Vinstocken vars vin gläder Gud och människor
”Min Fader förhärligas däri att ni håller i med att bära riklig frukt och visar er vara mina lärjungar.” — Joh. 15:8.
1. Hur jämförde sig den betydelsefulle man, som Johannes, Sebedeus’ son, var följeslagare till, med en växt?
FÖR oss i denna tid kan det tyckas egendomligt att någon jämför sig med en vinstock eller ett vinträd. Men detta var vad den mest betydelsefulle man som någonsin levat på jorden gjorde. Den kväll då han drack vin för sista gången tillsammans med elva av sina lojala följeslagare yttrade han följande betydelsefulla ord: ”Jag är den sanna vinstocken, och min Fader är den som odlar. Jag är vinstocken, ni är rankorna.” En av hans följeslagare, Johannes, Sebedeus’ son, hörde, kom ihåg och upptecknade dessa tankeväckande ord åt oss. — Joh. 15:1, 5.
2, 3. a) Till vilka växter framställde de symboliska träden, enligt den liknelse som framställdes av Jotam, domaren Gideons son, utan framgång en begäran om en styresman? b) Vad skulle deras slutliga val av kung leda till?
2 Många hundra år dessförinnan hade en man i samma land framställt en liknelse eller illustration, och i den jämförde han en man med en vinstock eller ett vinträd. Också han befann sig i livsfara. Som avskedsord berättade han liknelsen för att visa hur kungamakare skulle drabbas av en nationell olycka, därför att de inte valde den rätte personen till kungavärdigheten. Han liknade sitt eget folk vid träd och utmålade hur dessa, som sökte en härskare över sig, först framställde sin begäran till ett olivträd och sedan till ett fikonträd, men fick avslag av dessa träd som bar frukt.
3 ”Då”, fortsatte Jotam, den ende överlevande sonen till domaren Gideon i Israel, med att säga, ”sade träden till vinträdet: ’Kom du och bliv konung över oss.’ Men vinträdet svarade dem: ’Skulle jag avstå från min vinmust som gör både gudar och människor glada och gå bort för att svaja över de andra träden?’” Efter detta tredje avslag kände sig de symboliska träden nödgade att göra en ofruktbar törnbuske till kung över sig. (Dom. 9:3—14) Jotam visade att på grund av detta dåliga val av härskare skulle de inte få dricka glädjebringande vin av det slag som ett fruktbärande vinträd skulle ge. — Dom. 9:15—20.
4. Som en bild av vad hade Jesus litet tidigare använt vinstockens produkt, men hur gav han efteråt en ljusare innebörd åt dem?
4 Av detta skäl var Jesus Kristus, som också blev förkastad som kung över Israels nation, inte den förste som liknade en man — sig själv — vid en vinstock eller ett vinträd. Han hade just instiftat en högtid till åminnelse av sin annalkande död, och i denna måltid använde han vinet i en vanlig bägare till att representera hans blod, som skulle utgjutas följande eftermiddag. Men för att ge ljusare innebörd åt vinet som symbol sade han sedan: ”Jag säger er: Från och med nu skall jag alls inte dricka något av denna produkt av vinstocken, förrän den dag då jag dricker den ny med er i min Faders rike.” (Matt. 26:26—29) Nytt vin är särskilt upplivande, och det ”vin” som dracks nytt i hans himmelske Faders rike skulle helt visst vara glädjens vin.
5. Vad för något i Jesu liknelse om vinstocken visar om Jesus använde den till att ge en bild av enbart sig själv eller inte?
5 Eftersom det var den judiska påskdagens kväll, var vinet framträdande, och åtminstone fyra bägare av det dracks under detta sista möte som Jesus hade med sina lärjungar år 33 v.t. Det är logiskt att detta ledde vidare till att han framställde en ny liknelse om vinstocken. Men i denna liknelse använde Jesus vinstocken som helhet till att symbolisera mera än enbart honom själv. För att klargöra detta sade han till sina trogna lärjungar: ”Jag är vinstocken, ni är rankorna.” — Joh. 15:5.
6. Betyder det förhållandet att bara elva apostlar var närvarande att Jesus menade att ”vinstocken” skulle ha bara elva rankor, eller menade han det inte, särskilt i ljuset av hans ord i Matteus 21:43?
6 Med dessa ord menade Jesus inte att denna kristna ”vinstock” skulle ha bara elva rankor, som skulle motsvara dessa elva trogna apostlar, som då låg till bords med honom. Den messianska ”vinstocken” skulle ha många fler rankor, tillräckligt många för att utgöra en helt ny, kristen nation. Jesus hänsyftade på denna nya nation, när han sade till representanterna för den icke troende judiska nationen: ”Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter.” — Matt. 21:43.
7. Vilken nation jämförs i Psalm 80:9—16 med ett ”vinträd” eller en vinstock? Varför upphävdes ett rop om att Gud skulle visa det omtänksamhet?
7 Att en nation liknades vid en vinstock eller ett vinträd var inte någonting nytt. Jesu egen himmelske Fader, Jehova, använde denna växt som en symbol av en nation. Han inspirerade till exempel psalmisten Asaf att rikta sig till honom och säga: ”Ett vinträd flyttade du [Jehova] från Egypten [på Mose tid], du förjagade hedningarna [ur det utlovade landet] och planterade det. Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet. Bergen blevo betäckta av dess skugga.... Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill och låt dig vårda om detta vinträd. Skydda trädet, som din högra hand har planterat.” (Ps. 80:9—16) På grund av att Jerusalem förstördes år 607 f.v.t. och hedningarnas tider då började, under vilka de världsliga nationerna kunde behärska hela jorden, led Israels nation svårt av intrång från de hedniska nationerna. Detta ledde till psalmistens smärtfyllda rop på Guds omtänksamhet.
8. När planterade Jehova en ny ”vinstock”? Hur förklarar Jesaja 5:3—7 behovet av detta?
8 När Jehova Gud smorde Jesus med helig ande efter hans dop i floden Jordan, planterades en ny ”vinstock”. Det rådde ett mycket stort behov av detta. Varför det? Mer än 700 år i förväg hade profeten Jesaja förutsagt varför det var så. Jehova inspirerade honom att säga: ”Och nu, I Jerusalems invånare och I Juda män, fällen nu eder dom mellan mig och min vingård. Vad kunde mer göras för min vingård, än vad jag har gjort för den? Varför bar den då vilddruvor, när jag väntade, att den skulle bära äkta druvor? Så vill jag nu kungöra för eder, vad jag skall göra med min vingård: Jag skall taga bort dess hägnad, och den skall givas till skövling. ... Jag skall i grund fördärva den, ingen skall skära den eller gräva däri. Den skall fyllas med tistel och törne; och molnen skall jag förbjuda att sända ned regn på den. Ty härskarornas Jehovas vingård är Israels hus, och Juda män är den plantering, som han höll kär. Och han fortfor att hoppas på domslut, men se: lagbrott; på rättfärdighet, men se: ett skri.” — Jes. 5:3—7; v. 7 enl. NW.
9. Vilken fråga ställde Jehova längre fram, på Jeremias tid, om sitt ”vinträd”, sin vinstock, i form av en nation?
9 Situationen förbättrades inte i fråga om Israel, utan omkring 100 år längre fram kunde Jehova säga till Israel: ”För länge sedan bröt jag ju ditt ok [av slaveri i Egypten] i stycken; jag slet sönder dina [återhållande] band. Men du sade: ’Jag kommer inte att tjäna.’ Och på alla höga kullar och under alla gröna träd lade du dig ned för att öva otukt. Jag hade ju planterat dig såsom ett ädelt vinträd av alltigenom äkta art; huru har du då kunnat förvandlas för mig till vilda rankor av ett främmande vinträd?” — Jer. 2:20, 21; v. 20 delvis enl. NW; Hos. 10:1, 2.
10. Vilket slag av vinträd eller vinstock sade 5 Moseboken 32:28—33 att Israel skulle bli på grund av att råd gick förlorat på Israel?
10 Det var alldeles som Mose år 1473 f.v.t. hade förutsagt: ”Ty de är en nation på vilken råd går förlorat, och bland dem finns inget förstånd.... Ty av Sodoms vinträd är deras ett skott, det stammar från Gomorras fält; deras druvor äro giftiga druvor, deras klasar hava bitter smak. Deras vin är drakars etter, huggormars gruvligaste gift.” — 5 Mos. 32:28—33; v. 28 enl. NW.
BEHOVET AV EN NY ”VINSTOCK”
11. Vilket slags behandling skulle Messias, enligt Jesu liknelse om vingården, vid tiden för skörden få av dem som var odlare?
11 Tiden var inne för skörden från denna symboliska nationella ”vinstock”, då Jesus, Guds Son, kom som den smorde, Messias, år 29 v.t. Hurdan skulle den frukt vara som han som Guds representant skulle bärga från denna ”vinstock”? Den 11 Nisan år 33 v.t., tre dagar före slutet av sin offentliga tjänst under tre och ett halvt år, visade Jesus genom att framställa en liknelse vilket slags mottagande han skulle få. Han riktade denna liknelse till de främsta prästerna och de äldste i templet genom att kommentera deras invändningar mot hans verksamhet och läror. Han sade:
”Hör en annan liknelse: Det var en människa, en husfar, som planterade en vingård och satte stängsel omkring den och grävde ett presskar i den och uppförde ett torn, och han arrenderade ut den åt vinodlare och reste utomlands. När frukttiden närmade sig, sände han sina slavar till odlarna för att hämta hans frukter. Men odlarna tog hans slavar, och en pryglade de, en annan dödade de, ännu en stenade de. Åter sände han i väg andra slavar, flera än de första, men de gjorde detsamma med dem. Slutligen sände han sin son till dem, i det han sade: ’De kommer att ha försyn för min son.’ När odlarna fick se sonen, sade de sinsemellan: ’Det här är arvingen; kom, låt oss döda honom och få hans arv!’ Så tog de honom och kastade ut honom ur vingården och dödade honom. Därför, när vingårdens ägare kommer, vad skall han då göra med dessa odlare? . . .
... Har ni aldrig läst i Skrifterna: ’Den sten som byggnadsarbetarna förkastade är den som har blivit huvudhörnstenen. Från Jehova har denna kommit, och den är underbar i våra ögon’? Därför säger jag er: Guds rike skall tas ifrån er och ges åt en nation som frambringar dess frukter. Och den som faller på denna sten skall bli sönderbruten. Vad den beträffar som den faller på, honom skall den söndersmula.” — Matt. 21:33—44.
12. Vilken frukt underlät den förebildliga nationella vingårdens odlare att frambära? Hur skulle Gud därför försäkra sig om att få det rätta slaget av frukt?
12 Vilken frukt borde de israelitiska odlarna av Jehovas nationella ”vingård” ha framburit åt hans Son, Jesus Kristus? Det borde ha varit tro på Sonen som den sanne, utlovade Messias och godtagande av honom som Sonen till Honom som planterade och ägde Israels nationella ”vingård”. Om de hade framburit frukt av detta slag åt Guds Son, skulle det ha lett till att de förts in i Guds verkliga messianska rike. På grund av att de inte frambringade den frukt, som borde ha kännetecknat Guds förebildliga rike i Israel, skulle privilegiet att utgöra Guds rike tas ifrån dem såsom nation. Följaktligen skulle en annan nation av vinodlare skapas. Denna nya nation skulle frambringa frukter som var passande för Guds rike. Dessa odlare skulle frambära de rätta frukterna åt den Gud som hade planterat denna vingård och ägde den.
13. a) Vad menade den judiska ”vingårdens” odlare att de skulle kunna göra genom att tillägna sig det arv som tillhörde ägarens son? b) Vad sade Jesus skulle hända med den konungsliga sten som de som uppförde ett byggnadsverk förkastade?
13 När Gud avgör vilka som skall åtnjuta privilegierna i hans messianska rike, är ”frukter” det betydelsefulla. De judiska odlarna trodde att de genom att undanhålla de frukter som med rätta förväntades och genom att till och med döda Jesus, ”arvingen” till Guds rike, skulle kunna roffa åt sig hans arv. De trodde att de skulle kunna hålla sig kvar som styrande för det förebildliga Guds rike, under den mosaiska lagens förbund. (Joh. 11:47—53) Men det var inte alls så, enligt den slutsats man kan dra av Jesu liknelse. (Matt. 21:41) Vad sade Jesus om den konungsliga sten, vilken de som uppförde ett byggnadsverk åt Gud hade förkastat den föregående dagen, efter hans triumfritt in i Jerusalem? Den skulle göras till huvudhörnstenen i Guds nya konungsliga byggnadsverk, det himmelska ”Guds rike”.
14. Varför menade inte Jesus att det var meningslöst att han kort innan han skulle gripas i Getsemane framställde liknelsen om vinstocken och rankorna?
14 När det gäller ”den sanna vinstocken”, som Jehova Gud hade planterat och odlade, visste Jesus att den inte kunde dödas, även om de judiska odlarna av den förebildliga nationella ”vinstocken” tilläts döda honom längre fram under den judiska påskdagen. Även om det var strax innan Jesus skulle bege sig till Getsemane trädgård och bli gripen, menade han alltså inte att det var meningslöst att han för sina lärjungar framställde liknelsen om vinstocken och grenarna.
15. Vem är, enligt Johannes 15:1—5, ”den sanna vinstockens odlare”? Vad gör han med rankorna, beroende på om de bär frukt eller inte?
15 ”Jag är den sanna vinstocken”, sade Jesus, ”och min Fader är den som odlar. Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er. Förbli i gemenskap med mig, och jag skall förbli i gemenskap med er. Alldeles som rankan inte kan bära frukt av sig själv, ifall den inte förblir i vinstocken, så kan inte heller ni det, ifall ni inte förblir i gemenskap med mig. Jag är vinstocken, ni är rankorna. Den som förblir i gemenskap med mig, och jag i gemenskap med honom, denne bär riklig frukt; därför att utan mig kan ni inte göra något alls.” — Joh. 15:1—5.
PLANTERANDET OCH ODLANDET
16, 17. a) När planterade Jehova ”den sanna vinstocken”? Hur gjorde han det? b) Hur var Jesus Kristus en som var större än patriarken Jakob? När frambringades ”rankorna” på ”den sanna vinstocken”?
16 När var det som den store vinodlaren planterade denna fruktbara vinstock? Det var år 29 v.t., vid den tid då han smorde den nyligen döpte Jesus med sin heliga ande. (Jes. 61:1, 2) Det var då som Jehova infogade den centrala stammen i det messianska rikets symboliska ”vinstock”. Här påminner vi oss att Israels förebildliga rike härstammade från patriarken Jakob, som fick tillnamnet Israel. Han blev far till tolv söner, från vilka Israels tolv stammar härstammade. (Apg. 7:8—14) Jesus Kristus motsvarade på detta sätt Jakob.
17 Denne större Jakob var den centrala stammen i vinstocken. Han utvalde tolv apostlar, som blev tillämnade ”rankor” för denna andliga ”vinstock”. (Joh. 15:16; 6:70) Det var därför som han denna judiska påskkväll kallade dem ”rankor”. Men 51 dagar längre fram, på pingstdagen, blev tolv trogna apostlar smorda med helig ande. På detta sätt blev de tolv andrahandsgrundvalar för det andliga Israels nya nation. På dem är det himmelska nya Jerusalem byggt. (Upp. 21:14; Ef. 2:20) Men på denna pingstdag var de övriga i denna skara på omkring 120 lärjungar bland de första att få den heliga anden och tala i tungor, och genom detta blev de också gjorda till ”rankor” i denna andliga ”vinstock”, Jesus Kristus.
18. Vilken möjlighet, som framlades i 2 Moseboken 19:6, 7, underlät Israel efter köttet att begagna sig av? På vilka tillämpar Petrus orden i detta uttalande från Gud?
18 Där blev den nya nationen, det andliga Israel, till. Israel efter köttet hade som nation inte tagit fasta på den möjlighet som Jehova, genom sin medlare Mose, hade förelagt dem enligt 2 Moseboken 19:6, 7. Orden i detta uttalande från Gud tillämpades därför av aposteln Petrus på medlemmar av det andliga Israels nya nation. Var? I hans första inspirerade brev, i 1 Petrus 2:9, 10, där det är skrivet: ”Men ni är ’ett utvalt släkte, ett kungligt prästerskap, en helig nation, ett folk till att vara en särskild egendom, för att ni vitt och brett skall förkunna hans dygder’, hans som har kallat er ut ur mörkret in i sitt underbara ljus. En gång var ni ju inte ett folk, men nu är ni Guds folk; det var ni som inte hade rönt barmhärtighet, men nu är det ni som har rönt barmhärtighet.”
19. Vad hände med det andliga Israels nation, sedan Jesaja 5:5—7 uppfyllts? Varför ägnade Jehova inte mindre uppmärksamhet åt den än han hade ägnat åt Israels förebildliga ”vingård”?
19 Till all lycka fortsatte det andliga Israels kristna nation att blomstra, efter det att Jehova hade verkställt sina varningsord, som finns uttryckta i Jesaja 5:5—7, på den symboliska ”vingård” som utgjordes av Israel efter köttet. Som den som odlar det han har planterat ägnar han den behövliga uppmärksamheten åt ”rankorna” i ”den sanna vinstocken”, Jesus Kristus, i inte mindre utsträckning än han hade ägnat uppmärksamhet åt den tidigare ”vingården”, som utgjordes av Israel efter köttet, fram till år 33 v.t. Han gör detta i syfte att bevara en ren och produktiv uppsättning ”rankor”, som är lärjungar till Jesus Kristus. Rotskott och förtorkade grenar skulle inte ha någon plats bland dessa ”rena” rankor. Det var därför som Jesus i sin liknelse sade till sina trogna apostlar: ”Varje ranka i mig som inte bär frukt, den tar han bort, och varje ranka som bär frukt, den rensar han, för att den må bära mer frukt. Ni är redan rena på grund av det ord som jag har talat till er.” — Joh. 15:2, 3.
20. På grund av att de elva trogna apostlarna godtog vad för något kunde Jesus förklara dem ”rena” i överensstämmelse med skildringen i Johannes 6:67—69?
20 Judas Iskariot, den förrädiske aposteln, var inte närvarande, då Jesus yttrade dessa ord. Jesus hade redan sänt honom bort från dem vid slutet av påskmåltiden. (Joh. 13:26—30) De elva kvarvarande trogna apostlarna hade helhjärtat tagit emot hans ord eller messianska budskap, och av det skälet förklarade han dem vara ”rena”. Som exempel kan nämnas att uppe i norr, i Kapernaum, då Jesus hade frågat dessa apostlar: ”Inte vill väl ni också gå bort?” hade Simon Petrus svarat: ”Herre, vem skall vi gå bort till? Du har uttalanden om evigt liv; och vi har trott och har lärt känna att du är Guds helige.” — Joh. 6:67—69.
21. Från vilka ting var alltså dessa apostoliska ”rankor” rena? Vilken verkan måste Jesu ord, som yttrades i enskildhet, ha haft på dem?
21 Det fanns alltså inga döda kvistar av ofruktbar otro bland dessa lojala apostlar. Det fanns inga distraherande rotskott av oskriftenlig judaism förbundna med dem. De ägnade odelat sin uppmärksamhet åt ”Guds heliges” sak. De trodde att han var ”den Smorde, den levande Gudens Son”. (Matt. 16:16) Vid ytterligare ett annat tillfälle sade Petrus till honom: ”Se! Vi har lämnat allt och följt dig; vad kommer i själva verket att finnas åt oss?” (Matt. 19:27) Inför sådana beslut måste Jesu ord, som särskilt hade yttrats till apostlarna i enskildhet, ha haft en renande verkan, lämnat dem i ett andligt tillstånd som var ”rent”. Alla de ”rankor” som förblir i ett sådant ”rent” tillstånd kan i hel och full överlåtelse ägna sig åt Jehovas ”sanna vinstocks” unika uppsåt. Detta skulle bli till glädje för både Gud och människor.