Framtida liv genom uppståndelse

”Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva.” — Joh. 6:53.

1, 2. Vad sade Jesus i Johannes 6:53, 54? De som tror på vilken lära kan finna det svårt att förstå dessa ord?

LÄRAN om människosjälens odödlighet är mycket vitt utbredd. De som tror på den kan därför finna det svårt att förstå hur Jesu Kristi ord kan vara sanna, de som finns upptecknade i Johannes 6:53, 54 i bibeln:

² ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Om ni inte äter Människosonens kött och dricker hans blod, har ni inget liv i er själva. Den som äter av mitt kött och dricker mitt blod, han har evigt liv, och jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.”

3. Vilka är de rimliga frågor som ställs av dem som tror på odödlighet, när det gäller ”liv i er själva” och uppståndelse?

³ Om människosjälen redan är odödlig, lever vidare efter det att dess nuvarande kroppsliga hölje dör — vilket så många påstår — varför måste vi då äta Jesu Kristi, ”Människosonens”, kött och dricka hans blod för att ha liv i oss själva? Om själen blir befriad vid kroppens död och levande undkommer till andevärlden, varför måste då en människa bli uppväckt för att leva igen? Vi måste alla medge att det är logiskt att resonera så.

4. Vilka bland Jesu åhörare fann det svårt att förstå det Jesus sade? Hur är det i vår tid?

⁴ Till och med Jesu Kristi efterföljare fann det svårt att godta det han sade. Vi läser ju: ”Men Jesus, som visste inom sig att hans lärjungar gick och muttrade om detta, sade till dem: ’Får detta er att snava och falla?’” (Joh. 6:61) Också i denna tid kan somliga av våra läsare finna det svårt att förstå Jesu ord. Likväl visste Jesus vad han talade om vid den tiden, eftersom han själv inte trodde att människosjälen är odödlig. Hans egna ord bevisar detta.

5. Genom vilka uttalanden visade Jesus att han inte trodde att människosjälen är odödlig?

⁵ En gång sade Jesus till sina lärjungar: ”Känn ... fruktan för honom som kan tillintetgöra både själ och kropp i gehenna.” (Matt. 10:28) Längre fram, innan han greps i Getsemane trädgård, sade han till sina lärjungar: ”Min själ är djupt bedrövad, ända till döds.” (Matt. 26:38; Mark. 14:34) Jesus citerade ofta Jesajas profetia och instämde i vad den sade om honom: ”Han skall få sin begravningsplats rentav bland de onda, och bland den rika klassen vid sin död. ... Han utgöt sin själ till själva döden.” — Jes. 53:9, 12, NW.

6. Vad skulle, enligt Johannes 6:53, 54, somliga göra i fråga om Jesu mänskliga offer före ”den yttersta dagen”? Vad skulle hända med dem på den dagen?

⁶ Det är därför som Jesus i Johannes 6:53, 54 visade att han skulle bli ett mänskligt offer och att det skulle finnas de som skulle äta av hans kött, livnära sig av det, och dricka hans blod före ”den yttersta dagen”. Dessa skulle med tiden dö, men beträffande var och en av dem sade Jesus: ”Jag skall uppväcka honom på den yttersta dagen.” Enligt vad Marta från Betania sade i Johannes 11:24 ansågs tiden för de dödas uppståndelse vara just den ”yttersta dagen”. Marta bodde nära Jerusalem. Här hade Jesus någon tid efter påsken år 31 v.t. talat om sitt gudagivna uppdrag att uppväcka de döda. Han hade fått kritik från religiöst håll på grund av att han på sabbatsdagen hade botat en man och uppmanat honom att lyfta upp sin vilomatta och gå hem. Till svar på sådan kritik sade Jesus:

7, 8. a) Vilka gör Jesus Kristus levande från de döda? Likt vem förtjänar han att bli ärad? Varför? b) Vem är det som nu går över från död till liv? c) Till vilka slag av uppståndelse kommer Människosonen att kalla fram alla dem som är i minnesgravarna?

⁷ ”Ty alldeles som fadern väcker upp de döda och gör dem levande, så gör också Sonen levande vilka han vill. Fadern dömer nämligen ingen alls, utan han har anförtrott all rättskipning åt Sonen. ... Den som inte ärar Sonen ärar inte Fadern, som har sänt honom. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv, och han kommer inte till dom utan har gått över från döden till livet.

⁸ Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den stund kommer, och den är här nu, när de döda skall höra Guds Sons röst och de som har lystrat skall leva. Ty alldeles som Fadern har liv i sig själv, så har han gett också åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom myndighet att hålla dom, eftersom han är Människoson. Förundra er inte över detta, därför att den stund kommer, i vilken alla som är i minnesgravarna skall höra hans röst och komma ut, de som har gjort goda ting till en livets uppståndelse, de som har bedrivit usla ting till en domens uppståndelse. Jag kan inte göra något alls av eget initiativ; alldeles som jag hör dömer jag; och den dom som jag fäller är rättfärdig, eftersom jag inte söker min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.” — Joh. 5:21—30.

9. Vad är det som särskilt betonas i de förut citerade orden av Jesus?

⁹ I ovanstående ord lägger vi märke till det eftertryck som läggs vid det som gäller dom, eftersom orden ”dom”, ”domens”, ”dömer” och ”rättskipning” förekommer tillsammans sammanlagt sju gånger. Dessutom väntar en ”domens uppståndelse” den som bedriver usla ting.

10. Till vem överlåts dömandet under Kristi tusenåriga regering? Varför kommer det inte att ges tillfälle att överklaga en sådan dom?

¹⁰ Ämnet uppståndelsen är således förbundet med dom. På grund av att Guds Son från himmelen blev ”Människosonen” på jorden, har han fått myndighet att hålla dom över alla människosläktets medlemmar. Gud, Fadern, har alltså gjort sin trogne Son till sin meddomare. Under Jesu Kristi tusenåriga regering överlåts dömandet av hela mänskligheten först till Guds Son som meddomare. Det kommer inte att bli möjlighet till något överklagande av den dom som fälls av Guds Son, eftersom den kommer att vara fullkomlig. Den dom, som Jehova Gud håller efter den tusenåriga domens dag, skall inte komma till på grund av att den återställda mänskligheten kommit med något överklagande till Jehova som den högste domaren, den slutgiltige domaren. — 1 Kor. 15:24—28.

ATT GÅ ÖVER FRÅN DÖDEN TILL LIVET NU

11. Hur förklarade Jesus i Johannes 5:24, 25 varför de som trodde på honom hade gått över ”från döden till livet”?

¹¹ På jorden fungerade Jesus Kristus som Guds språkrör till människan. Att någon som hörde trodde på det som Jesus, Guds Son, sade var alltså detsamma som att han trodde på det Gud, Fadern, sade. Vilken nytta de judar som hörde på Jesus skulle ha av detta visade han, när han sade följande ord till judarna: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som hör mitt ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv, och han kommer inte till dom utan har gått över från döden till livet.” Hur går detta till? Jesus förklarar genom att därnäst säga: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den stund kommer, och den är här nu, när de döda skall höra Guds Sons röst och de som har lystrat skall leva.” (Joh. 5:24, 25) På den tiden kunde naturligtvis inte de som var bokstavligen döda i gravarna höra Jesu uttalade ord och lystra till det i den ”stund” som han talade om. Vilka ”döda” var det då som Jesus talade om?

12, 13. a) Vilka ”döda” menade Jesus, när han sade att de skulle höra hans ord och leva som en följd av det? b) Vad kunde Paulus, enligt Efesierna 2:4—7, på grund av en sådan gudomlig föranstaltning skriva till dessa ”döda” i överträdelser och synder?

¹² Eftersom Jesus sade att den ”stund” då detta skulle inträffa ”är här nu”, kunde han bara mena de människor som vandrade omkring på jorden men som stod under fördömelse till död på grund av ofullkomlighet och syndfullhet som var nedärvd från Adam. Från Guds ståndpunkt sett är mänskligheten som helhet betraktad ”död”; människorna har ingen rätt till liv, och den ”lön” som synden betalar ut till dem är död. (Rom. 6:23) Men genom att höra Jesu ”ord” och lystra till det skulle de komma bort från Guds fördömande av dem till döden och skulle på så sätt bildligt talat gå över ”från döden till livet”.

¹³ På grund av denna gudomliga föranstaltning kunde aposteln Paulus skriva följande ord till de ”heliga” troende i Efesus som var ”i gemenskap med Kristus Jesus”: ”Och er har Gud gjort levande fast ni var döda i era överträdelser och synder. ... Gud, som är rik på barmhärtighet, har på grund av sin stora kärlek, som han har älskat oss med, gjort oss levande tillsammans med den Smorde, till och med då vi var döda i överträdelser — genom oförtjänt omtanke har ni blivit frälsta —; och han har uppväckt oss tillsammans och har satt oss tillsammans i det himmelska i gemenskap med Kristus Jesus, för att i de tingens ordningar som skall komma kunna bevisa sin [då till det förgångna hörande] oförtjänta omtankes allt överträffande rikedom i sin ynnest mot oss i gemenskap med Kristus Jesus.” — Ef. 1:1; 2:1, 4—7.

14. Var sitter de som på så sätt görs andligen levande? Vad slags grupp utgör de? Vem måste de förbli i gemenskap med?

¹⁴ De som blev befriade från dödens fördömelse och gjordes andligen levande för att sitta med Kristus Jesus ”i det himmelska” gjordes till medlemmar av Kristi församlingskropp. De danades också till en ”tempelklass”, vilken Gud kan bo i genom sin heliga ande som i ett ”heligt tempel”. (Ef. 1:22, 23; 2:20—22) På grund av att de är Kristi ”kropp” är de i särskild mening ”i gemenskap med Kristus Jesus”. De behöver förbli i gemenskap med honom. — Joh. 15:4.

15. Vilka frågor uppstår om att Fadern har ”liv i sig själv”?

¹⁵ På dessa är Jesu ord tillämpliga: ”Alldeles som Fadern väcker upp de döda och gör dem levande, så gör också Sonen levande vilka han vill.” (Joh. 5:21) Detta betyder att Sonen också har makt att ge liv åt andra. Skälet till detta förklarade Jesus, då han sade: ”Ty alldeles som Fadern har liv i sig själv, så har han gett också åt Sonen att ha liv i sig själv.” (Joh. 5:26) Vad betyder det i verkligheten att Fadern har ”liv i sig själv”? Betyder det bara att han är vid liv som den ende levande och sanne Guden? (1 Tess. 1:9) Betyder det att han har oberoende liv eller inneboende liv? Med andra ord: odödlighet? An American Translation förstår saken på detta sätt, eftersom den återger Johannes 5:26 så här: ”Ty alldeles som Fadern är självexisterande, så har han gett självexistens åt Sonen.” I överensstämmelse med detta ger Ferrar Fentons The Holy Bible in Modern English uttryck åt uppfattningen att namnet Jehova betyder ”evigtlevande”, och därför återges Jesaja 42:8 på detta sätt: ”Jag är Evigtlevande; — ty detta är mitt namn.” Jehova har kallats ”Den självexisterande”.

16. Om detta att Guds Son fick ”liv i sig själv” enbart betydde att han fick fullkomligt liv, varför skulle han då inte vara enastående i detta avseende?

¹⁶ Men enligt argumenteringen i det närmaste sammanhanget har uttrycket ”liv i sig själv” en kraftfullare innebörd än hans självexistens. Uttrycket betyder att den himmelske Fadern har en reservoar av liv i sig själv, så att han likt en far kan ge liv åt andra. På grund härav kunde han ge liv åt sin Son i sådant mått att denne också skulle kunna ge liv åt andra. Om detta att Fadern gav Sonen förmåga att ha ”liv i sig själv” bara betydde att han gav honom fullkomligt liv, då skulle Sonen inte vara enastående. Varför inte det? Därför att Gud också gav fullkomligt liv åt änglarna i himmelen. Och inte bara det, utan han gav också fullkomligt liv åt Adam och Eva i Edens lustgård. Men varför fick Guds Son ”liv i sig själv”?

17. Varför gavs ”liv i sig själv” åt Sonen? Hur är hans bön i Johannes 17:1, 2 i överensstämmelse med detta?

¹⁷ Det berodde på att Guds Son gav ut sitt fullkomliga mänskliga liv som ett lösenoffer för hela mänskligheten. (Matt. 20:28; 1 Tim. 2:5, 6) På detta sätt kunde han köpa tillbaka människorna från den död som de var dömda till på grund av nedärvd ofullkomlighet. Med denna tanke i sinnet kunde Jesus inleda sin bön på påskkvällen med orden: ”Fader, stunden har kommit; förhärliga din son, för att din son må förhärliga dig, i den mån som du har gett honom myndighet över allt kött, för att, vad beträffar det hela antal som du har gett honom, han må ge dem evigt liv.” — Joh. 17:1, 2.

18. Hur gör R. A. Knox’ översättning av Johannes 5:26 denna sanning uppenbar? När blev Kristus bemyndigad och befullmäktigad att ge liv?

¹⁸ The New Testament of Our Lord and Saviour Jesus Christ av Ronald A. Knox får grepp om denna sanning och gör den uppenbar i sin översättning av Johannes 5:26. Där läser vi: ”Såsom Fadern inom sig har livets gåva, så har han förlänat åt Sonen att också ha livets gåva inom sig.”a Sedan Jesus Kristus dött sin offerdöd, blivit uppväckt och framburit värdet av sitt fullkomliga mänskliga liv inför sin himmelske Fader, kunde han bli bemyndigad och befullmäktigad att ge gagnet av det åt dem som behöver det — alla domfällda och döende människor. Följaktligen läser vi i Romarna 6:23: ”Den lön synden betalar ut är död, men den gåva Gud ger är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.”

19. Varför är Jesus Kristus den rätte som Gud kan använda till att döma människorna?

¹⁹ Som en människa av kött och blod kunde Jesus, ”Människosonen”, som offer frambära inför Gud den exakta motsvarigheten till vad Adam genom sin uppsåtliga synd i Eden hade förverkat för alla sina avkomlingar. (Hebr. 2:9, 14, 15; Joh. 1:14) Eftersom Jehova Gud använder Jesus Kristus, ”Människosonen”, till att ge liv åt de dömda, döende människorna, är han den rätte som Jehova kan använda till att döma de återlösta människorna.

20. Vad sade Jesus i Johannes 5:26, 27 om myndighet att hålla dom? Hur bekräftade Paulus detta i sitt tal på Areopagen?

²⁰ I överensstämmelse med detta faktum sade Jesus vidare: ”Så har han [Fadern] gett också åt Sonen att ha liv i sig själv. Och han har gett honom myndighet att hålla dom, eftersom han är Människoson.” (Joh. 5:26, 27) På grund av att den nu förhärligade Jesus Kristus en gång själv var människa mitt i en fördärvad världslig tingens ordning, kan han vara en domare som är både barmhärtig och rättfärdig mot dem som han har återlöst från döden. Detta visades tydligt för den högsta domstolen i det forntida Aten i Grekland, då aposteln Paulus stod bland domarna på Areopagen och sade: ”Han [den Gud som var okänd för dem] har fastställt en dag på vilken han har för avsikt att döma den bebodda jorden i rättfärdighet genom en man som han har förordnat; och han har försett alla med en garanti, i det att han har uppväckt honom från de döda.” — Apg. 17:23, 31.

[Fotnoter]

Good News Bible återger Johannes 5:26 på detta sätt: ”Alldeles som Fadern själv är livets källa har han på samma sätt gjort sin Son till att vara livets källa.” (Utgiven år 1976 av American Bible Society.)