”Ditt ord är sanning”

Varför dör spädbarn?

ALLA barns död, oavsett hur gamla de är, är ett smärtsamt slag för deras föräldrar. Det liv som nyligen tänts slutar plötsligt, och månaderna av havandeskap, födslovåndorna, den ömma omvårdnad som getts det späda barnet under dess första dagar, veckor eller månader tycks alltsammans tomt och utan mening, bortkastat. Inte att undra på att föräldrar som drabbats av detta frågar sig: ”Varför skulle detta hända?”

Sörjande föräldrar nöjer sig ofta inte med förklaringen att spädbarn i själva verket dör av precis samma orsaker som äldre människor, nämligen sjukdom, olyckor, kanske ärftliga defekter eller undernäring i tider av fattigdom. Spädbarn verkar så oskyldiga att många föräldrar tycker att de på något sätt borde få gudomligt beskydd mot sådana dödsorsaker. Vilket svar ger bibeln på denna förbryllande fråga?

Guds ord pekar på den grundläggande orsaken till döden och säger: ”Genom en enda människa [Adam] har synden kommit in i världen och genom synden döden; och så har döden kommit över alla människor, eftersom de alla hava syndat.” (Rom. 5:12) Men har då nyfödda eller mycket unga spädbarn sådan dödsbringande synd inom sig? Bibeln visar att de har det. Hur då? Genom arv. Den inspirerade psalmisten uttryckte saken på följande sätt: ”Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.” (Ps. 51:7) Låt oss se hur detta kommer sig.

Den historiska redogörelsen i Första Moseboken visar att den förste mannen, Adam, valde att göra uppror mot Guds lag. När våra första föräldrar fördärvade sitt goda förhållande till sin Skapare, ledde detta till skuldkänslor, oro, osäkerhet och skam. (1 Mos. 3:1—13) Detta hade utan tvivel en fördärvbringande verkan på deras organism, eftersom den inte hade skapats med någon ”inbyggd tolerans” mot missgärningar. Det är ett känt förhållande att skadliga känslor allvarligt påverkar kroppens kemiska balans. Detta måste ha gällt den förste mannen och den första kvinnan. Deras organ och kroppsfunktioner som hade samband med fortplantningen kan ha lidit skada. I alla händelser föddes barnen från begynnelsen med svagheter. Eftersom de var syndfulla från födelsen, kunde de inte uppfylla det fullkomlighetsmått som Jehova hade ställt upp för människan. Den trogne Job framhöll: ”Som om en ren skulle kunna framgå av en oren! Sådant kan ju aldrig ske.” — Job 14:4.

Vidare kan miljöfaktorer påverka människans liv och hälsa. Genom att Adam och Eva vägrade att underställa sig Guds lag berövade de sig själva Guds hjälp och vägledning. Detta tvingade dem att lära sig mycket genom försök och misstag. Felaktiga bedömningar och tillvägagångssätt utsatte utan tvivel dem och deras avkomlingar för många problem som medförde ytterligare mentala, känslomässiga och fysiska påfrestningar och skador, precis som det sker i våra dagar.

Slutligen ledde synden, som hade avlägsnat Adam och Eva från Jehova Gud, till döden för dem. De ägde inte odödlighet. Deras liv berodde av Gud. Det var inte bara en fråga om att få tillräckligt med mat, vatten och luft. Som Jesus Kristus sade: ”Människan skall leva inte endast av bröd, utan av varje uttalande som går ut genom Jehovas mun.” — Matt. 4:4, NW.

Ja, för att Adam och Eva skulle fortsätta att leva måste Gud vidmakthålla deras liv. Om de hade varit lydiga, skulle deras kroppar ha bevarats vid liv för evigt genom Guds uppehållande kraft. Detta framgår av att Adam levde i 930 år, trots att Gud nu lät hans kropp förfalla. — 1 Mos. 5:5.

Alla människors död, även spädbarns, kan ursprungligen spåras till olydnad mot Guds lag, dvs. synd. Människan är så skapad att hon kan leva endast om hon underordnar sig vissa fastställda lagar. Brott mot vilken som helst av dessa lagar får allvarliga verkningar på kroppen och kan leda till döden. En människa som exempelvis underlåter att skaffa sig tillräckligt med vila och sömn och att tillföra kroppen lämpliga näringsämnen kommer till slut att försvagas, sjukna och dö. Resultatet blir detsamma när hon bryter mot morallagarna.

Guds oföränderliga lag är att den ”lön synden betalar är död”. (Rom. 6:23, NW) Skulle han upphäva denna lag när det gäller nyfödda eller spädbarn? Nyfödda barn kan visserligen vara oförmögna att medvetet bryta mot gudomliga lagar. Men den lätthet med vilken till och med små barn kan bli bortskämda eller få raseriutbrott är bara ett litet bevis på den syndfulla böjelse de fått i arv. Bibelns uttalande lyder: ”Alla har syndat och är i saknad av Guds härlighet.” (Rom. 3:23, NW) Allteftersom ett barn växer blir sanningen i detta uttalande mer uppenbar. Skulle Gud på grund av ett spädbarns skenbara oskuld mirakulöst beskydda det mot sjukdom och andra dödsorsaker till dess att det synbart ger bevis på sin inneboende synd? Känslosamhet skulle kunna få oss att önska det, men Gud håller fast vid sina rättfärdiga principer och lagar. I sin kärleksfulla godhet har han emellertid gjort en anordning som bör värma sörjande föräldrars hjärtan. Vad är det?

Det är uppståndelsen. När Guds Son var på jorden, sade han: ”Förundra er inte över detta, ty den stund kommer då alla de som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut.” (Joh. 5:28, 29, NW) Det förhållandet att Jehova Gud har upprätthållit sin lag beträffande syndens lön och hållit fast vid sina rättfärdiga principer försäkrar oss om att hans löfte om uppståndelsen är att lita på.

Detta uppståndelsehopp gör det möjligt för sanna kristna att inte sörja alltför mycket över sina käras död. De sörjer inte ”såsom de andra, de som icke hava något hopp”. (1 Tess. 4:13) De gläder sig åt att barn kommer att återföras till liv under Guds Sons regering med möjlighet att aldrig mer behöva dö. De blir tröstade av kunskapen att deras barns sömn i döden inte blir till evig skada för dem.

Det är också trösterikt att veta att en tidig död till och med kan ha besparat barn många allvarliga svårigheter och lidanden, både i gångna tider och i vår tid. Det var så Job såg på spädbarns död, när han jämförde den med sitt eget bedrövliga tillstånd. Han sade: ”Varför fick jag ej dö strax i modersskötet, förgås vid det jag kom ut ur min moders liv? ... [I så fall] låge jag nu i ro, jag finge då sova, jag njöte då min vila [i döden].” — Job 3:11—13.

När vi inser att det är överträdelse av Guds lag som har fört med sig döden och den sorg som följer därmed, bör vi då inte ihärdigt söka efterkomma Guds rättfärdiga krav för att vi skall få liv? Vi vill säkerligen inte medvetet göra uppror mot Guds lag, som Adam och Eva gjorde, till skada för sig själva och för sina avkomlingar. Medan vi fortsätter att bevittna den lön synden betalar, även när det gäller spädbarn, kan vi hämta verklig tröst från hoppet om en uppståndelse, i det att vi alltid kommer ihåg att lydnad för Guds befallningar är vägen till livet.