Den senare fållan för ”andra får”
”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” — JOHANNES 10:16.
1. Vad fogades till fårfållan av det andliga Israel år 36 v.t.?
I OCH MED införandet av den nya fårfållan av det andliga Israel på pingstdagen år 33 v.t. försvann den tidigare fårfållan för de naturliga judarna under det mosaiska lagförbundet, eftersom den då hade tjänat sitt syfte. Tre och ett halvt år senare blev den romerske centurionen Kornelius och hans troende familj och vänner i Caesarea omvända, döpta och smorda med helig ande. På så sätt fördes de oomskurna hedningarna, som inte var proselyter, in i den fårfålla som Jesus Kristus är ”dörren” för. (Apostlagärningarna, kapitel 10) Denna fålla inhägnar ”Guds Israel”, israeliter efter anden eller andliga israeliter. Skulle man kunna säga om någon av dessa — jude eller hedning — att de ”inte är av den här fållan” — den fålla som församlats enligt anordningen med det nya förbundet? Förvisso inte! — Galaterna 6:16; Johannes 10:16.
2. Hur tjänar Jesus fortfarande som den rätte herden för dem i det nya förbundet?
2 Nu i denna sena tid finns det fortfarande en kvarleva av detta Guds Israel kvar på jorden, och detta förhållande visar att Jesus Kristus, det nya förbundets medlare, har varit en trogen och rätt herde. Ännu i dag, efter mer än nitton hundra år, kan således den förhärligade Jesus Kristus med rätta säga, utan att skryta, det som han sade före sin död och uppståndelse, nämligen det som vi läser i Johannes 10:14, 15: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, alldeles som Fadern [den förnämste herden] känner mig och jag känner Fadern; och jag ger ut min själ till förmån för fåren.”
3, 4. Varför skall de ”andra fåren” särskiljas från den ”lilla hjorden”?
3 Jesus fortsatte här med att göra det märkliga, men vidhjärtade, uttalandet: ”Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” (Johannes 10:16) Vilka åsyftade han med uttrycket ”andra får”?
4 Eftersom dessa ”andra får” inte var av ”den här fållan”, skulle de inte ingå i Guds Israel, vars medlemmar har ett andligt eller himmelskt arv. Dessa andliga israeliter skulle inte utgöra mer än en ”liten hjord”, för Jesus sade till de lärjungar som skulle få den heliga anden utgjuten över sig vid pingsten: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er riket.” (Lukas 12:32) Den lilla hjorden av får, som skall få det himmelska riket och som skall regera med den rätte herden, Jesus Kristus, i detta rike, uppgår bara till ett antal av 144.000 andliga israeliter. — Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—5.
5. Hur skulle du kunna använda Uppenbarelseboken 14:4 för att visa att de andra fåren helt logiskt har ett hopp som skiljer sig från det som den lilla hjorden har?
5 I Uppenbarelseboken 14:4 heter det: ”Dessa köptes från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet.” Hur skulle dessa 144.000 andliga israeliter kunna vara en symbolisk förstling från människorna, om det inte skulle finnas några andra frukter, någon efterskörd? Förutom de 144.000 andliga israeliterna, som utgör den lilla hjorden av kungliga får i det nya förbundets fårfålla, skulle det ofrånkomligen finnas andra får som skulle församlas senare. Och så har det också visat sig vara, inte sant?
6, 7. Hur går Uppenbarelseboken 22:17 i uppfyllelse, och vilka får här inte inbjudan att komma?
6 I Uppenbarelseboken 22:17 förutsades det: ”Anden och bruden säger beständigt: ’Kom!’ Och vemhelst som hör, han må säga: ’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” Kristi andliga brud säger inte inbjudande ”Kom!” till sig själv, det vill säga till dem som Jehova Gud ännu behöver för att bilda en del av brudklassen så att den blir 144.000 medlemmar stark. Det är under ”avslutningen på tingens ordning”, som började år 1914, som vi har hört inbjudan utsträckas av ”bruden”, i samarbete med den förnämste herdens heliga ande. — Matteus 24:3.
7 Dessa ord, denna inbjudan, utsträcks till de människor här på jorden som önskar uppnå fullkomligt mänskligt liv som Guds avbild och i hans likhet i det paradis som Guds rike genom Kristus skall återställa på jorden. I vår tid, under avslutningen på tingens ordning, är dessa inbjudna de ”andra fåren” i Jesu långsiktiga profetia i Johannes 10:16. De tillhör inte ”den här fållan” som den rätte herden Jesus omnämnde där. Men de får sin inbjudan genom kvarlevan av de ”får” som är i ”den här fållan”, och de har blivit förenade med den andliga kvarlevan i att utsträcka denna inbjudan till ytterligare andra ända till dess att avslutningen på tingens ordning når sitt slut.
8. Vilken uppfattning om de andra fåren hade man år 1905?
8 I Zion’s Watch Tower för 15 mars 1905 fanns en artikel betitlad ”True Shepherd, True Sheep, True Fold” (Sann herde, sanna får, sann fålla). I den gjordes det skillnad mellan fåren i ”den här fållan” och dem som kallas de andra fåren. Det framhölls att ”den här fållan” har att göra med församlingen av kristna som tagits ut under vad som kallades ”denna evangeliets tidsålder”. Under underrubrikerna betitlade ”Other Sheep of Another Flock” (Andra får av en annan hjord) och ”Fellow-Heirs of the Same Promise” (Medarvingar enligt samma löfte) på sidorna 89 och 90 stod följande att läsa:
”Den hjord som Herren höll på att församla åt sig själv vid tiden för denna liknelse var inte det naturliga Israel, utan det andliga Israel. ... Följaktligen är den uppfattningen som några har att vi som tillhör hedningarna eller de omnämnda ’andra fåren’ nu håller på att föras in i den enda fållan felaktig. ... Tydligtvis är de ’andra fåren’ som omnämns i denna liknelse de som skall bli Herrens får, när den nu närvarande ’lilla hjorden’ skall ha blivit fulltalig.”
9, 10. a) Varför kan det inte vara så att liknelsen om fåren och getterna får sin tillämpning under tusenårsriket? b) När skulle de andra fåren församlas?
9 I en paragraf längre fram i den artikeln jämställs de ”andra fåren” med de ”får” som Jesus beskrev i sin liknelse om fåren och getterna i Matteus 25:31—46. År 1905 trodde man att denna liknelse skulle få sin tillämpning under Kristi tusenårsregering efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” på Har-Magedons slagfält. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Men vi måste komma ihåg att liknelsen om fåren och getterna utgör den sista delen av Jesu svar på sina lärjungars fråga om vad som skulle vara tecknet på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Alltså måste uppfyllelsen av denna liknelse ske under denna avslutning på tingens ordning som började år 1914.
10 Det är således helt klart att den rätte herden Jesus Kristus inte började föra in de ”andra fåren”, som omnämns i Johannes 10:16, under det första århundradet, då de omskurna samariterna började omvändas till kristendomen. Han gjorde inte heller det då den romerske centurionen, den oomskurne hedningen Kornelius, blev omvänd omkring år 36 v.t. Nå, när började då den rätte herden föra samman sina andra får? Många hundra år senare, ja, nu på 1900-talet, enligt vad fakta visar. — Apostlagärningarna 8:4—17; 10:9—48.
11. Vad var de andliga israeliterna helt inriktade på fram till år 1935?
11 Vi lägger märke till att ända fram till våren år 1935 var kvarlevan av de andliga israeliter som hör hemma inne i ”den här fållan” helt upptagen med att församla in i den fållan de sista som behövdes för att bilda det fulla medlemsantalet av 144.000 andliga israeliter. Dessa skulle vara de sista som fördes in under det nya förbundet, förmedlat av den rätte herden, som dog som Guds lamm för att anskaffa ”ett evigt förbunds blod”. (Hebréerna 13:20; Psalm 50:5) Vad var det då som inträffade år 1935?
12. Vad för någonting ovanligt hände i samband med konventet år 1935?
12 Ett allmänt konvent för Jehovas vittnen hölls i Förenta staternas huvudstad, Washington, dit gudfruktiga bibelforskare som liknade den icke-israelitiske Jonadab var speciellt inbjudna. På konventets andra dag, den 31 maj, gjorde den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet konventdeltagarna hänförda genom sitt tal över Uppenbarelseboken 7:9—17 angående den ”stora skaran”. (Uppenbarelseboken 7:9) Han förklarade att denna förutsagda ”stora skara” skulle utgöras av de ”andra fåren”, de som förebildades av Jonadab, den icke-israelitiske man som gjorde sällskap med Jehu, Israels kung, i en uppvisning av nitälskan för Jehova och ivrigt motstånd mot den falske guden Baals tillbedjare. (2 Kungaboken 10:15—28; Jeremia 35:6—19) Jehu visade alltså att han inte tålde ”någon konkurrens gentemot Jehova” (NW) eller, enligt 1917 års översättning, att han, som han sade, ”nitälskar för HERREN”. — 2 Kungaboken 10:16.
13, 14. a) Vilka blev de nutida motsvarigheterna till Jonadab? b) Vad var det lämpligt för dem att göra? Varför det?
13 Hundratals av dessa som önskade vara lika Jonadab och vara bland den rätte herdens ”andra får” gav gensvar på den publicerade inbjudan och var med vid konventet i Washington. För att bli nutida motsvarigheter till Jonadab måste de enligt bibeln göra ett helt och fullt överlämnande av sig själva åt Jehova Gud genom hans rätte herde och symbolisera detta överlämnande genom fullständig nedsänkning i vatten, alldeles som fåren som tillhör ”den här fållan” hade gjort. Detta var anledningen till att 840 konventdeltagare blev döpta i vatten lördagen den 1 juni 1935, vilket liknade det massdop som ägde rum i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t. Vilket effektfullt, epokgörande sätt för den rätte herden att visa att han nu skulle börja föra in under sin herdeomvårdnad de andra får som skulle lyssna till hans röst såsom tillhörande den herde som de föredrog framför alla andra! Vilken glädje detta måste ha varit för honom! Efter konventet i Washington år 1935 publicerades huvudtalet med förklaringen av Uppenbarelseboken 7:9—17 i tidskriften Vakttornet för 1 och 15 oktober 1935 under rubriken ”Den stora skaran” (Del 1 och Del 2).
14 Tusen och åter tusen läsare såg då att de hade privilegiet att verkligen få bli den rätte herdens andra får och få bli anvisade till den rätta fållan. Därför blev de döpta vid första bästa tillfälle som symbol av det förståndsmässiga överlämnande som de gjort åt den förnämste herden genom hans underherde, Jesus Kristus. Eftersom de inser att Jehovas underherde gav ut sin mänskliga själ till förmån för alla fåren, har de i själva verket ”tvättat sina långa [identifierande] dräkter” i detta Guds lamms ”blod” och ”gjort dem vita” för att bli godkända i den gudomliga inspektionen. — Uppenbarelseboken 7:14.
15. Hur många har de andra fåren blivit, och vad vittnar detta om?
15 Avslutningen på tingens ordning som började då hedningarnas tider slutade år 1914 var inte till ända år 1935, eftersom den rätte herden då vände sin livsfrälsande uppmärksamhet till de andra fåren. Nej, den har fortsatt ända fram till detta år, 1984, och slutet, som ännu ligger framför oss, kommer först sedan det slutliga predikandet om Riket har fullbordats. De som vid firandet av Herrens kvällsmåltid visar att de är i de andra fårens fålla kan redan räknas i millioner, med ett oräkneligt antal andra som fortfarande är på väg in i fållan. De är redan långt fler än det förutbestämda antalet 144.000, som är det begränsade antal som blivit bestämt för dem som förts in i ”den här fållan”, som är reserverad för de andliga israeliterna, den rätte herdens medarvingar i hans himmelska rike. Detta faktum ger ytterligare bevis för att de inte är i ”den här fållan”, som tillhör den rätte herdens ”lilla hjord”. — Lukas 12:32.
16, 17. a) Vilket förhållande råder mellan de andra fåren och den lilla hjorden? b) Vilken uppfyllelse har Jesu ord om att de skulle bli ”en enda hjord” fått?
16 Har skillnaden i fråga om hopp — det himmelska hoppet för fåren i ”den här fållan” och det jordiska hoppet för de andra fåren som tillhör den på senare tid anskaffade andra fållan — fått dem att skiljas från varandra som om de inte hade någonting gemensamt? Utvecklingen sedan år 1935 svarar ett bestämt nej! Jesus, den rätte herden, förutsade att detta inte skulle vara fallet, för han fortsatte med att säga: ”Och de skall bli en enda hjord.” (Johannes 10:16) Vi lägger märke till att han inte sade: ”En enda hjord i en enda fålla.” Men fastän det kunde vara skilda fållor, så skulle det bara vara ”en enda herde”, och denne visar sig vara herdekungen, som har regerat i himlarna sedan hedningarnas tiders slut år 1914. Helt i linje med detta förhållande har ”fåren” ett gemensamt arbete att utföra, nämligen predikandet av ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, innan slutet för denna gamla världsordning kommer. — Matteus 24:14.
17 De andra fåren känner sig på intet sätt segregerade från den lilla hjorden. De utgör tillsammans den enda hjorden av den rätte herdens får. De andra fåren gläder sig över sitt nära, förtroliga umgänge med den lilla hjorden och räknar det som ett stort privilegium att under en tid få tjäna tillsammans med dessa framtida kungar och präster, vars undersåtar de kommer att bli under det tusenåriga riket.
18. a) Hur ser framtiden ut för det nya förbundet och de smorda fåren i ”den här fållan”? b) Vilken framtidsutsikt har de andra fåren?
18 När kvarlevan av de andliga israeliterna vid Guds rätta tid slutar sin jordiska bana och försvinner från scenen för att träda in i sin himmelska belöning, kommer det nya förbundet, som var grundat på medlarens, den rätte herdens, Jesu Kristi, blod, att upphöra att gälla, eftersom det då framgångsrikt har tjänat sitt syfte. I och med detta kommer firandet av Herrens kvällsmåltid på den judiska påskdagen varje år att upphöra. Då kommer också ”den här fållan” för hjorden av andliga israeliter att upphöra att finnas till. De överlämnade, döpta andra fåren kommer att vara kvar på jorden för att träda in i de välsignelser som Riket, bestående av den rätte herden, Jesus Kristus, och hans 144.000 medpräster och medkungar, skall låta strömma ner över dem. Den hjord som skall bli kvar på den renade jorden kommer enbart att utgöras av de endräktiga andra fåren. De kommer att fortsätta att lyssna till sin herdekungs röst, och detta kommer att leda till att de får evigt liv i mänsklig fullkomlighet på en paradisisk jord.
Kan du förklara följande?
□ Vad visar att de andra fåren inte är desamma som de som tillhör den lilla hjorden?
□ Hur går Uppenbarelseboken 22:17 i uppfyllelse i vår tid?
□ När och var började de andra fåren komma i förgrunden?
□ Eftersom de andra fåren inte är i samma fålla som de smorda — hur kan de då utgöra en enda hjord?
[Bild på sidan 17]
Artikeln ”Den stora skaran”, som publicerades år 1935, hjälpte till att identifiera de ”andra fåren”
[Bild på sidan 19]
När Jesu uppgift att kalla in den ”lilla hjorden” närmade sig sitt slut, församlade han en skara av ”andra får”