Vill du höra sanningen?
ETT barn som ertappas med att ljuga blir förmodligen straffat. Föräldrarna önskar höra sanningen från barnen.
När staten skall ta ut inkomstskatt av dig, vill den veta sanningen. Staten gillar inte att du ljuger beträffande din inkomst, utan den vidtar i så fall laga åtgärder mot dig.
En äkta man och en hustru vill höra sanningen från motparten. Det skulle plåga och reta dem, om den ena gav sig till att ljuga för den andra.
Folk vill vanligen höra sanningen från andra människor, när det gäller vardagliga ting. De känner sig förnärmade, när de tror eller vet att andra inte säger dem sanningen.
Men fastän flertalet människor vill höra sanningen, när det gäller sådana ting, är det ledsamt nog så att när det blir fråga om mycket viktigare saker och ting, sådana som gäller liv eller död, människans förhållande till Gud och hennes förpliktelser gentemot nästan, då är det många som inte vill höra sanningen.
När Jesus Kristus var här på jorden, utförde han många underverk till välsignelse för människorna. Han gjorde så mycket gott att ”mycket folk [kom] till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem, så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.” (Matt. 15:30, 31) Det stannade inte vid att Jesus utförde dessa undergärningar, utan han uppfyllde också i detalj de många ting som var förutsagda i de hebreiska skrifterna om Messias. Ödmjuka människor var lyckliga över att få träffa och erkänna honom. De var glada över att få höra sanningen om denne underbare man.
Vid ett tillfälle stötte Jesus på en blindfödd man. Hur beklagansvärd var han inte! Vad skulle han väl inte ha velat ge för att någon skulle ge honom hans syn! Detta var just vad Jesus gjorde. Jesus gjorde bruk av den undergörande kraft eller förmåga, som han fått av Gud, och gav den här mannen hans syn! Men blev alla glada, när de fick höra härom? Nej. Några blev inte glada. Den helbrägdagjorde mannen blev faktiskt förd till några religiösa ledare, till fariséerna, som frågade honom hur han hade fått sin syn. Han sade dem att det var Jesus som hade botat honom. Men trots bestyrkta vittnesmål sade fariséerna om Jesus: ”Den mannen är icke från Gud, eftersom han icke håller sabbaten.” — Joh. 9:16.
De var så fulla av fördomar gentemot Jesus att de inte ville erkänna sanningen beträffande honom eller det som han hade gjort för den här blinde mannen. När de frågade mannen, som varit blind, vad han ansåg om Jesus, svarade han: ”En profet är han.” (Joh. 9:17) Också mannens föräldrar tillkallades, för att de skulle lägga fram sitt vittnesmål; och de sade: ”Att denne är vår son och att han föddes blind, det veta vi.” Det var inget tvivel om saken. Han var född blind, och Jesus hade botat honom. Men fariséerna kallade på nytt till sig mannen som varit blind och sade hänsynslöst om Jesus: ”Vi veta, att denne man är en syndare.” Den tidigare blinde mannen, som visste sanningen, svarade: ”Ett vet jag: att jag som var blind nu kan se.” Och så tillade han: ”Däri ligger det förunderliga, att I icke veten, varifrån han [Jesus] är, och ändå har han öppnat mina ögon. Vi veta ju, att Gud icke hör syndare, men också att om någon är gudfruktig och gör hans vilja, då hör han honom. Aldrig förut har man hört, att någon har öppnat ögonen på en som föddes blind. Vore denne icke från Gud, så kunde han intet göra.” — Joh. 9:18—33.
Detta borde ha övertygat dem! Men sanningen kan inte övertyga dem som inte tycker om att höra den. Och det gjorde den inte i det här fallet, ty fariséernas reaktion beskrivs så här: ”De svarade och sade till honom: ’Du är hel och hållen född i synd, och du vill undervisa oss!’ Och så drevo de ut honom.” (Joh. 9:34) Fariséerna kunde inte erkänna sanningen. De ville inte höra den, så stolta och fördomsfulla var de.
Vid ett annat tillfälle uppreste Jesus Lasarus ur döden. Också denna händelse blev omvittnad av många. Hur glada och lyckliga var inte Lasarus’ vänner och släktingar, när de såg denna väldiga manifestation av Guds makt och kraft, som verkade genom Jesus! Ja, några som inte tidigare hade trott på Jesus, kom till tro på honom: ”Många judar, som ... hade sett, vad Jesus hade gjort, trodde då på honom.” (Joh. 11:45) Men hur förhöll det sig med den judiska rådsförsamlingen, judarnas högsta domstol, och med prästerna? Det var de som framför alla andra borde ha varit villiga att lyssna till sanningen. I stället sade de så här om Jesus: ”Om vi låta honom så fortfara, skola alla tro på honom, och romarna komma då och taga ifrån oss både land och folk.” Ja, de var rädda att förlora sin makt och sin prestige. Sanningen intresserade dem inte. Hur otroligt det än kan förefalla oss, var ”från den dagen ... deras beslut fattat att döda honom”, dvs. Jesus. — Joh. 11:48, 53.
Om detta låter otroligt, så är det som sägs ha inträffat därefter lika otroligt: ”Då beslöto översteprästerna att döda också Lasarus. Ty för hans skull gingo många judar bort och trodde på Jesus.” — Joh. 12:10,11.
Det råder inte minsta tvivel om saken. De här religiösa ledarna ville inte höra sanningen. Tusentals andra människor lyssnade emellertid uppmärksamt och tog emot den, men till dem hörde inte de stolta och fördomsfulla människorna eller de som fikade efter makt och pengar. Ödmjuka människor, de som älskade Gud, de som älskade det som är rätt, ja, sådana var det som tog emot sanningen.
Älskar du sanningen? Skulle du ha lyssnat till sanningen om Jesus, ifall du levat i hans dagar? Säger du: Ja, det skulle jag ha gjort? Hur förhåller du dig då i dag? Vill du höra sanningen såsom Jesus predikade den? Låt i så fall inte stolthet eller fördom täppa till dina öron för sanningen. Gör såsom gudfruktiga människor i det första århundradet gjorde. Begrunda det som du får veta om Gud och hans uppsåt och syften. Hör på dem som vill förklara bibeln för dig. Jämför det som du får höra med det som står skrivet i ditt eget exemplar av Guds ord. — Apg. 17:11.
Vad det än må kosta dig i tid och möda, så ”sök förvärva sanning och avhänd dig henne icke, sök vishet och tukt och förstånd”. Genom att göra detta behagar du Gud, som har din framtid i sina händer. — Ords. 23:23.