Ett språk för alla folk

”Ty då skall jag ge folken förändringen till ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att tjäna honom skuldra vid skuldra.” — Sef. 3:9, NW.

1. Vilka frågor uppstår beträffande språk?

HADE språket i själva verket sitt ursprung i det avlägsna förflutna, då människor lärde sig att meddela sig med varandra genom att grymta, brumma och skälla som djuren? Om det första språket verkligen var så primitivt, hur är det då möjligt att de tidigaste kända språken hade komplicerad grammatik? Och varifrån har alla språk egentligen kommit? Hur har så många språk kommit att utvecklas att det i vår tid finns 2.796 eller fler talade språk och även den mest primitiva djungelstam talar ett språk? Är det möjligt att människovärlden någonsin kommer att bli enad genom ett gemensamt språk, ett språk för alla folk, i stället för att vara en värld kännetecknad av språkbarriärer och söndrad genom sådana?

2. Hur uppkom språket, och är användningen av det begränsad till jorden?

² Den Heliga skrift, vars tidigaste del i nuvarande form går så långt tillbaka som till år 1513 f.v.t., kastar mycket ljus över språkens utveckling och spridning. Den uppenbarar att språket har sitt ursprung hos Gud. Redan innan människan skapades fanns ett språk. I skapelseberättelsen omtalas det att Jehova Gud talade till sin förstfödde Son i den himmelska världen och sade: ”Låt oss göra människor till vår avbild, till att vara oss lika.” Det var därför passande att denne Guds Son kom att kallas ”Ordet” och att han tjänade som språkrör för sin Fader, i det han inte bara meddelade sig med andra himmelska andevarelser, utan också med människor. — 1 Mos. 1:26; Joh. 1:1—3.

3. Vid vilka tillfällen har änglarna meddelat sig med människor?

³ Många hundra år senare erkände aposteln Paulus att varelserna i andevärlden har förmåga att meddela sig med varandra. Det framgår av att han nämner ”människors och änglars tungomål”. (1 Kor. 13:1; jämför Job 1:7—12; 2:2—6.) Bibelns skildring bekräftar att änglar meddelade sig med människor vid olika tillfällen. Det var en ängel som förmedlade Jehovas ord med välsignelsen och löftet till Abraham att det var genom hans säd som alla släkter på jorden skulle bli välsignade. Vid ett annat tillfälle tillkännagav Jehovas ängel de goda nyheterna om Jesu födelse för herdar nära Betlehem. — 1 Mos. 22:15—18; Luk. 2:8—11.

4. Vilken förmåga gavs åt Adam, och hur vet vi detta?

⁴ Jehova utrustade sina andliga söner med gåvan att kunna uttrycka sig, och han gav denna gåva också åt sin mänsklige son Adam. Jehova gav honom inte bara förmågan att tala och förstå tal, utan också att bilda nya ord och därigenom utöka språket, vilket han gjorde då han gav namn åt djuren. (1 Mos. 2:19) Själva det förhållandet att Jehova gav Adam anvisningar för det arbete han skulle utföra i fråga om att uppfylla jorden, uppodla den och råda över djuren, såväl som att han varnade Adam för att vara olydig mot hans lag, visade att Gud hade försett Adam med det nödvändiga ordförrådet och den språkkunskap han behövde för att förstå dessa anvisningar.

5. Varför är det så viktigt att vi kan ett språk?

⁵ Denna språkets gåva kom inte djuren till del. De kan visserligen genom ljud ge uttryck åt sådana känslor som fruktan, upphetsning, begär och tillfredsställelse, men det förhåller sig ändå som ordboksförfattaren Koehler skrev: ”De saknar fattningsgåva och tankeverksamhet, de väsentliga momenten i människans språk.” Det talade språket är alltså en gåva som människan delar med änglarna men inte med de lägre skapelseformerna. Språket är verkligen en nyckel till kunskap och mänskligt samarbete, och det utgör grundvalen för merparten av alla förbindelser och kontakter. Det är som det heter i en uppslagsbok: ”Tankeverksamhet och ord följs åt.” Utan ord skulle en människa vara mycket begränsad i fråga om de anvisningar och tankar hon skulle kunna dela med sig av åt någon annan, vilket varje resenär i ett främmande land har funnit. Ja, det är tydligt att vi utan ord skulle vara begränsade också i vår tankeförmåga.

6. Hur och varför har den stora mångfalden språk uppkommit?

⁶ I mer än ett tusen åtta hundra år efter det att den förste mannen, Adam, blivit skapad talade hela mänskligheten det språk som Gud ursprungligen hade gett Adam. (1 Mos. 11:1) Likväl finner vi nu att nästan 3.000 språk talas här på jorden, och däri inbegrips inte de talrika lokala dialekterna. Hur har det kommit att bli så? I bibeln läser vi att människor efter syndafloden på en lågslätt i Sinear beslöt att göra sig själva ett namn genom att bygga en stad med ett torn som sträckte sig mot himlarna. Det var uppenbart att staden skulle bli ett centrum för falsk gudsdyrkan, eftersom deras ansträngningar gick tvärtemot de anvisningar Jehova tidigare hade gett Noa och hans tre gifta söner, nämligen att de skulle sprida ut sig och uppfylla jorden. Till följd av detta sade Jehova: ”’Se, de är ett enda folk, och det finns ett enda språk för dem alla, och detta är vad de tar sig till med att göra. ... Låt oss gå ned och där förbistra deras språk, för att de inte skall lyssna till varandras språk.’ Det var därför som den fick namnet Babel, eftersom Jehova där hade förbistrat hela jordens språk och Jehova hade kringspritt dem därifrån ut över jordens hela yta.” — 1 Mos. 11:6, 7, 9, NW.

7. a) Vad menas med ”språkfamiljer”? b) Hur många nations- och språkgrupper spreds ut från Babel?

⁷ Hur förvirrade Gud människornas insikt i den ursprungliga hebreiskan, varigenom mänskligheten delades upp i olika språkgrupper? Det var uppenbarligen genom att han utplånade minnet av deras tidigare språk och ersatte det med ett nytt ordförråd och en ny grammatik. De som studerar språk erkänner att det finns olika språkfamiljer. Det finns inga bevis för att de allesammans går tillbaka till Adams ursprungliga språk eller att de allesammans är variationer av hebreiskan. Nej, i stället härstammar de alla från den mångfald språk som uppkom på Babels tid. Varje språk har sitt eget ordförråd och sitt eget sätt att formulera tankar, så att människor i själva verket tänker i olika språkmönster, beroende på till exempel grammatik och ändelser. I Första Mosebokens tionde kapitel omtalas således de sjuttio nationella grupper som kom från Noa och de språk som Gud gav i Babel: ”Från dessa hava inbyggarna i hedningarnas Havsländer utbrett sig i sina länder, var efter sitt tungomål, efter sina släkter, i sina folk.” — 1 Mos. 10:5, 20, 31.

8. Vad har vetenskapsmän erfarit om språk?

⁸ Allteftersom tiden gick började dialekter och även nya språk, som var besläktade med dessa ursprungliga språk, att utvecklas på grund av en mångfald faktorer, såsom geografiska barriärer, avstånd, förbindelser med andra folk och erövringar. Men bortsett från hebreiskan kan alla dessa språkgrupper eller språkfamiljer spåras tillbaka till vaggan för världens nya språk på Sinears lågslätt. Språkkännaren sir Henry Rawlinson framhöll till exempel: ”Om vi till vår ledning bara skulle ha de språkliga stigarnas vägskäl och inte alls beaktade Skriftens berättelse, skulle vi ändå ledas till att stanna för Sinears slättland såsom det centrum, varifrån de olika grenarna hade strålat ut.” En annan intressant omständighet i fråga om dessa av Gud givna språk är det som omtalades i tidskriften Science News Letter, nämligen att de ofta var mycket mera invecklade än vår tids europeiska språk. Hur skulle det kunna förhålla sig så, om språken hade utvecklats från ett stadium med grymtningar och brumningar?

9. Vad visar bibeln beträffande människans förmåga när det gäller språk?

⁹ Dialekterna och variationerna inom de språkfamiljer vi har i vår tid kan tillskrivas den förmåga som Jehova gav människan när det gäller språk. Alldeles som Adam hade förmågan att foga nya ord till sitt ordförråd, har människor kunnat utöka sitt eget ordförråd och till och med lära sig nya språk. Abraham hade uppenbarligen inga svårigheter med att samtala med det hamitiska folket i Kanaan, och det nämns ingenting om att man använde tolkar. (1 Mos. 23:7—15) Det är möjligt att han kunde akkadiska, som var allmänt använt inom det område han flyttade till. Bibelns skildring visar att Josef längre fram lärde sig egyptiska medan han var i Egypten, mycket sannolikt medan han var slav åt Potifar, och därför kunde han obehindrat samtala med Farao. Men för att undvika att i förtid röja vem han var, när han först talade med sina hebreiska bröder, anlitade han en tolk. — 1 Mos. 42:23.

10. Hur och varför visade Jehova vid pingsten sin förmåga när det gäller språk?

¹⁰ Det var vid pingsten år 33 v.t. som Jehova på nytt visade sin vördnadsbjudande förmåga i förbindelse med språk, nämligen då de första kristna i Jerusalem plötsligt genom den heliga anden fick förmågan att tala på många språk som de tidigare inte känt till. Men denna gång gjorde Jehova tillägg till den språkkunskap som dessa Jesu lärjungar redan hade i stället för att utplåna modersmålet ur deras minne, så som han hade gjort i Babel. Syftet med gåvan att tala andra språk var också annorlunda — det var inte att vända människor bort från ett orätt uppsåt, utan att befrämja spridningen av sann tillbedjan och kunskap om Skaparen bland människor av många språk. (Apg. 2:1—11) Efter pingsten var det visserligen inte så att de som omfattade den rena tillbedjan allesammans talade samma språk, men de var ändå enade genom det gemensamma band som deras kunskap om Guds uppsåt utgjorde.

Sanningens enande kraft

11. På vilka två sätt verkade Guds ande på lärjungarna vid pingsten?

¹¹ Jesus hade på förhand sagt till apostlarna att ”hjälparen, den heliga anden, som Fadern skall sända i mitt namn, denne skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er”. (Joh. 14:26, NW) Det var under ledning från denna ande som Petrus vid pingsten avgav det kraftfulla vittnesbördet om Jehovas uppsåt, vilket resulterade i att omkring tre tusen nya anhängare till den kristna tron blev döpta. Gudfruktiga judar som kom från åtminstone femton olika länder och var församlade i Jerusalem blev förvånade över att höra de ett hundra tjugo lärjungarna tala på de många språken i deras länder. De sade: ”Äro de icke galiléer, alla dessa som här tala? Huru kommer det då till, att var och en av oss hör sitt eget modersmål talas? ... Alla höra vi dem på våra egna tungomål tala om Guds väldiga gärningar.” — Apg. 2:7, 8, 11, 41.

12. Vad bar Petrus vittnesbörd om, och vilket resultat fick det?

¹² Petrus fortsatte att på hebreiska förklara denna häpnadsväckande tilldragelse genom att citera Joels profetia om utgjutandet av Guds ande. Han betonade att det var Jehova som beredde vägen till frälsning, i det han framhöll att profeten nämnde de ”yttersta dagarna”, då ”var och en som åkallar Jehovas namn skall bli frälst”. Petrus riktade uppmärksamheten på de kraftgärningar Jesus hade utfört och talade vidare om hans död och mirakulösa uppståndelse, men han framhöll också Jehovas överlägsna ställning såsom den högste suveränen. Han tillämpade på Jesus Davids ord: ”Jag hade Jehova beständigt för mina ögon, ty han är på min högra sida för att jag aldrig må vackla.” Detta kraftfulla budskap förmådde tusentals människor att uppriktigt omfatta det bibliska hopp som framlades för dem och deras barn, även om det med tiden gjorde att de utsattes för motstånd och förföljelse. — Apg. 2:17, 21, 25; Joel 2:32; NW.

13. Hur visades det att kristendomen är en enande kraft?

¹³ Den enande verkan av det budskap som kungjordes där var beaktansvärd. Människor från många länder fördes samman som ett i tro. Det var som Paulus senare förklarade: ”Ni är nämligen alla Guds söner genom er tro på Kristus Jesus. Där är varken jude eller grek, ... ty ni är alla ett i förening med Kristus Jesus.” (Gal. 3:26, 28, NW) Fastän de talade många språk, var deras budskap ett och detsamma. Alldeles som Paulus framhöll för de grekiska bröderna i Korint skulle de allesammans ”tala i överensstämmelse med varandra” och vara ”på lämpligt sätt förenade i samma sinne och i samma tänkesätt”. — 1 Kor. 1:10, NW.

14. Hur bör vi enligt David och Paulus använda språkets gåva?

¹⁴ Det viktigaste som Jesus och hans lärjungar tänkte på var att använda tungan till att lovprisa sin Skapare. De kände det alldeles som David, när han bad: ”Herre [Jehova, NW], upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.” (Ps. 51:17) Fastän de av styresmännen uppmanades att upphöra med sin förkunnartjänst, förklarade de: ”Vi ... kunna icke underlåta att tala, vad vi hava sett och hört.” (Apg. 4:20) Men det var inte bara genom att tala om ting som gällde Guds uppsåt som de visade sin åstundan efter ett rätt tal, utan också genom sitt sätt att tala i allting. Paulus gav följande råd till församlingen i Efesus: ”Låt inte något ruttet tal gå ut ur er mun, utan i stället sådant tal som är nyttigt till att uppbygga, allteftersom det kan behövas, på det att det må förläna åhörarna det som är gynnsamt för dem.” — Ef. 4:29, NW.

15. Vilket löfte ges i Sefanja 3:9, och varför är det viktigt för oss?

¹⁵ Kan vi använda språkets gåva, som vi fått av Jehova, på ett liknande sätt i vår tid? Helt visst kan vi göra det, och i Sefanjas profetia förutsades det att det skulle ske. Sammanhanget visar att Jehova har beslutat att församla nationerna för att utgjuta över dem sin glödande förbittring, vilket blir följden av hans rättsliga beslut mot dem. Kommer somliga att undkomma detta rättsliga beslut och Jehovas förbittring? Att vi kan åtnjuta hans ynnest förstår vi av hans profetiska försäkran: ”Ty då [eller under de ”yttersta dagarna”] skall jag [Jehova] ge folken förändringen till ett rent språk, på det att de alla må åkalla Jehovas namn för att tjäna honom skuldra vid skuldra.” Ja, om man inte talade det rena språket och åkallade Jehovas namn, enligt den förklaring Petrus hade gett, skulle man inte ha någon möjlighet att undkomma Jehovas förkastelsedom över nationerna. Likväl försäkrar Joel oss att det skall finnas ”undkomna ..., alldeles som Jehova har sagt”, och ”överlevande, som Jehova kallar”. — Sef. 3:8, 9; Joel 2:32; NW.

16. a) Hur kan vi lära oss detta ”rena språk”? b) Vad visar att kristenheten inte har lärt sig behärska det?

¹⁶ Har du lärt dig detta ”rena språk” som är nödvändigt för att överleva? Alldeles som varje språk har ett särskilt mönster i fråga om ord och grammatik, så har också sanningen, sådan den kommer till synes i Guds ord, bibeln, och sådan Gud har uppenbarat insikten om den för oss i dessa ”yttersta dagar”, ett mönster som vi kan komma att lära oss, en inre samstämmighet. Det är grundat på temat om Guds rättfärdiga rike. När en människa lär sig detta ”mönster av hälsosamma ord”, som Paulus beskrev det, genom att komma till exakt kunskap om Skrifterna, kan hon utan att känna tvekan tala om detta med andra, i det hon inte vanställer eller färgar det genom osunda läromässiga förvrängningar. (2 Tim. 1:13; 2 Petr. 3:16; NW) Att kristenheten inte har lärt sig detta ”rena språk” framgår tydligt av den förvirrande blandning av bibliska och filosofiska ”dialekter”, om man så får säga, som talas inom den. Och i stället för att åkalla ”Jehovas namn” föredrar ortodoxa religionsanhängare i kristenheten att förkasta detta namn till förmån för den oklara termen ”Herren”. — 2 Petr. 2:1; Matt. 7:15—23.

17. På vilket sätt är detta språk ”rent”, och i vilken utsträckning talas det?

¹⁷ Hur lyckliga kan vi inte vara över att inse att Jehova verkligen har trogna vittnen överallt på jorden, vittnen som har lärt sig detta ”rena språk” — mer än en million sex hundra tusen i mer än två hundra länder — och som finner tillfredsställelse i att åkalla hans namn och tjäna honom ”skuldra vid skuldra”, fastän de kommer från en stor mängd nations-, ras- och språkgrupper! De är enade i ren tillbedjan till Jehovas lov och pris, alldeles som de första kristna. De kan använda vilken som helst av de många översättningarna av bibeln på de 1.500 språk som den, åtminstone delvis, översatts till, men oberoende av detta talar de i överensstämmelse med varandra, då de talar om dess grundläggande läror. Därigenom är deras språk ”rent”, inte bara på så sätt att det är godtagbart för gudfruktiga människor, utan också på så sätt att det är oförfalskat eller ofördärvat när det används till att framlägga Jehovas uppsåt. — Joh. 8:42—47; Jak. 3:10, 11.

18. Hur förutsade Sakarja en utökning av det verk som omtalas i Apostlagärningarna 15:14 för vår tid?

¹⁸ Resultatet av att man talar sanningen fritt med andra har träffande förutsagts i Sakarjas ord: ”På den tiden skall det ske, att tio män av allahanda tungomål som talas bland hednafolken skola fatta en judisk man i mantelfliken och säga: ’Låt oss gå med eder, ty vi hava hört, att Gud är med eder.’” (Sak. 8:23) Har du också förenat dig med dem som Jehova har församlat ut ur alla nationer såsom ett folk för hans namn? Det är angeläget att göra detta nu. — Apg. 15:14.

19. Hur görs detta ”rena språk” förståeligt för oss?

¹⁹ Det är inte utan ansträngning man lär sig tala ett språk. Detta gäller också sanningens ”rena språk”. Innan vi kan tala det som är till behag för vår Skapare måste vi lära oss vad det är. Alldeles som när vi lär oss ett nytt språk finner vi i detta ”rena språk” många uttryck som tidigare skulle ha varit främmande för oss. Vi lär oss vad Guds rike verkligen är, och vi får kunskap om den ”stora skaran” som tjänar Jehova under de ”yttersta dagarna” och om den nära förestående tillintetgörelsen av det ”stora Babylon” alldeles innan det övriga av denna världsliga ”tingens ordning” försvinner i ”Harmageddon”. Vi får också förhandsvarning om det kommande angreppet från ”Gog i Magog”. Vi behöver inte bli modfällda, om vi till att börja med finner det besvärligt att lära en del djupa andliga sanningar. Det var bara tack vare utgjutandet av Jehovas ande som tydligare insikt om Jehovas uppsåt möjliggjordes för Jesu första efterföljare vid pingsten, och i vår tid är det tack vare att Jehovas ande vilar över den ”trogne och omdömesgille slavens” klass som vi har insikt om Jehovas uppsåt, som vi kan dela med oss av åt andra. — Matt. 24:45—47, NW.

20. Vad är inbegripet i att tala detta ”rena språk”?

²⁰ Denna ökade uppskattning av Jehovas ord och av vårt förhållande till honom förmår oss att ”förtrösta på HERRENS [Jehovas] namn”. Den förändrar vårt hopp för framtiden, så att vi nu sätter vår lit till Jehovas rättfärdiga rike i stället för till tingen i denna världen. Den förmår oss att dela med oss åt andra av denna underbara framtidsutsikt. Vi lär oss att de som talar det ”rena språket” också måste leva i överensstämmelse med det. De som gör det skall ”icke mer göra något orätt, ej heller tala lögn, och i deras mun skall icke finnas en falsk tunga”. (Sef. 3:12, 13) Vilken glädje är det inte att tillsammans med mer än en million sex hundra tusen människor, som redan har lärt sig detta ”rena språk”, ha del i att undervisa andra om det! Det är bara denna exakta kunskap om sanningen, sådan Jehova uppenbarar den genom sin organisation i vår tid, som kan ena människor av alla nationaliteter och språk till att arbeta skuldra vid skuldra ”för tron på de goda nyheterna”. — Fil. 1:27, 28, NW.

Motstånd mot det rena språket

21. Hur reagerade Jesu lärjungar på ansträngningarna att sätta stopp för deras förkunnartjänst?

²¹ Eftersom Jesus mötte motstånd från sanningens motståndare, kan de som följer hans handlingssätt i denna tid förvänta detsamma. (Joh. 15:20) Hur kommer vi att reagera? Kom ihåg att Petrus och Johannes visserligen sattes i fängelse på grund av att de kungjorde de goda nyheterna om kommande ”tider av vederkvickelse” från Jehova, men att de ändå inte blev skrämda till att sluta upp, utan redan påföljande dag fortsatte att avge ett frimodigt vittnesbörd inför folkets religiösa styresmän. Också sedan de blivit strängt beordrade att inte säga någonting mera förklarade de: ”Vi [kan] inte sluta upp med att tala om de ting som vi har sett och hört.” I själva verket bad de att Jehova skulle ge dem kraft att ”fortfara att tala ... [hans] ord med all frimodighet”. — Apg. 3:11, 19, 20; 4:20, 29; NW.

22, 23. Hur har ansträngningar att sätta stopp för predikandet av de goda nyheterna övervunnits i Gabon och Kamerun?

²² Också i denna tid har det gjorts ansträngningar att sätta stopp för predikandet av de goda nyheterna. En rapport från Gabon i Afrika lyder: ”Fastän förhållandena fortfarande är mycket svåra, är bröderna inte modfällda. De lär sig helt enkelt att leva med de nya omständigheterna. En tillsyningsman förklarar: ’Jehovas kraft är uppenbar, och han styrker oss under förföljelserna. Den fruktan vi kände tidigt under förbudet har förvandlats till mod och våghalsigheten till försiktighet. Från att ha varit i ett försvagat tillstånd har vi blivit starka, och vårt improduktiva tillstånd har förändrats så att vi bär frukt. I vår församling har vi redan sett en ökning med tio nya förkunnare under sex månader, och på mindre än ett år har vi döpt fjorton personer. Lydnad för Jehova har fört med sig välsignelse från honom.’”

²³ I grannlandet Kamerun kom polisen och hämtade elva bröder i deras hem och förde dem till fängelset. De var inte ens samlade till möte eller vittnade för andra, då de greps! I tre veckor hölls de i en liten cell där hettan var nästan outhärdlig. Men de insåg att detta var ett orört predikofält. Därför vittnade de hela dagen; allteftersom fångar förflyttades och andra ersatte dem, fortsatte de helt enkelt att predika för olika personer på i stort sett samma sätt som när de var fria att gå från hus till hus. Enligt den senaste rapporten hade en broder ännu inte blivit frisläppt, helt enkelt på grund av att man hade hittat biblisk litteratur i hans hem. Men de tio som blivit frigivna kom ut ur fängelset glada över privilegiet att ha blivit betrodda med de goda nyheterna om Guds rike och över att de haft möjlighet att tala om dem med andra. — 1 Tess. 2:1—4.

24. Vilken verkan har detta ”rena språk” haft på Jehovas folk, och vad ser de fram emot?

²⁴ Vare sig vi utsätts för förföljelse eller inte, är det viktigaste för var och en av oss att vi använder språkets gåva till att lovprisa vår Skapare. Sedan vi lärt känna Jehovas underbara uppsåt, har vi privilegiet att föra ut detta hoppets och livets budskap till andra. Vare sig vi har fått god skolning eller inte, kan Jehova styrka oss till att ha del i hans uppsåt med dem som älskar det som är rätt. Trots de många språk som talas av Jehovas tjänare överallt i världen är de ändå alla enade genom den bibliska sanningens ”rena språk”. Om vi är verkligt tacksamma för denna språkets gåva, kommer vi att vilja använda den till Jehovas lov och pris. Om vi gör detta nu, kan vi se fram emot att få vara med om den tid under Kristi rikes styre, då ”varje tunga” öppet skall bekänna att Jesus är Herre, ”till Guds, Faderns, ära”. (Fil. 2:11, NW) Det förefaller rimligt att dra slutsatsen att alla trogna människor vid den tiden kommer att vara enade, inte bara genom den rena tillbedjans band, utan också genom den ytterligare välsignelse som består i ett enda språk för alla folk, som förstås av alla och görs möjligt genom det rikes styre, som från himmelen utövas av språkets store Skapare, Jehova.

[Karta på sidan 28]

(För formaterad text, se publikationen)

(Vansjön)

Edens lustgård — DET FÖRSTA SPRÅKET VAR HEBREISKA

Tigris

Eufrat

Babel — ALLA ANDRA SPRÅK FICK SIN BÖRJAN I BABEL

Sinears lågslätt

(Persiska viken)