Del 1

”Ordet” vem är han enligt Johannes?

 1, 2. Vem möter vi först i Johannes’ redogörelse för Jesu Kristi liv, och vad önskar följaktligen läsarna helt naturligt få veta?

”I BEGYNNELSEN var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud.” Så lyder de två första verserna i aposteln Johannes’ redogörelse för Jesu Kristi liv enligt 1917 års svenska översättning, med vilken den romersk-katolska Douayöversättningen och Konung Jakobs översättning till engelska av den Heliga skrift överensstämmer.

² I själva början av Johannes’ berättelse är alltså den förste som vi får stifta bekantskap med någon som kallas ”Ordet”. Efter en sådan plötslig konfrontation med Ordet vill läsaren naturligtvis få veta vem eller vad detta Ord var. Och det har ju i själva verket alltsedan 100-talet av vår tideräkning pågått en omfattande debatt beträffande detta Ords identitet. Och i synnerhet sedan 300-talet har den grupp som utgjort minoriteten i denna debatt blivit föremål för mycken religiös förföljelse.

 3. På vilket språk skrev Johannes sin berättelse, och varför har vi svårt att förstå Johannes’ inledande framställningar?

³ Aposteln Johannes skrev sin berättelse på det första århundradets allmängrekiska. Denna grekiska var då ett internationellt språk. De för vilka Johannes skrev kunde tala och läsa grekiska. De visste alltså vad han menade med dessa inledande satser eller kunde åtminstone få reda på det genom att läsa återstoden av Johannes’ redogörelse på dess grekiska originalspråk. Men när det blir fråga om att översätta dessa inledande satser till andra språk, låt oss säga nutida engelska eller svenska, så uppstår en svårighet när det gäller att återge dem så att den exakta betydelsen framgår av ordalydelsen.

 4. Har alla nutida översättningar samma lydelse som de gamla godtagna utgåvorna av bibeln, och vilka exempel har vi som belyser saken?

⁴ Den bibelläsare som använder de vanligaste översättningarna säger naturligtvis strax: ”Det kan väl inte vara någon svårighet att veta vem Ordet är. Det står ju tydligt att Ordet är Gud, och Gud är Gud.” Men till svar härpå måste vi säga att inte alla våra nyare moderna översättningar, som gjorts av kännare av grekiska språket, säger likadant. Låt oss som exempel ta några engelska bibelöversättningar: The New English Bible, som utkom i mars 1961, säger: ”Och vad Gud var, var Ordet.” Det grekiska ord som översatts med ”Ordet” är Logos, och dr James Moffatts New Translation of the Bible (1922) säger: ”Logos var gudomlig.” The Complete Bible — An American Translation (Smith-Goodspeed) säger: ”Ordet var gudomlig.” Och likadant säger Hugh J. Schonfields The Authentic New Testament. Vi återger här några andra översättningar (av tyskar). Böhmer: ”Det var nära förbundet med Gud, ja, självt av gudomlig tillvaro.”a Stage: ”Ordet var självt av gudomlig tillvaro.”b Menge: ”Och Gud (= av gudomlig tillvaro) var Ordet.”c Pfäfflin: ”Och var av gudomlig betydenhet.”d Och Thimme: ”Och ett slags Gud var Ordet.”e

 5. Vilken är den mest omtvistade översättningen av alla, vilket framgår av två exempel, och varför kan professor Torreys översättning jämställas med den här först återgivna?

⁵ Men mest omtvistad av alla är följande lydelse av Johannes 1:1, 2: ”Ordet var i begynnelsen, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Detta Ord var i begynnelsen hos Gud.” Så läser vi i The New Testament in An Improved Version, som utkom i London 1808.f En förutvarande romersk-katolsk präst översätter på liknande vis: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Detta var hos Gud i begynnelsen. Allt fick tillvaro genom Ordet, och utan det fick ingenting skapat existens.” (Joh. 1:1—3)g Jämsides med denna översättning med dess mycket diskuterade uttryck ”en gud” kan man ställa den ordalydelse som finns i The Four Gospels — A New Translation av professor Charles Cutler Torrey, andra upplagan av år 1947, nämligen: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var gud. När han var i begynnelsen hos Gud, blev allting skapat genom honom; utan honom har intet skapat blivit till.” (Joh. 1:1—3) Lägg märke till att det som Ordet sägs vara stavas utan stor begynnelsebokstav, nämligen ”gud”.

 6. Vilka olika uttryck kommer vi i beröring med i de här förut citerade översättningarna, och vems identitet måste vi därför nu ta reda på?

⁶ I de här förut citerade bibelöversättningarna har vi alltså mött uttrycken ”Gud”, ”gudomlig”, ”ett slags Gud”, ”gud” och ”en gud”. Folk som lär att det finns en treenig Gud gör kraftiga invändningar mot översättningen ”en gud”. De säger bland annat att den innebär att man tror på polyteism. Eller också kallar de den för unitarianism eller arianism. Treenigheten lärs i de delar av kristenheten som finns i Europa, i Nord- och Sydamerika och i Australien, och det är i dessa delar av jorden som det stora flertalet av tidskriften Vakttornets fyra millioner läsare lever. Läsarna i de övriga delarna av jorden, i Asien och i Afrika, kommer i beröring med treenighetsläran genom kristenhetens missionärer. Av detta framgår det tydligt att vi måste förvissa oss om, inte bara vem Ordet eller Logos är, utan också vem Gud själv är.

 7, 8. Vad säger kristenheten att Gud är, men vilken trasslig härva råkar vi då i, när vi använder denna likabetydande term i Johannes 1:1, 2?

⁷ Kristenheten tror att dess förnämsta lärosats är den om treenigheten. Med treenighet menar den en Gud som är tre i ett. Detta betyder en Gud i tre personer, nämligen ”Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande”. Eftersom detta sägs vara inte tre Gudar utan endast ”en Gud i tre personer”, måste uttrycket Gud betyda treenigheten, och treenigheten och Gud måste vara likabetydande uttryck. Låt oss med utgångspunkt härifrån citera Johannes 1:1, 2 och använda den likabetydande termen för Gud och så se hur det då kommer att låta:

⁸ ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos treenigheten, och Ordet var treenigheten. Detta var i begynnelsen hos treenigheten.” Men hur skulle något sådant kunna existera? Om Ordet själv var en person och han var hos treenigheten, ja, då skulle det vara fyra personer. Men treenighetslärans förfäktare säger att Ordet är andra personen i treenigheten, ”Gud Sonen”.h Men hur kunde Johannes då säga att Ordet, såsom Gud Sonen, var treenigheten bestående av tre personer? Hur kunde en person vara tre?

 9. Om det påstås att ”Gud” betyder Gud Fadern, vilken svårighet råkar vi då ut för?

⁹ Om emellertid treenighetslärans anhängare säger att i Johannes 1:1 betyder Gud bara första personen i treenigheten, alltså ”Gud Fadern”, och följaktligen var Ordet hos Gud Fadern i begynnelsen, så frågar vi: Hur kan det på grund av denna definition av Gud sägas att Ordet, som de säger är ”Gud Sonen”, är ”Gud Fadern”? Och var kommer så deras ”Gud den Helige Ande” in i bilden? Om Gud är en treenighet, var då inte Ordet hos ”Gud den Helige Ande” såväl som hos ”Gud Fadern” i begynnelsen?

10. Hur blir det om man säger att ”Gud” betyder de två andra personerna i treenigheten, och vilka försök till förklaring reder inte ut detta förhållande?

¹⁰ Antag nu att de säger att i Johannes 1:1, 2 betyder Gud de andra två personerna i treenigheten, så att Ordet i begynnelsen var hos Gud Fadern och Gud den Helige Ande. I detta fall råkar vi i den svårigheten att eftersom Ordet var Gud, var han Gud Fadern och Gud den Helige Ande, de andra båda personerna i treenigheten. Sålunda sägs Ordet eller ”Gud Sonen”, den andra personen i treenigheten, också vara första personen och tredje personen i treenigheten. Man kommer inte ur svårigheten genom att säga att Ordet var densamme som Gud Fadern och var jämlik Gud Fadern, men ändå inte Gud Fadern. Om det vore så, måste därav följa att Ordet var densamme som Gud den Helige Ande men likväl inte var Gud den Helige Ande.

11, 12. Hur mycket av Gud skulle enligt treenighetsläran Ordet vara, och vilken fråga måste vi då framställa angående Guds personlighet?

¹¹ Och ändå lär treenighetslärans förfäktare att Gud i Johannes 1:1, 2 är endast en Gud, inte tre Gudar! Är då Ordet endast en tredjedels Gud?

¹² Eftersom vi inte kan vetenskapligt räkna att 1 Gud (Fadern) + 1 Gud (Sonen) + 1 Gud (den Helige Ande) = 1 Gud, så måste vi då räkna att 1/3 Gud (Fadern) + 1/3 Gud (Sonen) + 1/3 Gud (den Helige Ande) = 3/3 Gud, eller 1 Gud. Vi skulle då också vidare behöva dra den slutsatsen att begreppet ”Gud” i Johannes 1:1, 2 ändrar personlighet, eller att ”Gud” ändrar sin personlighet i en enda sats. Gör han det?

13, 14. a) Vad åstadkommer treenighetsläran i fråga om innebörden av Johannes 1:1, 2? b) Hur var Johannes till sinnes i fråga om Ordet och Gud?

¹³ Är de som läser Vakttornet nu förvirrade? Ja, alldeles säkert! Hur man än söker resonera i fråga om treenighetsläran så leder det till förvirring i sinnet. Treenighetsläran gör innebörden i Johannes 1:1, 2 förvirrande, den förenklar den inte eller klargör den eller gör den lättare att förstå.

¹⁴ Det rådde sannerligen ingen förvirring angående denna sak i aposteln Johannes’ sinne, när han skrev dessa ord till internationella kristna läsare på den allmängrekiska som användes för 1900 år sedan. När Johannes inledde sin skildring av Jesu Kristi liv var han alls inte förvirrad i sinnet beträffande vem Ordet eller Logos var och vem Gud var.

15. Vem måste vi låta hjälpa oss till rätta med detta pussel beträffande identiteten, och till vilka skrifter kan vi vända oss för att få förklaring och uttydning?

¹⁵ Vi måste därför låta aposteln Johannes själv identifiera för oss vem Ordet var och förklara vem Gud var. Det är just det Johannes gör i återstoden av sin skildring av Jesu Kristi liv och också i sina andra inspirerade skrifter. Utom det så kallade Johannes’ evangelium skrev han tre brev eller epistlar och likaså Uppenbarelseboken eller Apokalypsen. Många anser att Johannes först skrev Uppenbarelseboken, sedan sina tre brev och slutligen sitt evangelium. Boken Biblical Archaeology av G. Ernest Wright (1957) säger på sidan 238: ”Johannes förbinds vanligtvis med Efesus i Mindre Asien och dateras av de flesta vetenskapsmän till omkring år 90.” Tidskriften Vakttornet godtar årtalet 98 e. Kr. såsom det då Johannes’ evangelium blev skrivet. För att få saker och ting som står skrivna i Johannes’ evangelium förklarade och förtydligade kan vi alltså vända oss till hans tidigare skrifter, Uppenbarelseboken eller Apokalypsen och hans tre brev.

16. Med vilket syftemål börjar vi denna undersökning och varför det?

¹⁶ Detta skall vi nu göra. Vi gör det med önskan att nå samma slutsats om vem Ordet eller Logos var som den aposteln Johannes kommer till. Om vi gör det, betyder det för oss att vi kan vinna ett lyckligt, evigt liv i Guds rättfärdiga nya värld, som nu är så nära för handen. Med all den förstahandskunskap som Johannes ägde och de personliga förbindelser han hade haft, hade han skäl till eller grundval för en absolut rätt slutsats. Han ville att vi som hans läsare skulle nå en rätt slutsats. Därför framställde han ärligt och troget de faktiska förhållandena för oss i sina fem olika skrifter, på det att han måtte hjälpa oss att komma till samma slutsats som han själv. Eftersom vi nu godtar Johannes’ vittnesbörd som sant, så börjar vi med ett rätt syftemål, ett som kan leda till ändlösa välsignelser för oss.

Hur lyder 1 Johannes 5:7 enligt Douay-översättningen och Konung Jakobs bibel?

17. Vad kommer treenighetstroende som inte är med sin tid att fråga, och vad måste sägas om den vers i deras biblar som de pekar på?

¹⁷ Om inte treenighetslärans anhängare är med sin tid, kommer de att fråga: Lär inte Johannes själv om treenigheten, nämligen att tre är ett? De kommer att hänvisa till sina egna biblar med 1 Johannes 5:7 och läsa: ”Och det finnes tre som bära vittnesbörd i himmelen, Fadern, Ordet och den Helige Ande. Och dessa tre äro ett.” Så säger 1 Johannes 5:7 i den romersk-katolska Douayöversättningen, och liknande lydelse har Engelska auktoriserade översättningen eller Konung Jakobs översättning. Men orden ”i himmelen, Fadern, Ordet och den Helige Ande. Och dessa tre äro ett” förekommer inte i de äldsta grekiska handskrifterna. De modernaste bibelöversättningarna utelämnar fördenskull dessa ord. Bibelutgåvan från den av Brödraskapet för den kristna läran tillsatta romersk-katolska episkopala kommittén sätter orden inom klammer och har en förklarande fotnot som säger: ”Den Heliga Stolen förbehåller sig rätten att slutligt bestämma om här föreliggande läsarts ursprung.”

18. Vad erkänner kardinal Maius om 1 Johannes 5:7 i sin utgåva av Vatikanhandskriften nr 1209?

¹⁸ Enligt mångas omdöme är Vatikanhandskriften nr 1209, som skrevs under första hälften av 300-talet, den äldsta existerande grekiska handskriften av de kristna skrifterna. I den kopia av denna grekiska handskrift, som utgavs av kardinalen Angelus Maius år 1859 och som vi själva har ett exemplar av, har han satt in de grekiska orden men tillagt ett fotnottecken vid slutet av föregående vers. Fotnoten är på latin och lyder i översättning:

Härifrån lyder texten i den äldsta vatikanska kodexen, vilken vi återger i denna utgåva, som följer: ”Ty det finnes tre som bära vittnesbörd, anden och vattnet och blodet; och de tre stå för en. Om vittnesbördet” osv. Johannes’ frejdade vittnesbörd om de tre gudomliga personerna saknas alltså, vilket faktum redan länge varit känt för dem som kritiskt studerat saken.i

19. Vad säger dr E. J. Goodspeed om 1 Johannes 5:7, och på vilken grundval kan vi alltså inte gå till verket att undersöka Ordets och Guds identitet?

¹⁹ Dr Edgar J. Goodspeed, bibelöversättaren, säger om 1 Johannes 5:7: ”Denna vers har inte påträffats på grekiska i någon handskrift i eller utanför Nya testamentet före 1200-talet. Den förekommer inte i någon grekisk handskrift av 1 Johannes före 1400-talet, då en kursiv handskrift har den; en från 1500-talet innehåller också dessa ord. Dessa är de enda grekiska handskrifterna av Nya testamentet vari versen någonsin påträffats. Men den förekommer inte i någon forntida grekisk handskrift eller hos någon grekisk kristen skribent eller i någon av de orientaliska utgåvorna. ... Forskare i grekiska och utgivare av Nya testamentets grekiska text världen utöver förklarar att versen är oäkta.”j När vi nu undersöker Johannes’ skrifter beträffande vem Ordet och vem Gud är, kan vi inte gå till verket på grundval av vad de förfalskade orden i 1 Johannes 5:7 säger.

Hans mänskliga födelse på jorden

20, 21. a) När lämnade Ordet Guds personliga närvaro, och vilka frågor uppstår beträffande hur Ordet gjorde detta? b) Hur säger Johannes att Ordet gjorde detta, och vad betyder det?

²⁰ Det kom en tidpunkt då Ordet eller Logos lämnade Guds personliga närvaro där han hade vistats i begynnelsen. Detta var då han kom ned till jorden och levde bland människorna. Johannes 1:10, 11 (NW) säger: ”Han var i världen, och världen blev till genom honom, men världen kände honom icke. Han kom till sitt eget hem, men hans egna läto honom icke komma in.” När Ordet kom ned till jorden, gjorde han då detsamma som himmelska änglar hade gjort, det vill säga förblev en andevarelse och bara iklädde sig en synlig mänsklig kropp och verkade genom denna kropp i sin samvaro med människorna? Eller blev Ordet en blandning, en sammanblandning av det som är ande och det som är kött? I stället för att gissa vill vi låta Johannes tala om det för oss:

²¹ ”Så blev Ordet kött och bodde ibland oss, och vi fingo en syn av hans härlighet, en sådan härlighet som tillhör en enfödd son från en fader; och han var full av oförtjänt godhet och sanning.” (Joh. 1:14, NW) Andra bibelöversättningar överensstämmer i fråga om att Ordet ”blev kött”. (RS; AT; Ro; New English) Detta är långt ifrån att säga att han iklädde sig kött såsom vid en materialisation eller såsom vid en inkarnation. Det betyder att han blev vad människan var — kött och blod — på det att han måtte vara en av oss mänskliga varelser. Om vi undersöker Johannes’ skrifter aldrig så mycket så kan vi inte finna att Johannes en enda gång säger att Ordet blev en Gudamänniska, det vill säga en kombination av Gud och människa.

22. När det gäller Ordets mänskliga tillvaro, vad kallade han sig själv, och vad innebar det i själva verket att han blev kött?

²² Uttrycket Gudamänniska är ett påfund av treenighetslärans anhängare och finns ingenstädes i hela bibeln. Vad Ordet kallade sig själv medan han var på jorden var ”Människosonen”, någonting helt annat än Gudamänniskan. Då han först råkade den jude som kallades Natanael, sade han till denne jude: ”Ni skola få se himmelen öppnad och Guds änglar fara upp och fara ned till Människosonen.” (Joh. 1:51, NW) Till den judiske fariséen Nikodemus sade han: ”Alldeles såsom Mose lyfte upp ormen i öknen, så måste Människosonen bliva upplyft, för att var och en som tror på honom må få evigt liv.” (Joh. 3:14, 15, NW) I Johannes’ skrifter används uttrycket ”Människosonen” om Ordet sexton gånger. Detta anger att det var genom en mänsklig födelse på jorden som han ”blev kött”. Att han blev kött betydde ingenting mindre än att han upphörde att vara en ande varelse.

23, 24. När Ordet blev kött, vad blev han då för människans sinnen, och med vilka ord meddelar oss Johannes sin egen erfarenhet av Ordet?

²³ Genom att Ordet, som förut varit en osynlig ande, blev kött, blev han synlig, hörbar, påtaglig för människor på jorden. Människor av kött kunde således ha direkt kontakt med honom. Aposteln Johannes meddelar oss sin egen erfarenhet av Ordet då denne var till i köttet, på det att Johannes måtte dela denna välsignelse med oss. Johannes säger:

²⁴ ”Det som var från begynnelsen, det som vi hava hört, som vi hava sett med våra ögon, som vi hava betraktat uppmärksamt och våra händer hava känt, angående livets ord (ja, livet gjordes uppenbart, och vi hava sett och bära vittnesbörd om och förtälja för eder om det eviga liv som var hos Fadern och gjordes uppenbart för oss), det som vi hava sett och hört förtälja vi också för eder, för att ni också må hava delaktighet med oss. Dessutom hava vi denna vår delaktighet med Fadern och med hans Son, Jesus Kristus.” — 1 Joh. 1:1—3, NW.

25, 26. a) Hur omtalar Johannes Jesu jordiske fosterfar? b) Hur omnämner Johannes Jesu mänskliga mor, sedan han tagit vård om henne?

²⁵ Johannes riktar vår uppmärksamhet på denne Människosons mänskliga moder, men aldrig genom att nämna henne vid hennes egennamn. Johannes talar aldrig om hennes förstfödde son som ”Marias Son”. Johannes nämner hans mänsklige fosterfar vid namn rätt tidigt i början av berättelsen, då Filippus sade till Natanael: ”Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” (Joh. 1:45) Längre fram, sedan Jesus på mirakulöst vis bespisat fem tusen män med fem bröd och två fiskar, sökte judarna förringa Jesu bakgrund och sade: ”Är detta icke Jesus, Josefs son, vars fader och moder vi känna?” (Joh. 6:42, NW) Fastän Johannes talar om andra kvinnor och nämner dem vid deras namn Maria, så utelämnar han Jesu moders namn. Närhelst hon omtalas sker det aldrig som ”Maria” eller ”moder” utan alltid som ”kvinna”.

²⁶ Så till exempel då Jesus var döende likt en förbrytare på en påle på Golgata och hans jordiska mor och hans älskade lärjunge Johannes stod och såg på, var hans sista omtalade ord till henne: ”’Kvinna, se din son!’ Därnäst sade han till lärjungen: ’Se, din moder!’ Och från den stunden tog lärjungen henne till sitt hem.” (Joh. 19:25—27, NW) Hur länge Johannes tog vård om Maria, Jesu moder, talar han inte om för oss, men han söker aldrig förhärliga henne eller göra henne till ett helgon, ja, han inte ens nämner henne vid namn, för att hon var Jesu moder.

27, 28. Vems mor påstår treenighetslärans förfäktare att Maria blev, och till vilken fråga leder den uppfattningen?

²⁷ Men enligt treenighetslärans förfäktare blev Maria Guds moder, när ”Ordet blev kött”. Men eftersom de säger att Gud är en treenighet, så blev då den judiska jungfrun Maria mor endast till en tredjedel av Gud, inte ”Guds moder”. Hon blev moder endast till en person i gudomen, den person som kommer i andra hand i formeln ”Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande”. Maria var alltså blott moder till ”Gud Sonen”; hon var inte moder till ”Gud Fadern” och inte heller till ”Gud den Helige Ande”.

²⁸ Men om romerska katoliker och andra framhärdar i att Maria var ”Guds moder” så blir vi tvungna att fråga: Vem var Guds fader? Om Gud hade en moder, vem var hans fader? Så ser vi på nytt hur treenighetsläran leder ut i det löjliga.

29. Hur beskriver Johannes i Uppenbarelseboken 4:8, 11 Herren Gud, och vilken fråga uppstår beträffande om Maria kunnat bära honom i sitt sköte?

²⁹ Vidare fick aposteln Johannes se i en syn hur vissa himmelska skapelser sade till Gud på hans tron: ”Helig, helig, helig är Herren Gud, den Allsmäktige, han som var och som är och som skall komma”, och andra sade: ”Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.” (Upp. 4:8, 11) Bibeln säger tydligt att himlarnas himmel inte kunde rymma Herren Gud, den Allsmäktige, och kung Salomos häpnadsväckande tempel i Jerusalem kunde inte rymma den ende Herren Gud, den Allsmäktige. Hur skulle då en sådan mikroskopisk sak som äggcellen i Marias moderliv kunna rymma Gud så att hon skulle kunna bli ”Guds moder”? Låt oss alltså omsorgsfullt se till att det vi förkunnar inte förringar Gud.

Hans födelseort

30, 31. a) Vilken fråga uppstod bland judarna angående denne Jesus, som efter vad det föreföll härstammade från Nasaret i Galileen? b) Hur antydde den stora skaran vid Jesu triumfritt in i Jerusalem var hans födelseort var?

³⁰ Bland judarna uppstod en diskussion angående Jesu födelseort, då han ju kom från Nasaret i provinsen Galileen. Judarna i allmänhet visste inte att han var född i Betlehem. Följaktligen berättar Johannes för oss: ”Andra sade: ’Han är Messias.’ Andra åter sade: ’Icke kommer väl Messias från Galileen? Säger icke skriften, att Messias skall komma av Davids säd och från den lilla staden Betlehem, där David bodde?’ Så uppstodo för hans skull stridiga meningar bland folket.” (Joh. 7:41—43) Men då Jesus gjorde sin triumfritt in i Jerusalem på våren år 33 var många judar redo att hälsa honom som Guds utlovade konung, kung Davids i Betlehem son. Johannes 12:12—15 (NW) säger oss:

³¹ ”Följande dag, när den stora folkskaran, som hade kommit till högtiden, fick höra att Jesus var på väg till Jerusalem, togo de kvistar av palmträd och gingo ut för att möta honom. Och de började ropa: ’Fräls, det bedja vi dig! Välsignad är han som kommer i Jehovas namn, ja, Israels konung!’ Men när Jesus hade funnit en ung åsna, satte han sig på den, alldeles såsom det är skrivet [i Sakarja 9:9]: ’Hys ingen fruktan, Sions dotter. Se, din konung kommer, sittande på en åsnas fåle.’” — Se Psalm 118:25, 26.

32. a) Hur antydde Natanael Jesu kungliga härstamning? b) Hur antydde Jesus i Uppenbarelseboken sin kungliga härstamning, och hur förhåller sig hans rike till hans förfaders?

³² Men tre år dessförinnan, då Jesus började sin offentliga verksamhet i Israels land, insåg Natanael hur Jesus var förbunden med kung David och sade till honom: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.” (Joh. 1:49) Och i synen som gavs aposteln Johannes framhävs Jesu kungliga härstamning ett antal gånger. I Uppenbarelseboken 3:7 säger Jesus själv: ”Så säger den Helige, den Sannfärdige, han som har ’Davids nyckel’.” I Uppenbarelseboken 5:5 säger en person av framskriden ålder om Jesus: ”Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger.” Slutligen läser vi i Uppenbarelseboken 22:16: ”Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.” Fastän Jesus på jorden talade om sig som ”Jesus från Nasaret”, var han i själva verket född i kung Davids fädernestad, Betlehem, och hade endast blivit uppfostrad i Nasaret. (Joh. 18:5—7; 19:19) Där blev Josef, hans fosterfar, betraktad som hans fader. Hans förfader David hade ett jordiskt rike, men Jesu himmelska rike är något långt mera storslaget och gagneligt för hela mänskligheten.

33, 34. a) Hur resonerar präster som menar att ordalydelsen i Johannes 1:14 anger att Ordet var en inkarnation? b) Hur förhåller detta sig i betraktande av Petrus’ användning av nyckelordet tillsammans med dettas användning på andra ställen?

³³ Han som var Ordet eller Logos tillbragte endast en kort tid bland människorna, mindre än trettiofem år från tidpunkten för hans avlelse i den från kung David härstammande judiska jungfruns moderliv. Som En amerikansk översättning återger Johannes 1:14: ”Så blev Ordet kött och blod och levde till en tid ibland oss.” Präster som tror på en inkarnation och en Gudamänniska påpekar att det grekiska verb som översatts ”levde till en tid” är avlett från det ord som betyder ”tält” eller ”tabernakel”. Ja, dr Robert Young översätter rentav det uttrycket så här: ”Och Ordet blev kött och tältade ibland oss.” Eftersom man ligger i tält när man bor i läger argumenterar prästerna så, att Jesus alltjämt var en andevarelse och endast liksom bodde i tält i en kropp av kött och följaktligen var en inkarnation, en Gudamänniska. Men aposteln Petrus använde ett liknande uttryck om sig själv, i det han sade: ”Jag anser det rätt att så länge jag är i detta tabernakel uppväcka eder genom att påminna eder; jag är nämligen förvissad om att avläggandet av detta mitt tabernakel är nära.” (2 Petr. 1:13, 14, Dy) Med de orden menade Petrus säkert inte att han själv var en inkarnation. Petrus menade att han endast skulle leva kvar en liten tid längre på jorden som en varelse av kött.

³⁴ Samma grekiska ord som används i Johannes 1:14 används också om andra personer som inte är inkarnationer, i Uppenbarelseboken 12:12 och 13:6. Orden i Johannes 1:14 stöder alltså inte inkarnationsteorien.

[Fotnot)

BIBLIA SAGRADA, en översättning från den hebreiska, arameiska och grekiska grundtexten, på grundval av benediktinmunkarnas i Maredsous (i Belgien) franska översättning, av den katolska bibelcentralen i São Paulo, andra upplagan, 1960, säger detsamma som ovanstående och lyder: ”Cap. 1:–1. O Verbo, a palavra substancial e eterna do Pai, que constitui a segunda pessoa da Santissima Trindade.”