De som har hopp om en uppståndelse

”Och havet gav ifrån sig de döda som voro i det, och döden och hades gåvo ifrån sig de döda som voro i dem. Och döden och hades slungades ned i eldsjön. Detta betyder den andra döden, eldsjön.” — Upp. 20:13, 14, NW.

 1, 2. a) Vilken makt har människans store fiende, och vem är han? b) Vem skall tillintetgöra honom, och på grund av vilken kurs, som denne följde?

MÄNNISKANS store fiende har makt att förorsaka död. Men han skall nu inom kort tillintetgöras. Detta är ett av de förunderliga ting som Jesu Kristi död för nitton hundra år sedan skall medföra. Före den tiden hade Jesus varit Guds härlige himmelske Son, men han ödmjukade sig under sin himmelske Faders mäktiga hand. Han lade av sin himmelska härlighet, och förmedelst Guds kraft föddes han såsom ett människobarn av blod och kött, såsom avkomling av patriarken Abraham genom konung David, som härskade i Jerusalem. Förmedelst en judisk jungfru, Maria, som var en avkomling av konung David, blev han lik ett av Abrahams barn. På den judiska påskdagen år 33 av vår tideräkning dog Jesus. Den dagen slaktade judarna påskalammet, men Jesus lät sig denna dag bli slaktad såsom ett lamm av djävulens jordiska tjänare, hans som ”har medel till att förorsaka död”. Om den befrielse och räddning, som Jesu död medför, läser vi:

² ”Därför, då ju de ’små barnen’ äro delaktiga av blod och kött, blev han också likaledes delaktig därav, för att han genom sin död måtte tillintetgöra den som har medel till att förorsaka död, det är djävulen, och för att han måtte frigöra alla dem som hela livet igenom av fruktan för döden voro underkastade slaveri. Ty det är verkligen icke alls änglar som han bistår, utan han bistår Abrahams säd.” — Hebr. 2:14—16, NW.

 3. Vart fördes Jesus Kristus ned genom sin offerdöd, men hur gick Psalm 16:10 i uppfyllelse på honom?

³ För att Jesus Kristus skulle bli ett offer i överensstämmelse med Guds vilja fördes han alltså ned till scheol eller hades, den gemensamma graven för de människor, som ligger döda i jordens stoft. Den allsmäktige Guden lät emellertid inte scheol behålla hans trogne Son för alltid; han lät alltså inte sin Sons kött långsamt förmultna i minnesgraven. På tredje dagen uppreste Gud i stället Jesus Kristus från de döda, och därmed lät han Psalm 16:10, som konung David skrivit, gå i uppfyllelse. Den kristne aposteln Paulus citerade från Psalm 16:10 och sade: ”Därför säger han ock i en annan psalm: ’Du skall icke låta din Helige se förgängelsen.’ När David i sin tid hade tjänat Guds vilja, avsomnade han ju och blev samlad till sina fäder och såg förgängelsen; men den som Gud har uppväckt, han har icke sett förgängelsen.” — Apg. 13:35—37.

 4. Varför kommer Jesus Kristus att ha förmåga att tillintetgöra djävulen, som vållar död, och hur skall han göra det?

⁴ Den allsmäktige Guden uppväckte Jesus Kristus ur scheol såsom en odödlig andevarelse, mycket mäktigare än Satan, djävulen, ”den som har medel till att förorsaka död”. Vid Guds bestämda tid skall den uppståndne Jesus Kristus tillintetgöra denne djävul, som vållar död. Han skall binda honom och alla hans demonänglar och fängsla dem i en avgrund, där de inte skall kunna inverka störande på Jesu Kristi tusenårsregering, då han styr såsom Guds smorde konung.

 5. a) När skall detta ske, och vad är det alltså som skall fly bort? b) Vilken syn, som gäller domens dag, skall då bli verklighet?

⁵ Detta skall inträffa omedelbart efter Harmageddonstriden, i vilken djävulens jordiska organisation av politiska styresmän kommer att bli besegrad av den himmelske kämpen Jesus Kristus och hans änglar. (Upp. 19:11—20:3) Det är detta som avses med orden om att den symboliska himmelen och den symboliska jorden tvingas att fly bort undan Guds stora vita domartron. Detta kommer att bereda plats för ”en ny himmel och en ny jord”. (Upp. 20:11; 21:1) Då kommer den syn, som den kristne aposteln Johannes fick se, att bli verklighet: ”Jag såg de döda, de stora och de små, stå inför tronen, och bokrullar öppnades. Men också en annan bokrulle öppnades, det är livets bokrulle. Och de döda blevo dömda efter det som var skrivet i bokrullarna, i överensstämmelse med sina gärningar. Och havet gav ifrån sig de döda som voro i det, och döden och hades gåvo ifrån sig de döda som voro i dem, och de blevo dömda individuellt i överensstämmelse med sina gärningar.” — Upp. 20:12, 13, NW.

 6. Varför inräknas inte de 144.000 lärjungarna här?

⁶ Uppenbarelseboken 20:13 säger att ”havet gav ifrån sig de döda som voro i det, och döden och hades gåvo ifrån sig de döda som voro i dem”. (NW) Här inräknas inte de 144.000 efterföljarna till Jesus Kristus, som i Hebréerna 2:16 kallas för ”Abrahams säd”, förmedelst vilken alla vår jords nationer skall förskaffa sig evigtvarande välsignelser. (Upp. 7:3—8; 14:1, 3; 1 Mos. 12:3; 22:18) För nitton hundra år sedan gav hades eller scheol ifrån sig den döde Jesus Kristus, och dessa hans 144.000 trogna efterföljare, som är hans andliga bröder, görs honom lika däri att de får del i vad som kallas ”den första uppståndelsen”.

 7, 8. a) När började deras uppståndelse? b) Hur skildras deras uppståndelse i Uppenbarelseboken 20:4—6?

⁷ I överensstämmelse med antydningar i bibeln började deras uppståndelse äga rum år 1918 e. Kr., dvs. tre och ett halvt år efter det att Jesus Kristus insattes på tronen och kröntes såsom himmelsk konung för att börja härska mitt ibland sina fiender. (Ps. 110:1, 2; Hebr. 10:12, 13; Upp. 14:13) Innan Uppenbarelseboken i kapitel 20 underrättar oss om att de döda skall befrias ur havet och ur döden och hades, låter den oss därför få kännedom om uppståndelsen för de 144.000 andliga efterföljarna till Jesus Kristus. Vi läser så här:

⁸ ”Jag såg troner, och där voro några som satte sig på dem, och makt att döma blev given åt dem. Ja, jag såg deras själar, som hade blivit avrättade med yxa för det vittnesbörd de hade burit om Jesus och för att de hade talat om Gud, och dem som varken hade tillbett vilddjuret eller dess bild och som icke hade tagit emot märket på sin panna och på sin hand. Och de kommo till liv och härskade som konungar med Kristus i tusen år. (Återstoden av de döda uppnådde icke liv, förrän de tusen åren hade gått till ända.) Detta är den första uppståndelsen. Lycklig och helig är var och en som har del i den första uppståndelsen; över dessa har den andra döden [som eldsjön, den brinnande sjön, utgör en symbol av] ingen myndighet, utan de skola vara Guds och Kristi präster och skola härska som konungar med honom de tusen åren.” — Upp. 20:4—6, 14, NW; 21:8.

”Den första uppståndelsen”

 9. a) Betyder detta att Kristi 144.000 medarvingar aldrig går ned i hades eller scheol? b) Vad är det som inte skall bli de 144.000 övermäktigt, enligt Jesu ord till Petrus i Matteus 16:18?

⁹ När vi säger att de här ovan nämnda 144.000 medarvingarna till Jesus Kristus inte räknas med bland dem som nämns i Uppenbarelseboken 20:13, menar vi inte att dessa 144.000 inte går till hades eller scheol vid döden eller att de inte går ned i döden i havet, om de skulle dö till havs och deras kroppar inte skulle bli återfunna, så att de kan begravas på torra landet. Om de skall få del i ”den första uppståndelsen”, måste de väckas upp ur hades eller ur döden i havet. De ord, som Jesus Kristus yttrade till sina tolv apostlar, när han undervisade dem om att han skulle bygga sin församling på sig såsom den stora klippan, säger oss detta klart och tydligt, ty Jesus sade då: ”På denna klippa [petra] skall jag bygga min församling, och dödsrikets [hades’] portar skola icke bliva henne övermäktiga.” (Matt. 16:18) Och efter sin egen uppståndelse från de döda sade Jesus i den syn, som han delgav aposteln Johannes: ”Jag är den förste och den siste och den levande; jag var död, men se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och dödsriket”, hades. ”Må den som har öra höra vad anden säger till församlingarna: Den som vinner seger skall ingalunda lida skada av den andra döden”, och han skall alltså få uppstå. — Upp. 1:17, 18; 2:11, NW.

10. a) Hur berövar Jesus Kristus döden och hades deras makt över hans 144.000 medarvingar? b) Vad säger Uppenbarelseboken 20:4 om de 144.000 och domen?

¹⁰ Den uppståndne Jesus Kristus skall tillintetgöra djävulen, ”som har medel till att förorsaka död”. Eftersom Jesus har nycklarna till döden och till hades, skall han inte tillåta hades att bli hans trogna församling av 144.000 andliga bröder övermäktigt. Sedan Jesus blivit insatt på den himmelska tronen såsom konung år 1914 e. Kr., berövar han döden och hades deras makt och befriar de döda medlemmarna av sin församling, så att de får del i ”den första uppståndelsen”. Förmedelst denna osynliga, andliga uppståndelse blir de 144.000 förenade med honom i himmelen såsom hans medarvingar för att regera med honom och för att bli präster och domare tillsammans med honom under de tusen år, då Satan, djävulen, är bunden i avgrunden. Skildringen säger inte att dessa Jesu medregenter står inför den stora vita tronen för att dömas. Uppenbarelseboken 20:4 säger i stället att de satte sig på troner och att ”makt att döma blev given åt dem”. (NW) Deras död i hades blir alltså inte en ändlös död, en evig död, vilket avses med uttrycket ”den andra döden”.

11, 12. Vilken försäkran gav Jesus sina lärjungar, i Johannes 6:39—54, om att döden och hades inte skulle bli dem övermäktiga för alltid?

¹¹ Jesus Kristus försäkrade sina trogna lärjungar gång på gång att döden och hades inte skulle bli dem övermäktiga för alltid. Såsom Guds redskap till att åvägabringa en uppståndelse skulle han tillse att deras död i trohet mot honom inte skulle bli evigtvarande. Han sade:

¹² ”Detta är dens vilja, som har sänt mig, att jag icke skall låta någon enda gå förlorad av dem som han har givit mig, utan att jag skall låta dem uppstå på den yttersta dagen. Ja, detta är min Faders vilja, att var och en som ser Sonen och tror på honom, han skall hava evigt liv, och att jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” ”Ingen kan komma till mig, om icke Fadern, som har sänt mig, drager honom; och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” ”Om I icke äten Människosonens kött och dricken hans blod [förmedelst tron], så haven I icke liv i eder. Den som äter mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall låta honom uppstå på den yttersta dagen.” — Joh. 6:39, 40, 44, 53, 54.

13. Vilken förmåga gav Jesus exempel på i förbindelse med sin vän Lasarus? Hur gjorde han det?

¹³ Redan medan Jesus Kristus var här på jorden, gav han oss exempel på sin kommande förmåga att uppväcka de döda. Han återförde sin käre vän Lasarus till livet, och Lasarus befann sig då i scheol på fjärde dagen. Omedelbart dessförinnan sade Jesus till Marta, Lasarus’ syster: ”Jag är uppståndelsen och livet. Den som utövar tro på mig skall, även om han dör, komma till liv; och var och en som lever och utövar tro på mig skall aldrig någonsin dö.” (NW) Därpå bjöd Jesus att man skulle ta bort stenen, som låg framför minnesgraven, och så kallade han Lasarus tillbaka till livet och ut ur graven. Genom detta underverk fick Marta sin broder Lasarus tillbaka fortare än hon förväntade, ty hon hade sagt till Jesus: ”Jag vet, att han skall stå upp vid uppståndelsen på den yttersta dagen.” — Joh. 11:24—44.

14. Vad hände Lasarus längre fram, men vad hoppas vi för hans del?

¹⁴ Lasarus dog naturligtvis på nytt, förmodligen såsom en trogen Jesu Kristi lärjunge. Han återvände alltså till scheol eller hades. Men hades skall inte bli honom övermäktigt, då han är en medlem av den trogna kristna församlingen, ty det var honom inte övermäktigt den dag, då Jesus kom till Betania för att väcka honom ur hans dödssömn, i vilken han låg försänkt på fjärde dagen. Skillnaden blir endast den att sedan Jesus Kristus uppväckt Lasarus från hades tillsammans med de övriga medlemmarna av den kristna församlingen, vid den tid då Kristus härskar såsom konung i Guds rike, skall Lasarus aldrig mer dö. — Joh. 11:26.

15. Vad förstår vi beträffande uppståndelsen som helhet tagen genom uttrycket ”den första uppståndelsen”, och hur bekräftas detta av orden i 1 Korintierna 15:20—23?

¹⁵ Eftersom det i Uppenbarelseboken 20:5, 6 talas om ”den första uppståndelsen”, förstår vi att uppståndelsen som helhet tagen följer en viss ordning. Detta framgår klart och tydligt av orden i 1 Korintierna 15:20—23, där det talas om uppståndelsen för de 144.000 lärjungarna, som skall få en härlig, himmelsk, andlig uppståndelse. Vi läser där: ”Nu har Kristus uppstått från de döda såsom förstlingen av de avsomnade. Ty eftersom döden kom genom en människa, så kom ock genom en människa de dödas uppståndelse. Och såsom i Adam alla dö, så skola ock i Kristus alla göras levande. Men var och en i sin ordning: Kristus såsom förstlingen, därnäst, vid Kristi tillkommelse, de som höra honom till.”

16. Hur vittnar också Uppenbarelseboken 20 om en viss ordning i samband med uppståndelsen?

¹⁶ I Uppenbarelseboken 20 finner vi också vittnesbörd om en viss ordning, ty där skildras först hur Jesu Kristi 144.000 medarvingar kommer till liv, dessa som blir lyckliggjorda med den första uppståndelsen, och därpå beskrivs alla de övriga dödas befrielse från havet och från hades, deras som får möjlighet att vinna evigt liv på jorden.

En ”bättre uppståndelse”

17. Vilka kan förvänta en ”bättre uppståndelse”, enligt Hebréerna 11:35?

¹⁷ I Hebréerna 11:35 finner vi dessa intresseväckande ord om människor som levde före Jesu Kristi död och uppståndelse: ”Kvinnor funnos, som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse.”

18. Vilkas bedrifter skildras för oss i Hebréerna 11, och hur framgår det av detta kapitel att de säkert och visst skall få uppstå?

¹⁸ Denna vers ingår i ett kapitel som skildrar deras bedrifter som kallas ”en så stor hop av vittnen”, vilka räknas från Johannes döparens dagar och hela vägen tillbaka till det första trogna vittnet för Jehova, nämligen Abel, Kains yngre broder, Adams och Evas son. (Hebr. 11:4—12:1) Det är säkert och visst att dessa forntida män och kvinnor med gudaktig tro skall få uppstå, ty den kristne nedskrivaren av Hebréerna 11 bevisar att de trodde att ”Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda”, och i slutet av detta kapitel säger han till sina kristna läsare: ”Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke, vad utlovat var; ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.” — Hebr. 11:19, 35, 39, 40.

19. Hur kommer det sig att deras uppståndelse inte äger rum ”oss [144.000] förutan”?

¹⁹ Jesu Kristi 144.000 trogna lärjungar kommer allesammans att ”bliva fullkomnade” genom att de får en uppståndelse från de döda, liksom det skedde med Jesus Kristus själv. Dessa kristna förutan, dvs. förrän dessa kristna blir ”fullkomnade” i himmelen, kan inte den förkristna tidens ”hop av vittnen” få uppstå. Detta beror på att de trogna 144.000 medarvingarna till Jesus Kristus har del i ”den första uppståndelsen”, en uppståndelse som är först till tiden såväl som i fråga om arten och betydelsen.

20. a) Kommer det att bli en ”bättre uppståndelse” i jämförelse med den som ges de 144.000? b) Hur blir det då en ”bättre uppståndelse”?

²⁰ Den ”bättre uppståndelse”, som den forntida hopen av vittnen skall få, blir följaktligen inte bättre än den uppståndelse, som de 144.000 arvingarna till Guds himmelska rike blir delaktiga av. Den skall bli bättre än den som de människor fick, vilka blev uppväckta från de döda av profeterna Elia och Elisa. Ja, också bättre än deras uppståndelse som Jesus Kristus och hans apostlar uppväckte från de döda.a Hur blir den då ”bättre”? Jo, därför att alla de människor, som dessa Guds tjänare väckte till liv, måste dö på nytt i köttet och gå ned i hades eller scheol. Varför det? Därför att Guds himmelska rike med hans Son, Jesus Kristus, som konung inte ännu hade börjat härska, eftersom slutet på ”hedningarnas tider”, dvs. den tid, varunder hednanationerna skulle behärska jorden, inte skulle komma förrän år 1914 e. Kr. Den ”bättre uppståndelse”, som denna forntida ”hop av vittnen” får, skall äga rum under den tid, då Guds himmelska rike, som nu blivit upprättat, utövar herraväldet. När Jesus Kristus, den himmelske konungen, gör bruk av ”nycklarna till döden och dödsriket” och för fram dessa forntida vittnen ur ”dödsriket”, hades eller scheol, behöver de inte dö på nytt. Varför inte det?

21. Varför behöver dessa forntida vittnen inte dö på nytt, sedan de blivit uppväckta?

²¹ Genom att de bevarar sina namn skrivna i ”livets bokrulle” (NW) förmedelst sin oavbrutna gudaktiga tro och lydnad når de steg för steg upp till mänsklig fullkomlighet. Slutligen vinner de belöningen evigt liv i mänsklig fullkomlighet här på jorden, som omvandlats till ett paradis. Ingen av dem skall bli ”slungad i eldsjön” (NW), dvs. i ”den andra döden”. Eftersom de redan vid sin uppståndelse är människor med tro, bör de med så mycket större lätthet gå framåt mot mänsklig fullkomlighet då.

22. Vad fick Daniel en försäkran om, enligt Daniel 12:13, och när?

²² Tänk till exempel på profeten Daniel. ”I den persiske konungen Kores’ tredje regeringsår” förmedlade Guds ängel en underbar profetia om ”ändens tid”, som vi nu upplever, till Daniel. Ängeln slutade denna profetia med följande ord till Daniel: ”Men gå du åstad mot ändens tid; sedan du har vilat, skall du uppstå till din del, vid dagarnas ände.” (Dan. 10:1—12:13)b Utan tvivel hör Daniel till de människor, om vilka det heter i Hebréerna 11:33 att de ”tillstoppade lejons gap”. Daniel skall ”uppstå” till sin del förmedelst en uppståndelse under Guds rikes styrelse. — Hes. 14:14, 20; 28:3; Matt. 24:15.c

23. a) Vart gick Abel ned, då han blev dödad? b) Vad skall hända de människor, vilkas minnesgravar försvann före syndafloden eller har försvunnit sedan syndafloden?

²³ När den förste av denna forntida ”hop av vittnen”, nämligen Abel, blev dödad av sin broder Kain och blev begraven, gick han ned till scheol. Bibeln säger inte om Abel blev lagd i en minnesgrav eller inte. (Matt. 23:35; Luk. 11:51; Hebr. 12:24; 1 Mos. 4:8—11) Alldeles säkert iordningställdes många minnesgravar åt de döda från Abels tid och fram till den världsomfattande syndafloden i Noas dagar, men i stort sett blev dessa minnesgravar bortsköljda av den ödeläggande vattenfloden. Men den allvetande Guden, Jehova, känner alla dem som gick ned i scheol eller hades före syndafloden, och han kommer ihåg dem, ”både rättfärdiga [sådana som Abel och Enok] och orättfärdiga”. Jehova skall få hades eller scheol att ge ifrån sig alla dessa döda under hans rikes styrelse med Jesus Kristus som konung. På samma sätt skall det bli med de många grifter och minnesgravar, som har försvunnit sedan syndafloden år 2370 f. Kr. och fram till vår egen tid.

Gehenna, ”Hinnoms dal”

24, 25. a) Till vilken annan plats sade Jesus att somliga människor skulle gå vid sin död, och vad skulle detta innebära för dem? b) Vilka människor var det som skulle gå dit enligt Jesu ord i Matteus 23:13—33?

²⁴ När Jesus år 33 e. Kr. talade om ”allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias’, Barakias’ sons, blod”, nämnde han då levande människor, som inte skulle gå till hades eller scheol vid sin död utan till en annan plats, till Gehenna. Detta skulle betyda ”ve” för dem. Vad var det för människor? I Matteus 23 talade Jesus utförligt om vilka de var, då han sade:

²⁵ ”Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in. Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre, än I själva ären! Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter [minnesgravar, NW] och sägen: ’Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod’! Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna. ... I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?” — Matt. 23:13—15, 29—33.

26. Varför var dessa Gehennas barn eller sådana som skulle dömas till Gehenna? Tala om vad Jesus sade som förklaring härtill.

²⁶ Dessa religiösa människor, som var Gehennas barn och som skulle dömas till Gehenna, var de judiska skriftlärda och fariséer, som inte ville göra bättring, och deras proselyter. De ville inte ångra sig och göra bättring, och de vägrade att gå in i himmelriket. Jesus framhöll detta genom att härnäst säga: ”Fördenskull sänder jag här åstad till eder profeter och visa män och lärare i offentligt värv. Några av dem skola ni döda och fastnagla vid pålen, och några av dem skola ni gissla i edra synagogor och förfölja från stad till stad, på det att över eder må komma allt rättfärdigt blod, som utgjutits på jorden, från den rättfärdige Abels blod till Sakarias’, Barakias’ sons, blod, hans som ni mördade mellan helgedomen och altaret. Jag säger eder i sanning: Allt detta skall komma över detta släktled.” — Matt. 23:34—36, NW.

27. Vad säger Apostlagärningarna om huruvida några av dessa, som stod i fara att dömas till Gehenna, lyckades undfly detta?

²⁷ Några fariséer ångrade sig och gjorde bättring och upphörde med att tillsluta himmelriket, t. ex. Saulus från Tarsus, som blev den kristne aposteln Paulus. (Apg. 7:58; 8:1—3; 9:1—30; 22:1—5; 23:6; Fil. 3:4—6) Apostlagärningarna 2:10 och 8:27—39 talar också om omskurna proselyter, och i Apostlagärningarna 6:7 heter det: ”Lärjungarnas antal förökades mycket i Jerusalem; och en stor hop av prästerna blevo lydiga och trodde.” Dessa övergav allt religiöst skrymteri och förblev trogna gentemot den kristna tron. De lyckades alltså fly undan Gehennas dom, som de stod i fara att drabbas av. De bevisade att de inte var ”ormar, ... huggormars avföda”, söner till djävulen såsom religiös fader, avkomlingar av den ”gamle [ursprunglige, NW] ormen, det är djävulen och Satan”. — Joh. 8:44; Upp. 20:2.

28. Varifrån är det grekiska ordet Gehenna hämtat, och vad betyder det ursprungliga uttrycket ordagrant?

²⁸ Men vad är detta ställe, som kallas Gehenna, eller vad är det en symbol av? Det grekiska ordet ”Gehenna” är en omskrivning av det hebreiska ordet Gej-Hinnom, som betyder ”Hinnoms dal”. I det grekiska ordet Gehenna svarar stavelsen ”Ge” mot det hebreiska ordet gaj (גיא), som betyder ”dal”, och de båda vidfogade stavelserna ”henna” svarar mot Hinnom, namnet på en man i domaren Josuas dagar.

29. Vad var Gehenna ursprungligen, och vad markerade det, enligt Josua 15:8 och 18:16?

²⁹ Denna Hinnoms dal, också kallad Hinnomsdalen, omnämns första gången i bibeln i Josua 15:8, där den sägs utgöra gräns mellan Juda stams och Benjamins stams område, och namnet förknippas med Jerusalem: ”Vidare drog sig gränsen [för Juda] uppåt Hinnoms sons dal, söder om Jebus’ höjd, det är Jerusalem; därefter drog sig gränsen upp till toppen av det berg som ligger gent emot Hinnomsdalen [hebr.: Gej-Hinnom; lat.: Ge-Ennom], västerut, i norra ändan av Refaimsdalen.” Grekiska Septuagintaöversättningen använder här benämningen Onoms faranx, dvs. Onoms klyfta (gapande rämna, ravin, fördjupning). Hinnoms dal eller Hinnomsdalen nämns också i Josua 18:16 i förbindelse med gränserna för Benjamins stams område.

30. Hur kom israeliterna att använda Gehenna på ett otillbörligt sätt, och hur gjordes dalen otjänlig att missbrukas på det sättet?

³⁰ De avfälliga judarna använde längre fram Hinnoms dal, som låg väster och sydväst om det forntida Jerusalem, på ett otillbörligt sätt. I 2 Krönikeboken 28:3 läser vi följande om konung Ahas i Jerusalem: ”Och själv tände han offereld i Hinnoms sons dal [LXX: Gai-benenom] och brände upp sina barn i eld.” (Se också 2 Krönikeboken 33:6; Jeremia 7:31, 32; 32:35.) Den trogne konung Josia fann för gott att orena denna Hinnoms dal, eftersom man där hade ägnat avgudisk dyrkan åt Baal och framburit människooffer till denne falske gud. I 2 Konungaboken 23:10 heter det om Josia: ”Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt [den falske guden] Molok.”d Nu för tiden kallas denna dal Wadi el-Rababi.

[Fotnoter]

[Karta på sidan 298]

(För formaterad text, se publikation)

JERUSALEM

HINNOMS DAL

BENJAMINS STAM

JUDA STAM

REFAIMSDALEN