de söker gemenskap med icke överlämnade personer eller gifter sig med sådana säger de: ”Vår församling är så liten att det inte finns några pojkar eller flickor där, som jag kan vara tillsammans med.” Andra säger: ”I vår församling finns det inte några till äktenskap lediga i min ålder.” Och så söker de gemenskap med människor som inte tillhör trons husfolk.

²⁰ Sökte sig Noa och hans närmaste ut bland de onda människorna, bara därför att de var de enda familjerna i sanningen på den tiden? Eftersom deras församling var liten, begränsad till åtta personer, kan de ha känt sig kringskurna när det gällde umgänget, men hur skulle de ha kunnat utvidga umgänget genom att i det uppta människor som tillhörde den världen och som inte hade någonting gemensamt med dem? Det skulle ha varit farligt för dem att idka sällskaplig samvaro med människor som föredrog ondska framför rättfärdighet. Liknade inte Jesus de människor, som i vår tid inte är i sanningen, vid dem som levde på jorden i Noas dagar? ”Ty alldeles såsom Noas dagar voro, så skall Människosonens närvaro vara. Ty såsom de levde i de dagarna, före floden: de åto och drucko, män gifte sig och kvinnor bortgiftes, ända till den dag då Noa gick in i arken; och de togo ingen notis om något, förrän floden kom och sopade bort dem allesammans — så skall Människosonens närvaro vara.” — Matt. 24:37—39, NW.

21. Vad är det som gör att vår sällskapliga samvaro med bröderna är något så värdefullt?

²¹ Det är mycket bättre att bara ha några få umgängesvänner, som älskar Jehova, än att vara tillsammans med många människor som kanske vänder en bort från Gud. Nöj dig med dina kristna bröders sällskap, oberoende av om de är många eller få, rika eller fattiga, ty ni utövar ett gott inflytande på varandra, och er samvaro blir till lov och pris och ära för Jehova Gud och kommer dessutom att vara en välsignelse och ett skydd till ert eviga gagn.

Vägen banas för den verkliga friheten

 1. Vilket häpnadsväckande uttalande gjorde Jesus Kristus inför judarna, och varför väckte detta oro bland dem?

”OM NU Sonen gör eder fria, så bliven I verkligen fria.” Vilket överraskande påstående var inte detta för ett folk som ansåg sig vara de friaste människorna på jorden och vara sanna tillbedjare av den allsmäktige Guden. Detta folk hade befriats från Babylon fem hundra år tidigare genom Guds egen makt och kraft. Visst var de i någon mån retade på att behöva lyda under Rom, ty de ville ha politisk självstyrelse, men de ansåg sig visst inte vara slavar. Vad gudsdyrkan och rättfärdigheten beträffade, så ansåg de sig fria. De väntade på att Messias skulle kasta av det romerska politiska oket för deras räkning, men de gjorde det misstaget att de ansåg sin rättfärdighet vara sådan att den skulle tas emot av honom med särskild ynnest. De insåg inte att de var i behov av någon religiös reformation. Den som uttalade de här orden, som skakade dem så grundligt, var Jehovas störste profet, Jesus Kristus. På vilken grund kunde han säga detta? — Joh. 8:36.

 2. a) I vilket religiöst tillstånd befann sig den judiska kvarlevan som hade återvänt år 537 f.v.t.? b) I vilket tillstånd befann sig judarna under de därpå följande fem hundra åren, vad landets styrelse beträffade? c) I vilket tillstånd befann de sig, när det sista århundradet före den vanliga tideräkningens början led mot sitt slut?

² Efter det att de hade blivit befriade från Babylon