Del 3

”Ordet” vem är han enligt Johannes?

 1. a) Vem var Johannes, och vem visade han Jesus Kristus vara? b) Vad påstår treenighetsförkunnarna att Johannes 10:30 betyder?

JOHANNES, Sebedeus’ son, från staden Betsaida, var personligen bekant med Ordet. Han talar om för oss att detta Ord hade varit tillsammans med Gud i himmelen, men att han ”blev kött” genom att födas av en judisk jungfru i staden Betlehem, och detta skedde för nära två tusen år sedan. Johannes identifierar honom såsom Jesus Kristus, Guds Son, och Johannes blev en av hans tolv apostlar. I våra dagar finns det människor som brukar det Johannes skrivit om Ordet till att söka leda i bevis att Jesus Kristus var mer än Guds Son, att han var Gud själv och att han blev en Gudamänniska. Ett uttalande av Jesus som dessa förkunnare av treenighetsläran använder för att bevisa att Jesus själv påstod sig vara Gud finns i Johannes 10:30, och det lyder: ”Jag och min Fader äro ett.” (AV) Men i det resonemang som följde mellan Jesus och judarna bevisade han att han inte alls hade sagt att han var Gud. Jesus förklarade: ”Jag har sagt mig vara Guds Son.” (Joh. 10:36) Men om han inte var Gud själv, hur kunde då han och hans Fader vara ett?

 2, 3. Vad bad judarna Jesus säga dem, och vad svarade Jesus som ledde fram till hans ord i Johannes 10:30?

² Jesus hade just framställt en liknelse eller illustration vari han talar om sig själv som den gode herden och om sina efterföljare som får. Då omringade judarna honom och sade: ”Hur länge skall du hålla våra själar i ovisshet? Om du är Kristus, så säg oss det öppet.”

³ Jesus svarade att hans gärningar talade för honom: ”Jag har sagt eder det, och likväl tro ni icke. De gärningar som jag gör i min Faders namn, de bära vittnesbörd om mig. Men ni tro icke, eftersom ni icke äro av mina får. Mina får lyssna till min röst, och jag känner dem, och de följa mig. Och jag giver dem evigt liv, och de skola ingalunda någonsin bliva tillintetgjorda, och ingen skall snappa bort dem ur min hand. Vad min Fader har givit mig är någonting större än allting annat, och ingen kan snappa bort dem ur Faderns hand. Jag och Fadern äro ett.” — Joh. 10:24—30, NW.

 4. Varför åsyftar denna enhet inte någon treenighet som prästerna lär?

⁴ På vilket sätt var de ett? Ett i gestalt, ett i fråga om identitet, ett i att de tillsammans utgjorde en Gud, ett såsom medlemmar av en treenighet eller en Gud i tre personer, varvid den tredje personen var den Helige Ande? Nej! Ty om de tillhörde en treenighet eller en treenig Gud, då vore de båda inte en utan endast två tredjedelar, eftersom ju treenigheten har tre personer, ”Gud Fadern, Gud Sonen och Gud den Helige Ande”.

 5. Hur var de ett i förhållandet som Fader och Son, och hur var de ett i fråga om det de vittnade?

⁵ I stället för att tillhöra en treenighet var Jesus och hans Fader ett genom att vara i överensstämmelse med varandra såsom Fader och Son. Det har aldrig rått någon oöverensstämmelse dem emellan. Det vittnesbörd som Fadern gav och det vittnesbörd som Sonen gav var samstämmiga. Jesus, Sonen, sade till judarna: ”Med mig är han [Fadern] som har sänt mig. I eder lag är ju ock skrivet, att vad två människor vittna, det gäller såsom sant. Här är nu jag som vittnar om mig; om mig vittnar också Fadern, som har sänt mig.” (Joh. 8:16—18) Jesus talade här om sig själv och om sin Fader som två skilda individer. Genom dem åvägabragtes alltså tillräckligt vittnesbörd för att judarna skulle kunna tro, eftersom det krävs minst två vittnen. Fastän Fadern och Sonen var två särskilda individer, så var de dock ett i sitt vittnesbörd eller vittnesmål, eftersom bådas vittnesmål samstämde.

 6, 7. a) Vilken anordning med en herde hade Jehova enligt profeten Hesekiel lovat att han skulle upprätta för sitt fårlika folk? b) Hur var Jesus och Fadern ett beträffande dessa får?

⁶ Fadern och Sonen var också ett i sin omsorg om fåren. Långt dessförinnan hade Gud lovat att sätta en trogen herde över sitt fårlika folk. I Hesekiel 34:23, 24 sade Gud: ”Jag skall låta en herde uppstå, gemensam för dem alla, och han skall föra dem i bet, nämligen min tjänare David; ja, han skall föra dem i bet, han skall vara deras herde. Jag, HERREN [Jehova], skall vara deras Gud, men min tjänare David skall vara hövding bland dem. Jag, HERREN, har talat.” Och så uppreste Jehova Gud sin Son, Jesus Kristus, som en avkomling av kung David till att uppfylla denna profetia om den ”gemensamme herden”, lik kung David.

⁷ Som herde sade Jesus att han inte skulle låta någon varglik fiende rycka fåren ur hans hand. Inte heller skulle Fadern, som överlämnade dessa får åt sin Son, låta någon fiende rycka dem ur hans egen hand. Fadern och Sonen var överens i fråga om detta skydd för fåren som skulle bevaras. De hade ett syfte gemensamt, nämligen att skydda dessa får från att bli tillintetgjorda och i stället frälsa dem till evigt liv. I fråga om detta gemensamma intresse var Fadern och Sonen ett. Det var därför Jesus sade att han utförde sina gärningar ”i min Faders namn”. I sina gärningar verkade han som ett redskap för sin Fader, som en representant för sin Fader.

 8. Hur var de ett i fråga om vilken vilja som skulle utföras?

⁸ Som bevis för att de alltid var ense med varandra och aldrig hade skiljaktiga meningar sade Jesus: ”Jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan dens vilja, som har sänt mig. Detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall förlora något av allt det som han har givit mig, utan att jag skall uppresa det på den yttersta dagen. Ty detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och utövar tro på honom skall hava evigt liv, och jag skall uppresa honom på den yttersta dagen.” (Joh. 6:38—40, NW) Han svek inte denna Guds vilja utan rentav levde av att göra den. Han sade: ”Min mat är att jag skall göra dens vilja som har sänt mig och fullborda hans verk.” — Joh. 4:34, NW.

 9. Hur var de ett beträffande initiativ till handling?

⁹ Jesus gjorde aldrig något oberoende av sin Fader utan höll sig alltid nära förbunden med sin Fader. Han sade: ”Jag kan icke göra någonting alls av mitt eget initiativ; alldeles så som jag hör, så dömer jag, och den dom jag fäller är rättfärdig, ty jag söker icke min egen vilja, utan dens vilja som har sänt mig.” (Joh. 5:30, NW) Talar inte detta om fullkomlig enhet emellan Fader och Son? Men denna enhet krävde inte att Jesus skulle säga: Jag är Gud; jag är min Fader.

10, 11. Vilken bön av Jesus till sin Fader kastar ljus över vad slags enhet det är som råder dem emellan?

¹⁰ Att det är detta slags enhet som råder mellan Jesus Kristus och Jehova Gud bevisas av Jesu egen bön till sin himmelske Fader för fårens räkning. I denna bön talar Jesus inte om sig själv såsom Gud utan säger till sin Fader:

¹¹ ”Och detta är evigt liv, att de känna dig, den ende sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor, som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; jag beder, att de alla må vara ett och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro, att du har sänt mig. Och den härlighet, som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett — jag i dem och du i mig — ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå, att du har sänt mig och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig. Fader, jag vill [önskar, NW], att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.” — Joh. 17:3, 6, 20—24.

12. a) Varför menade inte Jesus att han och hans Fader var ”ett till väsendet”? b) Vad visar att Jesus inte satte sig i klass med Gud?

¹² 1 denna bön till sin himmelske Fader kallade Jesus denne ”den ende sanne Guden” och sade: ”Du, Fader, är i mig och jag är i dig”, och ”vi äro ett”. Menade Jesus att han och hans Fader var en Gud, eller två personer i en treenig Gud, med den tredje medlemmen av denne Gud inte ens omnämnd? Menade Jesus att han och hans Fader var, som treenighetslärans förfäktare säger, ”ett till väsendet”? Hur skulle det kunna vara så i betraktande av vad Jesus, som då var en människa av kött och blod, sade i denna bön till Gud som är ande? (Joh. 4:24) Genom att han kallade sin Fader ”den ende sanne Guden” uteslöt han sig själv från att vara Gud eller ens en del eller en person av Gud. I annat fall skulle ju Fadern inte vara ”den ende sanne Guden”. Ordet ”ende” betyder enligt ordböckerna ”ensam i sitt slag; utan någon annan av samma klass eller beskaffenhet; ensam, på grund av överlägsenhet; överträffande alla andra; förnämst”. Enligt Jesus var hans Fader inte endast den ”sanne” Guden utan också den ”ende” Guden. Enligt sina egna ord jämställde inte Jesus sig själv med Gud.

13. Vem var det som gav Jesus människor ur denna världen?

¹³ Då Jesus sade att hans Fader, ”den ende sanne Guden”, gav honom lärjungar ut ur denna världen, menade Jesus inte att han såsom Gud gav sig själv något. Några av Jesu apostlar som lyssnade till hans bön var tidigare Johannes döparens lärjungar, men Johannes överlämnade dem till Jesus såsom brudgummen som var berättigad att få bruden. Men Jesus talade om alla sina lärjungar inte som en gåva som han gav sig själv utan som en gåva som ”den ende sanne Guden”, hans himmelske Fader, gav honom. ”Du har givit dem åt mig.”

14. a) Om det fanns en treenighet, vad skulle då det betyda att lärjungarna skulle bli ett liksom Jesus och hans Fader är ett? b) På vilket sätt blir då lärjungarna gjorda till ett?

¹⁴ Därjämte talade Jesus inte bara om att han och hans Fader var ett, utan också om att alla hans lärjungar skulle vara ett: ”Att de alla må vara ett och att, såsom du, Fader, är i mig och jag är i dig, också de må vara [ett] i oss. ... För att de skola vara ett, såsom vi äro ett.” Genom att bedja att hans lärjungar skulle vara ”[ett] i oss” menade Jesus sannerligen inte att hans lärjungar skulle bli innefattade i en treenighet, så att treenigheten skulle öka sitt medlemsantal eller antalet personer i den från tre till ett hundra fyrtiofyra tusen tre, till att inte längre vara en Gud i tre personer utan hädanefter en Gud i många personer. Det är orimligt, oförnuftigt! Jesus sade att liksom han och hans Fader var ett, så skulle hans lärjungar göras till ett. Hur blir hans lärjungar gjorda till ett? Inte som en Gud; inte som en individ bestående av många personer, nej, men som ett i tro på den ende Guden och på dens namn som Gud hade sänt; ett i fråga om det slags frukt som de skulle frambringa förmedelst samma ande; ett i fråga om deras arbetes art; ett i harmoni och överensstämmelse inbördes; ett i samma uppsåt och syfte, vilket är att Jehova må varda rättfärdigad såsom ”den ende sanne Guden” och människosläktet bli frälst förmedelst Jesus Kristus till Guds ära.

15. a) Varför är Jesus och hans Fader på grundval av vad här sagts inte ett i treenighetsavseende? b) Hur är alla lärjungarna ett i Fadern och Sonen?

¹⁵ De är också en familjekrets, eftersom alla dessa lärjungar är pånyttfödda av Gud till att bli Guds andliga söner och sålunda bli Jesu Kristi bröder. Eftersom det sätt varpå alla dessa lärjungar är ett är samma sätt varpå den himmelske Fadern och hans Son, Jesus Kristus, är ett, så är Fadern och Sonen tillsammans inte en Gud bestående av mer än en person. Den himmelske Fadern förblir ”den ende sanne Guden”, och Jesus Kristus som han sände ut förblir ”den ende sanne Gudens” Son. Alla Jesu Kristi 144.000 av anden pånyttfödda lärjungar är ett i Fadern och Sonen genom att vara i förening med dessa i ett särskilt, harmoniskt familjeförhållande.

”JAG ÄR”

16, 17. a) Vilken annan text, som handlar om Abraham, för treenighetslärans anhängare fram som bevis för sin ståndpunkt? b) Vad säger Drioux’ bibelutgåva om detta uttryck, och vad säger Knox’ utgåva?

¹⁶ Treenighetslärans anhängare för fram en annan text i Johannes’ skrifter som ett argument för att Johannes’ skrifter lär att Jesus Kristus är Gud. Denna text finner vi i Jesu ordbyte med judarna, som omtalas i Johannes 8:56—58: ”’Abraham, eder fader, fröjdade sig över att han skulle få se min dag. Han fick se den och blev glad.’ Då sade judarna till honom: ’Femtio år gammal är du icke ännu, och Abraham har du sett!’ Jesus sade till dem: ’Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Förrän Abraham blev till, är jag.’”

¹⁷ I Abbé Drioux’ utgåva av den heliga bibeln säger en kommentar till detta uttryck: ”Innan Abraham var till, är jag, i själva verket den evige Guden, innan Abraham blev född.”a I en fotnot i sin bibelöversättning säger Monsignore Ronald A. Knox: ”Joh 8 Vers 58: ’Jag är’; här tycks vår Herre tydligt göra anspråk på en gudomlig titel, jämför 2 Moseboken 3:14.”b Vi vänder oss då till 2 Moseboken 3:14 (Dy) och läser: ”Gud sade till Mose: JAG ÄR DEN SOM ÄR. Han sade: Så skall du säga till Israels barn: HAN SOM ÄR har sänt mig till eder.” Men 1917 års svenska översättning, som är snarlik Konung Jakobs översättning, lyder: ”Gud sade till Mose: ’Jag är den jag är.’ Och han sade vidare: ’Så skall du säga till Israels barn: ”Jag är” har sänt mig till eder.’”

18. a) Hur används uttrycket ”JAG ÄR” i 2 Moseboken 3:14? b) Vilka nutida översättningar av Johannes 8:58 visar inte att Jesus gjorde anspråk på att vara Jehova Gud?

¹⁸ Uttrycket ”JAG ÄR” används här som en titel eller som ett namn och i hebreiskan är detta uttryck ett enda ord Ehjéh (אהיה). Jehova Gud talade här till Mose och sände honom till Israels barn. Nåväl, påstod nu Jesus i Johannes 8:58 att han var Jehova Gud? Inte enligt många nutida bibelöversättningar som följande citat bevisar: Moffatt: ”Jag har funnits till innan Abraham blev född.” Schonfield och En amerikansk översättning: ”Jag fanns till innan Abraham blev född.” Stage (tysk): ”Innan Abraham blev till, var jag.”c Pfäfflin (tysk): ”Innan det fanns någon Abraham, var jag redan där!”d George M. Lamsa, som översatte från den syriska Peschitta, säger: ”Innan Abraham blev född, var jag.” Dr James Murdock, som också översatte från den syriska Peschittoversionen, säger: ”Innan Abraham fanns till, var jag.” Den brasilianska bibeln, som utgivits av den katolska bibelcentralen i São Paulo, säger: ”Innan Abraham fanns till, fanns jag till.” — Andra upplagan av 1960, Bíblia Sagrada, Editora ”AVE MARIA” Ltda.e

19. a) På vilket språk yttrade Jesus detta till judarna? b) Hur bevisar det sätt varpå nutida översättare återger hans ord på hebreiska att Jesus inte påstod sig vara den store ”JAG ÄR”?

¹⁹ Vi måste också komma ihåg att då Jesus talade till dessa judar, talade han till dem på sin tids hebreiska, inte på grekiska. Hur Jesus yttrade orden i Johannes 8:58 till judarna anges alltså för oss i de nutida översättningarna som utförts av hebreiska vetenskapsmän som översatt den grekiska texten till biblisk hebreiska, och där det lyder som följer: Dr Franz Delitzsch: ”Innan Abraham var till, har jag varit till.”f Isaac Salkinson och David Ginsburg: ”Jag har varit till, då det ännu icke funnits någon Abraham.”g I båda dessa hebreiska översättningar använder översättarna för att återge uttrycket ”jag har varit till” två hebreiska ord, både ett pronomen och ett verb, nämligen aní hajíthi; de använder inte det enda hebreiska ordet: Ehjéh. De ger alltså inte vid handen att Jesus i Johannes 8:58 sökte imitera Jehova Gud och ge oss det intrycket att han själv var Jehova, den som kallade sig JAG ÄR.

20. a) Vad kan sägas om förekomsten av det grekiska uttrycket Egó eimí i Johannes 8? b) Varför återger många bibelöversättningar detta uttryck i Johannes 8:58 på ett annat sätt än de gör i de andra verserna?

²⁰ På vilket språk skrev Johannes sin levnadsskildring över Jesus Kristus? På det grekiska språket, inte på hebreiska, och i den grekiska texten är det uttryck som det råder delade meningar om Egó eimí. När det står ensamt, utan någon inledning framför sig, så betyder Egó eimí ”Jag är”. Nu förekommer detta uttryck Egó eimí också i Johannes 8:24, 28, och i dessa verser återger Engelska auktoriserade översättningen eller Konung Jakobs översättning och Douayöversättningen och andra detta uttryck på engelska med ”jag är han”, varvid pronomenet han är kursiverat för att ange att pronomenet han blivit tillagt eller insatt av översättarna. (AV; AS; Yg) Men här, i Johannes 8:58, återger dessa översättningar samma uttryck inte med ”jag är han”, utan endast med ”jag är”. De vill tydligen ge oss det intrycket att Jesus inte helt enkelt talade om sin tillvaro utan också gav sig själv en titel, som tillhör Jehova Gud,h för att efterlikna 2 Moseboken 3:14.

21. a) Använder den grekiska Septuagintaöversättningen av 2 Moseboken 3:14 ”Egó eimí” för Guds namn? b) Vad kan följaktligen treenighetslärans förfäktare inte uttolka Johannes 8:58 till att betyda?

²¹ När aposteln skrev Johannes 8:58 återgav han inte från den grekiska Septuagintaöversättningen, en översättning av de hebreiska skrifterna som grekisktalande judar verkställde i Alexandria i Egypten före Kristi födelse. Om någon som förstår grekiska jämför Johannes 8:58 på grekiska och 2 Moseboken 3:14 i den grekiska Septuagintan, kommer han att finna att Septuagintans 2 Moseboken 3:14 inte använder uttrycket Egó eimí om Guds namn, när Gud säger till Mose: ”’Jag är’ har sänt mig till eder.” Den grekiska Septuaginta använder uttrycket ho Ōn, vilket betyder ”varelsen”, eller ”den som är till”. Detta faktum framstår tydligt för oss i Bagsters översättning av den grekiska Septuaginta, i 2 Moseboken 3:14, som lyder: ”Och Gud talade till Mose, sägande: Jag är VARELSEN [ho Ōn]; och han sade: Så skolen I säga till Israels barn, VARELSEN [ho Ōn] har sänt mig till eder.” Enligt Charles Thomsons översättning av den grekiska Septuaginta lyder 2 Moseboken 3:14: ”Gud talade till Mose sägande: Jag är den jag är [ho Ōn]. Ytterligare sade han: Så skall du säga till Israels barn: Jag är [ho Ōn] har sänt mig till eder.”i Alltså avlägsnar denna jämförelse av de båda grekiska texterna, den i Septuaginta och den i Johannes 8:58, all grund för treenighetslärans anhängare att påstå att Jesus i Johannes 8:58 sökte komma 2 Moseboken 3:14 att passa in på honom själv som om han vore Jehova Gud.

22, 23. a) Hur används uttrycket ho ôn på andra ställen i Johannes’ skrifter, och om vilka används det? b) Vad sade då Jesus helt enkelt i Johannes 8:58?

²² Ja, det grekiska uttrycket ho Ōn förekommer verkligen i aposteln Johannes’ skrifter. Det förekommer i den grekiska texten i Johannes 1:18; 3:13 (AV; Yg), Joh. 3:31; 6:46; 8:47; 12:17; 18:37, men inte som en titel eller som ett namn. I fyra av dessa verser hänför det sig inte till Jesus utan till andra personer. Men i Uppenbarelseboken eller Apokalypsen använder aposteln Johannes uttrycket ho Ōn som en titel eller en beteckning fem gånger, nämligen i Uppenbarelseboken 1:4, 8; 4:8; 11:17; 16:5. Men i alla fem fallen används uttrycket ho Ōn om Jehova Gud, den Allsmäktige, och inte om Guds lamm, Guds Ord.

²³ Så lyder till exempel Uppenbarelseboken 1:4, 8: ”Johannes hälsar de sju församlingarna i provinsen Asien. Nåd vare med eder och frid ifrån honom som är [ho ōn] och som var och som skall komma, så ock från de sju andar, som stå inför hans tron.” ”Jag är A och O, säger Herren Gud, han som är [ho ōn] och som var och som skall komma, den Allsmäktige.” Uppenbarelseboken 4:8 använder ho ōn om Herren Gud, den Allsmäktige, på sin himmelska tron. Och Uppenbarelseboken 5:6, 7 visar att Guds lamm kommer fram till honom senare. Uppenbarelseboken 11:17 använder ho ōn om Herren Gud, den Allsmäktige, då han tar i besittning sin stora makt för att härska som konung. Uppenbarelseboken 16:5 använder ho ōn om Herren Gud då han verkar som domare. Följaktligen kan Johannes 8:58 inte tjäna prästerskapet som bevis för att det finns en ”treenig Gud”, ty i den versen, som dr James Moffatt, En amerikansk översättning och andra, däribland 1917 års svenska översättning, riktigt återger det, sade Jesus endast att han haft en föremänsklig tillvaro i himmelen hos sin Fader och att denna föremänskliga tillvaro började innan Abraham var född.

Lik, men underordnad

24. Hur argumenterar treenighetslärans anhängare med hjälp av Johannes 14:9, men vad menade Jesus då han sade: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern”?

²⁴ Men, invänder en treenighetstroende, glömmer ni inte vad Jesus sade till aposteln Filippus? Vad var det? Jo, detta: ”Så lång tid har jag varit hos eder, och du har icke lärt känna mig, Filippus? Den som har sett mig, han har sett Fadern.” (Joh. 14:9) Ja, men detta är något helt annat än om Jesus sagt: Jag är Fadern. Jesus hade just sagt till Filippus och de andra trogna apostlarna att han skulle gå bort till Gud, sin Fader, och hur kunde Jesus då i samma andedrag säga att Filippus såg Fadern, då han såg på Jesus? Jesus kunde inte ha menat detta, ty han gjorde åtskillnad mellan Gud, sin Fader, och sig själv, alldeles som då han sade: ”I tron på Gud; tron också på mig.” (Joh. 14:1, AV) Varför använde Jesus uttrycket ”också på mig”, ifall han själv var Gud? Filippus bad Jesus: ”Herre, låt oss se Fadern”, och Jesus svarade att han hela tiden hade visat dem Fadern. Han hade förklarat vem hans himmelske Fader var, han hade visat dem hurudan hans himmelske Fader var. Han efterliknade sin Fader. Han liknade honom, så mycket att när någon såg Jesus var det som om han såg hans Fader.

25, 26. a) Varför kunde Jesus i betraktande av Johannes 1:18 inte ha menat att apostlarna såg Fadern? b) Vad sade Jesus till judarna i Johannes 5:37 som bevisar att Jesus inte är Gud?

²⁵ Genom att säga: ”Den som har sett mig, han har sett Fadern”, kunde Jesus inte ha menat att apostlarna såg Gud, den som Jesus tilltalade eller talade om som Fader. Många år efter det att Jesus yttrade de orden, skrev aposteln Johannes: ”Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning. ... Nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus. Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte, han har kungjort, vad Gud är.” (Joh. 1:14, 17, 18) Genom att på så sätt ge till känna att Gud var hans Fader, genom att förklara hurudan han är, genom att redogöra för hans gärningar, genom att vara och handla likt honom åstadkom Jesus att apostlarna, när de såg Jesus, också såg Gud, hans Fader.

²⁶ Fördenskull sade Jesus till judarna: ”Fadern, som har sänt mig, han har själv vittnat om mig. Hans röst haven I aldrig någonsin hört, ej heller haven I sett hans gestalt.” (Joh. 5:37) Men dessa judar såg Jesu gestalt och hörde hans röst. Jesus sade också till dem att om de hade trott profeten Mose, så skulle de också ha trott honom, och Jesus visste från Mose skrifter att Gud hade sagt till Mose uppe på berget: ”Mitt ansikte kan du dock icke få se, ty ingen människa kan se mig och leva.” (2 Mos. 33:20) Men dessa judar såg verkligen Jesus och förblev vid liv, vilket bevisade att Jesus inte var Gud. Följaktligen kan inte heller Johannes 14:9 bevisa att Jesus är Gud.

27. Hur liknade Jesus sig vid en lärjunge, och i vilken ställning försatte han sig i förhållande till Gud?

²⁷ Vi lägger alltså ännu en gång märke till att Jesus aldrig talade om sig själv som Gud eller kallade sig Gud. Han ställde sig alltid under Gud och inte som jämlike med Gud. Han intog ställningen som lärjunge till Gud, då han sade: ”Jag gör intet av mig själv, utan jag talar detta såsom Fadern har lärt mig.” (Joh. 8:28, Åk) Gud var Jesu lärare och Jesus var som lärjunge inte förmer än sin lärare, Gud, och inte heller jämlik denne. Jesus jämställde alltså sig själv med de övriga barnen av Guds organisation Sion, om vilka Jesus sade: ”Det är skrivet hos profeterna: ’De skola alla hava fått lärdom av Gud.’ Var och en som har lyssnat till Fadern och lärt av honom, han kommer till mig.” (Joh. 6:45; Jes. 54:13) Som sin Faders lärjunge lärde Jesus beständigt av honom.

28. Vad sade Jesus följaktligen såsom en lärjunge om vad han gjorde beträffande Fadern?

²⁸ Detsamma framgår av Johannes 8:25—27, som lyder: ”Jesus svarade dem: ’... han som har sänt mig är sannfärdig, och vad jag har hört av honom, det talar jag ut inför världen.’ Men de förstodo icke, att det var om Fadern, som han talade till dem.” Senare sade Jesus till dessa judar: ”Nu slån I efter att döda mig, en man [grekiska: ánthropos], som har sagt eder sanningen, såsom jag har hört den av Gud [ho Theós].” Till sina trogna apostlar sade han: ”Vänner kallar jag eder, ty allt vad jag har hört av min Fader har jag kungjort för eder.” — Joh. 8:40; 15:15.

29. Vilken handling sade Jesus följaktligen att Fadern hade utfört gentemot honom, och vad bevisar detta om Jesus vid jämförelse med Gud?

²⁹ Såsom en som hörde, såsom en som blev upplärd, talade Jesus upprepade gånger om sig själv såsom utsänd av sin himmelske Fader. Så till exempel sägs det i Johannes 12:44, 45, 49, 50: ”Jesus sade med hög röst: ’Den som tror på mig, han tror icke på mig, utan på honom som har sänt mig. Och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig. Ty jag har icke talat av mig själv, utan Fadern, som har sänt mig, han har bjudit mig, vad jag skall säga och vad jag skall tala. Och jag vet, att hans bud är evigt liv; därför, vad jag talar, det talar jag, såsom Fadern har sagt mig.’” Själva det förhållandet att han var sänd bevisar att han inte var jämlik Gud utan var lägre än Gud sin Fader.

30. Hur visade Jesus genom den regel han själv framställde huruvida han var lika stor som sin Fader?

³⁰ Detta framgår av Jesu egen regel som han uttalade till sina apostlar: ”Tjänaren är icke förmer än sin herre, ej heller sändebudet förmer än den som har sänt honom.” (Joh. 13:16) Liksom Gud var större än Jesus, som han sände ut, så var Jesus större än sina lärjungar, som han sände ut. Jesus gjorde denna jämförelse, då han sade till dem: ”Frid vare med eder! Såsom Fadern har sänt mig, så sänder jag ock eder.” (Joh. 20:21) Det är alltså den större som sänder den mindre.

31. Vad var alltså mat för honom, trots det att han var fysiskt sett hungrig?

³¹ Eftersom Jesus var sänd ut i ett uppdrag, kom han inte för att göra sin egen vilja eller behaga sig själv vad köttet angår. Han kom för att göra dens vilja som var större än han och som hade sänt ut honom. Han gjorde Guds vilja trots det att han var hungrig kroppsligen, i det han sade: ”Min mat är att göra dens vilja, som har sänt mig, och att fullborda hans verk.” — Joh. 4:34.

32. Varifrån blev Jesus sänd, och var var han följaktligen lägre än Gud?

³² Det var inte först då Jesus befann sig i köttet på jorden som han blev utsänd, utan han blev sänd från himmelen. Till bevis härför sade han: ”Jag har kommit ned från himmelen, icke för att göra min vilja, utan för att göra dens vilja, som har sänt mig. Och detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig.” (Joh. 6:38, 39) Jesus var alltså mindre än sin Fader redan i himmelen. Under den tid Jesus hade för detta ändamål var han ständigt sysselsatt i sin Faders verk, hans som hade sänt ut honom. Han sade: ”Jag måste verka hans verk, som har sänt mig, medan det är dag; natten kommer, då ingen människa kan verka.” (Joh. 9:4, AV) Allt detta ger ytterligare bevis för att Jesus inte var Gud vars vilja skulle utföras, utan var lägre än Gud och utförde Guds vilja.

[Fotnoter]