Frågor från läsekretsen
● Hur kan vi påstå att Paulus blev den tolfte aposteln, när Mattias var den som blev utvald genom lottkastning? — M. W., Florida.
På kvällen innan Jesus blev förrådd och arresterad sade han till sina elva trogna apostlar: ”Det var icke ni som utvalde mig, utan jag utvalde eder, och jag förordnade eder.” (Joh. 15:16, NW) De ursprungliga tolv apostlarna utsågs genom Jesu eget direkta val och förordnande, inte genom lottkastning som i Mattias’ fall. I en strävan att fylla den lucka, som uppstått genom den otrogne Judas, tänkte Petrus på en uppfyllelse av Psalm 109:8, i det han sade: ”Må en annan man taga hans ämbete som tillsyningsman.” Men genom att kasta lott för att finna någon ”att intaga platsen i denna tjänst och det apostlaskap som Judas avvek ifrån”, handlade Petrus och de som var med honom självrådigt, utan anvisningar från Jesus, och gick honom således i förväg. (Apg. 1:20, 25, NW) De väntade inte på att ”bliva beklädda med kraft från höjden”, att ”bliva döpta i helig ande icke många dagar härefter”, och därför hade valet av Mattias, som företogs före pingsten, skett utan den heliga andens vägledning. — Luk. 24:49; Apg. 1:5; NW.
Efter denna lottkastning talar Skriften inte vidare om Mattias personligen. Visserligen säger Apostlagärningarna 1:26 (NW) att han blev ”räknad tillsammans med de elva apostlarna”, men inte alt han blev räknad som en Jesu Kristi apostel. Apostlagärningarna 6:2 och 1 Korintierna 15:5 talar om ”de tolv” och hänvisar till de elva apostlarna och Mattias, eftersom Mattias och de elva apostlarna var förenade till en kommitté av särskilda tjänare i församlingen i Jerusalem; men lägg märke till att orden ”tolv” och ”apostlar” inte användes tillsammans vid dessa tillfällen.
Men att Judas fick en ersättare, och bara en enda, i uppfyllelse av Psalm 109:8 får vi visshet om av Uppenbarelseboken 21:14, som talar om ”Lammets tolv apostlar”. Denne, som tog Judas’ plats, utvaldes av Kristus Jesus, alldeles som de ursprungliga apostlarna. Blev inte Paulus särskilt utvald, i det att Kristus som en andevarelse genom ett under visade sig för honom? Om Paulus sade Jesus till Ananias: ”Denne man är ett utvalt redskap åt mig till att bära mitt namn till nationerna såväl som till konungar och Israels söner.” (Apg. 9:15, NW) Jesus sände ut Paulus, och Paulus överträffades inte av någon annan av ”de [av Kristus] utsända”, Kristi apostlar. Han skröt inte, utan skrev under inspiration då han sade om sig själv: ”Paulus, kallad att vara en Jesu Kristi apostel genom Guds vilja.” ”Paulus, en apostel, varken från människor eller genom en människa, utan genom Jesus Kristus och Gud, Fadern.” ”Paulus, en Kristi Jesu apostel, under befäl av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus.” ”Jag blev utsedd till predikare och apostel.” — Rom. 1:1; 1 Kor. 1:1; 2 Kor. 1:1; Gal. 1:1; Ef. 1:1; Kol. 1:1; 1 Tim. 1:1; 2:7; 2 Tim. 1:1, 11; Tit. 1:1; NW.
Det oaktat ifrågasatte en del av Paulus’ samtida hans apostlaskap, och detta tvingade honom att ofta betyga sitt förordnande från Herren. Han utmanade dem som kom med invändningar och sade: ”Är jag icke en apostel? Har jag icke sett Jesus, vår Herre? Äro icke ni mitt verk i Herren? Om jag icke är en apostel för andra, så är jag det förvisso för eder, ty ni äro inseglet som bekräftar mitt apostlaskap i förhållande till Herren.” (1 Kor. 9:1,2, NW) Såsom Paulus’ ord här anger och Petrus’ ord i Apostlagärningarna 1:22 antyder tycks ett av proven, huruvida någon var en Lammets apostel, ha bestått i att vederbörande måste ha sett Kristus efter hans uppståndelse. Därför upprepar Paulus i samma brev: ”Men till sist framträdde han också för mig såsom för en för tidigt född. Ty jag är den ringaste av apostlarna, och jag är icke värdig att kallas apostel, ty jag förföljde Guds församling. Men genom Guds oförtjänta godhet är jag vad jag är.” (1 Kor. 15:8—10, NW) Paulus var känd såsom ”apostel till nationerna”. (Rom. 11:13, NW) Genom honom blev ”en apostels tecken framställda”. (2 Kor. 12:12, NW) Han blev obestridligen den tolfte av Lammets apostlar.