-
Den rätte herden och hans ”den här fållan”Vakttornet – 1984 | 15 juni
-
-
Den rätte herden och hans ”den här fållan”
1, 2. a) Hur beskrev kung David Jehova i Psalm 23:1? b) Varför var det riktigt att likna Jehova vid en herde och Israel vid hans får?
”JEHOVA är min herde. Ingenting skall fattas mig. På gräsrika betesmarker låter han mig lägga mig ned; till väl bevattnade viloplatser leder han mig.” Med dessa ord började harpisten och den före detta herdegossen, som senare blev kung i Israels nation, en av sina mycket älskade sånger. — Psalm 23:1, 2, NW.
2 Orden i Psalm 95:6, 7 av en annan psalmist kunde inte ha skrivits till någon annan nation än till det forntida Israel: ”Låt oss knäböja för Herren [Jehova], vår skapare. Ty han är vår Gud, och vi är det folk som han har till sin hjord, vi är får som står under hans vård.” Även om Israels nations mänsklige kung kunde liknas vid en herde, kunde nationen liknas vid får under den allra förnämste herden, Jehova Gud. Han är den förnämste herde som män som tjänar som herdar i symbolisk bemärkelse inom en församling av Jehovas överlämnade folk kan efterlikna.
3. Hur var omnämnandet av Jehova som en herde riktigt även i förbindelse med Jesus?
3 Kung David förebildade Jesus Kristus, bara med den skillnaden att den senare är mycket större än den forntida David, som var hans kunglige förfader. Han kunde helt riktigt citera och uttala Davids ord: ”Jehova är min herde.” Hänvisade inte Jesu Kristi förelöpare, Johannes döparen, sina kringstående åhörare till Jesus Kristus, när denne närmade sig, med orden: ”Se, Guds lamm som tar bort världens synd”? (Johannes 1:29, 36) När Johannes talade om Jesus som ett lamm av fårfamiljen, kan han ha haft orden i Jesaja 53:7 (NW) i tankarna: ”Han fördes bort alldeles som ett får till slaktningen.” Och i bibelns allra sista bok omnämns den förhärligade Jesus 28 gånger som ett symboliskt lamm, från Uppenbarelseboken 5:6 och framåt.
4. Hur blev Jesus lik ett får i en fårfålla, och vad var denna fårfålla?
4 År 2 f.v.t. hade han genom en mirakulös födelse här på jorden fötts in i Israels nation. Han kom alltså att stå under det lagförbund som Jehova, Israels herde, hade ingått med detta utvalda folk. Detta lagförbund, med dess tio budord, hade förmedlats till Israels nation av profeten Mose. (Galaterna 4:4, 5) Och som medlem av detta utvalda folk föddes Jesus som ett av de symboliska får, vars förnämste herde var Jehova. Jesus själv var alltså i en symbolisk fårfålla, det gynnade förhållande till den gudomlige herden som skyddades av det murliknande mosaiska lagförbundet.
5. Vad är skälet till att hysa en annan uppfattning om fårfållan i Johannes 10:1?
5 Identifierar vi här ”fårfållan” i Johannes, kapitel 10, vers 1, med det mosaiska lagförbundet? Ja visst! Den tidigare förklaringen av fårfållan, att den var det abrahamitiska förbundet, grundades på den uppfattningen att det i Johannes, kapitel 10, nämns bara en enda fålla direkt, och om det skulle ha varit så, skulle det abrahamitiska förbundet ha varit den logiska innebörden av fårfållan. Men ett vidare studium av detta kapitel har visat att Jesus i själva verket talade om mer än en fårfålla. Som vi skall se, visade det sig därför vara lämpligt att göra ett tillrättaläggande av förklaringen av fårfållan.
6. Hur reagerar du inför sådana tillrättalägganden i fråga om förståelsen av olika bibliska frågor?
6 Det blir nödvändigt med sådana tillrättalägganden då och då, för i Ordspråksboken 4:18 sägs det att ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet, till dess dagen når sin höjd”. Avfälliga motståndare till sanningen ”gnisslar med tänderna” åt sådana progressiva uppenbaranden, men det bekymrar inte oss. (Apostlagärningarna 7:54) Vi tackar i stället Jehova för att ”ljus har lyst fram för den rättfärdige och glädje för dem som är rättrådiga i hjärtat”. (Psalm 97:11, NW) Vi är övertygade om att du kommer att bli glad över att få reda på vad Jesu liknelse om fårfållorna egentligen har för innebörd för dig och för alla andra Jehovas vittnen i vår tid.
En tidig fårfålla, under lagen
7. Hur fick Jesus en ny uppgift år 29 v.t. med avseende på den israelitiska fårfållan?
7 Vad kan man då säga om den fårfålla som det mosaiska lagförbundet utgjorde? Efter det att Jesus Kristus hade blivit döpt av Johannes döparen, och han hade blivit smord med Jehovas heliga ande och hade blivit frestad i 40 dagar i Juda öken, kom han som en andlig herde till den israelitiska fårfållan år 29 v.t. Jesus Kristus sade att han särskilt hade sänts till ”de förlorade fåren av Israels hus”. (Matteus 10:6; 15:24) Fram till sitt dop hade han helt enkelt varit en av de naturliga israeliter som levde inom det mosaiska lagförbundets fårfålleanordning. Men nu, när Jesus Kristus hade blivit smord och pånyttfödd av Jehovas ande, kunde han komma till denna fårfålla i sin nya uppgift som ”den rätte herden”. — Johannes 10:11.
8. Vem var den symboliske dörrvaktaren i Johannes 10:3, och hur kan man säga det?
8 Johannes döparen var den förste som erkände Jesus som den sanne herden förordnad av den förnämste herden, Jehova Gud. Jesus kom inte för att plundra fårfållan, utan kom i lagliga ärenden. Ärligt kunde han presentera sig som en andlig herde för Israels nations fårfålla. Johannes hade, i enlighet med profetian i Malaki 4:5 (jämför Matteus 11:12—14; Lukas 1:13—17), fått i uppdrag av den förnämste herden att vara den symboliske ”dörrvaktaren” för den israelitiska fårfållan. (Johannes 1:15, 17, 19—28; 10:3) Johannes erkände Jesu Kristi rätt att tjäna som Jehova Guds underherde och var genast villig att släppa in honom, att identifiera honom som den förutsagde messianske herden som skulle kalla sina får vid namn och föra dem ut på bete.
9, 10. Hur passade Jesus in på sin egen beskrivning av en herde, och hur behandlade israelitiska herdar sina får?
9 Jesus motsvarade sin egen beskrivning av den sanne och rätte herden, enligt orden i Johannes 10:1—5: ”Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som inte går in i fårfållan genom dörren utan klättrar upp på något annat ställe, denne är en tjuv och en plundrare. Men den som går in genom dörren, han är fårens herde. För denne öppnar dörrvaktaren, och fåren lyssnar till hans röst, och han kallar sina egna får vid namn och för dem ut. När han har fått ut alla sina egna, går han framför dem, och fåren följer honom, eftersom de känner hans röst. En främmande kommer de visst inte att följa utan kommer att fly från honom, eftersom de inte känner de främmandes röst.”
10 Herden i det forntida Israel blev mycket förtrogen med sina får. Han hade sitt eget speciella lockrop genom vilket han kunde sammankalla alla sina får för att ge dem personlig uppmärksamhet. Dessutom gav han vart och ett av sina får ett namn. Varje får svarade lydigt, när dess namn ropades ut. Fåren kände igen sin egen herdes rösts karaktär och klang och svarade därför inte på de främmandes röst.
11. Hur bör vi personligen reagera inför Jesu uppgift som herde?
11 Vilken tröst är det inte för oss att som en motsvarighet till detta bli försäkrade om att vår andlige herde känner var och en av oss vid namn och kan ge oss sin personliga omvårdnad och uppmärksamhet! Må vi inte likna många av dem som lyssnade på Jesu tid i att inte fatta poängen i hans meningsfulla jämförande bild. Som ett varnande exempel för oss står följande skrivet i Johannes 10:6: ”Denna jämförande bild framställde Jesus för dem [sina judiska åhörare]; men de visste inte vad det som han talade till dem betydde.”
12. Vilka var de ”främmande” som Jesus talade om, och hur kan man säga att det förhöll sig så?
12 Andra israeliter kom och påstod sig vara den utlovade Messias eller Kristus, och det var dessa som Jesus stämplade som främmande. De lyckades inte bli introducerade som Jehovas messianske herde av hans förordnade ”dörrvaktare”, som var Johannes, den till vilken Jesus själv kom för att bli döpt. Jesus begick inte något misstag i detta avseende. (Matteus 3:1—7; Markus 1; 1—7; Lukas 3:1—9) Det var för att skydda folket och för att avslöja de falska herdarna som Jesus nu ansåg det vara lämpligt att identifiera sig som den som Jehova sände till dem som deras andlige herde.
En ny fålla under den rätte herden
13. Vilken förändring gjorde Gud när det gällde sin fårfålla?
13 Det viktiga för en människa, både då och nu, är att komma in i den rätta fårfållan. Är detta ett påstående om att det kunde ha skett en förändring i fråga om de fårfållor som Gud godkänner? Ja, det är det. Både det som Jesus fortsatte att säga i Johannes, kapitel 10, och det som historiska fakta visar vittnar om att Gud tänkte ersätta den israelitiska fårfållan under lagen med en ny fålla. Lägg märke till detta då vi fortsätter att lyssna till Jesu ord.
14, 15.Varför är det uppenbart att Jesus i Johannes 10:7—10 talade om en ny fårfålla?
14 ”Därför sade Jesus återigen”, i Johannes 10:7—10: ”’Sannerligen, sannerligen säger jag er: Jag är fårens dörr. Alla som har kommit i mitt ställe är tjuvar och plundrare; men fåren har inte lyssnat till dem. Jag är dörren; vemhelst som går in genom mig, han skall bli frälst, och han skall gå in och ut och finna bete. Tjuven kommer inte, såvida det inte är för att stjäla och slakta och tillintetgöra. Jag har kommit för att de må ha liv och må ha det i överflöd.”’
15 Observera att Jesus i detta skriftställe talar om sig själv som dörren till den fårfålla som han nu nämner, dörren in till denna den förnämste herdens, Jehova Guds, fårfålla. Jesus var inte den symboliska dörren in till det naturliga Israels fårfålla, för han hade själv blivit född in i den genom att han fötts av den judiska jungfrun Maria. Jesus var inte den dörrlike medlaren för lagförbundet genom vilken Israels nation hade förts in i ett speciellt förhållande till Jehova Gud. Det var långt före Jesu jordiska födelse som Jehova Gud hade sagt till Israels nation: ”Er ensamma har jag utvalt bland alla släkter på jorden.” (Amos 3:2) Det var ut ur den symboliska judiska fårfållan som Jehova Guds sanne underherde skulle kalla de första fåren av sin hjord och föra dem till en speciell andlig betesmark. Jesus måste således nu ha börjat tala om en ny fårfålla, för vilken han, den rätte herden, var dörren i en annan bemärkelse.
16. a) Vad hade tidigare gett en antydan om att Jehova tänkte ha en ny fårfålla? b) Hur visade Jesus att den nya fårfållan skulle bli verklighet?
16 De judar som vägrade att bli hans fårlika lärjungar menade att deras fårfålla var den enda som Jehova Gud hade i tankarna och att den måste fortsätta att existera till obestämd tid. De tog inte det ”nya förbundet” med i beräkningen, det som Jehova Gud hade lovat att instifta enligt profetian i Jeremia 31:31—34. Detta innebar ett nytt förhållande till Jehova Gud och följaktligen en ny symbolisk fårfålla. Jesus Kristus var inte dörren in till en fårfålla som skulle bli föråldrad, som inte längre skulle vara omsluten av Jehovas beskyddande mur. (Hebréerna 8:7—13) Den kväll då Jesus firade sin sista påsk tillsammans med sina judiska lärjungar sade han något mycket viktigt, när han serverade dem påskvinet. Han gav vinet en symbolisk innebörd genom att säga: ”Denna bägare är liktydig med det nya förbundet i kraft av mitt blod, som skall utgjutas för er räkning.” — Lukas 22:20; Matteus 26:27—29.
17, 18. a) Vad var denna nya fårfålla, för vilken Jesus var den rätte herden? b) Hur kunde han också liknas vid dörren till denna nya fålla?
17 Jesus Kristus skulle vara dörren till en bestående fårfålla, en som skulle ersätta den tidigare fårfållan för de naturliga israeliterna under det mosaiska lagförbundet. När Jesus lämnade sina lärjungar kvar på jorden och for upp till himmelen 40 dagar efter sin uppståndelse från de döda, ägde han fortfarande rätten till fullkomligt mänskligt liv, en rätt som han inte hade förverkat genom någon synd i köttet. (Jesaja 53:3—12; Apostlagärningarna 8:30—35) Därför var han rustad att tjäna som medlare och använda denna sin livsrätt, symboliserad genom hans blod, i beseglandet av ett nytt och bättre förbund till förmån för sina lärjungar på jorden. Detta gjorde han senast på pingstdagen år 33 v.t., när den heliga anden utgöts över hans lydiga judiska lärjungar som väntade i Jerusalem.
18 Dessa lärjungar fördes på så sätt in i det nya förbundet, och då blev en ny fårfålla till, nämligen ett förhållande till Jehova Gud på grundval av det nya förbundet som beseglats med Jesu Kristi blod. De symboliska fåren i denna nya fålla var pånyttfödda av och smorda med Jehovas ande. Jesus Kristus var dörren till denna fålla såväl som Jehovas förordnade rätte herde över fåren inne i denna fålla.
19. På vilket sätt gick profetian i Sakarja 13:7 i uppfyllelse?
19 Under de delar av tre dagar som Jesus var arresterad och låg död i graven var han tvungen att överlämna vårdnaden av sina fårlika lärjungar helt åt den förnämste herden, Jehova Gud. Det var då som Jehovas ord i Sakarja 13:7 uppfylldes. De lyder: ”Må herden bli slagen, så att fåren förskingras, ty jag vill nu vända min hand mot de svaga [oansenliga, NW].” Den allsmäktige herdens, Jehovas, hand vändes mot dessa oansenliga lärjungar, tills de återigen överlämnades åt hans uppväckte underherde, Jesus Kristus. — Matteus 26:31, 32.
20. Hur leder Johannes 10:16 till att ännu en annan fålla skulle förväntas komma att finnas, och varför bör detta intressera oss?
20 Men lägg märke till, med denna nya fårfålla under den rätte herden i tankarna, att Jesus sade i Johannes 10:16: ”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in.” Visar inte detta att han skulle ha en annan, en andra, fålla, för vilken han skulle tjäna som den rätte herden? Om det är så, när skulle den då finnas till, och vilka skulle vara fåren i den? Detta är högst aktuella frågor, och svaren på dem kan ha direkt betydelse för ditt hopp och din eviga framtid. Låt oss därför undersöka saken.
-
-
Den senare fållan för ”andra får”Vakttornet – 1984 | 15 juni
-
-
Den senare fållan för ”andra får”
”Jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” — JOHANNES 10:16.
1. Vad fogades till fårfållan av det andliga Israel år 36 v.t.?
I OCH MED införandet av den nya fårfållan av det andliga Israel på pingstdagen år 33 v.t. försvann den tidigare fårfållan för de naturliga judarna under det mosaiska lagförbundet, eftersom den då hade tjänat sitt syfte. Tre och ett halvt år senare blev den romerske centurionen Kornelius och hans troende familj och vänner i Caesarea omvända, döpta och smorda med helig ande. På så sätt fördes de oomskurna hedningarna, som inte var proselyter, in i den fårfålla som Jesus Kristus är ”dörren” för. (Apostlagärningarna, kapitel 10) Denna fålla inhägnar ”Guds Israel”, israeliter efter anden eller andliga israeliter. Skulle man kunna säga om någon av dessa — jude eller hedning — att de ”inte är av den här fållan” — den fålla som församlats enligt anordningen med det nya förbundet? Förvisso inte! — Galaterna 6:16; Johannes 10:16.
2. Hur tjänar Jesus fortfarande som den rätte herden för dem i det nya förbundet?
2 Nu i denna sena tid finns det fortfarande en kvarleva av detta Guds Israel kvar på jorden, och detta förhållande visar att Jesus Kristus, det nya förbundets medlare, har varit en trogen och rätt herde. Ännu i dag, efter mer än nitton hundra år, kan således den förhärligade Jesus Kristus med rätta säga, utan att skryta, det som han sade före sin död och uppståndelse, nämligen det som vi läser i Johannes 10:14, 15: ”Jag är den rätte herden, och jag känner mina får, och mina får känner mig, alldeles som Fadern [den förnämste herden] känner mig och jag känner Fadern; och jag ger ut min själ till förmån för fåren.”
3, 4. Varför skall de ”andra fåren” särskiljas från den ”lilla hjorden”?
3 Jesus fortsatte här med att göra det märkliga, men vidhjärtade, uttalandet: ”Och jag har andra får, som inte är av den här fållan; också dem måste jag föra in, och de skall lyssna till min röst, och de skall bli en enda hjord, en enda herde.” (Johannes 10:16) Vilka åsyftade han med uttrycket ”andra får”?
4 Eftersom dessa ”andra får” inte var av ”den här fållan”, skulle de inte ingå i Guds Israel, vars medlemmar har ett andligt eller himmelskt arv. Dessa andliga israeliter skulle inte utgöra mer än en ”liten hjord”, för Jesus sade till de lärjungar som skulle få den heliga anden utgjuten över sig vid pingsten: ”Hys ingen fruktan, du lilla hjord, eftersom det har behagat er Fader att ge er riket.” (Lukas 12:32) Den lilla hjorden av får, som skall få det himmelska riket och som skall regera med den rätte herden, Jesus Kristus, i detta rike, uppgår bara till ett antal av 144.000 andliga israeliter. — Uppenbarelseboken 7:1—8; 14:1—5.
5. Hur skulle du kunna använda Uppenbarelseboken 14:4 för att visa att de andra fåren helt logiskt har ett hopp som skiljer sig från det som den lilla hjorden har?
5 I Uppenbarelseboken 14:4 heter det: ”Dessa köptes från människorna såsom en förstling åt Gud och åt Lammet.” Hur skulle dessa 144.000 andliga israeliter kunna vara en symbolisk förstling från människorna, om det inte skulle finnas några andra frukter, någon efterskörd? Förutom de 144.000 andliga israeliterna, som utgör den lilla hjorden av kungliga får i det nya förbundets fårfålla, skulle det ofrånkomligen finnas andra får som skulle församlas senare. Och så har det också visat sig vara, inte sant?
6, 7. Hur går Uppenbarelseboken 22:17 i uppfyllelse, och vilka får här inte inbjudan att komma?
6 I Uppenbarelseboken 22:17 förutsades det: ”Anden och bruden säger beständigt: ’Kom!’ Och vemhelst som hör, han må säga: ’Kom!’ Och vemhelst som törstar, han må komma; var och en som vill, han må fritt ta av livets vatten.” Kristi andliga brud säger inte inbjudande ”Kom!” till sig själv, det vill säga till dem som Jehova Gud ännu behöver för att bilda en del av brudklassen så att den blir 144.000 medlemmar stark. Det är under ”avslutningen på tingens ordning”, som började år 1914, som vi har hört inbjudan utsträckas av ”bruden”, i samarbete med den förnämste herdens heliga ande. — Matteus 24:3.
7 Dessa ord, denna inbjudan, utsträcks till de människor här på jorden som önskar uppnå fullkomligt mänskligt liv som Guds avbild och i hans likhet i det paradis som Guds rike genom Kristus skall återställa på jorden. I vår tid, under avslutningen på tingens ordning, är dessa inbjudna de ”andra fåren” i Jesu långsiktiga profetia i Johannes 10:16. De tillhör inte ”den här fållan” som den rätte herden Jesus omnämnde där. Men de får sin inbjudan genom kvarlevan av de ”får” som är i ”den här fållan”, och de har blivit förenade med den andliga kvarlevan i att utsträcka denna inbjudan till ytterligare andra ända till dess att avslutningen på tingens ordning når sitt slut.
8. Vilken uppfattning om de andra fåren hade man år 1905?
8 I Zion’s Watch Tower för 15 mars 1905 fanns en artikel betitlad ”True Shepherd, True Sheep, True Fold” (Sann herde, sanna får, sann fålla). I den gjordes det skillnad mellan fåren i ”den här fållan” och dem som kallas de andra fåren. Det framhölls att ”den här fållan” har att göra med församlingen av kristna som tagits ut under vad som kallades ”denna evangeliets tidsålder”. Under underrubrikerna betitlade ”Other Sheep of Another Flock” (Andra får av en annan hjord) och ”Fellow-Heirs of the Same Promise” (Medarvingar enligt samma löfte) på sidorna 89 och 90 stod följande att läsa:
”Den hjord som Herren höll på att församla åt sig själv vid tiden för denna liknelse var inte det naturliga Israel, utan det andliga Israel. ... Följaktligen är den uppfattningen som några har att vi som tillhör hedningarna eller de omnämnda ’andra fåren’ nu håller på att föras in i den enda fållan felaktig. ... Tydligtvis är de ’andra fåren’ som omnämns i denna liknelse de som skall bli Herrens får, när den nu närvarande ’lilla hjorden’ skall ha blivit fulltalig.”
9, 10. a) Varför kan det inte vara så att liknelsen om fåren och getterna får sin tillämpning under tusenårsriket? b) När skulle de andra fåren församlas?
9 I en paragraf längre fram i den artikeln jämställs de ”andra fåren” med de ”får” som Jesus beskrev i sin liknelse om fåren och getterna i Matteus 25:31—46. År 1905 trodde man att denna liknelse skulle få sin tillämpning under Kristi tusenårsregering efter ”kriget på Guds, den Allsmäktiges, stora dag” på Har-Magedons slagfält. (Uppenbarelseboken 16:14—16) Men vi måste komma ihåg att liknelsen om fåren och getterna utgör den sista delen av Jesu svar på sina lärjungars fråga om vad som skulle vara tecknet på hans ”närvaro och på avslutningen på tingens ordning”. (Matteus 24:3) Alltså måste uppfyllelsen av denna liknelse ske under denna avslutning på tingens ordning som började år 1914.
10 Det är således helt klart att den rätte herden Jesus Kristus inte började föra in de ”andra fåren”, som omnämns i Johannes 10:16, under det första århundradet, då de omskurna samariterna började omvändas till kristendomen. Han gjorde inte heller det då den romerske centurionen, den oomskurne hedningen Kornelius, blev omvänd omkring år 36 v.t. Nå, när började då den rätte herden föra samman sina andra får? Många hundra år senare, ja, nu på 1900-talet, enligt vad fakta visar. — Apostlagärningarna 8:4—17; 10:9—48.
11. Vad var de andliga israeliterna helt inriktade på fram till år 1935?
11 Vi lägger märke till att ända fram till våren år 1935 var kvarlevan av de andliga israeliter som hör hemma inne i ”den här fållan” helt upptagen med att församla in i den fållan de sista som behövdes för att bilda det fulla medlemsantalet av 144.000 andliga israeliter. Dessa skulle vara de sista som fördes in under det nya förbundet, förmedlat av den rätte herden, som dog som Guds lamm för att anskaffa ”ett evigt förbunds blod”. (Hebréerna 13:20; Psalm 50:5) Vad var det då som inträffade år 1935?
12. Vad för någonting ovanligt hände i samband med konventet år 1935?
12 Ett allmänt konvent för Jehovas vittnen hölls i Förenta staternas huvudstad, Washington, dit gudfruktiga bibelforskare som liknade den icke-israelitiske Jonadab var speciellt inbjudna. På konventets andra dag, den 31 maj, gjorde den dåvarande presidenten för Sällskapet Vakttornet konventdeltagarna hänförda genom sitt tal över Uppenbarelseboken 7:9—17 angående den ”stora skaran”. (Uppenbarelseboken 7:9) Han förklarade att denna förutsagda ”stora skara” skulle utgöras av de ”andra fåren”, de som förebildades av Jonadab, den icke-israelitiske man som gjorde sällskap med Jehu, Israels kung, i en uppvisning av nitälskan för Jehova och ivrigt motstånd mot den falske guden Baals tillbedjare. (2 Kungaboken 10:15—28; Jeremia 35:6—19) Jehu visade alltså att han inte tålde ”någon konkurrens gentemot Jehova” (NW) eller, enligt 1917 års översättning, att han, som han sade, ”nitälskar för HERREN”. — 2 Kungaboken 10:16.
13, 14. a) Vilka blev de nutida motsvarigheterna till Jonadab? b) Vad var det lämpligt för dem att göra? Varför det?
13 Hundratals av dessa som önskade vara lika Jonadab och vara bland den rätte herdens ”andra får” gav gensvar på den publicerade inbjudan och var med vid konventet i Washington. För att bli nutida motsvarigheter till Jonadab måste de enligt bibeln göra ett helt och fullt överlämnande av sig själva åt Jehova Gud genom hans rätte herde och symbolisera detta överlämnande genom fullständig nedsänkning i vatten, alldeles som fåren som tillhör ”den här fållan” hade gjort. Detta var anledningen till att 840 konventdeltagare blev döpta i vatten lördagen den 1 juni 1935, vilket liknade det massdop som ägde rum i Jerusalem på pingstdagen år 33 v.t. Vilket effektfullt, epokgörande sätt för den rätte herden att visa att han nu skulle börja föra in under sin herdeomvårdnad de andra får som skulle lyssna till hans röst såsom tillhörande den herde som de föredrog framför alla andra! Vilken glädje detta måste ha varit för honom! Efter konventet i Washington år 1935 publicerades huvudtalet med förklaringen av Uppenbarelseboken 7:9—17 i tidskriften Vakttornet för 1 och 15 oktober 1935 under rubriken ”Den stora skaran” (Del 1 och Del 2).
14 Tusen och åter tusen läsare såg då att de hade privilegiet att verkligen få bli den rätte herdens andra får och få bli anvisade till den rätta fållan. Därför blev de döpta vid första bästa tillfälle som symbol av det förståndsmässiga överlämnande som de gjort åt den förnämste herden genom hans underherde, Jesus Kristus. Eftersom de inser att Jehovas underherde gav ut sin mänskliga själ till förmån för alla fåren, har de i själva verket ”tvättat sina långa [identifierande] dräkter” i detta Guds lamms ”blod” och ”gjort dem vita” för att bli godkända i den gudomliga inspektionen. — Uppenbarelseboken 7:14.
15. Hur många har de andra fåren blivit, och vad vittnar detta om?
15 Avslutningen på tingens ordning som började då hedningarnas tider slutade år 1914 var inte till ända år 1935, eftersom den rätte herden då vände sin livsfrälsande uppmärksamhet till de andra fåren. Nej, den har fortsatt ända fram till detta år, 1984, och slutet, som ännu ligger framför oss, kommer först sedan det slutliga predikandet om Riket har fullbordats. De som vid firandet av Herrens kvällsmåltid visar att de är i de andra fårens fålla kan redan räknas i millioner, med ett oräkneligt antal andra som fortfarande är på väg in i fållan. De är redan långt fler än det förutbestämda antalet 144.000, som är det begränsade antal som blivit bestämt för dem som förts in i ”den här fållan”, som är reserverad för de andliga israeliterna, den rätte herdens medarvingar i hans himmelska rike. Detta faktum ger ytterligare bevis för att de inte är i ”den här fållan”, som tillhör den rätte herdens ”lilla hjord”. — Lukas 12:32.
16, 17. a) Vilket förhållande råder mellan de andra fåren och den lilla hjorden? b) Vilken uppfyllelse har Jesu ord om att de skulle bli ”en enda hjord” fått?
16 Har skillnaden i fråga om hopp — det himmelska hoppet för fåren i ”den här fållan” och det jordiska hoppet för de andra fåren som tillhör den på senare tid anskaffade andra fållan — fått dem att skiljas från varandra som om de inte hade någonting gemensamt? Utvecklingen sedan år 1935 svarar ett bestämt nej! Jesus, den rätte herden, förutsade att detta inte skulle vara fallet, för han fortsatte med att säga: ”Och de skall bli en enda hjord.” (Johannes 10:16) Vi lägger märke till att han inte sade: ”En enda hjord i en enda fålla.” Men fastän det kunde vara skilda fållor, så skulle det bara vara ”en enda herde”, och denne visar sig vara herdekungen, som har regerat i himlarna sedan hedningarnas tiders slut år 1914. Helt i linje med detta förhållande har ”fåren” ett gemensamt arbete att utföra, nämligen predikandet av ”dessa goda nyheter om riket ... på hela den bebodda jorden till ett vittnesbörd för alla nationerna”, innan slutet för denna gamla världsordning kommer. — Matteus 24:14.
17 De andra fåren känner sig på intet sätt segregerade från den lilla hjorden. De utgör tillsammans den enda hjorden av den rätte herdens får. De andra fåren gläder sig över sitt nära, förtroliga umgänge med den lilla hjorden och räknar det som ett stort privilegium att under en tid få tjäna tillsammans med dessa framtida kungar och präster, vars undersåtar de kommer att bli under det tusenåriga riket.
18. a) Hur ser framtiden ut för det nya förbundet och de smorda fåren i ”den här fållan”? b) Vilken framtidsutsikt har de andra fåren?
18 När kvarlevan av de andliga israeliterna vid Guds rätta tid slutar sin jordiska bana och försvinner från scenen för att träda in i sin himmelska belöning, kommer det nya förbundet, som var grundat på medlarens, den rätte herdens, Jesu Kristi, blod, att upphöra att gälla, eftersom det då framgångsrikt har tjänat sitt syfte. I och med detta kommer firandet av Herrens kvällsmåltid på den judiska påskdagen varje år att upphöra. Då kommer också ”den här fållan” för hjorden av andliga israeliter att upphöra att finnas till. De överlämnade, döpta andra fåren kommer att vara kvar på jorden för att träda in i de välsignelser som Riket, bestående av den rätte herden, Jesus Kristus, och hans 144.000 medpräster och medkungar, skall låta strömma ner över dem. Den hjord som skall bli kvar på den renade jorden kommer enbart att utgöras av de endräktiga andra fåren. De kommer att fortsätta att lyssna till sin herdekungs röst, och detta kommer att leda till att de får evigt liv i mänsklig fullkomlighet på en paradisisk jord.
-