”Mellanradiga” översättningen av bibeln
1. Vilket slags tvåspråkiga handskrifter har framställts av lärda män, och vilket värde har de?
DET har framställts handskrifter med de inspirerade grekiska skrifternas text och texten till den latinska översättning som kallas Vulgata sida vid sida på samma ark. På så sätt har man kunnat jämföra de båda språkens texter. Hade den katolske översättaren Hieronymus, som utförde denna latinska översättning av hela bibeln, använt ”riktiga sanningsord”? De som förstår latin och grekiska har möjlighet att jämföra de båda texterna och själva bilda sig en uppfattning om den saken.
2. a) Vilken helig bok gjorde Sanctes Pagninus en översättning av, och var gav Servet ut en upplaga av den? b) Vilken spanjor arbetade med den bibelutgåva som kallas Antwerpenpolyglotten, under vems beskydd gjorde han det, och var trycktes den?
2 År 1528 gav en italiensk munk vid namn Sanctes Pagninus i Lyon i Frankrike ut ett arbete som han hade strävat med i trettio år. Dess latinska titel lyder i svensk översättning: ”En ny översättning av Gamla och Nya testamentet”. Översättningen var förstås på latin. Litet senare, år 1542, utgav Servet i Lyon en upplaga av denna bibel. Men under tiden hade den spanske prästen och Orientforskaren Arias Montanus fått i uppdrag av konung Filip II i Spanien att arbeta på en polyglottbibel, som konungen på förslag av den berömde boktryckaren Plantin ämnade låta framställa. Under åren 1569—1572 trycktes denna bibel slutligen i Antwerpen. Dess fullständiga latinska titel lyder i svensk översättning: ”Den Heliga Skrift på hebreiska, kaldeiska, grekiska och latin av Filip II, konung, katolik i fromhet och lärdom, för den högheliga kyrkans bruk”. Den trycktes av Plantin i åtta (8) band, folioformat. Efter tryckorten kallas den i allmänhet för ”Antwerpenpolyglotten”. Ibland kallas den ”Biblia regia”, dvs. ”Kungliga bibeln”, eftersom den tillkom under Filip II:s beskydd; och ibland kallas den ”Plantinbibeln” efter boktryckaren.a
3. a) Vad hette den italienske munk som hade åstadkommit den latinska bibelöversättning som ingick i Antwerpenpolyglotten? b) Hur kom denne munks latinska översättning att användas vid framställningen av en mellanradig bibelöversättning, och vilka utgivningsår anges på Sällskapets exemplar?
3 I Antwerpenpolyglotten medtog den spanske prästen Arias Montanus en korrigerad version av den latinska översättningen av bibeln som hade verkställts av Sanctes Pagninus. Arias Montanus dog år 1598. År 1599 och åren 1610—1613 publicerades utgåvor av bibelns latinska text enligt Pagninus, och i dessa utgåvor fanns en mellanradig latinsk översättning, ord för ord, införd ovanför den hebreiska texten, som var försedd med de hebreiska vokalpunkterna. Denna hebreisk-latinska bibel ansågs länge vara den lämpligaste hebreiska bibeln för dem som höll på att lära sig hebreiska. Sällskapet Vakttornets Pennsylvanienorganisation äger elva band av denna mellanradiga översättning som tryckts i Plantintryckeriet, och de är daterade 1610, 1611, 1612, 1613 och 1615. Första bandet innehåller Första och Andra Moseboken, och dess latinska titel lyder i svensk översättning: ”Den hebreiska bibeln med en mellanradig, latinsk översättning av Sanctes Pagninus från Lucca”.
4. Hur användes spanjoren Arias Montanus’ latinska översättning i denna bibelutgåva?
4 Titeln på tionde bandet, som börjar med Matteus’ evangelium, lyder på svenska: ”Grekiska Nya testamentet med den vanligast förekommande latinska översättningen införd mellan raderna i den grekiska texten, vilken översättning, ... som tydligen återger innebörden snarare än orden, följer i bokens marginal, och en annan av spanjoren salig Arias Montanus, ...” I det här bandet finner man den latinska texten ovanför den grekiska texten, ord för ord.
5. a) Vilket slag av bibelutgåvor kom alltså ut för så länge sedan? b) Hur utnyttjade den brittiske prelaten dr Brian Walton längre fram detta mellanradiga stoff på främmande språk?
5 Mot slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet utkom alltså denna mellanradiga översättning, ord för ord, av bibeln. Det omnämnda mellanradiga stoffet införlivades med ”Londonpolyglotten”, som utgavs av den välkände brittiske prelaten dr Brian Walton åren 1654—1657. Sällskapet Vakttornets Pennsylvanienorganisation äger originalexemplar av detta oerhört omfattande arbete, som består av åtta stora band. I överskriften över den mellanradiga spalten med den hebreiska textenb och i överskriften över den mellanradiga spalten med den grekiska textenc nämns versionerna av den italienske munken Pagninus och den spanske prästen Arias Montanus såsom textkällor.
6. a) Vilket arbete utgav Benjamin Wilson är 1864, och vad betyder dess namn? b) Vem fick år 1902 såväl utgivningsrätten som stereotypplåtarna till denna utgåva? När började mottagaren trycka och framställa exemplar av den?
6 Två hundra år senare utkom något mera praktiskt för vanligt folk som önskar studera bibeln. År 1857 utgav Benjamin Wilson, en tidningsredaktör från Geneva i Illinois i Förenta staterna, första delen av sin mellanradiga översättning av de inspirerade grekiska skrifterna. Den sista delen utgavs år 1863. Denna bibel utkom i ett band år 1864 och kallades ”The Emphatic Diaglott”. ”Diaglott” betyder ordagrant ”genom tungan (språket)”, men i det här sammanhanget är innebörden: ”mellanradig”. År 1902 förvärvades utgivningsrätten och stereotypplåtarna till ”The Emphatic Diaglott” från bolaget Fowler & Wells i New York och överlämnades som en gåva till Sällskapet Vakttornet, för vilket Charles Taze Russell då var president. År 1927 började Sällskapet ge ut Diaglott, tryckt på egna pressar, och fortsätter att ge ut den.
7. Vad finner man i denna bibels vänsterspalt på varje sida, och vad finner man i högerspalten?
7 I den breda vänsterspalten på varje sida i Diaglott finner man den grekiska texten, som utgörs av den tyske forskaren dr J. J. Griesbachs reviderade textupplaga av åren 1775—1777, och under varje grekiskt ord finner man dess engelska motsvarighet. Den smala högerspalten på varje sida innehåller en nutida engelsk översättning av Benjamin Wilson.
8. a) Vilken biblisk sanning fick C. T. Russell grepp om genom Diaglott? Vilken fullständig titel gav han fördenskull denna tidskrift? b) Vilken tidigare utgiven engelsk översättning hade samma kännetecken?
8 Det var genom Diaglott som Sällskapets förste president, C. T. Russell, fick klart för sig att de inspirerade grekiska skrifterna talar om Kristi andra ”närvaro”, ty i Diaglott återgavs det grekiska ordet ”parousía” helt korrekt med ”närvaro” och inte med ”ankomst” eller ”tillkommelse” såsom i Engelska auktoriserade översättningen och i svenska kyrkobiblar ända från ”Gustav Vasas bibel” av år 1541. När C. T. Russell började ge ut en ny bibelförklarande tidskrift i juli 1879, kallade han den därför (i svensk översättning) Zions Vakt-Torn och förkunnare av Kristi närvaro. Nu, nittio år senare, heter denna tidskrift ”Vakttornet Förkunnar Jehovas rike”, och den kommer ut på 72 språk. När Russell namngav tidskriften år 1879, var han av allt att döma inte medveten om att dr Robert Young år 1862, ett år innan Diaglott hade fullbordats, i Edinburgh i Skottland hade låtit utge den ordagranna bibelöversättning som kallas ”Young’s Literal Translation of the Holy Bible” och att denna översättning också återgav det grekiska ordet ”parousía” med ”närvaro” och inte med ”ankomst”. Young utarbetade också en bibelkonkordans, Analytical Concordance to the Bible, som på sidan 188, spalt 1, anger att ordet parousía betyder ”att vara bredvid” eller ”närvaro”. I Vakttornets moderupplaga för april 1883 rekommenderades bibelforskare att använda denna bibelkonkordans.
9. a) Vilka mellanradiga översättningar utgavs åren 1877 och 1960 av Samuel Bagster and Sons? b) Vilken mellanradig översättning av bibeln utgavs år 1896 i Chicago?
9 Efter Diaglott kom det ut andra mellanradiga översättningar av bibeln. År 1877 utgav bokförlaget Samuel Bagster and Sons, London, ett arbete som kallades ”The Englishman’s Greek New Testament” med en mellanradig engelsk översättning, ord för ord, av ”Nya testamentets” grekiska text, som Robert Stephanus (Estienne) hade publicerat år 1550, och med texten till Engelska auktoriserade översättningen av år 1611 i den yttre spalten på varje sida. På senare tid, år 1960, har samma bokförlag gett ut en ny mellanradig grekisk-engelsk bibel, The Interlinear Greek-English New Testament. I högra spalten på varje sida i denna utgåva finner man den grekiska text som den tyske orientforskaren Eberhard Nestle publicerade år 1898 jämte en engelsk översättning, ord för ord, under raden, utförd av dr Alfred Marshall. Där intill, i den vänstra spalten på varje sida, har man låtit trycka texten till Engelska auktoriserade översättningen.d En hebreisk-engelsk mellanradig översättning började utges i Chicago år 1896 med titeln The Interlinear Literal Translation of the Hebrew Old Testament. Det har bara utkommit ett första band, som innehåller Första och Andra Moseboken med en mellanradig översättning av fil. dr George Ricker Berry.e
En ny mellanradig översättning
10. a) Vilken ny mellanradig översättning kom ut vid Jehovas vittnens internationella sammankomster ”Fred på jorden” år 1969? Beskriv denna bibelutgåva. b) Vad kan vi med dess hjälp göra med vilken som helst översättning av de grekiska skrifterna?
10 Och nu i fjol, 1969, vid Jehovas vittnens internationella sammankomster ”Fred på jorden”, utgavs en ny mellanradig grekisk-engelsk översättning, The Kingdom Interlinear Translation of the Greek Scriptures (Rikets mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna). Detta är en inbunden bok om 1.184 sidor. Den grekiska text som har använts är den som sammanställdes och utgavs av Westcott och Hort år 1881. Under denna text finner man en ordagrann engelsk översättning, ord för ord. I högerspalten på varje sida, jämlöpande med vänsterspaltens text, återfinns en reviderad version av New World Translation of the Holy Scriptures (Nya Världens översättning av den Heliga skrift). I den mellanradiga översättningen av grekiskan har emellertid inte de engelska orden helt och hållet eller direkt hämtats från Nya Världens översättning och placerats under det lämpliga grekiska ordet. Nej, visst inte! Under varje grekiskt ord har man tvärtom placerat ett engelskt ord som svarar mot det grekiska ordets grundbetydelse, enligt dess grammatiska konstruktion, vare sig detta ordagrant överensstämmer med Nya Världens översättning eller inte. Vad vi såsom forskare i bibeln vill veta, det är hur den grekiska grundtexten lyder. Enbart genom att lära känna det grekiska ordets eller uttryckets grundbetydelse kan vi avgöra om Nya Världens översättning eller vilken som helst annan bibelöversättning är riktig eller inte.
11. Vad lär oss till exempel den mellanradiga texten om sådana ord som ”officer”, ”militära befälhavare” och ”sammankomst”?
11 I Matteus 8:5 förekommer till exempel ordet ”officer” i Nya Världens översättning, men i den mellanradiga översättningen under det grekiska ordet står det ”centurion”, vilket betyder ”anförare för hundra man”, och det är det grekiska ordets exakta innebörd. I Markus 6:21 används i Nya Världens översättning orden ”militära befälhavare”, men under det grekiska ordet står det ”chiliarchs”, ”befälhavare för tusen man”, ty det är vad den grekiska texten kallar de här nämnda ”krigsöverstarna” (1917). I Apostlagärningarna 19:41 (19:40 i 1917) finner vi i Nya Världens översättning ordet ”sammankomst” (1917: ”menigheten”), men i den mellanradiga översättningen heter det ”ecclesia”, liksom, i grekiskan. I den här versen har emellertid det grekiska ordet ”ekklesía” inte avseende på en ”kyrka” eller ”församling”, vilket det har på andra håll. Vi kan alltså lära oss att förstå olika nyanser i texten.
12. Vilka framträdande drag i Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna har bevarats i Rikets mellanradiga översättning? Varför är detta av stor betydelse?
12 The Kingdom Interlinear Translation (Rikets mellanradiga översättning) innehåller såväl förordet som bihanget till Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, som publicerades år 1950. Detta är av stor betydelse, eftersom läsaren av Rikets mellanradiga översättning i dess fotnoter blir hänvisad till både förordet och bihanget såväl som till de förklaringar som ges av i fotnoterna använda symboler. I fotnoterna hänvisas läsaren till exempel till förordet, där han kan få veta varför Guds namn, Jehova, förekommer i Nya Världens översättning av de grekiska skrifterna.
13. Vilket hebreiskt uttryck förekommer i Westcott och Horts grekiska text, och hur återger Rikets mellanradiga översättning detta ord i texten mellan raderna och i den nutida översättningen? Vad får man veta i fotnoterna?
13 I Westcott och Horts text förekommer förstås inte Guds namn, Jehova eller Jahve, fristående. Men i Uppenbarelseboken 19:1, 3, 4 och 6 innehåller den grekiska texten ordet Hallelouiá, och under detta grekiska ord finner vi varje gång i den mellanradiga översättningen den ordagranna engelska motsvarigheten, ”Hallelujah”. Detta är i själva verket ett hebreiskt uttryck, och det betyder: ”Prisa ni Jah”, och ordet ”Jah” är en förkortning av Jehovah. Därför finner vi att Nya Världens översättning, som återges i högerspalten, ordagrant lyder: ”Prisa Jah, ni människor!” På andra håll, där Nya Världens översättning använder Guds namn, Jehova, står det i den mellanradiga översättningen antingen ”God” (”Gud”) eller ”Lord” (”Herre”) eller ”the Lord” (”Herren”) under motsvarande ord i Westcott och Horts grekiska text. Men i fotnoterna anges det i vilka hebreiska översättningar av de inspirerade grekiska skrifterna man har använt Guds namn, Jehova, på dessa ställen. Av fotnoterna framgår det dessutom att också Diaglott använder namnet Jehova på ett flertal ställen i den nutida översättningen, fastän det inte förekommer i den mellanradiga texten.
14. Vad lär man om begreppet ”själ” genom Rikets mellanradiga översättning?
14 Det har rått en förvänd uppfattning om ordet ”själ”. Flertalet troende människor menar att detta ord används i bibeln i den meningen att människan har en odödlig, osynlig själ inom sig som lämnar kroppen vid döden. Med hjälp av Rikets mellanradiga översättning får du veta att detta inte är sant, ty i den mellanradiga texten används det engelska ordet ”soul” (”själ”) under det grekiska ordet psyché varje gång det förekommer. I 1 Korintierna 2:14 och 15:44, 46 och på andra ställen finner du att den mellanradiga översättningen (i likhet med 1917) använder adjektivet ”soulical” (”själisk”), eftersom det grekiska ordet ovanför är psychikós. Nya Världens översättning har följaktligen här ”fysisk”, inte ”psykisk”. I Matteus 10:28 heter det att själen eller ”psyché” kan förgöras, och i Uppenbarelseboken 16:3 talas det om att själen, dvs. ”psyché”, dör. Människosjälen är inte odödlig.
15. a) Vad får vi med hjälp av Rikets mellanradiga översättning klart för oss om den obestämda artikeln? b) Hur förhåller det sig med den bestämda artikeln?
15 Av Rikets mellanradiga översättning framgår det tydligt att den allmängrekiska, på vilken Jesu lärjungar skrev ned de inspirerade grekiska skrifterna, inte hade någon obestämd artikel. Hur då? Jo, man påträffar inte den engelska obestämda artikeln, ”a” eller ”an”, någonstans i den mellanradiga engelska översättningen. Detta är mycket betydelsefullt, eftersom den obestämda artikeln kan förändra ett ords innebörd. Det är till exempel skillnad på begreppen ”Gud” och ”en gud”, inte sant? Ibland används den bestämda artikeln i grekiskan före titeln ”Gud”. I sådana fall står det ”the God” (”Guden”) eller ”the god” (”guden”) i den mellanradiga texten.f Men i de fall då den grekiska motsvarigheten till ”Guden” syftar på honom som treenighetslärans anhängare kallar ”Gud Fadern”, utelämnar den mellanradiga engelska texten i den översättning, som utgetts av Samuel Bagster and Sons, den bestämda artikeln (”the”), fastän det finns bestämd artikel i den grekiska texten. I Diaglott tvekade man inte att sätta in ordet ”the” under den grekiska bestämda artikeln i de fall där den finns utsatt före titeln ”Gud”.
16. Redogör för hur de båda verserna Johannes 1:1, 2 lyder i Diaglott, både i den mellanradiga översättningen och i den nutida texten.
16 Låt oss i det här sammanhanget se litet närmare på de båda omstridda verserna Johannes 1:1, 2, som prästerna i kristenheten stöder sig på för att bevisa sin lära om treenigheten, dvs. läran om en Gud i tre personer, Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande. I de nämnda verserna förekommer det grekiska ordet Logos, som betyder ”Ord”. Den mellanradiga texten i Diaglott lyder så här i svensk översättning: ”I en begynnelse var Ordet, och Ordet var hos Guden, och en gud var Ordet. Detta var i en begynnelse hos Guden.” Men i den nutida texten i högerspalten har bestämda artikeln (”the”) tagits bort och titeln ”GOD” tryckts med alltigenom stora bokstäver. Vidare har den obestämda artikeln (”a”) tagits bort framför ”beginning” och framför ”god”, och i stället har bestämda artikeln placerats före ”beginning” och ”god” tryckts med versalt ”G”, alltså: ”God”. I svensk översättning får denna textversion alltså lydelsen: ”I Begynnelsen var LOGOS, och LOGOS var hos GUD, och LOGOS var Gud. Detta var i Begynnelsen hos GUD.” Det är således bara de typsorter man har använt som vittnar om skillnaden mellan ”Guden” och ”en gud”.
17. Hur återges Johannes 1:1, 2 i 1917 års svenska översättning?
17 I andra bibelöversättningar har man helt och hållet slopat den obestämda artikeln; man har vidare ersatt den med bestämd slutartikel i ordet ”begynnelse” och har utelämnat bestämda artikeln i förbindelse med ordet Gud. I 1917 års svenska översättning läser vi till exempel: ”I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud.” — Joh. 1:1, 2.
18. a) Hur lyder texten i Johannes 1:1, 2 i Rikets mellanradiga översättning, såväl i texten ord för ord som i den nutida läsarten? b) Hur heter det i andra moderna översättningar, som inte heller stöder treenighetsläran?
18 Men den mellanradiga texten, ord för ord, i Rikets mellanradiga översättning lyder i svensk översättning: ”I begynnelse var Ordet, och Ordet var nära Guden, och gud var Ordet. Denne var i begynnelse nära Guden.” Av denna ordagranna lydelse framgår det att skrivaren, aposteln Johannes, talar om två personer och påvisar att den ene, som var hos den andre, inte är identisk med denne andre. I Nya Världens översättning av den Heliga skrift har man sökt påvisa denna skillnad, och med såväl grammatisk som läromässig korrekthet heter det därför i dessa båda verser: ”I begynnelse[n] var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var en gud. Denne var i begynnelse[n] hos Gud.” För att inte behöva säga ”en gud” har man i andra bibelöversättningar, t. ex. i En amerikansk översättning (AT) och i dr James Moffatts översättning (Mo), valt ordet ”gudomlig”; och i The New English Bible — New Testament används uttrycket ”vad Gud var”, varför det heter: ”Vad Gud var, var Ordet.” Alltså kan inte heller dessa bibelöversättningar användas för att bevisa treenighetsläran.
19. Varför har anhängare av treenighetsläran inga skäl att klaga över att ordet ”en” används här, när man tänker på hur de handskas med bestämd och obestämd artikel i sina översättningar, som blivit färgade av deras trosuppfattning?
19 Anhängare av treenighetsläran har inga giltiga skäl att klaga på detta bruk av ordet ”en” framför ”gud”, eftersom man i alla andra bibelöversättningar använder den obestämda artikeln ”en” och ”ett” hundratals gånger före olika ord, fastän det inte finns någon obestämd artikel i den grekiska grundtexten. Men inte nog härmed, utan i dessa översättningar fogas gång på gång bestämda artikeln till olika ord, fastän den inte finns med i grekiskan. Så förhåller det sig till exempel många gånger i samband med ordet ”ande” och uttrycket ”helig ande”. Det finns ställen i den grekiska texten, där den bestämda artikeln inte förekommer framför dessa ord. Men översättare som omfattar tron på treenighetsläran låter sin översättning bli färgad av denna trosuppfattning genom att foga bestämd slutartikel till ordet ”ande”. När det gäller uttrycket ”helig ande”, låter man det föregås av den fristående bestämda artikeln ”den” och böjer adjektivet ”helig”, och så uppkommer ordet ”anden” och uttrycket ”den helige ande”. I sådana fall använder man också stor begynnelsebokstav i ordet ”Ande” för att ge läsaren intrycket att ordet syftar på en förnuftsbegåvad varelse, den tredje personen i en treenighet.
20. Hur har man i Rikets mellanradiga översättning behandlat ordet ”ande” i sådana fall, och vad har på så sätt framhävts?
20 Av Rikets mellanradiga översättning, i översättningen ord för ord, framgår det att det inte finns någon bestämd artikel i grekiskan på dessa ställen, och i Nya Världens översättning har man inte vare sig fogat till någon bestämd slutartikel eller satt in någon fristående artikel, och inte har man heller använt stor begynnelsebokstav i ordet ”ande”, utan man återger grekiskan rätt och slätt med ”ande” och ”helig ande”. Enligt Apostlagärningarna 6:3 (NW) säger alltså apostlarna till församlingen i Jerusalem: ”Sök ut åt er sju män med gott vitsord ur er krets, fyllda med ande och vishet.” Vidare säger Johannes döparen, enligt Matteus 3:11 (NW), om Jesus Kristus, som snart skulle framträda: ”Denne skall döpa er med helig ande och med eld.”g Att den grekiska texten återges så stämmer överens med bibelns sanning att Guds ande är hans osynliga verksamma kraft som används i ett heligt syfte, på ett heligt sätt.
21. Vilket uttryck i den mellanradiga översättningen ord för ord svarar mot uttrycket ”inspirerad av Gud” (2 Timoteus 3:16, NW)?
21 Medelst sin heliga ande inspirerade Gud dem som gjorde uppteckningen av hela den Heliga skrift. I 2 Timoteus 3:16 (NW) läser vi: ”Hela Skriften är inspirerad av Gud och gagnelig till undervisning.” Av den mellanradiga översättningen ord för ord framgår det emellertid att det grekiska ord som återgetts med ”inspirerad av Gud” ordagrant betyder ”Gud-andad”, dvs. inandad av Gud. Gud andades, så att säga, på de män som han inspirerade till att skriva bibeln.
22. a) Varför krävdes det en hel del muntlig undervisning på apostlarnas tid? b) Vad lär man genom läsarten i den mellanradiga översättningen ord för ord beträffande den muntliga undervisning som omnämns i Galaterna 6:6?
22 På apostlarnas tid fanns det inte så många avskrifter av bibeln. Det fanns inte heller böcker om bibeln eller förklaringar till den. Följaktligen måste en stor del av undervisningen i bibeln ske genom att man läste upp verser ur bibeln för dem som höll på att lära och gav muntliga förklaringar. Därför heter det i Galaterna 6:6 (NW): ”För övrigt må var och en som blir muntligen undervisad i ordet ta del i alla goda ting med den som meddelar denna muntliga undervisning.” Men den mellanradiga översättningen framhåller den grundbetydelse som ligger i de grekiska ord som använts om den muntliga undervisningen, ty i den förekommer två ord som kan återges så här: ”den som det ljuder in i” och ”den som låter det ljuda in”, dvs. i någon annan. Detta beskriver livfullt hur ljudet av lärarens röst trängde in i öronen på den person som fick biblisk undervisning. Inlärandet skedde alltså genom muntlig undervisning.
Skydd mot villfarelse
23. a) Människor som har vilken översättning av de kristna grekiska skrifterna kan i synnerhet sätta värde på det som här har sagts? b) Hur har de som arbetat med dessa översättningar försökt efterlikna ”församlaren”, och vilken hjälpare har de litat till?
23 Vi skulle kunna anföra många fler exempel på hur Rikets mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna i sin översättning ord för ord under den grekiska texten framhäver bibeltextens exakta innebörd. Kristna bibelforskare som har tillgång till Nya Världens översättning av de kristna grekiska skrifterna, på franska, holländska, italienska, portugisiska, spanska och tyska förutom engelska, kommer i synnerhet att sätta värde på detta. De kommer att inse att översättarna av Nya Världens översättning har vinnlagt sig om att med ”riktiga sanningsord” till dessa andra språk överföra Guds ord sådant det föreligger på det grekiska grundspråket. Ingen påstår att dessa nutida översättningar har tillkommit under gudomlig inspiration. Översättarna har måst göra detsamma som den inspirerade bibelskribenten, ”församlaren”, konung Salomo, måste göra, dvs. söka för att ”finna de behagliga orden och skriva riktiga sanningsord”. (Pred. 12:10, NW) I allt detta sökande har de likväl litat på att bli vägledda, men inte inspirerade, av Guds heliga ande. Salomo fann sannerligen de ”behagliga orden”, då han skrev sina böcker i bibeln. Översättarna har försökt efterlikna honom.
24. Varför tjänar Rikets mellanradiga översättning som ett skydd mot villfarelse i denna tid, i synnerhet mot präster som påstår sig kunna grekiska?
24 Eftersom Rikets mellanradiga översättning återger de olika ordens bokstavliga betydelse på bibelns grundspråk, kan den tjäna som ett skydd mot villfarelse i denna tid, då många religiösa ledare förkunnar sådant som är oriktigt, ja, rentav vränger Guds skrivna ord. Präster i kristenheten försöker imponera på uppriktiga människor, som ivrigt studerar bibeln, genom att påstå att de känner bibelns grundspråk och därför vet vad som verkligen står i den. Men tack vare Rikets mellanradiga översättning kan den som ägnar sig åt sådant studium själv ta reda på hur bibelns grundtext lyder och hur den ordagrant återges på engelska och kan på så sätt pröva om det som sådana despotiska präster säger är sant eller inte. På så sätt kan den som söker kunskap få hjälp att finna motargument och kan vara på sin vakt, så att han inte blir vilseledd och förmås att vända sig ifrån bibelns sanning.
25. Hur kommer de som läser Vakttornets publikationer på andra språk indirekt att få gagn av detta nya hjälpmedel vid bibelstudium?
25 Även om de som läser engelska kommer att få den största nyttan av Rikets mellanradiga översättning, eftersom de kan läsa den direkt, kommer utgivarna, Sällskapet Vakttornet, att använda detta nya hjälpmedel vid bibelstudium, då materialet till tidskrifter, böcker, småskrifter och andra publikationer iordningställs. De som inte förstår engelska får på så sätt indirekt gagn av detta hjälpmedel genom att de kan läsa Sällskapets publikationer i översättning på sitt språk. Alla som håller Guds skrivna ord kärt kan därför tacka honom för detta nya hjälpmedel vid bibelstudium.
[Fotnoter]
a Flera år innan Antwerpenpolyglotten kom ut, framställde kardinalen Francisco Jiménez de Cisneros i Spanien (under åren 1514—1517) den s. k. Complutenspolyglotten, som offentliggjordes år 1522.
b I den på latin avfattade rubriken över denna spalt används ordet ”interlinear” (dvs. ”mellanradig”). Den lyder i svensk översättning: ”HEBREISK TEXT med Sanctes Pagninus’ mellanradiga översättning, avpassad till den hebreiska ordalydelsen av Ben. Arias Montanus och andra”.
c Över denna spalt finns också en rubrik på latin, som i översättning lyder: ”Nya testamentets grekiska text enligt Robert Stephanus’ [Estiennes] utgåva med den MELLANRADIGA översättning, som spanjoren Benedict Arias Montanus utförde enligt det grekiska språkets innebörd”.
d År 1898 utgav dr Eberhard Nestle sin grekisk-tyska översättning Novum Testamentum Graece et Germanice. Texten på titelbladet kan återges så här: ”Nya testamentet på grekiska och tyska. Utgivet av Eberhard Nestle. Den grekiska texten med avvikande läsarter ur handskrifter och utgåvor, den tyska texten enligt den nya reviderade utgåvan av Luthers översättning, jämförd med Luthers sista utgåva av år 1545”. I detta verk finner man den grekiska texten på uppslagets ena sida och den tyska översättningen på motsatta sidan.
e År 1903 utgav Brittiska och utländska bibelsällskapet den fullständiga hebreiska bibeln med den hebreiska texten i ytterspalterna på varje sida och Engelska auktoriserade översättningens text där bredvid, i innerspalterna. Men detta var förstås inte någon mellanradig översättning.
f I svenska språket fogas i regel den bestämda artikeln till substantivet, s. k. slutartikel; ”Guden” är alltså motsvarigheten till engelskans ”the God”.
g Inte heller i 1917 års svenska översättning finner man någon bestämd artikel i dessa båda verser eller stor begynnelsebokstav i ordet ”ande”, vilket man gör i tidigare svenska kyrkobiblar.
[Bild på sidan 204]
En ”mellanradig” översättning från år 1613 med inledningen till Första Moseboken. Den latinska översättningen är införd ovanför den hebreiska texten
[Bild på sidan 205]
Första Moseboken, kapitel 1, av Waltons ”Londonpolyglott” med hebreisk, latinsk, grekisk och syrisk text
[Bild på sidan 208]
Johannes 1:1—4 av Benjamin Wilsons ”The Emphatic Diaglott” från år 1864. Benämningen ”Diaglott” syftar på den ”mellanradiga” texten
[Bild på sidan 209]
Johannes 1:1—9 enligt Rikets mellanradiga översättning av de grekiska skrifterna av år 1969 med en engelsk översättning ord för ord under den grekiska texten