Ta av sig skorna eller inte?

Eftersom Sällskapet upprepade gånger fått förfrågningar om huruvida man bör ta av sig skorna eller inte vid församlingsbokstudiet i hem, vill vi framföra några synpunkter på den saken.

Vi förstår att vänner som gästfritt ställer sina hem till förfogande för mötet är måna om renlighet och hygien. Därför har somliga uttryckligen begärt att alla som kommer in i deras hem, i vilket ärende det än gäller, tar av sig skorna, och värdfolket är naturligtvis i sin fulla rätt att själva bestämma över sitt hem i det avseendet. Men med tanke på den syn vi har på att församlingsbokstudiet är ett möte som organiserats av församlingen, kan det bli nödvändigt att för detta möte göra undantag från ett eventuellt krav att de närvarande tar av sig skorna. (1 Petr. 4:9, 10) Hänsyn måste ju tas till att alla inte känner sig representativt klädda att gå på möte i strumplästen. Bröderna som leder mötet uppträder ju t. ex. inte i strumplästen på podiet i Rikets sal, och samma princip för klädsel härvidlag bör gälla vid ett församlingsbokstudium. Vi bjuder ju också utomstående till detta möte, och vi önskar vara beredda att ta emot dem som de kommer, utan att de behöver känna sig generade.

Självfallet bör var och en känna samma ansvar att vårda sig om hemmet som om Rikets sal. Därför vill ingen utan vidare stiga in med smutsiga skor eller låta sina barn göra det, utan visar kärlek och omtanke gentemot värdfolket genom att inte smutsa ner i onödan. (Fil. 2:4, 5) Det är tillbörligt att studieledaren har sin uppmärksamhet riktad även på sådana detaljer, till hjälp för värdfolket. Många visar hänsyn i detta avseende genom att i förbindelse med dåligt väder ha galoscher eller bottiner på sig som de tar av innan de går in. Andra har rentav brukat ta med ett extra par skor för innebruk att byta till. I de fall någon familj har svårigheter att själv klara iordningställandet av hemmet för studium eller städning efteråt kanske det också kan göras anordningar för att någon i studiegruppen hjälper till med det, alldeles som man gör i Rikets sal. Det är något som de äldste kan ta i beaktande.

Med största förståelse för vänner som är så noga med att bevara sina hem så rena och snygga att de önskar att alla tar av sig skorna, blir det — med tanke på det här sagda — nu nödvändigt att de äldste undersöker hur de vänner som upplåter sina hem ställer sig till sina möjligheter att fortsätta att upplåta dem. Det är deras sak att avgöra, och vi respekterar dem för vilket beslut de än må fatta i det här avseendet.

Det är givetvis ett stort privilegium att få ha bokstudiet i sitt hem, och även om det är förbundet med en del extra arbete med möblering och städning, så betyder det stora välsignelser för familjen i fråga. Men var och en måste själv få avgöra vilka möjligheter man har när det gäller att hålla sitt hem öppet för studiet, och det är därför de äldste så snart som möjligt och med kärlek och omtanke bör göra denna särskilda undersökning, så att vi inte åsamkar någon onödiga bekymmer och olägenheter. Vi vill naturligtvis inte göra detta till en stridsfråga i församlingen, utan söker så smidigt som möjligt att samarbeta i frid och endräkt genom att visa varandra tillbörlig hänsyn och omtanke. — 2 Kor. 6:3.

Låt oss inte försumma de äldre ibland oss

¹ Ända från början har de äldre bland Jehovas folk hållits i hög aktning. Man har respekterat dem för den erfarenhet och kunskap som åldern medför och för den vishet och det sunda omdöme den kan frambringa. Elihu visade sådan respekt när han tilltalade Jobs tre ”vänner”. (Job 32:6, 7; 12:12) Jehova, som talar om sig själv såsom ”den gamle av dagar”, gav budet: ”För ett grått huvud skall du stå upp, och den gamle skall du ära.” — 3 Mos. 19:32; Dan. 7:9, NW.

² Respekt för ålderdomen är också uppenbar i den kristna församlingen. Den vishet som kommer av många års trogen tjänst kan bli ett betydande och gagneligt bidrag till hela skaran av bröder. Vi låter oss inte påverkas av denna försvinnande, gamla världsordnings inställning, utan är tacksamma för välsignelsen att ha de äldre ibland oss. Frågan är: Visar vi alltid detta? Eller försummar vi de äldre, kanske ibland omedvetet, varigenom vi själva går miste om en stor välsignelse?

³ Får vi de äldre att känna sig välkomna vid mötena, och uppmuntrar vi dem att frimodigt ta del i dryftandet? Gör vi anordningar för att bistå dem i att komma till mötena och ut i tjänsten på fältet, även om somliga av dem inte kan stanna ute lika länge som de andra i gruppen? Får de vara med när vi gör personliga anordningar för sällskaplig samvaro, kanske för att dela en måltid eller ha del i annat, glädjefyllt umgänge?

⁴ Hur förhåller det sig med dem som av hälsoskäl är bundna vid hemmet, sängen eller olika anstalter? Gör de äldste och andra förkunnare regelbundna besök och sörjer för att dessa får del av den senaste andliga födan? Kan man uppmuntra de yngre att bistå sådana förkunnare med svag hälsa med att handla, göra hushållsarbete, gå ärenden osv.? Skulle du vara villig att läsa högt ur bibeln eller någon av Sällskapets publikationer för någon av de äldre som inte längre ser så bra? De äldre kanske drar sig för att begära bistånd i olika situationer, men utan tvivel kommer de att bli mycket tacksamma, om de blir erbjudna sådant bistånd.

⁵ Det har hänt att icke troende släktingar har tagit ansvaret för ofärdiga, till åren komna bröder och placerat dem på olika hem eller anstalter långt borta, utan att församlingen känt till detta. Detta kan leda till dyster isolering och ensamhet, om inte församlingen gör allt den kan för att ta reda på var brodern i fråga befinner sig och därefter underrättar den församling som ligger närmast till om hans behov av kristen samvaro. Under tiden bör den ursprungliga församlingen så mycket som möjligt hålla kontakt med brodern genom telefonsamtal, brevskrivning eller besök.

⁶ Åldrandet kan ibland medföra sjukdomar som påverkar uppförandet, vilket kan vålla irritation i församlingen. De äldste bör handlägga dessa problem med stor kärlek, medlidande och förståelse och inte gå barskt eller ovänligt till väga. (1 Tim. 5:1) Om våra äldre bröder drabbas av svåra sjukdomar eller på annat sätt är i stort behov av vår hjälp, behöver de vara förvissade om att församlingen är medveten om deras situation och är redo att ge bistånd och verkligen uppskattar denna möjlighet att ge uttryck åt sin kärlek till dem.

⁷ Jehovas till åren komna tjänare bör alltid kunna känna församlingens kärlek, uppskattning och respekt. Låt oss inte försumma dem, som världen ofta gör, utan i stället bevisa dem heder och ära och därigenom ådagalägga samma kärleksfulla inställning som vår himmelske Fader, som aldrig åldras. — Ords. 16:31.

Använd publikationerna förståndigt

¹ Ingen av oss bör vara slösaktig. Jesus kallade en förvaltare ”orättrådig” som slösade med sin husbondes ägodelar. (Luk. 16:1, 2, 8) I kontrast till detta sade Jesus Kristus till sina lärjungar, sedan de hade delat ut de genom Guds försorg frambragta bröden och fiskarna: ”Samlen tillhopa de överblivna styckena, så att intet förfares.” Visar vi personligen samma inställning till de föranstaltningar som Jehova gör för oss i denna tid? — Joh. 6:12.

² Jehova mångfaldigar inte på ”mirakulös” väg de publikationer som hans tjänare använder i denna tid, utan tillhandahåller i stället dessa genom de bröders kraftiga ansträngningar som arbetar vid Sällskapets avdelningskontor och genom bidrag från bröder över hela jorden. Och även om tryckerierna i Brooklyn och på Watchtower Farms producerade 45.718.920 böcker, 13.874.957 småböcker och 268.509.382 tidskrifter under det gångna tjänsteåret, har det blivit nödvändigt att utvidga nattskiftet och köpa fler maskiner för att hålla jämna steg med den ständigt ökande efterfrågan på biblar och annan litteratur. Vi är glada över att göra detta.

³ Men olika rapporter ger vid handen att många av publikationerna på sätt och vis inte används förståndigt. Ofta kastas biblar, böcker, sångböcker och tidskrifter bort eller lämnas kvar i Rikets sal och på sammankomstplatserna utan att någon gör anspråk på dem, trots att de är i gott skick. Det rapporteras också att många tidskrifter blir beställda endast för att kastas bort någon tid efter det datum som står på tidskriften. Vad kan man göra för att förvissa sig om att dessa föranstaltningar från vår himmelske husbonde blir förståndigt utnyttjade?

⁴ Under den tid bibeln skrevs gjorde man för hand avskrifter av de olika bibelböckerna på rullar, som ansågs vara mycket dyrbara. Paulus uppmanade Timoteus: ”När du kommer, så tag med dig den mantel som jag lämnade kvar i Troas hos Karpus och bokrullarna, i synnerhet pergamentskrifterna.” (2 Tim. 4:13, NW) Precis som Paulus satte värde på sina kläder, vilket framgår av att han hade lämnat sin mantel hos en betrodd broder, så satte han också värde på dessa bokrullar och anförtrodde Timoteus att ta med sig dessa värdefulla rullar. Kristna föräldrar i våra dagar som har liknande uppskattning av Guds ord kommer inte att låta sina barn klottra i eller på annat sätt