Treenigheten — bör du tro på den?

TROR du uppriktigt på treenighetsläran? Hundratals millioner i kristenheten gör det. Du kanske alltid har tänkt på den som grundad på bibeln. Vet du exakt vad den går ut på? Förstår du den? Kan du förklara den?

Den athanasianska trosbekännelsen, ett av de tidigaste fullständiga uttalandena om treenigheten, förklarar den på det här sättet:

”Faderns och sonens och den Helige Andes gudom är en enda, lika i ära och lika i evigt majestät. ... Sammalunda är Fadern allsmäktig, Sonen allsmäktig och den Helige Ande allsmäktig. ... Så är Fadern Gud, Sonen Gud och den Helige Ande Gud, och likväl icke tre Gudar, utan en enda Gud. ... Bland dessa tre personer är ingen den förste eller den siste, ingen den störste eller den minste, utan alla tre personerna äro sinsemellan lika eviga och lika stora.”

Enligt treenighetsläran är alltså Fadern, Sonen och den Helige Ande lika i makt, myndighet och evighet. Den viktiga frågan är dock: Trodde Jesus Kristus och hans apostlar på och lärde de om treenigheten? Om vi tror att de gjorde det, ställs vi inför ett antal mycket förbryllande frågor.

I Markus 13:32 sade Jesus Kristus: ”Dagen och timmen [då Gud kommer att verkställa dom] känner ingen, inte ens änglarna i himlen, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.”a (Se rutan ”Varför saknas de?” på sidan 7.) Men om Fadern och Sonen är lika stora eller jämlika, hur kan då Sonen vara okunnig om något som Fadern vet? ”Jesus har två naturer”, svarar några. ”Här talar han som människa.” Men om det är så, hur är det då med den ”Helige Ande”? Om den är den tredje personen i treenigheten, varför vet då inte den det? En kedja är inte starkare än sin svagaste länk. Och den ”Helige Ande” är en del av treenighetens kedja.

Jesus hade också vid ett tidigare tillfälle sagt: ”Ingen vet vem Sonen är, utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är, utom Sonen.” (Lukas 10:22) Åter frågar vi: Hur är det med den ”Helige Ande”? Om den är en medveten del av ”gudomen”, jämlik Fadern och Sonen, varför vet då inte den det?

Mer än 20 år efter det att Jesus hade dött och farit upp till himmelen skrev aposteln Paulus: ”Vem känner Herrens [Faderns] tankar så att han kan upplysa honom? Men vi tänker Kristi tankar.” (1 Korintierna 2:16) Hur är det möjligt att tänka ”Kristi tankar” och ändå inte känna ”Herrens tankar” — om Fadern och Sonen är jämlika?

I Ordspråksboken 8:22—24 läser vi: ”Herren skapade mig som sitt förstlingsverk, i urminnes tid, innan han gjorde något annat. Från evighet är jag insatt, från begynnelsen, ända från jordens urtidsdagar. Innan djupen var till, blev jag född.” De första kristna förstod klart att denna beskrivning gällde Kristus. Det är som den lärde treenighetsanhängaren Edmund J. Fortman skriver: ”Paulus tillämpade det [Ordspråksboken 8:22—31] på Guds Son. Apologeterna använde det för att för hedningar och judar bevisa Ordets föremänskliga tillvaro och Hans roll i skapelsen.” (Jämför Kolosserna 1:15—17; Uppenbarelseboken 3:14, J. N. Darbys översättning; NW.) Men om Jesus hade en bestämd början, om han ”skapades”, ”insattes” eller ”föddes”, även om det skedde långt före hans jordiska födelse, hur skulle han då kunna vara lika evig som Fadern? Det är dessutom endast en skapelse (som således har en början) som skulle kunna säga: ”Jag lever på grund av Fadern.” — Johannes 6:57, Darby.

Vid flera tillfällen kallade Jesus Fadern ”min Gud” — också efter det att han hade återvänt till himmelsk härlighet. (Matteus 27:46; Johannes 20:17; Uppenbarelseboken 3:2, 12) Endast någon som är underlägsen, en tillbedjare, kan tala om någon som ”min Gud”. Men hur kommer det sig att vi inte någon gång finner Fadern tilltala Sonen som ”min Gud”? Och hur kommer det sig att vi aldrig ser Fadern eller Sonen tilltala den ”Helige Ande” som ”min Gud”?

Tankeväckande frågor, eller hur?

Varför ingen reaktion?

Om vi tror att Jesus Kristus trodde och lärde att han var jämlik Gud, är det något annat som är ganska förbryllande: Varför läser vi inte i ”Nya testamentet” om de verkningar som med nödvändighet måste bli resultatet av en sådan lära? Vilka verkningar?

Begrunda för det första hur en sådan lära skulle ha påverkat Jesu lärjungar. I början måste de ha ansett att Jesus bara var en människa. (Jämför Markus 6:3.) Sedan skulle Jesus vid något tillfälle ha uppenbarat för dem att han var Gud själv. Hur skulle de ha reagerat? Hur skulle du reagera om du plötsligt fann att du stod bredvid Gud?

Angående en sådan möjlighet skrev Andrews Norton, en av de första professorerna vid den teologiska fakulteten vid Harvarduniversitetet på 1800-talet: ”Vilken obeskrivlig förvåning skulle vi inte överväldigas av!” Och om någon verkligen skulle få reda på att han hade varit i Guds fysiska närvaro, ”hur skulle det då inte hela tiden uttryckas i det kraftfullaste språk, närhelst vi hade tillfälle att tala om honom!”

Men, uppriktigt talat, när du läser igenom evangelierna, lägger du då märke till någon sådan förvånad reaktion hos Jesu lärjungar? ”Det var därför Jesus gradvis uppenbarade sanningen om det för dem”, kanske några säger. Varför finner vi då inte några spår av en sådan förvåning ens i de brev i ”Nya testamentet” som skrevs flera år efter Jesu död och uppståndelse? Förbryllande, eller hur?

Förutom detta är det något annat som med nödvändighet skulle ha blivit följden om Jesus hade lärt att han var Gud. Judarna, som trodde att ”Herren är en”, skulle ha ansett det vara hädiskt att antyda att Kristus var jämlik Gud som den andra personen i treenigheten. (5 Moseboken 6:4) Detta väcker två frågor.

1) Varför finner vi inte ”Nya testamentets” skribenter förklara, klargöra, illustrera och försvara denna otroliga lära gång på gång till gagn för troende judar? Ingen lära skulle ha krävt mer förklaring!

2) Och varför finner vi inte icke troende judar, som bittert och passionerat motstod kristendomen, angripa den lära som för dem skulle ha varit avskyvärd? Ingen lära skulle ha blivit föremål för större stridigheter!b

Professor Norton framhöll därför:

”Det förefaller således som om denna lära [om treenigheten], som är så besynnerlig, så anstötlig och så svår att förstå, infördes i det tysta och mottogs utan tvekan, ogillande, motstånd eller missförstånd, medan andra frågor som är långt mindre svåra (till exempel omskärelsen av icke-judar som blev omvända) var föremål för sådant tvivel och sådana strider att till och med apostlarnas myndighet nätt och jämnt räckte till för att fastslå sanningen.”

Minst sagt förbryllande!

Varför förekom det således inga klargöranden från ”Nya testamentets” skribenter? Inga angrepp från judiska motståndare? Därför att varken Jesus eller hans apostlar lärde om det som man allmänt tror på inom kristenheten — treenigheten! Varifrån kom då treenighetsläran?

Treenigheten — till ära för Gud?

”Visserligen lär inte bibeln om treenigheten, men den tillkom senare genom traditionen”, kanske några argumenterar. Men hur stämmer det överens med Paulus’ ord i Galaterna 1:8: ”Men om någon, vore det så jag själv eller en ängel från himlen, skulle förkunna ett annat evangelium än det jag har förkunnat för er — förbannelse över honom!”?

Bibeln förvarnade om ett avfall från den sanna kristendomen: ”Under den återstående tiden skall några avfalla från tron och lyssna till andar som bedrar och till demoners läror.” (1 Timoteus 4:1) Eftersom treenighetsläran enligt New Catholic Encyclopedia inte var fullt utvecklad förrän under ”det sista kvartsseklet av 300-talet”, frågar vi: Är det möjligt att treenighetsläran är ett resultat av avfall från den sanna kristendomen? Skulle treenighetsläran i själva verket kunna vara en ”demoners lära”?

En avgörande faktor vore i sanning lärans frukt. När Jesus av judarna anklagades för att vara ”besatt” svarade han: ”Jag är inte besatt, utan jag ärar min fader.” (Johannes 8:49) Och hur är det då med treenighetsläran? Har den fört dig närmare bibelns Gud? Har den ärat Gud genom att föra människor närmare honom? Vad visar fakta?

”Läran om den Heliga treenigheten är oerhört svår att förklara, och ingen förstår den”, medger den katolske prästen Robert I. Gannon. För att få en grund för tron kräver tänkande människor förklaringar som tillfredsställer det logiska sinnet. Är det inte något fel med ett gudsbegrepp som inte kan förklaras? Kan Gud äras av ett gudsbegrepp som ”ingen förstår”? Sanna kristna måste känna den Gud de tillber. Där finns inget rum för något mysterium! — Johannes 17:3.

Dessutom har treenighetsläran, i stället för att föra människor närmare Fadern, orsakat att han har trängts undan. I den protestantiska traditionen har detta lett till att Fadern har blivit förvisad till en ställning av nästan total obemärkthet. Fråga vilka människor som helst vem de åsyftar när de säger: ”Prisa Herren!” så kommer de utan undantag att svara: ”Jesus Kristus, naturligtvis!”

Närmare Gud — eller Maria?

I den romersk-katolska traditionen har resultatet blivit ännu mer komplicerat av att man vördar Maria som ”Guds moder”, ”all nåds förmedlare”, ”människans medåterlösare” och ”himmelens drottning” — allt som en logisk följd av treenighetsläran! Det är som det förklaras i New Catholic Encyclopedia: ”Maria är i sanning Guds moder om två villkor uppfylls: att hon verkligen är Jesu mor och att Jesus verkligen är Gud.” — Kursiverat av oss.

Arnold Toynbee illustrerar i vilken utsträckning Fadern har placerats i bakgrunden genom att i An Historian’s Approach to Religion (En historikers syn på religion) citera den franske hugenotten Pierre Bayle, som levde på 1600-talet och som satiriserar över att Gud har överlämnat universum till Maria:

”Från och med den dagen hade Gud inte längre ingripit i något, utan han hade i allt förlitat sig på Marias vaksamhet; och order hade gått ut till flera änglar om att de skulle omtala denna förändnng av styrelsen för jorden, så att människorna skulle veta till vem de i framtiden skulle rikta sig och på vilket sätt de skulle gå till väga i sina handlingar av åkallan; och på det att de ... inte skulle rikta sig till Jungfru Maria i egenskap av medlerska eller underordnad drottning, utan att de skulle rikta sig till henne såsom alltings suveräna och absoluta härskarinna.”

I kontrast till det här kräver Jehova Gud odelad hängivenhet! (2 Moseboken 20:5; jämför Levande Bibeln.) ”Jag ger inte min ära åt någon annan”, säger han. — Jesaja 42:8.

Vad visar då fakta? Jo, detta: Treenighetsläran har inte ärat Gud genom att föra människor närmare honom. Den har i stället gett en helt felaktig bild av Gud. Det är därför uppenbart att de som var ansvariga för att den utvecklades hade avfallit från den sanna kristendomen.

Varifrån kommer den?

Triader av gudar har i själva verket funnits långt före kristendomen. Sådana var vanliga i det forntida Egyptens och Babyloniens mytologi. Hur har den idén kommit in i kristenheten? I boken History of Christianity (Kristendomens historia) som utgavs av Peter Eckler förklaras det:

”Om hedendomen erövrades av kristendomen, är det i lika hög grad så att kristendomen fördärvades av hedendomen. Den rena gudstron hos de första kristna (som endast skilde sig från sina medjudar i att de trodde att Jesus var den utlovade Messias) ändrades av den romerska kyrkan till den obegripliga läran om treenigheten. Många av de hedniska trossatserna, som hade uppfunnits av egyptierna och förskönats av Platon, behölls såsom varande värdiga att tro på.”

”Värdiga att tro på”? Håller du med om det? Jesus Kristus framhöll tydligt att hans sanna lärjungar måste ”tillbe Fadern i ... sanning”. (Johannes 4:23, 24) Ja, vår tillbedjan måste vara i överensstämmelse med sanningen i Guds ord, bibeln. Detta inbegriper att man accepterar Jesus Kristus som ”Guds son”, inte som Gud Sonen! (Johannes 20:31; 1 Johannes 4:15) Det kräver att vi bestämt förkastar alla hedniska religiösa lögner. Den tidskrift som du nu läser har i över hundra år hjälpt millioner uppriktiga människor att ”i ... sanning” tillbedja den ende Guden, ”Jehova, den suveräne Herren”. — Psalm 140:8, NW.

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

Varför finner vi inte motståndare bland judarna angripa den lära som de skulle ha ansett vara avskyvärd?

[Ruta på sidan 7]

Varför saknas de?

Angående tidpunkten för den ”stora vedermödan” sägs det i Matteus 24:36 enligt 1917 års översättning: ”Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.” Lägg märke till att orden ”inte ens Sonen” är utelämnade, fastän de finns med i många andra översättningar. Varför saknas de? Tydligen har den här versen oroat treenighetsanhängarna! För hur kunde Sonen vara okunnig om saker som Fadern vet — om de är jämlika? I en kommentar till Matteus 24:36 förklaras det i The Codex Sinaiticus and The Codex Alexandrinus, som har getts ut av styrelsen för British Museum: ”Codex Sinaiticus och Codex Vaticanus [två bibelhandskrifter] tillägger orden inte ens Sonen efter himmelen, vilket tydligen var den ursprungliga läsarten som togs bort på grund av fruktan för missförstånd i fråga om läran.”

[Bild på sidan 4]

Framställning av treenigheten i den katolska Sankt Peterskyrkan från 1300-talet i Tagnon i Frankrike

[Bild på sidan 8]

Visste du att triader av gudar fanns till långt före kristendomen?