att ha liv i sig själv.” (Joh. 5:26) Vad betyder det i verkligheten att Fadern har ”liv i sig själv”? Betyder det bara att han är vid liv som den ende levande och sanne Guden? (1 Tess. 1:9) Betyder det att han har oberoende liv eller inneboende liv? Med andra ord: odödlighet? An American Translation förstår saken på detta sätt, eftersom den återger Johannes 5:26 så här: ”Ty alldeles som Fadern är självexisterande, så har han gett självexistens åt Sonen.” I överensstämmelse med detta ger Ferrar Fentons The Holy Bible in Modern English uttryck åt uppfattningen att namnet Jehova betyder ”evigtlevande”, och därför återges Jesaja 42:8 på detta sätt: ”Jag är Evigtlevande; — ty detta är mitt namn.” Jehova har kallats ”Den självexisterande”.

16. Om detta att Guds Son fick ”liv i sig själv” enbart betydde att han fick fullkomligt liv, varför skulle han då inte vara enastående i detta avseende?

¹⁶ Men enligt argumenteringen i det närmaste sammanhanget har uttrycket ”liv i sig själv” en kraftfullare innebörd än hans självexistens. Uttrycket betyder att den himmelske Fadern har en reservoar av liv i sig själv, så att han likt en far kan ge liv åt andra. På grund härav kunde han ge liv åt sin Son i sådant mått att denne också skulle kunna ge liv åt andra. Om detta att Fadern gav Sonen förmåga att ha ”liv i sig själv” bara betydde att han gav honom fullkomligt liv, då skulle Sonen inte vara enastående. Varför inte det? Därför att Gud också gav fullkomligt liv åt änglarna i himmelen. Och inte bara det, utan han gav också fullkomligt liv åt Adam och Eva i Edens lustgård. Men varför fick Guds Son ”liv i sig själv”?

17. Varför gavs ”liv i sig själv” åt Sonen? Hur är hans bön i Johannes 17:1, 2 i överensstämmelse med detta?

¹⁷ Det berodde på att Guds Son gav ut sitt fullkomliga mänskliga liv som ett lösenoffer för hela mänskligheten. (Matt. 20:28; 1 Tim. 2:5, 6) På detta sätt kunde han köpa tillbaka människorna från den död som de var dömda till på grund av nedärvd ofullkomlighet. Med denna tanke i sinnet kunde Jesus inleda sin bön på påskkvällen med orden: ”Fader, stunden har kommit; förhärliga din son, för att din son må förhärliga dig, i den mån som du har gett honom myndighet över allt kött, för att, vad beträffar det hela antal som du har gett honom, han må ge dem evigt liv.” — Joh. 17:1, 2.

18. Hur gör R. A. Knox’ översättning av Johannes 5:26 denna sanning uppenbar? När blev Kristus bemyndigad och befullmäktigad att ge liv?

¹⁸ The New Testament of Our Lord and Saviour Jesus Christ av Ronald A. Knox får grepp om denna sanning och gör den uppenbar i sin översättning av Johannes 5:26. Där läser vi: ”Såsom Fadern inom sig har livets gåva, så har han förlänat åt Sonen att också ha livets gåva inom sig.”a Sedan Jesus Kristus dött sin offerdöd, blivit uppväckt och framburit värdet av sitt fullkomliga mänskliga liv inför sin himmelske Fader, kunde han bli bemyndigad och befullmäktigad att ge gagnet av det åt dem som behöver det — alla domfällda och döende människor. Följaktligen läser vi i Romarna 6:23: ”Den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”

19. Varför är Jesus Kristus den rätte som Gud kan använda till att döma människorna?

¹⁹ Som en människa av kött och blod kunde Jesus, ”Människosonen”, som offer frambära inför Gud den exakta motsvarigheten till vad Adam genom sin uppsåtliga synd i Eden hade förverkat för alla sina avkomlingar. (Hebr. 2:9, 14, 15; Joh. 1:14) Eftersom Jehova Gud använder Jesus Kristus, ”Människosonen”, till att ge liv åt de dömda, döende människorna, är han den rätte som Jehova kan använda till att döma de återlösta människorna.

20. Vad sade Jesus i Johannes 5:26, 27 om myndighet att hålla dom? Hur bekräftade Paulus detta i sitt tal på Areopagen?

²⁰ I överensstämmelse med detta faktum sade Jesus vidare: ”Så har han [Fadern] gett också åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom myndighet att hålla dom, eftersom han är Människoson.” (Joh. 5:26, 27) På grund av att den nu förhärligade Jesus Kristus en gång själv var människa mitt i en fördärvad världslig tingens ordning, kan han vara en domare som är både barmhärtig och rättfärdig mot dem som han har återlöst från döden. Detta visades tydligt för den högsta domstolen i det forntida Aten i Grekland, då aposteln Paulus stod bland domarna på Areopagen och sade: ”Han [den Gud som var okänd för dem] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apg. 17:23, 31.

En livets uppståndelse och en domens uppståndelse

1, 2. Varför är Jesu förklaring att myndighet att hålla dom hade getts åt honom inte alltför förunderlig för att bli trodd?

PÅ Guds ”fastställda” dag skall hans Son använda ”livets gåva”. (Joh. 5:26, Knox) Han skall uppväcka de döda människor som gagnet av hans lösenoffer är tillämpligt på. Denna ”dag” skall vara en tid av dom, men den skall inte vara 24 timmar lång. Den skall vara den period på 1.000 år som är fastställd för Kristi regering. (Upp. 20:4—6) Domsförfarandet kommer att resultera i liv för somliga och i en fällande dom till tillintetgörelse för andra. Förefaller detta orimligt, förunderligt, för oss i denna tid, då orätta domar är så vanliga och då det i religiösa kretsar råder så många missförstånd beträffande hur det skall vara med Guds domsdag? Det föreföll orimligt, förunderligt, för judarna på Jesu tid, som höll sabbaten.

² Följaktligen sade Jesus till dem: ”Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse. Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör [från Fadern som den högste domaren] dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Joh. 5:28—30.

3. Hur är det så att de, som går över från döden till livet och som inte kommer till ogynnsam dom, skiljer sig från dem som Jesus talade om i Johannes 5:28, 29? Vilken klass av människor måste de utgöra?

³ Innan Jesus yttrade de här citerade orden talade han, i Johannes 5:24, 25, om andra ”döda”, vilkas ”stund” för att bli levande hade börjat. De som betecknades på detta sätt sades vara ”döda”, men ändå befann de sig inte ”i minnesgravarna”. De hörde redan då Guds Sons talade ”ord” och trodde på honom som hade sänt honom. De gick på så sätt över från döden till livet och skulle inte komma under en ogynnsam dom. På grund av att dessa som lystrade till Guds Sons röst hade gått över från döden till livet, sades de leva och ha utsikten till evigt liv. De måste vara de som blir Jesu Kristi himmelska medarvingar, nämligen de 144.000, som får en uppståndelse i den andliga världen för att vara med honom i Riket.

4. Vilket uppdrag ges åt Kristi 144.000 medarvingar i stället för att de blir dömda?

⁴ Dessa 144.000 medarvingar med Jesus Kristus kommer inte att bli dömda, utan de kommer i stället att sitta med honom på domartroner. I Uppenbarelseboken 20:4 heter det att ”makt att döma gavs åt dem”.