (Jak. 2:24, NW) Noas gärningar vittnade om hans tro. Om vad vittnar dina gärningar? Noas exempel gör att vi är säkra på att Gud är den som avgör vilka gärningar som är tillbörliga och vilka som är otillbörliga. Gud ger varnande underrättelse nu att han ”skall dra alla slags gärningar till doms, i förhållande till varje förborgat ting, för att utröna om det är gott eller ont”. (Pred. 12:13, 14, NW) Noa visade sig vuxen sin tids uppfordran. Kan detsamma sägas om dig? Vilket gensvar ger du på arbete, Guds arbete?
En nation som arbetade med Gud
12. Hur blev Israel en nation av medarbetare till Gud?
12 I samband med Guds uppsåt att frambringa en nation fick sådana män som Abraham, Isak och Jakob och andra med dem särskilda arbetsuppgifter från Jehova. I elfte kapitlet i Hebréerbrevet finns deras trosgärningar upptecknade. Till sist organiserade Jehova, vid Sinai berg år 1513 f.v.t., Israels nation för sitt odelade uppsåt, i det han sade: ”Nu, om ni noggrant vill lyda min röst och verkligen hålla mitt förbund, så skall ni sannerligen bli min särskilda egendom ut ur alla andra folk, ty hela jorden tillhör mig. Och ni själva skall bli mig ett rike av präster och en helig nation.” På dessa ord svarade folket enhälligt: ”Allt det som Jehova har talat är vi villiga att göra.” (2 Mos. 19:5, 6, 8, NW) Syftet med detta lagförbund, sade aposteln Paulus, var att leda judarna till Kristus, ”så att vi må bli förklarade rättfärdiga på grund av tro”. — Gal. 3:23, 25, NW.
13. a) Vad kan sägas om prästernas plikter och om hur de blev framstående i sina uppgifter? b) Vilket faktum hjälper detta oss att förstå beträffande det arbete vi utför?
13 Inom Israels utvalda nation hade olika stammar tydligt angivna arbetsåligganden. De prästerliga plikterna var till exempel begränsade till de manliga medlemmarna av Arons släkt, medan de övriga av Levi stam fungerade som deras medhjälpare. (4 Mos. 3:3, 6—10) Att sätta upp, montera ned och bära tabernaklet var de icke-prästerliga leviternas arbete. Deras arbete blev i hög grad organiserat under kung David, som förordnade föreståndare, tillsyningsmän, domare, dörrvaktare och män som hade uppsikt över skatter och förråd. Senare, sedan Salomos tempel byggts, var det ett stort antal män som bistod prästerna i förgårdarna och matsalarna i förbindelse med offren, reningsarbetet, vägningen, uppmätningen och de olika vaktåliggandena. Mycket av detta var hårt arbete utan någon strålglans. Vid ett tillfälle var antalet präster sammanlagt 1.760, allesammans ”dugande män i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus”. (1 Krön. 9:10—13) Dessa män var präster med framstående förmågor. Vi kan emellertid inte föreställa oss att alla dessa präster var högt kvalificerade eller begåvade vid födelsen och att det var ovanligt lätt för dem att bli skickliga i vadhelst de blev anvisade att göra. Nej, men genom att vara flitiga med att lära sig sina arbeten och genom att oavvänt ha uppmärksamheten riktad på sina tilldelade plikter kunde de allesammans i sinom tid vinna anseende för att vara mycket dugliga män för Jehovas arbete. Detta belyser det förhållandet att människor kan arbeta med sådant som de antingen tycker om eller avskyr. Om man gör sitt bästa, är inget arbete så enkelt eller simpelt att man inte kan höja det till ett högre plan; inget arbete så tråkigt eller livlöst att man inte kan blåsa litet liv i det; inget arbete så enformigt att man inte kan ge liv åt det med sin fantasi, om man bara gör sitt bästa.
14. Hur såg prästerna på sig själva, och vilken inställning som aposteln Paulus gav uttryck åt kan hjälpa oss i vårt arbete?
14 I sitt arbete betraktade Jehovas präster sig själva som medarbetare till Gud, vilket gjorde att de såg på sina uppdrag som ett privilegium och inte bara som ett arbete som skulle göras. Trots att deras arbetsuppgifter var oansenliga kunde de bevara en god ande lik den som påyrkades av aposteln Paulus, som sade: ”Vare sig ni äter eller dricker eller gör någonting annat, gör allting till Guds ära.” Och återigen säger han: ”Vadhelst ni gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor.” (1 Kor. 10:31; Kol. 3:23; NW) Men fastän människor ser sig själva som medarbetare till Gud, måste de ändå göra sitt bästa. Det är detta, att man med kraft och flit gör sitt bästa såsom Guds medarbetare, som till sist resulterar i fullbordat värv och sann lycka. Har du denna inställning till arbete?
15. Hur betraktade hebréerna arbete, och vad menade de om flit och skicklighet?
15 I likhet med sina präster tvivlade de forntida hebréerna aldrig på att arbete är betydelsefullt. Det betraktades som synnerligen hedervärt, en helig plikt, en gåva från Gud. Talmud förklarar: ”Den som inte lär sin son ett hantverk kan sägas uppfostra honom till rövare.” ”Arbete bör vara högt skattat, eftersom det upphöjer arbetaren och uppehåller honom.” Bibeln lovordar flit och skickligt arbete, i det den säger: ”Ser du en man, som är väl förfaren i sin syssla, hans plats är att tjäna konungar; icke må han tjäna ringa män.” (Ords. 22:29) Flit var liktydigt med rikedomar. (Ords. 10:4; 12:27) Den kristne aposteln Paulus förklarade också: ”Om någon icke vill arbeta, så skall han icke heller äta.” — 2 Tess. 3:10.
16. Hur betraktades arbete som de hebreiska kvinnorna utförde, och vad har Ordspråksboken att säga om detta?
16 Också bland de hebreiska kvinnorna prisades flit och arbetsamhet. En kvinna som villigt arbetade med sina händer lovordades som en ”idog hustru”. ”Hon ... låter sina händer arbeta med lust.” — Ords. 31:10, 13, 31.
17. Varför var judarna högt värderade som fångar?
17 Eftersom hebréerna hade sådan hög aktning för arbete, är det inte svårt att förstå varför de som nation blomstrade och hade framgång. Det är heller inte svårt att förstå varför nationer som besegrade dem värderade dem högt som fångar. Utan tvivel var det så att Nebukadnessar, i likhet med Tyrus’ kung, bland de tusentals människor som han hade tagit till fånga fann skickliga judiska hantverkare av alla slag: smeder och metallarbetare, timmermän och murare, skeppsbyggare, mästare i konsten att spinna och väva både ull och lin, skomakare, skräddare och målare. — 2 Krön. 2:13, 14.
Värdet av arbete och vila
18, 19. Vad kan vi säga om vila, och varför bör syftet med kvällen inte förvrängas?
18 Livet äger sköna rytmer. Arbete har sin tid, och vila har sin tid. Guds sabbatslagar till Israel föreskrev att en sjundedel av människans arbetstid skulle vara fri från möda. Avsikten var att kroppen skulle få vila och sinnet utvecklas, och detta tjänar till att styrka, liva upp och vidmakthålla människan. På sabbatsdagen skulle människan vila och ägna sig åt tillbedjan. Kroppen behövde vila under det att sinnet och hjärtat förvärvade den styrka som kommer genom tillbedjan och genom att man livnär sig på Guds stadgar. (Matt. 4:4) Eftersom människan måste tillbedja Gud för att leva, är det bara rimligt att denna tillbedjan bör vara fri från alla störningar. Arbete är betydelsefullt, men man måste också ha tid till ostörd eftertanke för att kunna värdera sina ansträngningar och genom en sådan värdering känna att man lever och uträttar någonting. Detta är inte ett förslag till att arbetare skall drömma bort de dagsljusa timmarna. Nej, men efter dagens slut bör det ges någon tid till ostörd begrundan. Kvällen är väl lämpad för detta syfte.
19 Syftet med kvällen bör emellertid inte missbrukas eller förvrängas. Många ödslar bort denna tid på att lyssna till ”popmusik”, medan andra dricker starka drycker på nattklubbar eller dansar ansträngande danser på diskotek. Allt detta gör en man eller kvinna mera utmattad och tröttkörd än allt arbete under dagen. Men Gud gav kvällen till det slag av vila som verkligen återställer kroppen och sinnet. Vila av rätt slag ger i likhet med arbete av rätt slag välbefinnande och glädje.
20. Varför bör människorna ställa frågor om det arbete de utför nu, och varför finns det inte någon orsak att misströsta?
20 Ingenting fastställer en människas värde så mycket som det arbete hon utför från dag till dag. Gud gav människan händer och muskler till verksamhet. Det är följaktligen hennes verksamhet som fastställer hennes värde. I själva verket skall Gud döma människorna i överensstämmelse med deras gärningar. (Upp. 20:12) Det är därför som vi gör väl i att fråga oss själva: Vad har vi gjort med vårt liv? Vilka gärningar har vi utfört eller kan vi peka på som skulle bevisa vårt värde? Om du har litet eller ingenting att hänvisa till för den tid du har varit på jorden, bör du ändå inte misströsta. De goda nyheterna går ut på att det ännu inte är för sent att ändra sig. Du har fortfarande tid till att utföra värdefullt arbete till Guds ära, arbete som kan ge dig evig tillfredsställelse. I dessa kritiska och svåra tider har Gud ett arbete i vilket du kan engagera dig och bli hans medarbetare. Följande artikel beskriver för dig detta arbete och hur du kan ta del i det till evig lycka för dig själv.
[Bild på sidan 6]
Sedan Noa gått in i den ark som han byggt på Guds befallning, tog han vård om djuren och utförde annat arbete. Vilket gensvar ger du på Guds arbete?