Vi ”arbetar ... strängt och uppbjuder våra krafter”

”Vi [arbetar] strängt och uppbjuder våra krafter, eftersom vi har satt vårt hopp till en levande Gud, som är en frälsare för alla slags människor, särskilt för de trofasta.” — 1 Tim. 4:10.

1—3. Varför är det tillbörligt att kristna i vår tid ägnar uppmärksamhet åt sin inställning till arbete?

TYCKER du om att arbeta strängt och hårt? Uppskattar du meningsfull strävan och att uträtta något nyttigt? Om det är så, framstår du i kontrast till många i vår tid.

² Du kan ha lagt märke till att det visserligen alltid har funnits lata människor men att motviljan mot arbete tycks växa. (Ords. 20:4; 19:24; 2 Tess. 3:11) Vi ser det i sådana råd som: ”Ta det lugnt. Driv inte på dig själv.” Vad som börjar som motvilja mot enbart krävande arbete kan växa till förakt för allt arbete.

³ Som kristna tycker vi utan tvivel att vi inte har en sådan ande eller inställning. Det skulle emellertid vara orealistiskt att mena att vi är immuna, när världen i allmänhet har en sådan stark och genomträngande attityd. Vi kan ha nytta av att gång efter annan granska vår egen syn på arbete, för den syn vi har kan påverka vår andel i kristen verksamhet som är betydelsefull för Gud.

ARBETARE ATT EFTERLIKNA

4. Hur betydelsefullt är arbete?

⁴ Många människor som har gett akt på livet och dess värden har yttrat sig om arbetets vikt och betydelse. Den tyske statsmannen Karl W. von Humboldt sade: ”Arbete är en lika stor nödvändighet för människan som att äta och sova.” Detta faktum ger i sig självt många människor ett skäl att vara flitiga och produktiva. Kristna har emellertid ytterligare skäl att uppodla uppskattning av strängt arbete. I fråga om detta har Jehova och Jesus Kristus gett oss ett mönster som vi bör efterlikna. — Ef. 5:1; 1 Kor. 11:1.

5, 6. Vilket exempel i fråga om arbete ges av Jehova och Jesus?

⁵ Hela universum — från den vördnadsbjudande termonukleära solen till den utsökta fjärilen — vittnar om att Gud är en arbetare. Alla hans synliga skapelser är hans ”verk”, produkter av hans arbete. Det skydd och den vägledning som han ständigt ger åt sina tjänare är också ”verk” som vi bör uppskatta. (Ps. 145:4—6, 10; 8:5—10) Hans Son är också en strängt verksam arbetare. Jesus lämnade bakom sig sitt timmermansyrke i en stad i Galileen och färdades hundratals kilometer på en het och dammig landsbygd för att hjälpa människor — för att bota sjuka, predika, undervisa. (Matt. 4:17, 23—25; Luk. 8:1; 9:57, 58) Fastän Kristus var fullkomlig, blev han trött och hungrig av att arbeta länge och till sena kvällen. — Matt. 21:18; Mark. 1:32, 35; 6:32—34; Joh. 4:3—6, 34.

⁶ Vi kan således vara säkra på att varken Gud eller Jesus har inställningen ”ta det lugnt”. Kristus förklarade: ”Min Fader har fortsatt att arbeta ända tills nu, och jag fortsätter att arbeta.” (Joh. 5:17) Han förklarade i själva verket att hans ”gärningar” — det han gjorde med Guds stöd — gav bevis för att han hade Guds godkännande. (Joh. 10:25, 38) Detta är något som också har samband med vårt liv. Uppfyllelsen av alla våra på bibeln grundade förhoppningar beror på vad Jesus gjorde som en strängt arbetande tillbedjare av Gud.

7. Vad bör vi tänka på, när vi granskar vår syn på arbete?

⁷ Alla och envar av oss kan, och bör, granska vår syn på arbete och vårt mönster i fråga om arbete. När vi gör det behöver vi inte vara strängt kritiska mot oss själva eller överdrivet krävande. Vi har alla våra fysiska begränsningar såväl som begränsade förhållanden. Jesu livsföring visar också att vi med rätta kan njuta av vila, avkoppling, angenämt umgänge och vissa bekvämligheter. (Mark. 6:31; Luk. 5:29; 7:34; Joh. 2:2—10; 12:2, 3) Men just den ofullkomlighet som framhäver vårt behov av vila kan få oss att gå till ytterligheter, vilket poängteras av bibelns varningar för lättja. Faktum är att precis som hungerkänslor gör att en måltid smakar bättre, så gör strängt arbete att vila och avkoppling blir mera njutbart. — Pred. 2:24; 5:11,  17.

8, 9. När bör kristna arbeta strängt?

⁸ Ordet ”arbete” kan i synnerhet få oss att tänka på det förvärvsarbete som många av oss ägnar sig åt för att förtjäna det som behövs i livet. Bibelns råd visar att vi i detta bör vara samvetsgranna, flitiga. (Ords. 10:4; 22:29) Det bör vara så också med våra plikter i hemmet liksom med våra studier i skolan, för alla sidor av vårt liv kan återspegla den förbättring som skett hos oss genom att vi tillämpar kristna principer. Aposteln Paulus skrev: ”Vad ni än gör, arbeta på det av hela er själ, såsom för Jehova och inte för människor, eftersom ni vet att det är från Jehova ni skall få arvets tillbörliga lön.” — Kol. 3:23, 24.

⁹ Låt oss emellertid nu koncentrera oss på en utmärkande del av en kristens liv — hans lovprisning av Gud genom predikande och undervisning. Detta arbete är betydelsefullt, för genom det kan vi frälsa både oss själva och dem som lyssnar till oss. — 1 Tim. 4:16.

10, 11. Vilka särskilda skäl till att arbeta strängt med att sprida den kristna tron har vi?

¹⁰ Lägg märke till att Paulus inte antydde att en kristen skall vara intresserad enbart av sin egen frälsning. Han bör vara angelägen om att hjälpa andra att ta emot Jesus som den Smorde och tillämpa den gudaktiga hängivenhet som ”har med sig ett löfte om livet nu och det som skall komma”. (1 Tim. 4:8) Sedan Paulus nämnt denna framtidsutsikt, skrev han:

”Ty med detta som mål arbetar vi strängt och uppbjuder vara krafter, eftersom vi har satt vart hopp till en levande Gud, som är en frälsare för alla slags människor, särskilt för de trofasta.” — 1 Tim. 4:10.

¹¹ Tänk på detta. Frälsning från Gud — evigt liv i lycka — är möjlig för ”alla slags människor”. Men vilka kommer till sist att bli frälsta? Det är bara de ”trofasta”, de som utvecklar och utövar tro. Eftersom aposteln insåg detta, kunde han inte ta lätt på saken och leva ett ganska normalt liv och ibland, om det var lägligt, tala med några få andra om denna tänkbara frälsning. Nej! Utsikten att andra kunde lära känna det kristna budskapet och komma in på frälsningens väg gjorde ett så djupt intryck på Paulus, hade en sådan överväldigande vikt och betydelse för honom, att han arbetade strängt och uppbjöd sina krafter. Är det så du känner det i denna sak? Tänk över ditt eget handlingssätt under den gångna månaden eller det gångna halvåret. Är det tydligt och klart för dig — och för andra, också för Gud — att du arbetar strängt, uppbjuder dina krafter?

ATT ARBETA STRÄNGT FÖR ATT SPRIDA BUDSKAPET OM RIKET

12. Vilket samband har gärningar med frälsning?

¹² De kristna vet att de inte kan bli frälsta genom att enbart utföra vissa gärningar, som om de därigenom förvärvade rättfärdighet och frälsning. (Rom. 3:28) Likväl är det så att om vi har sann tro, så kommer vi att frambringa gärningar som ett resultat av denna tro. (Jak. 2:18—26) Det är således passande att vi under bön tänker på vår tro och på våra gärningar.

13. Vad skulle lärjungarna, enligt Jesus, göra efter hans död?

¹³ När vi ”arbetar ... strängt och uppbjuder våra krafter”, som Paulus gjorde, kan vi ha del i att uppfylla en profetisk sanning som Jesus uttalade. Tänk på detta — du kan hjälpa till att bevisa att Jesu ord är sanna. Vilka ord? De uttalades till svar på Filippus’ begäran: ”Visa oss Fadern.” (Joh. 14:8) Jesus sade:

”Den som har sett mig, han har också sett Fadern. ... De ting jag säger till er talar jag inte av egen ingivelse; utan Fadern som förblir i gemenskap med mig, han gör sina gärningar. Sannerligen, sannerligen säger jag er: Den som utövar tro på mig, också denne skall göra de gärningar som jag gör; och gärningar större än dessa skall han göra, eftersom jag nu går min väg till Fadern.” — Joh. 14:9, 10, 12.

14, 15. Menade Jesus i Johannes 14:12 att hans efterföljare skulle utföra större underverk? Ge skäl för svaret.

¹⁴ Hur kunde Jesu lärjungar göra gärningar som var större än dem Jesus gjorde? Skulle du kunna ta del i att göra sådana större gärningar? Bibeln uppenbarar att Gud gjorde det möjligt för vissa kristna att göra underverk, till exempel driva ut demoner, bota sjuka och, i några få fall, uppväcka döda. Detta skedde för att visa att han nu handlade med den kristna församlingen och välsignade den. (Apg. 3:2—8; 5:12—16; 9:36—40; 16:16—18) Men var dessa gärningar större än vad Jesus gjorde? Han botade alla som kom till honom och till och med somliga på avstånd, gav genom underverk mat åt tusentals människor, uppväckte döda och behärskade naturkrafter. (Matt. 8:5—16, 23—27; 14:14—33; Joh. 11:39—44) Dessutom skulle andens mirakulösa gåvor, som somliga kristna hade, upphöra eller försvinna. (1 Kor. 13:8—10) Så hur skulle de kristna göra större gärningar än Jesus hade gjort?

¹⁵ Jesus hade talat vad hans Fader ville. Det var inte genom sina underverk som han gjorde det största och mest bestående goda, utan det var genom den underbara undervisningen om Riket.a (Luk. 4:32, 43) Sedan Jesus blivit uppväckt, gav han sina efterföljare uppdraget att göra lärjungar av människor av alla nationerna och lära dem. (Matt. 28:19, 20) Ja, de kristna skulle fullgöra ett omfattande vittnesarbete. Det skulle utföras i en större skala än Jesu predikande, pågå under längre tid och nå långt fler människor. På så sätt skulle de göra gärningar som var större än dem han gjorde.

16. Skulle Jesu arbete upphöra med hans död och himmelsfärd?

¹⁶ Det arbete Jesus utförde i fråga om att predika och undervisa om Riket skulle inte upphöra i och med hans död och himmelsfärd. Från himmelen skulle han fortsätta att leda den viktiga undervisningskampanjen, som hans efterföljare skall utföra. Lukas säger vidare att Jesus före sin himmelsfärd berättade mera för sina lärjungar om ”Guds rike”. (Apg. 1:3) Slutligen sade han till dem: ”Ni skall vara vittnen om mig både i Jerusalem och i hela Judeen och Samarien och till jordens mest avlägsna del.” — Apg. 1:8.

17, 18. Hur började Jesu efterföljare på pingstdagen år 33 fullgöra hans ord om större gärningar?

¹⁷ Genast började de göra gärningar som var större än dem Jesus gjorde. På pingstdagen år 33 v.t. utgöt Jesus helig ande över de 120 lärjungar som väntade i Jerusalem. Vad gjorde de sedan? Skaffade fram mat? Undervisade människor om jordbruk? Botade en del sjuka? Nej, de började tala, kungöra ”Guds storslagna gärningar”. (Apg. 2:1—11) Därpå avgav aposteln Petrus ett sådant övertygande vittnesbörd att tusentals av hans åhörare tog emot Kristus.

¹⁸ Det måste ha varit en stor uppgift att enbart döpa så många nya troende den dagen. Det är tänkbart att de gick till olika dammar över hela staden. Det är tydligt att lärjungarna vid dagens slut rapporterade om vad som hade skett, för skildringen säger att de som omfattade ordet och blev döpta uppgick till omkring 3.000 själar. Från omkring 120 till mer än 3.000 (en ökning på mer än 2.500 procent) på en enda dag. (Apg. 1:15; 2:41) De hade sannerligen börjat göra gärningar som var större än dem Jesus hade gjort.

19. Var detta arbete avsett bara för apostlarna eller de äldste i församlingarna?

19 Men somliga kristna i vår tid kan känna det så här: ”Jag är ingen Petrus eller Paulus. Var inte de det slags människor som skulle göra de gärningar som var större än dem Jesus gjorde?” Detta är en befogad fråga. Bibelboken Apostlagärningarna visar att apostlarna, särskilda evangelister och andliga äldste i församlingarna sannerligen tog del i att predika om Riket. Men lägg märke till detta historiska faktum som framläggs av lärjungen Lukas: ”Stor förföljelse [bröt] ut mot den församling som var i Jerusalem; alla utom apostlarna blev kringspridda utöver Judeens och Samariens områden.” (Apg. 8:1) Och vad gjorde dessa kringspridda kristna, unga och gamla, män och kvinnor? ”De som hade blivit kringspridda gick emellertid igenom landet och förkunnade ordets goda nyheter.” (Apg. 8:4) Ja, alla predikade.

20. Varför är det nu särskilt viktigt för oss att tänka på att ta del i uppfyllelsen av Johannes 14:12?

²⁰ Sanna kristna i vår tid fullföljer det arbete med att predika och undervisa som Jesus satte i gång och som deras bröder och systrar under första århundradet fortsatte med. Men nutida händelser som uppfyller bibelns profetior visar också att Gud snart kommer att göra slut på den nuvarande onda tingens ordning och därigenom avsluta det nuvarande predikandet av de ”goda nyheterna om riket”. (Matt. 24:14) Följaktligen kan var och en av oss fråga: ”Har jag för närvarande full andel i det livsviktiga arbete som Jesus talade om i Johannes 14:12? Är det så att jag arbetar strängt och uppbjuder mina krafter? När detta arbete avslutas, kommer jag då att känna tillfredsställelse på grund av att jag hade full andel i det?”

HUR MYCKET FÖRVÄNTAR GUD?

21—23. Vilken omvärdering av våra förhållanden kan vi göra?

²¹ När det gäller att ha en tillfredsställande andel i det kristna predikoarbetet, bör vi inte ignorera tungt vägande skriftenliga förpliktelser med avseende på vår familj, våra släktingar, vårt arbete eller vår skolgång. (1 Tim. 5:8) Gud skulle inte heller vilja att vi känner någon skuld, när vi sköter dessa förpliktelser; vi bör göra det med glädje. Men vi kan ibland göra en granskning av vår tid och vår verksamhet.

²² Många av oss skulle kunna ha gagn av en viss balanserad självrannsakan och självdisciplin. Det kan hända det skulle vara till nytta för oss att avlägsna många av de ting som inte är väsentliga för att hålla en anständig levnadsstandard.

²³ Ingen bör vara kritisk i fråga om vad andra gör på detta område. Det viktiga är att vi analyserar om vi personligen fortfarande visar djup uppskattning av vår uppgift i fråga om att göra gärningar som är större än dem Jesus gjorde.

24. Vilket gott föredöme har en fattig änka gett oss?

²⁴ Det kan hända att vi ger vårt allt, även om det belöper sig till mindre än vad en annan persons hälsa och omständigheter tillåter honom att ge. Men enbart kvantitet är inte måttstocken. Påminn dig Jesu gynnsamma kommentar om den fattiga änka som bidrog med två små mynt av ”mycket ringa värde”. Dessa mynt (lepta) var värda omkring en sextiofjärdedel av en dagslön. Hur mycket är detta i ditt lands valuta? Jesus berömde henne emellertid för hennes handlingssätt, eftersom hon ”lade i av sin fattigdom allt vad hon hade, hela sin försörjning”. (Mark. 12:41—44) Vi kan också vara säkra på sådant godkännande, om vi ger vårt allt — arbetar strängt och uppbjuder våra krafter — i arbetet att vittna.

25. Vad gjorde Maria för Jesus kort före hans död?

²⁵ Vi kan också tänka på det tillfälle då Maria, Lasarus’ syster, smorde Jesus med kostsam, välluktande olja. Somliga lärjungar klagade, eftersom oljan var värd 300 denarer. Med hänsyn tagen till sabbater och högtider var detta vad en arbetare brukade förtjäna på ett helt år. Hur mycket förtjänar du, eller någon medlem av din familj, på ett år? (Joh. 12:3—8; Matt. 20:2) Jesus sade beträffande det Maria gjorde:

”Hon har utfört en fin handling mot mig. ... Hon gjorde vad hon kunde; hon har i förväg sörjt för att hälla välluktande olja på min kropp inför begravningen. Jag säger er i sanning: Varhelst de goda nyheterna blir predikade i hela världen skall också vad den här kvinnan gjorde bli omtalat till minne av henne.” — Mark. 14:6—9.

26, 27. På vilket sätt var Maria föredömlig?

²⁶ Lägg märke till dessa ord: ”Hon gjorde vad hon kunde.” Det finns inga vittnesbörd om att Maria fick kraft att göra underverk; hon kunde inte vara en apostel och inte heller en äldste, när den kristna församlingen bildades; och hon var kanske inte i stånd att resa vida omkring med de ”goda nyheterna”. Men ”hon gjorde vad hon kunde”. Vad är innebörden i detta? På somliga språk har uttrycket: ”Gör vad du kan” en anstrykning av: ”Driv inte på dig själv; ta det lugnt.” Men Jesus menade inte detta. Maria hade verkligen ansträngt sig. Somliga bibelöversättare har återgett orden på följande sätt: ”Hon har gjort allt hon kunde” eller: ”Hon har gjort allt som stod i hennes förmåga att göra.” — C. K. Williams; W. Barclay.

²⁷ Detta att ge helt och fullt av sig själv var något som Maria alltid vinnlade sig om att göra; det var inte en engångsföreteelse. Genom att sitta vid Jesu fötter för att lyssna till hans undervisning hade Maria tidigare visat var hennes hjärta var. (Luk. 10:38—42) Nu fortsatte hon att ge sitt stöd åt denne enastående predikare, Jesus. Och det är intressant att lägga märke till att Jesus förband Marias handling med det världsvida predikoarbetet, i det han sade att varhelst de ”goda nyheterna” spreds, så skulle hon bli ihågkommen. Hon var intresserad av predikandet. Det var också Jesus, ända fram till sin död.

28. Vad slags religion är kristendomen, och vad betyder detta för oss?

²⁸ Är vi lika dessa två kvinnor, som gav sitt allt? Är vi intensivt intresserade av det predikoarbete som Jesus påbörjade när han var på jorden och nu låter fortsätta genom de kristna överallt på jorden? Vi bör vara det. Gud är det. När kristendomen började på pingstdagen år 33 v.t., var den en vittnande religion, och Gud stödde den genom sin ande. Han gör fortfarande detta, för han har inte förändrats. Han är ”en levande Gud”, i det han både är levande själv och erbjuder liv åt alla sanna tillbedjare. Kristendomen i vår tid bör således vara och är fortfarande en vittnande religion. Och de kristna har alla skäl att vara entusiastiska arbetare i tjänst för Gud, ”som är en frälsare för alla slags människor, särskilt för de trofasta”. — 1 Tim. 4:10.

[Fotnoter]

[Bild på sidan 16]

De gjorde allt de kunde