Det krävdes av honom att han, i likhet med de andra israeliterna, skulle visa lydnad mot Gud genom att fylla den lags krav som de hade fått vid Sinai berg. — Gal. 4:4.

Men efter Jesu död gällde inte längre den lag, som detta folk hade fått, för de judiska efterföljarna till Jesus Kristus, eftersom han hade fullbordat lagförbundet, hade gjort ände på det, genom att uppfylla det som var syftet med detta förbund. I Romarna 7:4 (Hd) heter det: ”På samma sätt har också ni, mina bröder, genom Kristi kropp dött bort från lagen.” Och i vers 6 utvecklas den här tanken vidare med orden: ”Men nu är vi fria från lagen.” (Hd) Eftersom Kristus fullgjorde det som var syftet med lagförbundet, heter det vidare i bibeln: ”Lagen har fått sin ände i Kristus.” (Rom. 10:4) Gud ersatte det med ett nytt förbund, och detta nya förbund kräver inte att man skall fira en veckosabbat för att få Guds godkännande. — Hebr. 12:24.

Många av de nyttiga befallningarna i lagförbundet upprepades för de kristna, och de blev en del av detta nya förbund. Förbuden mot omoraliskhet och avgudadyrkan till exempel gäller de kristna, vilket framgår av 1 Korintierna 5:11—13 och Apostlagärningarna 15:28, 29, men det sägs ingenting om att fira sabbat varje vecka. Det budet gavs inte åt de kristna.

Att Paulus, en av Jesu Kristi apostlar, inte ansåg att det krävs av de kristna att de skulle fira sabbat varje vecka framgår av vad han skrev om att akta på särskilda dagar. I sitt brev till vissa kristna, som var övertygade om att de skulle fullgöra lagförbundets krav, skrev han: ”Ni ger noga akt på dagar och månader, högtider och år. Jag är rädd för att all den möda jag har gjort mig i fråga om er är bortkastad.” — Gal. 4:10, 11, Hd.

Vad sabbatsfirandet betyder för de kristna

Sabbatsfirandet, som var något som krävdes av Israels nation, hade en profetisk hänsyftning på Jesu Kristi fridfulla och vilsamma regering; dessutom kallas han ju ”herre också över sabbaten”. (Mark. 2:27, 28) Hans tusenårsregering kommer att bli lik veckosabbaten, därför att den kommer att ägnas åt att tillbedja Jehova Gud och kommer att vara en tid av verklig vederkvickelse för människan, både fysiskt och andligt. Sabbatsdagen var en av de många saker och ting i lagförbundet som utgjorde ”en skuggbild av vad som skulle komma”. — Kol. 2:17.

De kristna behöver inte mena att de måste hålla lagen om en veckosabbat, som gavs åt israeliterna. Gud kräver inte detta av dem, vilket bibeln utvisar, men vad han verkligen kräver av dem är att de skall tillbedja, lyda och tjäna honom. Detta förväntas de göra alla dagar i veckan. Det krävs också av dem att de skall samlas för att dyrka Gud och få undervisning. (Hebr. 10:25) Eftersom det är vanligt i flertalet länder att människorna har ledigt från sitt arbete en dag i veckan, bör den dagen vara lämplig att ägna åt detta. Att tala om Guds uppsåt med andra människor är ett annat utmärkt sätt att använda den dagen. — Rom. 10:10.

Om du i din kyrka har fått lära dig att den allsmäktige Guden kräver att du skall fira sabbat varje vecka för att få hans godkännande, har du inte fått lära dig sanningen, vilket framgår klart och tydligt av dessa skriftenliga fakta. I stället för att leda dig på sanningens väg har du blivit vilseledd och klavbunden av religiösa lögner. Skulle det inte vara bättre att följa sanningen, som Jesus sade ”skall göra er fria”? — Joh. 8:32, Hd.

Bibelns sanning åstadkommer förändringar

● Ett äkta par, som Jehovas vittnen höll bibelstudium med, accepterade vid andra studietillfället en inbjudan att vara med vid vittnenas bibliska möten. De kom till söndagens möte och sedan till åtta söndagsmöten i rad. Hustrun till den intresserade mannen sade i enrum till vittnet, som ledde studiet med dem: ”Jag förstår mig inte på min man. Förut kunde jag aldrig få honom med till kyrkan. Han brukade alltid sova hela söndagsförmiddagarna, men nu är han den förste som är redo att gå till Rikets sal.”