Natanael — en man utan svek
DET skulle verkligen vara en stor ära för en man att kallas en sann israelit som det inte finns något svek i. Och ännu större ära skulle det vara, om de berömmande orden kom från någon vars goda omdöme erkändes som långt överlägset alla andra människors. Natanael — också känd som Bartolomeus — blev så högt uppskattad. Ingen mindre än Guds Son sade om honom: ”Se, med säkerhet en israelit som det inte finns något svek i.” — Joh. 1:47.
Jesus Kristus uttalade dessa ord innan Natanael blev en av de 12 apostlarna. Enligt den skrivna redogörelsen av aposteln Johannes hade Jesus inbjudit Filippus att bli hans efterföljare. Filippus i sin tur fann sin vän Natanael och omtalade för honom den glada nyheten: ”Vi har funnit den som Mose, lagen, och profeterna har skrivit om, Jesus, Josefs son, från Nasaret.” — Joh. 1:45.
Natanael, som fann detta otroligt, svarade: ”Kan något gott komma från Nasaret?” (Joh. 1:46a) Han kände helt säkert till orden i Mikas profetia: ”Du, Bet-Lehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” (Mik. 5:2) Det skulle därför inte ha varit lätt för Natanael att omedelbart godta att Messias skulle vara förknippad med den närbelägna staden Nasaret i Galileen. Natanaels fråga antyder att staden inte hade någonting att visa fram som en plats från vilken man kunde förvänta sig något verkligt gott. Nasaret kunde sannerligen därför inte vara den stad från vilken den man, som lagen och profeterna talade om, skulle komma.
Filippus tvistade inte med Natanael om saken, utan uppmanade honom: ”Kom och se.” Natanael tillät inte sin förutfattade mening hindra honom från att fördomsfritt undersöka saken, utan följde sin väns uppmaning — detta var berömvärt. Då Jesus såg Natanael sade han: ”Se, med säkerhet en israelit som det inte finns något svek i.” (Joh. 1:46b, 47) Alla Jakobs avkomlingar är israeliter, men inte alla av dessa är israeliter i ordets verkliga bemärkelse. Namnet ”Israel”, som betyder ”en som kämpar [framhärdar] med Gud” (NW, fotnot), gavs åt Jakob sedan han kämpat med en ängel för att få en välsignelse. I motsats till sin bror Esau satte Jakob värde på heliga ting och var villig att anstränga sig kraftigt för att vinna Guds ynnest. (1 Mos. 32:22—28; Hebr. 12:16) Som sann israelit hade Natanael tro på och uppskattning av Guds löften. Han var inte israelit enbart genom härkomst, utan också i gärning och sanning. Han visade samma slags trohet mot Guds vilja som hans förfader Jakob hade gjort. Det fanns inget svekfullt, skrymtaktigt eller falskt i Natanael. Han var ärlig i sin bedömning av Jesus Kristus.
Hur reagerade Natanael? Han ställde en motfråga: ”Hur kommer det sig att du känner mig?” Ja, vilken grund hade Jesus för att göra ett sådant påstående? Guds Son svarade då: ”Innan Filippus kallade på dig, medan du var under fikonträdet, såg jag dig.” (Joh. 1:48) Natanael förstod omedelbart vad Jesus menade. Det fanns en orsak till att han befann sig under fikonträdet, vilket gav bevis för att han var en sann israelit utan svek. Jesu ord utgjorde därför ett personligt vittnesbörd för honom och bekräftade att den som talade ägde mirakulös kunskap. Huruvida Natanael var upptagen med privat meditation eller bön under fikonträdets lövverk vet vi inte. Men händelsen i samband med fikonträdet var sådan att det i Natanaels sinne gav en fast grundval för det som Guds Son sade om honom.
Betydelsen av Jesu ord avlägsnade alla tvivel från Natanaels sinne och hjärta. Han förklarade med full tillförsikt: ”Rabbi, du är Guds Son, du är Israels kung.” — Joh. 1:49.
Från och med då fick Natanael erfara uppfyllelsen av följande ord av Jesus Kristus: ”Tror du därför att jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet? Större ting än dessa skall du få se.” (Joh. 1:50) Vid en bröllopsfest i sin hemstad Kana i Galileen bevittnade Natanael Jesu första underverk — då han förvandlade vatten till utsökt vin. (Joh. 2:1—11; 21:2) Tillsammans med de 11 andra, som senare blev utvalda till apostlar, såg Natanael Jesus bota sjuka, driva ut demoner och till och med uppväcka döda. Liksom de andra apostlarna fick Natanael kraft att utföra underverk och att ta del i att förkunna den hänförande nyheten: ”Himmelriket har kommit nära.” (Matt. 10:1—8) Natanael hade dessutom gagn av den undervisning och träning som Jesus gav under sin jordiska tjänst.
Alldeles som Guds Son kände till hur Natanael var i hjärtat, så känner han till det verkliga motivet hos alla som i dag bekänner sig vara hans lärjungar. (Upp. 2:23) Låt oss därför sträva efter att vara människor utan svek och således, liksom Natanael, komma att erfara större ting än dem som vi erfor när vi först bekände vår tro på Jehova Gud och på hans Son!